Närhet och samverkan heter förslaget till ny organisation inom Svenska kyrkan. Utredningen skriver: Vi är medvetna om att det blir fråga om en stor förändring när vi föreslår att det inte längre ska finnas några flepastoratssamfälligheter. Några av de flerpastoratssamfälligheter som nu finns har en lång historia... Ett uppbrott från en struktur med denna långa historia kan vara smärtsam och det finns flera skäl som talar emot en förändring av det slag som vi föreslår... Vi lägger inte fram konkreta förslag om vad som ska ske med var och en av de 35 flerpastoratssamfälligheter som nu finns. Det blir en fråga som måste prövas i samverkan mellan berörda stift, samfälligheter och församlingar. Vårt förslag innebär dock att de pastoratssamfälligheter som finns den 31 december 2013 övergår att bli pastorat 1 januari 2014. (s 240)
Om nu ett antals församlingar inte vill bli av med sin egendom, sin kyrkoherde, sitt självbestämmande och sitt direktvalda kyrkoråd INOM 2,5 ÅR så återstår bara att säga nej. Först och främst ett nej till utredningen och dess förslag. I andra hand, om förslagen går igenom, så måste man skyndsamt begära att få bli församling utanför det nybildade pastorat eller att själv få bilda ett eget pastorat genom församlingsdelning. Finns det någon ekonomiskt och juridiskt insatt person som tror att man kan lösa frågorna om vilka tillgångar ur de gamla samfälligheterna som ska tillfalla de församlingar som inte vill följa med in i de nya pastoraten?
Utredningen menar att man bör genomföra förändringen och genom delegationsbeslut kan man någorlunda bibehålla nuvarande organisation och ansvarsfördelning. Detta för att skapa tid att ytterligare pröva indelning och nya samverkansformer. Men det blir en obegriplig omväg. Först genomföra förändringen sedan göra undantagsbeslut genom delegationer för att några församlingar eventuellt ska kunna gå en annan väg. Är det en lösning som ger trovärdighet åt förslagen? Ingalunda!
Utredningen skriver att "de är helt på det klara över att det vållar vissa svårigheter" med att de föreslagna förändringarna ska komma till stånd redan den 1 januari 2014. "Alternativet att vänta till nästa mandatperiod som tar sin början 1 januari 2018 ser vi dock som en sämre lösning", skriver de också. Men vilka dessa skäl är som gör 2018 till en sämre lösning - det får man faktiskt inte reda på!
Här vore det rimligt att man fick göra denna enorma organisatoriska förändring till en valfråga. Ska Svenska kyrkan på många håll byta församlingssyn ska det inte ske så snabbt att man inte hinner pröva sakskäl och argument. Frågorna är för viktiga för att lura väljarna i Svenska kyrkan på deras inflytande. Låt folket säga sin mening!
Det enorma alexanderhugg man nu vill genomföra utesluter också alla andra både rimliga och möjliga samverkansformer. Partiellt samarbete (t ex i partiella samfälligheter) erbjuds inte. Ändå är det så att mmånga församlingar skulle klara sin uppgift synnerligen väl om man kunde finna former för samarbete där man får stöd för en del av de ekonomiska processerna, personalfrågor, kyrkogårdar och fastighetsförvaltning. För att samverka kring sådant ska man inte behöva uppge sin identitet som självständig församling. Småskaliga lösningar är enligt min mening att föredra när det handlar om att bygga gemenskap kring ordet och sakramenten. Subsidiaritetesprincipen, tanken att beslut ska fattas av dem som är berörda och på lägsta möjliga nivå, sätts också ur spel när makt och inflytande i hög grad lämnar församlingen och läggs i pastoratet.
Hej Lars
SvaraRaderaDu har rätt i en del av din kritik av förslagen i stukturutredningen. Jag tycker också att det är problematiskt att det inte är direktvalt kyrkoråd till exempel.
Men, jag håller inte med dig i allt. Jag har ändå förstått det så att församlingsbegreppet stärks. Det blir möjligt för en liten församling att få vara just församling, så länge man kan få ihop minst fyra förtroendevalda till ett församlingsråd, man har en invigd kyrka och firar regelbunden gudstjänst.
Jag tänker då att det finns många församlingar så kan återuppstå, församlingar som har blivit sammanlagda för att man inte har klarat av att driva alla fyra grundläggande uppgifter och all annan verksamhet. Men nu kan man återigen få vara församling - därför att det övergripande ansvaret för de grundläggande uppgifterna ligger på pastoratet och administration ligger också på ett annat plan.
Så att diskutera församlingsbegreppet är oerhört viktigt tror jag. Vill vi ha levande församlingar där vi firar regelbunden gudstjänst? Vill vi ha församlingar där människor kan få ta ansvar och bygga upp en verksamheter - utan att det måste vara "full verksamhet" från början?
Om jag förstått det rätt så har det i utredningsgruppen diskuterats möjligheten att ha val till församling i stället för pastoratet. Men de politiska partierna vill ha direktval till den utdebiterande nivån, därför har det förslaget stoppats.
Det är klart att det går att säga nej till förslaget - men jag tycker det är olyckligt att bara säga nej och inte också i så fall tala om hur man tycker att det borde vara. Konstruktiva svar på remissen kan ta förslaget framåt och inte bara stoppa det.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera