19 juni 2009

Ska de som inte tror styra en kyrka?

Varför är det så intressant för de politiska partierna att in i 2000-talet kontrollera och styra Svenska kyrkan? Vad är det som lockar? Vilka är bevekelsegrunderna?

Argumentet framför andra är att politiska partier, hur neutrala och sekulära de än är, garanterar demokratin i kyrkan. Men bakom det sättet att resonera finns föreställningen att ALLA medlemmar oavsett tro eller livåskådning, ska ha rätt att avgöra kyrkans framtid och utformning. Om de som tror ska forma kyrkan så skälls det genast för elitism, exklusivitet och något som strider mot folkkyrkans idé. Därmed har man tagit flera steg bort från det som gör en kyrka till en kyrka: att de döpta som delar kyrkans tro och bekännelse avgör och styr.

Frågan man måste fundera över är om ordet medlem i en kyrka betyder detsamma som i andra organisationer? Teoretiskt skulle ju Svenska kyrkan kunna tas över av krafter som står likgiltiga eller främmande inför kristen tro eftersom så få av medlemmarna (om man får tro statistik) delar kyrkans tro. Det är som om det Socialdemokratiska partiet kunde tas över av krafter som är likgiltiga inför partiprogrammet och främmande för dess historiska strävan. Hur trevligt vore det för partiets kärntrupper?