20 december 2015

Adventskalender 21


Himmelsk musik kan man kalla Bachs Juloratorium. I en serie sammanfogade kantater som sträcker sig över Jul till Trettondagen berättas vad som hände sig vid den tiden. Uppfylld och lycklig blev jag som hade förmånen att lyssna till en av de två framförandena i Olaus Petri kyrka.

Blir spännande att se om vi i de stora drakarnas (dvs dagstidningarnas) periferi alls finns eller om det som vanligt är mest vitt landskap dit inga kartografer eller kulturmänniskor ännu hittat. Bortsett från Drottningholms Barockensemble och ett antal internationella solister. Och många andra om vilka de flesta stora redaktioner i media vet i stort sett ingenting... Man får vara glad att de i alla fall har förstått att Svenska kammarorkestern är värda sin stora internationella popularitet och att Länsteatern i Örebro gör vital och spännande teater som kan vara värd en recension...

Men varför klaga? Förr eller senare når ryktet även igenom de mondäna kretsarnas topografiska filter. Och vi som redan vet, kan skatta oss lyckliga. Vi får njuta av det som bjuds! Svenska kyrkan är en av de stora kulturarrangörerna i landet, vilket i mycket ringa utsträckning återspeglas i motsvarande medialt intresse. Det tycks viktigare att låta underhållnings- och nöjesstjärnor intervjuas och skildras i långt högre grad än man uppmärksammar landets många begåvade talanger inom de klassiska genrerna. Hur det ser ut med stöd till dessa civilsamhällets kulturarrangörer vore värt ett studium. I landets kulturplaner blir de nästan aldrig särskilt framlyfta eller synliggjorda.

Den "snälla" kyrkan vet inte ens hur man sätter ner den kulturella foten så den blir hörd (eller hörs) på departement och regionkontor. Man kanske får ta till sina himmelska budbärare och gynnare. Om de kommer fladdrande och spelar en stund på sina harpor, då kanske promemorior och propositioner fick innehålla en mer varierad kulturell kost. Kyrkans musikutbildningar kan inte rustas ner och krympas mer. Ändå sker det. Det vore, det är, som att skjuta sig i foten. Och jag lovar, i längden gör det ont. Och det är inte mycket till musikalisk uppbyggelse.




Adventskalender 20


Fjärde söndagen i Advent är en Mariadag. Kortet skulle kunna vara den sörjande Maria med Johannes. Men när man ser ansiktsuttryck och deras fokus är det nog tänkt att föreställa Maria och Josef. Som på gammal film eller i julspel är barnet dolt under tyg.

Maria bär sin himmelsblåa mantel. En påminnelse om att de klädedräkter man utbrett förfasar sig över har burits även av en av kristendomens stora förgrundsgestalter. Guds moder Maria, Gudaföderskan.

Reformationens hårdaste företrädare lyckades inte helt utplåna Marias plats i människors och kyrkans liv. Många exempel finns. Öja- och Viklaumadonnan är gotländska exempel. Mosjömadonnan är en annan välkänd Mariabild. Dessutom har moderna Mariaskulpturer tillfogats, t ex i Almby och Olaus Petri i Örebro.

Maria är lyssnande samtalspartner för många, sedd som en himmelsk förbedjare. Även de som inte vill ha det så lyssnar och gläds ofta åt ett sjunget Ave Maria eller stämmer in i ett ora pro nobis, bara det sägs på latin.

Olov Hartmans Mariapsalm 482 inleds:
Salig du och högt benådad, 
Herrens mor som gömde Ordet.
Sjung med oss den nya sången,
av vars under världen skådar
intet, intet, intet.