Det är dom där kristna nu igen...

Ur en ny predikan på ordrik, hållen den 1 söndagen i Advent
i Olaus Petri kyrka i Örebro:

Vid en kaffepaus i veckan
berättade någon följande historia:
Det var en kund på ett varuhus
som väntade i kön vid kassan.
I högtalarna spelades julmusik, en psalm.
Det är en ros utsprungen…
Kunden blev mycket irriterad
och sa till den som stod bakom i kön:
Det är dom där kristna igen, nu försöker dom ta
över julen också!

Först skrattade jag, men sedan
kände jag igen kyrkans stora längtan:
att försöka ta tillbaka julen från
butiker och varuhus så att det inte bara
blir en köpenskapens jul och för att
fokusera på julens verkliga och viktiga innehåll.

...Gud blev människa och gav oss därmed
oändligt människovärde och värdighet
Barnet Jesus, en av oss.

I Jesus känner vi igen den Gud
som räcker ut sin hand
och rör vid dem som ingen annan vill veta av

Borde man inte säga nej till förslagen?

Har nu haft en artikel liggande hos en kyrklig publikation i mer än en månad. Den handlar om bristerna i utredningsförslaget Närhet och samverkan. Blir den inte publicerad denna vecka har den ju fullständigt förlorat sitt värde. Alla församlingar har nog redan skrivit sina remissvar.

Mig oroar förslagen djupt. Mängder av livskraftiga församlingar i stora samfälligheter ska reduceras och tas ifrån det inflytande man idag faktiskt har. Alla försäkringar om att man ska delegera tillbaka det mesta gör mig mycket fundersam. Om man genast tänker försöka ge de nya församlingsråden ungefär samma inflytande som kyrkoråden haft - vad är det då för mening med denna totalt omvandlande reform? Borde man då inte säga nej till förslagen?

Internet låg nere så humöret sjönk

Internet fungerade inte idag. Några timmar låg det nere. Så heter det nu för tiden. När nätet är nere sjunker humöret hos många på arbetsplatsen. Det hörs stönanden och protester. När e-postprogrammet låser sig så att allting annat blir omöjligt blir ropen högljudda.

Som tur var fungerade telefonerna. Så det ringdes efter support. Så heter det också. Inte efter hjälp eller stöd. Jag behöver support. Inte som i supporterskara. Ingen påhejare behövs. Inga skanderade ramsor hjälper. Handfast sakkunskap och teknisk förmåga! Det är vad vi behöver.

Sedan gick budet som en löpeld genom arbetsrummen. Aha, sa man. Strömmen var avstängd. Som om vi därmed hade förstått ett jota av vad som hänt. Själv sa jag till andra arbetskamrater, du förstår strömmen hade stängts av så att internet låg nere. Och vi som ringde efter support. Som om det inte behövs om strömmen stängs av utan att man beriper hur det gick till, eller varför. Strömmen hade ju stängts av i ett annat hus - vad hade det med våra datorer att göra. Jo, tydligen går internetlinan in där först och sedan hit, förklarade en som fått information. Då måste man starta om servrarna.Självklart. Absolut! Sa jag och pulsen gick upp.

Jag förstår, sa jag utan att begripa ett dyft. Jag fick istället vässa blyertspennan och leta fram ett anteckningsblock. Där skrev jag med prydlig handstil ner viktiga ord: Internet, ligga nere, lina, server, support. Kanske kan orden komma till användning. I något predikan. Om samtidens förtretligheter och stresshantering.

Medias ekande tystnad

Intresset för Svenska kyrkans frågor i media är svagt, ursvagt. Den största omvälvningen av kyrkans organisation sedan kyrka-stat som nu planeras finns inte. Inga djuplodande artiklar om ett framtida demokratiskt underskott. Ingen diskussion om en urholkad församlingsteologi, ingen kritisk fråga till hur stiften ska kunna ta hand om underhåll och skötsel av kyrkobyggnaderna och inventarierna. Det är ekande tyst.

Var finns nu Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter? Uppdrag granskning bryr sig inte. Kalla fakta? Nyheterna? Ändå förbereder man överallt i dessa dagar sina remissvar på Närhet och Samverkan. På Svenska kyrkans hemsida skriver man rart om en effektivare organisation. Ja möjligen blir det så - men till vilket pris?

Men med en journalistkår som inte bryr sig om kyrka och tro i någon nämnvärd utsträckning och likgiltiga tidningsledningar som avskaffat bevakningen av livsåskådningsfrågorna och slutat med kyrkobevakningen kan resultatet inte gärna bli något annat. Oheliga kyrkopolitiska allianser bygger nu i mediaskuggan om Svenska kyrkans organisation i grunden. När en gång ljuset ska falla över den här processen kommer alla att undra varför ingen sa något! Vi visste inte, kommer inte heller i en sådan här fråga att duga som svar...

Stängt för bön

Ovanstående bild är inte från Kyrkans Hus i Uppsala eller från någon annan liknande kyrklig institution. Vid ett nyligen genomfört besök i Göteborg tog jag denna bild. Den var tänkvärd och utmanande. De flesta kanske hade godtagit ett tillfälligt uppehåll i receptionens funktioner - om det varit stängt för kafferast, men för bön...? Ovanligt.

Hela Tyskland håller hårt på att det ska vara söndagsstängt. Trots att det är en modern västerländsk nation. På vilodagen får även handeln vila.

Skylten? Nej, den fanns inte i Svenska kyrkans sammanhang. Den var uppställd i Göteborgs nya Moské. Där tas bönen på stort allvar och den tillåts ta plats. Regelbundet. Risken med den fria bönen i kristen tro är att den slängs in mellan fruktdiskens bananer och köttdiskens kotletter. Hanterad så riskerar den ganska snart att komma först (!) i andra eller tredje hand. Ergo, för resten av dagen stänger jag min blogg. Den stängs för gudstjänst och bön!

ord mals till bokstäver

En ny dikt på trosviss:

konsulten malde orden
till bokstäver
vars mjöl föll som damm
över stolar och bord

fru Pettersson klippte
med ögonen
hela föredraget
i småbitar

rösten var så torr
så kyligt oartikulerad
att vattnet frös till is

Var finns kaninen nu?

Sixten, the cat, visar idag en bild av kaninen. Den berömda. Det konstverk i Örebro Open Art som nyligen tagits bort ifrån Stora torget framför Örebro rådhus. I bakgrunden ligger Örebro S:t Nikolai kyrka. En fantastisk kyrka! Nu är den inte där. Nedriven. Borta. Inte kyrkan. Självklart inte. Kaninen, menar jag. Men den finns kvar. I mångas minne. Och på fotografier som detta. Taget en tidig morgon.

Att grubbla över: var finns kaninen nu?

En måndag var staden Wismar stängd

Tillbringade måndagen i en stängd stad. Stängd därför att det var helgdag. In kom man, men nästan allt var tillslutet och låst. Några enstaka kaféer höll öppet. Där njöt man av läckar bakverk och hett kaffe! En riktigt varm höstdag. Utomhus. Staden heter Wismar och ligger i Mecklenburg-Vorpommern i Tyskland (det forna DDR). Den gamla Hansestaden är en liten pärla att vandra i. Fantastiska husfasader och märkliga kyrkor.

Ta bara den imponerande S:t Nikolaikyrkan. Tornet är idag 64 meter högt men det lär ha sträckt sig hela 120 meter upp i luften. Mittskeppet är 37 meter högt! Det ska jämföras med Uppsala domkyrkas 27 meter och Nidarosdomens 21. Så i Wismar ligger en fantastisk, om än något nersliten, tegelkyrka från medeltiden. Av Wismars tre stora kyrkor var det enbart Nikolaikyrkan som klarade sig någorlunda helskinnad genom kriget.

En kiosk annonserade att det trots att det var helgdag gick det att få sig en Bild. Varför helgdag en vanlig måndag? Man firade Reformationsdagen. Som goda lutheraner och evngeliska kristna högtidlighåller man dagen för reformationen den 31 oktober varje år! Dagen före Alla Helgons dag 1517 spikade nämligen Martin Luther upp sina 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg. Det var tecknet på att en disputation skulle äga rum. Det finns lärosäten där man fortfarande spikar upp sin avhandling, dvs sina teser. 

I Sverige har vi helt tappat bort reformationsdagen. Detta trots att man här och där i Svenska kyrkan (när det passar) talar vitt och brett om sin  lutherska tradition och vilken otrolig betydelse Martin Luthers tänkade fortfarande har, eller borde ha, här hos oss. I Sverige slogs 1983 Reformationsdagen samman med Sexagesima (60 dagar f påsk) som är en av söndagarna i förfastan.

Till Wismar vore det intressant att återvända. De gamla Hansestäderna är som gjorda att flanera i. Och särskilt sevärda med sina vackra stadskärnor med ljuvliga hus och fasader! Så mycket det finns att upptäcka...