LIMA-dokumentet om Den helige Ande i nattvarden

Limadokumentet – vad är det? En fråga som många teologer genom åren ställt sig. Många har hört benämningen men alltför få har läst texten om Dop, Nattvard, Ämbete (Baptism, Eucharist and Ministry – förkortat BEM) som under lång tid värktes fram inom Faith and Order och som antogs vid kommissionens möte i januari 1982 i Lima, Peru. För den som intresserar sig för nattvardsfirandet är det mer än 30-åriga dokumentet av fortsatt aktualitet.

Hur det till exempel står i den svenska översättningen, gjord av Lars Thunberg, om Nattvarden som nedkallande av Den helige Ande kan man behöva läsa, begrunda och diskutera. Här följer ett citat ur dokumentet, men med kommissionens insprängda kommentarer till artikel 14 och 15 uteslutna:


14. Anden gör den korsfäste och uppståndne Kristus reellt närvarande för oss i nattvardens måltid och uppfyller därvid det löfte, som ligger i instiftelseorden. Kristi närvaro utgör klart och tydligt nattvardens centrum och det löfte som inneligger i instiftelseorden är därför avgörande för firandet. Likväl är det Fadern, som är nattvardshandlingens första ursprung och slutgiltiga uppfyllelse. Guds inkarnerade Son, genom och i vilken den förverkligas, är dess levande centrum. Den helige Ande är den kärlekens omätliga kraft, som gör den möjlig och ständigt på nytt gör den verkningsfull. Förbindelsen mellan nattvardsfirandet och Guds den Treeniges mysterium uppenbarar Den helige Ande som den som gör Jesu historiska ord närvarande och levande. I förtröstan på det Jesu löfte om gensvar, som ligger i instiftelseorden, beder kyrkan till Fadern om Den helige Andes gåva för att nattvarden skall bli en verklighet, nämligen den sanna närvaron av den korsfäste och uppståndne Kristus, som ger sitt liv för hela mänskligheten…

15. Det är i kraft av Kristi levande ord och Den helige Andes makt, som bröd och vin blir till sakramentala tecken för Kristi lekamen och blod. De förblir detta med sikte på kommunion…

16. Hela nattvardshandlingen har ”epikleskaraktär”, eftersom den är avhängig av Den helige Andes verkan. I de liturgiska formuleringarna kommer denna aspekt av nattvarden till skiftande uttryck.

17. Som det nya förbundets gemenskap åkallar kyrkan förtröstansfullt Anden för att så bli helgad och förnyad, ledd fram till all rättfärdighet, sanning och enhet och undfå kraft att fullfölja sin mission i världen.

18. Genom nattvarden skänker Den helige Ande en försmak av Guds rike: Kyrkan mottar den nya skapelsens liv och förvissning om Herrens återkomst. (sid 29-31 ur Dop, Nattvard, Ämbete, Uppsala 1983)

Här den engelska texten med kommentarerna kvar: C. The Eucharist as Invocation of the Spirit

14. The Spirit makes the crucified and risen Christ really present to us in the eucharistic meal, fulfilling the promise contained in the words of institution. The presence of Christ is clearly the centre of the eucharist, and the promise contained in the words of institution is therefore fundamental to the celebration. Yet it is the Father who is the primary origin and final fulfilment of the eucharistic event. The incarnate Son of God by and in whom it is accomplished is its living centre. The Holy Spirit is the immeasurable strength of love which makes it possible and continues to make it effective. The bond between the eucharistic celebration and the mystery of the Triune God reveals the role of the Holy Spirit as that of the One who makes the historical words of Jesus present and alive. Being assured by Jesus' promise in the words of institution that it will be answered, the Church prays to the Father for the gift of the Holy Spirit in order that the eucharistic event may be a reality: the real presence of the crucified and risen Christ giving his life for all humanity.

COMMENTARY (14)
This is not to spiritualize the eucharistic presence of Christ but to affirm the indissoluble union between the Son and the Spirit. This union makes it clear that the eucharist is not a magical or mechanical action but a prayer addressed to the Father, one which emphasizes the Church's utter dependence. There is an intrinsic relationship between the words of institution, Christ's promise, and the epiklesis, the in-vocation of the Spirit, in the liturgy. The epiklesis in relation to the words of institution is located differently in various liturgical traditions. In the early liturgies the whole "prayer action" was thought of as bringing about the reality promised by Christ. The invocation of the Spirit was made both on the community and on the elements of bread and wine. Recovery of such an understanding may help us over-come our difficulties concerning a special moment of consecration.

15. It is in virtue of the living word of Christ and by the power of the Holy Spirit that the bread and wine become the sacramental signs of Christ's body and blood. They remain so for the purpose of communion.

COMMENTARY (15)
In the history of the Church there have been various attempts to understand the mystery of the real and unique presence of Christ in the eucharist. Some are content merely to affirm this presence without seeking to explain it. Others consider it necessary to assert a change wrought by the Holy Spirit and Christ's words, in consequence of which there is no longer just ordinary bread and wine but the body and blood of Christ. Others again have developed an explanation of the real presence which, though not claiming to exhaust the significance of the mystery, seeks to protect it from damaging interpretations.

16. The whole action of the eucharist has an "epikletic" character because it depends upon the work of the Holy Spirit. In the words of the liturgy, this aspect of the eucharist finds varied expression.

17. The Church, as the community of the new covenant, confidently invokes the Spirit, in order that it may be sanctified and renewed, led into all justice, truth and unity, and empowered to fulfil its mission in the world.

18. The Holy Spirit through the eucharist gives a fore-taste of the Kingdom of God: the Church receives the life of the new creation and the assurance of the Lord's return.