08 juli 2010

Var fanns Svenska kyrkan?

Frälsningsarmén och tidningen Dagen ordnar intressanta seminarier under Almedalsveckan. Ett handlade om trosbaserade organisationer och utvecklingsarbete. Platsar Gud i biståndsarbetet? kallades semniariet, som inleddes med ett 50 minuter långt föredrag av Carole Rakodi, direktor för Religions and Development Research Programme på universitetet i Birmingham.

I det efterföljande samtalet deltog Lars Anderås, PMU, Bo Forsberg, Diakonia, Georg Andrén, avdelningschef Sida, Kerstin Lundgren (C), riksdagsledamot, och Hans Linde (V), riksdagsledamot.

Frågorna om religionens roll ute i världen är brännbara. Hur ska man i ett mera sekulariserat och privatreligiöst Sverige kunna hantera och förstå den verklighet som präglar de flesta andra samhällen? Måste inte religionen vägas in som en oerhört viktig faktor, ibland den helt avgörande dimensionen.

Politikerna intog en mera neutral, men nyfiket positiv, hållning. Jag saknade en representant för Svenska kyrkan. Men på äldre dar kan man bli skumögd! Jag såg plötsligt vad ingen annan kunde se! Där satt ju Kerstin Lundgren! Hon företrädde ett parti, som tillsammans med socialdemokrater och moderater, leder ett trossamfunds, en religiös organisations, internationella utvecklings- och katastrofarbete. Kan man då verkligen skilja på rollerna? Kan partiets politiker förhålla sig neutrala till det religiösa perspektivet? Kan de bortse från partiets roll i Svenska kyrkan?

Så fel man kan ha fast det blir rätt

I trängseln vid Almedalen skymtar jag en gammal bekant. Men blir osäker, och går fram och frågar. Hej, Du verkar så bekant. Är det du som är XX? Han ser smått förvånad på mig, smilar och säger att förnamnet var rätt, men dessvärre är han en helt annan person.

Man kan ta fel. Och det gjorde jag. Tänker så att det hade verkligen varit roligt att återse min gamla klass- och skolkamrat som jag nog inte sett på 40 år.

Några minuter senare tränger jag mig fram i vimlet i Hästbacken (berömd gata i Visby) och där kommer XX. På riktigt! Jag återger mitt försök att hälsa på honom fast det var fel person. Det blir en stunds komprimerad rekapitulation av de gångna åren. Adresser byts och vi vandrar vidare.