Gång på gång har man frågat hur den dikt biskop Jonas Jonson fick av Tomas Tranströmer lyder. Den finns återgiven i boken Samtal på väg. Här återges den in extenso efter flera tidigare tolkande och kommenterande inlägg.
Också i välfärdsstaten understryker att den ensamhet som kvinnan har är manifest någon annan stans. I fattigdomen eller i tredjedelsvärlden. Bulta får mig att tänka på något dovt ljud, som när någon bultar på en dörr för att komma in eller ut. Jag undrar om hon bultar för att någon ska höra och kontakt upprättas. Eller gör hon detför att övergivenheten och desperationen måste få komma till uttryck?
Kontrasten mellan de mjuka tårarna och det hårde verktyget, hammaren, ger uttrycket en kraftfull spänning. En laddning som kan leda tankarna till de hårda villkor som tvingat fram gråten. En polaritet som håller samman orsak och verkan, utan att förklara. Är det ensamheten mitt i välfärden som skaver så? Är det något annat som drabbat hårt?
Också i välfärdsstaten
finns den ensamma kvinnan
som bultar i våning
med sina tårars hammare.
Och hopkrupen i rocken
en man på kaféet
som stöter och stöter
samma ord i sin muns mortel.
Mannen på kaféet är som en fotografisk stillbild ur samma vardag som är kvinnans. Han har hakat upp sig hans stötande mortel ger två associationer. Den ena om ältandet av något. Frågan, det personliga problemet som han på kaféet inte kan släppa. Eller ett ord som hackar sig fram gång på gång. Den upprepade svordomen, eller eden. Det monotona åkallandet av Gud. Gode Gud, gode Gud, gode Gud... Vad annat att göra ensam och hopkrupen i sin rock? Utanför.
Den tredje bilden av de pojkarna på anstalten som behöver märka sin tillhörighet till varandra. Den andra stammen, den vilda, som inte delar majoritetssamhällets värderingar eller normer. Men som förmodligen tillämpar dem ännu hårdare i sin gemenskap. Där får man inte luras, stjäla eller bedra. Stammens regler förbjuder det. Motorcykelgängets, ligans, brödraskap med sina tecken och symboler.
Och pojkarna på anstalten
som tatuerar varann
för att markera
att de tillhör en annan stam.
Skönhetens närvaro
kan vara farlig.
Skönhetens frånvaro
är livsfarlig.
Dikten avslutas med sin aparta turnering av skönheten. Den skulle kunna utgöra en slutsats som kommer till och dras till följd av de tre interiörerna: våningen, kaféet och anstalten. Om där fanns skönhet skulle det sköna kunna förändra kvinnans, mannens och de ungas liv. Här finns den räckvidd som omfamnar en hel mänsklighet: barn och ungdomar, kvinnor och män!
Det som skulle kunna hända genom den farliga skönheten vore möjligen att rummen blev överskridna och förbindelser upprättade? Skönheten som förvandlande, ja revolutionär, kraft. Men när skönheten är livsfarligt frånvarande cementeras utanförskapet. Inget incitament till förändring kan skönjas. Det sköna hör ju av hävd samman med det goda. Här anar jag tankar kring kärlekens förvandlande kraft. Och skönhetens frånvaro är livsfarlig eftersom den skulle kunna öppna för det onda.
27 oktober 2011
Jag är muslim, vad är du?
Mötet med religiöst övertygade människor väcker många frågor. Särskilt tydligt blir det i mötet med muslimerna som äntligen på flera platser kan lämna de kyffen och källare där de tidigare möts till bön. Nu börjar muslimerna få sina egna moskéer, som den nybyggda i Göteborg, och blir en mera påtaglig del av stadsbilden och av det offentliga livet.
Frågorna kan uppstå i skolsituationen där barn vet vilken tro de tillhör och har. Jag är muslim, vad är du? Just det. Vad är du? Frågan tvingar inte bara barnen till reflektion. Den utmanar även föräldrar till ställningstagande.
En annan fråga som bryter fram blir viktig för dem som tillhör olika kristna kyrkor och samfund. Om du är kristen, vad betyder det? Hur tar sig denna övertygelse och detta medlemskap, tillhörighet som Svenska kyrkan envisas med att kalla det, sig uttryck? Här ska man minnas att många av dem som kommer från muslimska länder och har en sådan trostradition inte utövar sin tro genom att delta i fredagsbönen. De är kanske inte helt sekulariserade, men inte heller aktiva i den muslimska församlingen.
Den aktive muslimen förväntar sig naturligtvis en tro på Gud från den som tillhör ett kristet trossamfund. Vad tror Du på? Har Ni en Gud eller tre? Fastar Ni? Ber Ni vid regelbundna tider varje dag?
Mötet med muslimen väcker frågor. Många frågor. En del har med nyfikenheten på den andres religion och tro att göra. Men de svåraste frågorna drabbar var och en. Vad tror min kyrka? Vad lär den? Och jag, vad tänker jag?
Frågorna kan uppstå i skolsituationen där barn vet vilken tro de tillhör och har. Jag är muslim, vad är du? Just det. Vad är du? Frågan tvingar inte bara barnen till reflektion. Den utmanar även föräldrar till ställningstagande.
En annan fråga som bryter fram blir viktig för dem som tillhör olika kristna kyrkor och samfund. Om du är kristen, vad betyder det? Hur tar sig denna övertygelse och detta medlemskap, tillhörighet som Svenska kyrkan envisas med att kalla det, sig uttryck? Här ska man minnas att många av dem som kommer från muslimska länder och har en sådan trostradition inte utövar sin tro genom att delta i fredagsbönen. De är kanske inte helt sekulariserade, men inte heller aktiva i den muslimska församlingen.
Den aktive muslimen förväntar sig naturligtvis en tro på Gud från den som tillhör ett kristet trossamfund. Vad tror Du på? Har Ni en Gud eller tre? Fastar Ni? Ber Ni vid regelbundna tider varje dag?
Mötet med muslimen väcker frågor. Många frågor. En del har med nyfikenheten på den andres religion och tro att göra. Men de svåraste frågorna drabbar var och en. Vad tror min kyrka? Vad lär den? Och jag, vad tänker jag?
Ursäkt och struktur
Håkan Juholt åker land och rike runt för att be om ursäkt. Så sägs det i alla fall. Tvärs-nytt visade upp en avspänd Juholt som talade och menade att han inte ens visste om att han gjort fel, Så hur skulle man då...?
Nu handlade det om att återvinna förtroendet för honom och partiet. Gärna snart och fort.
Tänk om 10 år när partiledarna för socialdemokraterna och centern ska åka runt och be om ursäkt för partiernas aptit på att bestämma även över sådant de inte skulle. Då kanske dessa partier blivit så pass moderna och insiktsfulla att de begriper att tro och religion inte ska ha partipolitisk grimma. Om tro och religion nu är en privatsak, en åsikt som partierna omhuldar, varför är det så viktigt att behålla MAKTEN i kyrkan? Samtidigt är det enkelt att förstå den vikt dessa partier lägger vid att hålla kyrkan i sitt grepp. man vill undvika att den Svenska kyrkan inte av egen kraft börjar föra till torgs idéer som partierna då skulle tvingas förhålla sig till i det offentliga rummet. Kanske rent av behöva ägna energi åt att strida mot.
Men engagemanget lägger också större vikt vid organisation och apparat än vid andra sidor av kyrkans liv. Åtminstone skulle det påståendet förklara varför man alltid jobbar med kyrkans organisation och struktur. Trons plats i Svenska kyrkans liv måste snart hamna högst upp på alla föredragningslistor om inte utarmningen ska fortgå.
Nu handlade det om att återvinna förtroendet för honom och partiet. Gärna snart och fort.
Tänk om 10 år när partiledarna för socialdemokraterna och centern ska åka runt och be om ursäkt för partiernas aptit på att bestämma även över sådant de inte skulle. Då kanske dessa partier blivit så pass moderna och insiktsfulla att de begriper att tro och religion inte ska ha partipolitisk grimma. Om tro och religion nu är en privatsak, en åsikt som partierna omhuldar, varför är det så viktigt att behålla MAKTEN i kyrkan? Samtidigt är det enkelt att förstå den vikt dessa partier lägger vid att hålla kyrkan i sitt grepp. man vill undvika att den Svenska kyrkan inte av egen kraft börjar föra till torgs idéer som partierna då skulle tvingas förhålla sig till i det offentliga rummet. Kanske rent av behöva ägna energi åt att strida mot.
Men engagemanget lägger också större vikt vid organisation och apparat än vid andra sidor av kyrkans liv. Åtminstone skulle det påståendet förklara varför man alltid jobbar med kyrkans organisation och struktur. Trons plats i Svenska kyrkans liv måste snart hamna högst upp på alla föredragningslistor om inte utarmningen ska fortgå.
24 oktober 2011
Hur tänker Jesus?
Ur en ny predikan på ordrik:
Hur tänker då Jesus?
Jesus varnar för kärleken till pengar. Den leder till själviskhet och omänskliga handlingar. Ni vill framstå som rättfärdiga, säger Jesus allvarligt till människor som älskar pengar, men Gud känner era hjärtan!
Jesus förkunnar Guds rike. Det finns något mera, en fortsättning. Och i ljuset av den insikten bör man leva.
Jesus lär oss att livet här och nu hänger samman med hur det blir där och sedan. Vi får bereda oss att ta konsekvenserna av vårt liv. Det finns alltså en räkenskapens dag.
Jesus vill att människor ska leva kärleksfullt och solidariskt. Men om vi bara gör det för att slippa lida i dödsriket och för att skaffa oss ett bättre liv – det är väl inte av hjärtat? Nej, men det är som om lagar och regler i Bibeln finns där för att människan ska förändras. Reglerna blir till en livsstil som förvandlar. Plikten kan förvandlas till hjärtats lust. Så styrs människor allt mera av att det är rätt att göra gott, medmänskligt. För att det är Guds vilja med oss. Det är gott att göra gott!
Hur tänker då Jesus?
Jesus varnar för kärleken till pengar. Den leder till själviskhet och omänskliga handlingar. Ni vill framstå som rättfärdiga, säger Jesus allvarligt till människor som älskar pengar, men Gud känner era hjärtan!
Jesus förkunnar Guds rike. Det finns något mera, en fortsättning. Och i ljuset av den insikten bör man leva.
Jesus lär oss att livet här och nu hänger samman med hur det blir där och sedan. Vi får bereda oss att ta konsekvenserna av vårt liv. Det finns alltså en räkenskapens dag.
Jesus vill att människor ska leva kärleksfullt och solidariskt. Men om vi bara gör det för att slippa lida i dödsriket och för att skaffa oss ett bättre liv – det är väl inte av hjärtat? Nej, men det är som om lagar och regler i Bibeln finns där för att människan ska förändras. Reglerna blir till en livsstil som förvandlar. Plikten kan förvandlas till hjärtats lust. Så styrs människor allt mera av att det är rätt att göra gott, medmänskligt. För att det är Guds vilja med oss. Det är gott att göra gott!
23 oktober 2011
Spela Ödessymfonin
Svenska kyrkan har 34 stora samfälligheter framför allt i stora städer. Dessa ska nu göras om så att de många församlingarna som finns med där inte längre får ha sin samfällighet. Allt enligt förslag i utredningen Närhet och Samverkan.
Går utredningens förslag igenom i nästa års kyrkomöte lär vi får se hela havet stormar! Samfälligheter rivs upp. Fastigheter fördelas ut till sina forna ägare! Kapital och eventuell förmögenhet fördelas. Några känner sig tvingade att gå sin egen väg. Andra bildar mindre pastorat. Nya konstellationer måste till. Snabbt ska det gå.
Finns det någon passande musik att spela till detta? Ödessymfonin kanske?
Går utredningens förslag igenom i nästa års kyrkomöte lär vi får se hela havet stormar! Samfälligheter rivs upp. Fastigheter fördelas ut till sina forna ägare! Kapital och eventuell förmögenhet fördelas. Några känner sig tvingade att gå sin egen väg. Andra bildar mindre pastorat. Nya konstellationer måste till. Snabbt ska det gå.
Finns det någon passande musik att spela till detta? Ödessymfonin kanske?
21 oktober 2011
Människovärde i döden?
Bilderna från Sirte visar människors oerhörda glädje, men de upprör och oroar också några av oss på långt avstånd. En död diktator släpas som en hund längs gatorna. Människor sparkar på den döde för att visa sitt hat och sin avsky. Ett uttryck för den efterlängtade befrielsen. Möjligen.
Håkan Sandvik lyfte i denna morgons Tankar för dagen även min fråga. Den fråga som väcktes genom gårdagens nyhetesbilder. Finns det tillfällen när ett människovärde upphör? När allt blir tillåtet? Eller finns det en oavvislig och nödvändig repsekt för livet även efter döden? Kan detta värde förverkas, och förslösas? Har inte de värsta missdådare och förtryckare faktiskt ett människovärde som är oberoende av deras handlingar, som beror på det liv Gud har skänkt?
Att välta gravstenar eller göra åverkan på en kyrkogård eller begravningsplats är att störa griftefriden. De dödas vilorum är fredat. Med samma pietet och allvar ska också en död kropp behandlas.
Hur förhållandena varit under många år i Libyen förklarar naturligtvis till dels det vi fått se via skakiga bilder. Dödade anhöriga, orättfärdiga fängslanden, tortyr, övervakning, förtryck. Men ändå...
Håkan Sandvik lyfte i denna morgons Tankar för dagen även min fråga. Den fråga som väcktes genom gårdagens nyhetesbilder. Finns det tillfällen när ett människovärde upphör? När allt blir tillåtet? Eller finns det en oavvislig och nödvändig repsekt för livet även efter döden? Kan detta värde förverkas, och förslösas? Har inte de värsta missdådare och förtryckare faktiskt ett människovärde som är oberoende av deras handlingar, som beror på det liv Gud har skänkt?
Att välta gravstenar eller göra åverkan på en kyrkogård eller begravningsplats är att störa griftefriden. De dödas vilorum är fredat. Med samma pietet och allvar ska också en död kropp behandlas.
Hur förhållandena varit under många år i Libyen förklarar naturligtvis till dels det vi fått se via skakiga bilder. Dödade anhöriga, orättfärdiga fängslanden, tortyr, övervakning, förtryck. Men ändå...
17 oktober 2011
Snart fyller hon 100
En gammal bild av en ståtlig kyrka som närmar sig de 100. Under 2012 kommer Olaus Petri kyrka på norr i Örebro att firas. Den 4 advent 1912 invigdes kyrkan. Till firandet kommer att höra en under stilla veckan dubblerad uppsättning av J.S. Bach Matteuspassionen. Både på Skärtorsdagen och under Långfredagen kommer detta fantastiska verk att uppföras med internationellt kända solister. Så sätt ett kryss i almanackan antingen på Skärtorsdag eller Långfredag nästa år.
12 oktober 2011
Den okända Tranströmerdikten om utanförskap och skönhet
Den knappt kända Tranströmerdikten Impromptu benämner ensamheten i välfärdsstaten. Som solitär framstår en gråtande kvinna i en lägenhet. Så förstår man också en man på kafé som med sin muns mortel stöter och stöter samma ord.
Viljan att höra till finns även bland dem som på olika sätt mält sig ut ur flera gemenskaper. Här förbinds människor i en annan tillhörighet till varandra. De tatuerar varann markerar denna utanförskapets gemenskap. Tranströmer fångar denna känsla av att vara utanför men tillhörig något annat på följande vis:
Och pojkarna på anstalten
som tatuerar varann
för att markera
att de hör till en annan stam.
I diktens final lyfter Tranströmer vad han tänker om skönheten, om dess dubbla risker. Dess närvaro är farlig, men:
Skönhetens frånvaro
är livsfarlig.
Hela denna dikt återfinns i boken: Samtal på väg, En vänbok till Biskop Jonas Jonson, utgiven av Strängnäs stift 2005
The Nobel Foundation
Läs i SvD hur Tranströmer hyllas
Viljan att höra till finns även bland dem som på olika sätt mält sig ut ur flera gemenskaper. Här förbinds människor i en annan tillhörighet till varandra. De tatuerar varann markerar denna utanförskapets gemenskap. Tranströmer fångar denna känsla av att vara utanför men tillhörig något annat på följande vis:
Och pojkarna på anstalten
som tatuerar varann
för att markera
att de hör till en annan stam.
I diktens final lyfter Tranströmer vad han tänker om skönheten, om dess dubbla risker. Dess närvaro är farlig, men:
Skönhetens frånvaro
är livsfarlig.
Hela denna dikt återfinns i boken: Samtal på väg, En vänbok till Biskop Jonas Jonson, utgiven av Strängnäs stift 2005
The Nobel Foundation
Läs i SvD hur Tranströmer hyllas
11 oktober 2011
Kristna martyrer - ofattbart många
Kristna som dödas. Världen runt. För sin tros skull. Vi tror oss veta att det är något ovanligt. Ett undantag. Kristna är inga kontroversiella personer och deras tro ganska oförarglig. Men många blir martyrer. Om det skriver Per Gudmundsson i dagens SvD.
Han återger uppgifter från International Bulletin och Missionary Research Jan 2011 och skriver att ungefär en miljon kristna dödats det senaste decenniet. Med den utgångspunkten uppskattar man antalet döda år 2010 till en tiondel av det.
Samma studie visade 160000 offer år 2000 – läget förbättras. Men den positiva utvecklingen i Sudan, exempelvis, kompenseras tyvärr enligt beräkningarna av en fortsatt skrämmande situation i Demokratiska Republiken Kongo. Antar man sedan att innevarande år blir ännu något värre, landar man i 105000.
Det är 287 människor om dagen. Tolv i timmen. En var femte minut, som dödas för sin kristna tro.
Kanske kan sådana uppgifter vända något på våra perspektiv. Ändra våra föreställningar. Det kostar på att vara en kristen. Inte alls i Sverige men i länder där förtryck råder eller där en annan religion inte är beredd att kämpa för alla människors lika värde eller religionsfriheten.
PDF med siffror om kristendomen, rad 28 gäller martyrer
Han återger uppgifter från International Bulletin och Missionary Research Jan 2011 och skriver att ungefär en miljon kristna dödats det senaste decenniet. Med den utgångspunkten uppskattar man antalet döda år 2010 till en tiondel av det.
Samma studie visade 160000 offer år 2000 – läget förbättras. Men den positiva utvecklingen i Sudan, exempelvis, kompenseras tyvärr enligt beräkningarna av en fortsatt skrämmande situation i Demokratiska Republiken Kongo. Antar man sedan att innevarande år blir ännu något värre, landar man i 105000.
Det är 287 människor om dagen. Tolv i timmen. En var femte minut, som dödas för sin kristna tro.
Kanske kan sådana uppgifter vända något på våra perspektiv. Ändra våra föreställningar. Det kostar på att vara en kristen. Inte alls i Sverige men i länder där förtryck råder eller där en annan religion inte är beredd att kämpa för alla människors lika värde eller religionsfriheten.
PDF med siffror om kristendomen, rad 28 gäller martyrer
10 oktober 2011
Kopter under attack
Nya attacker mot Egyptens kopter har ägt rum enligt nyheterna igår kväll som når fram denna morgon. Det är allvarligt och oroande. Man talar om många döda och hundratals sårade. Bakom kopternas protestmarsch låg upprördheten över ännu en nerbränd kyrka, Marinab Mary Guirgis Church.
Det senaste året har flera liknande händelser kostat många kopters liv. Ingen har väl glömt anfallet på Nyårsafton 2010 mot en kyrka i Cairo? Minst 21 döda och 79 allvarligt skadade rapporterades det då.
Vill man få en lista på fler incidenter i Egypten kan man faktiskt läsa en ifrågasatt artikel på Wikipedia som vågar lyfta fram de fientliga handlingarna kopterna drabbats av. Samtidigt har ilskan bland kopter stadigt vuxit. Man ifrågasätter sin egen kyrkas hållning som fortfarande talat förhållandevis lågmält. Att den balansgång Påven Shenouda III och den Koptiska kyrkan gått för att överleva i Egypten varit svår kan man inse.
Säkerligen kommer många stöduttalanden från kyrkor och organisationer som t ex Kyrkornas Världsråd. Vi behöver alla ge dem det stöd vi kan och självfallet är det enklare för oss att vara extremt tydliga. Även i dialogerna med olika företrädare för islam är det viktigt att lyfta fram det som händer de kristna i Egypten. Förföljelse och våld för religionens, kyrkans och trons skull förskräcker. Om inte den nya regimen med premiärminister Essam Sharaf kan hantera situationen och hindra fortsatt diskriminering och antikristna attacker riskerar förhållandena att bli än mer allvarliga.
Det senaste året har flera liknande händelser kostat många kopters liv. Ingen har väl glömt anfallet på Nyårsafton 2010 mot en kyrka i Cairo? Minst 21 döda och 79 allvarligt skadade rapporterades det då.
Vill man få en lista på fler incidenter i Egypten kan man faktiskt läsa en ifrågasatt artikel på Wikipedia som vågar lyfta fram de fientliga handlingarna kopterna drabbats av. Samtidigt har ilskan bland kopter stadigt vuxit. Man ifrågasätter sin egen kyrkas hållning som fortfarande talat förhållandevis lågmält. Att den balansgång Påven Shenouda III och den Koptiska kyrkan gått för att överleva i Egypten varit svår kan man inse.
Säkerligen kommer många stöduttalanden från kyrkor och organisationer som t ex Kyrkornas Världsråd. Vi behöver alla ge dem det stöd vi kan och självfallet är det enklare för oss att vara extremt tydliga. Även i dialogerna med olika företrädare för islam är det viktigt att lyfta fram det som händer de kristna i Egypten. Förföljelse och våld för religionens, kyrkans och trons skull förskräcker. Om inte den nya regimen med premiärminister Essam Sharaf kan hantera situationen och hindra fortsatt diskriminering och antikristna attacker riskerar förhållandena att bli än mer allvarliga.
09 oktober 2011
Förnämlig ung körmusik som få fick höra
Om två timmar ringer klockorna. De kallar till gudstjänst. Förgäves, om ingen känner sig kallad. Om annat är viktigare än mötet med varats grund och klippa. Tillbaka till källorna vill jag ropa. Ad fontes!
Ungdomskörernas konsert igår kväll blev en påminnelse. Om hur det verkligen är. 45 unga sångare från Västerås domkyrka och Olaus Petri sjöng sakral musik i Olaus Petri kyrka. För 45 besökare. En besökare var. Och som ungdomskörerna sjöng! Valven svällde och fylldes av toner och klanger. Som böljade. På latin och andra språk. Förnämligt. Levande.
De sjöng bland mycket annat Preaise to the Lord av Norman Gilbert ( som var organist i S:t Pauls), Agnus Dei av Ola Gjeilo, Kyrie in memoriam av Jaakko Mäntyjärvi, Cantate Gloria av Alan Bullard.
Vuxenvärlden behöver uppmuntra de unga. Följa dem i deras strävan. Samlas när de framträder. Andra unga kunde också känt sig inbjudan och inkluderade. De hade blivit oerhört imponerade. Idag blir det konsert i Västerås domkyrka. Hoppas att fler hörsammar inbjudan. För egen skull. För ungdomarnas skull. För det gränsöverskridande mötets skull.
Så för dem som kan, och vill:
Kl 18.00 Tacksägelsedagen 9/10 Körkonsert
Västerås domkyrkas ungdomskör, Voces Mariae och Olaus Petri ungdomskör, Örebro.
Eva-Marie Hopstadius, Agneta Sköld & Mats Bertilsson, dirigenter
Förr var den stora existentiella frågan - vart är du på väg? Den kvarstår naturligtvis. Men idag funderar jag, när något fint hänt i kyrkan, än mer på var alla höll hus som hade kunnat vara där? Satt de fångade av magin från televisionens flimmer? Eller händer det så mycket att bara några få arrangemang kan samla fulla hus?
Ungdomskörernas konsert igår kväll blev en påminnelse. Om hur det verkligen är. 45 unga sångare från Västerås domkyrka och Olaus Petri sjöng sakral musik i Olaus Petri kyrka. För 45 besökare. En besökare var. Och som ungdomskörerna sjöng! Valven svällde och fylldes av toner och klanger. Som böljade. På latin och andra språk. Förnämligt. Levande.
De sjöng bland mycket annat Preaise to the Lord av Norman Gilbert ( som var organist i S:t Pauls), Agnus Dei av Ola Gjeilo, Kyrie in memoriam av Jaakko Mäntyjärvi, Cantate Gloria av Alan Bullard.
Vuxenvärlden behöver uppmuntra de unga. Följa dem i deras strävan. Samlas när de framträder. Andra unga kunde också känt sig inbjudan och inkluderade. De hade blivit oerhört imponerade. Idag blir det konsert i Västerås domkyrka. Hoppas att fler hörsammar inbjudan. För egen skull. För ungdomarnas skull. För det gränsöverskridande mötets skull.
Så för dem som kan, och vill:
Kl 18.00 Tacksägelsedagen 9/10 Körkonsert
Västerås domkyrkas ungdomskör, Voces Mariae och Olaus Petri ungdomskör, Örebro.
Eva-Marie Hopstadius, Agneta Sköld & Mats Bertilsson, dirigenter
Förr var den stora existentiella frågan - vart är du på väg? Den kvarstår naturligtvis. Men idag funderar jag, när något fint hänt i kyrkan, än mer på var alla höll hus som hade kunnat vara där? Satt de fångade av magin från televisionens flimmer? Eller händer det så mycket att bara några få arrangemang kan samla fulla hus?
08 oktober 2011
En nästan okänd dikt av Tranströmer
Glädjen över Tomas Tranströmers Nobelpris blev till ett extra hjärtslag. Ett slag för att något väsentligt hände bakom och bortom tidningsrubrikerna. Inte för att dikternas ord behövde få Nobelprismättad fetstil, inte för att Tranströmers dikter skulle få ny innebörd utan för att Nobelkommittén, som så många andra av oss, hade känt igen och rörts av det fördoldas närvaro. I bordsgrannens ögon steg tårar inte som vid någons död utan som vid en ofattbar uppståndelse. Därav det extra slaget.
Franz Schubert ligger Tranströmer nära. Schuberts Impromptun (moments musicaux) är berömda. Även Tomas Tranström har ett Impromptu drar jag mig till minnes. En dikt som han överlämnat till biskop Jonas Jonson i en vänbok. En dikt som vid ett tillfälle steg fram ur lyrikantologin Kondor och Kolibri där Artur Lundkvist och Francisco J. Urix tolkat latinamerikansk poesi. På bakre pärmens insida hade Tomas för hand präntat en dikt, förmodligen snabbt nedskriven. Därefter bortglömd. Där hade den som diktarens fru Monica skrev i vänboken till biskopen bidat sin tid i drygt 40 år.
Dikten inleds:
Också i välfärdsstaten
finns den ensamma kvinnan
som bultar i våningen
med sina tårars hammare.
Igenkänningen är hög. Detta känner vi till. Många av oss. Relationslöshet, övergivenhet och utanförskap är något som även i överflödets mitt kan få förtvivlan att växa. Det ljudlösa bultandet som ingen tycks höra. Med sina tårars hammare slår hon... Dikten fortsätter med en man på ett kafé, hans kroppshållning, ja hela hans livsituation sammanfattas i beskrivningen hopkrupen i rocken. Den som kryper ihop söker kanske värme. Eller beskriver det hans förminskning? Tranströmer fortsätter om denne man:
som stöter och stöter
samma ord i sin muns mortel.
Hela dikten återfinns i boken: Samtal på väg, En vänbok till Biskop Jonas Jonson, utgiven av Strängnäs stift 2005.
Vänboken till biskop Jonas Jonson med Tomas Tranströmers dikt finns fortfarande i lager. Kontakta Karl Gustav Sjögren, Ågatan 2, 702 10 Örebro; e-post: karl-gustav.sjogren@svenskakyrkan.se
The Nobel Foundation
Om Nobelpriset skriver: SvD, Smålandsposten, DN, Dagen, VLT, GP , Expressen, Aftonbladet
Franz Schubert ligger Tranströmer nära. Schuberts Impromptun (moments musicaux) är berömda. Även Tomas Tranström har ett Impromptu drar jag mig till minnes. En dikt som han överlämnat till biskop Jonas Jonson i en vänbok. En dikt som vid ett tillfälle steg fram ur lyrikantologin Kondor och Kolibri där Artur Lundkvist och Francisco J. Urix tolkat latinamerikansk poesi. På bakre pärmens insida hade Tomas för hand präntat en dikt, förmodligen snabbt nedskriven. Därefter bortglömd. Där hade den som diktarens fru Monica skrev i vänboken till biskopen bidat sin tid i drygt 40 år.
Dikten inleds:
Också i välfärdsstaten
finns den ensamma kvinnan
som bultar i våningen
med sina tårars hammare.
Igenkänningen är hög. Detta känner vi till. Många av oss. Relationslöshet, övergivenhet och utanförskap är något som även i överflödets mitt kan få förtvivlan att växa. Det ljudlösa bultandet som ingen tycks höra. Med sina tårars hammare slår hon... Dikten fortsätter med en man på ett kafé, hans kroppshållning, ja hela hans livsituation sammanfattas i beskrivningen hopkrupen i rocken. Den som kryper ihop söker kanske värme. Eller beskriver det hans förminskning? Tranströmer fortsätter om denne man:
som stöter och stöter
samma ord i sin muns mortel.
Hela dikten återfinns i boken: Samtal på väg, En vänbok till Biskop Jonas Jonson, utgiven av Strängnäs stift 2005.
Vänboken till biskop Jonas Jonson med Tomas Tranströmers dikt finns fortfarande i lager. Kontakta Karl Gustav Sjögren, Ågatan 2, 702 10 Örebro; e-post: karl-gustav.sjogren@svenskakyrkan.se
The Nobel Foundation
Om Nobelpriset skriver: SvD, Smålandsposten, DN, Dagen, VLT, GP , Expressen, Aftonbladet
07 oktober 2011
Handen på hjärtat - hur hälsar vi egentligen?
Varför blir man upprörd när någon lägger handen på hjärtat och bugar? Istället för att ta i hand? Känner man sig ratad och nedvärderad av att inte någon fattar den utsträckta handen? Några sådana incidenter har vållat höga vågor i ankdammens glas.
Händelsen visar att pluralism och mångfald leder till kulturkrockar. Olika sedvänjor möts. Eller kolliderar. Ett möte mellan sekularism och religion som inte gick något vidare. Som i Halal-TV. Eller vid andra tillfällen. Själv har jag mötte eleganta muslimska kvinnor som med en graciös gest svept handen i en scarf samtidigt som de hövligt sträckt fram den. Vi har hälsat, men med skyddande tyg mellan oss. För all anständighets skull.
Den som vill överbrygga klyftor får nog bekväma sig med att gå bakom det ytliga skeendet och fråga sig vad de olika hälsningsmönstren egentligen berättar. Om oss, om vår människosyn och om vår livsåskådning. Båda hälsningarna kan kommunicera respekt. Men även uppfattas som brist på ömsesidighet och hyfs.
Så bara för den goda sakens skull händer det att även jag lägger handen på hjärtat och bugar. Du finns i mitt hjärta, tänker jag då. Särskilt om personen framför mig blir högröd och ilsken. Då skyndar jag mig att artigt tillägga: Good Morning, Ave, Guten Morgen, Var hälsad! Behövs det så kan jag dunka dem i ryggen också. Bara för att understryka att det är olika. Verkligen olika. Hur man hälsar.
Händelsen visar att pluralism och mångfald leder till kulturkrockar. Olika sedvänjor möts. Eller kolliderar. Ett möte mellan sekularism och religion som inte gick något vidare. Som i Halal-TV. Eller vid andra tillfällen. Själv har jag mötte eleganta muslimska kvinnor som med en graciös gest svept handen i en scarf samtidigt som de hövligt sträckt fram den. Vi har hälsat, men med skyddande tyg mellan oss. För all anständighets skull.
Den som vill överbrygga klyftor får nog bekväma sig med att gå bakom det ytliga skeendet och fråga sig vad de olika hälsningsmönstren egentligen berättar. Om oss, om vår människosyn och om vår livsåskådning. Båda hälsningarna kan kommunicera respekt. Men även uppfattas som brist på ömsesidighet och hyfs.
Så bara för den goda sakens skull händer det att även jag lägger handen på hjärtat och bugar. Du finns i mitt hjärta, tänker jag då. Särskilt om personen framför mig blir högröd och ilsken. Då skyndar jag mig att artigt tillägga: Good Morning, Ave, Guten Morgen, Var hälsad! Behövs det så kan jag dunka dem i ryggen också. Bara för att understryka att det är olika. Verkligen olika. Hur man hälsar.
04 oktober 2011
Sälj inte kyrkan innan väckelsen har kommit
Tanken att riva kyrkor väcker uppmärksamhet. Förre domprosten HB Hammar har i Svenska Dagbladet skrivit en artikel om övertaliga kyrkor. Han har därför också valsat runt i alla möjliga media. Men minnet är kort. Kortare än man kan tro. Frågan har många gånger varit i säck innan den kom i påse. Bengt Samuelsson, saligen hemgången till vår Herre, var en föregångare. Fyll dem, stäng dem eller spräng dem skrev han i en berömd artikel och i en bok. Och saken har utretts av kyrka och kulturvårdande myndigheter.
Frikyrkokapellen finns snart inte mer. Inte som kapell för sitt ursprungliga syfte. Nu är de fritidsbostäder på den landsbygd där de en gång utgjorde fyrbåkar för evangeliet, för folkbildning och kultur! Bevarandekrafterna har inte haft ork att försvara tillräckligt många av detta väckelsens folkrörelsearv.
Prästgårdarna inom Svenska kyrkan har på många håll fallit offer för en ny tid. Prästen ska ha en egen bostad. Bo där han eller hon själv vill. Utförsäljningsivern är inte över än. Prästboställen dyker upp i regelbundet upp i annonserna. Ovärderliga kulturmiljöer förskingras. Visst kan man sälja prästgårdar. Men kyrkan och kommunerna borde värna fler av dessa miljöer. (Om detta har stillsam skrivit förr).
Så till kyrkorna. Om inte kyrkans medlemmar vill använda kyrkorna så ligger det nära till hands att de ska avyttras. Frågan har gått vidare från att gälla om livet i den lokala kyrkan ska överleva till frågan om när det dör ut. Där livet dött blir kyrkorna "övertaliga". På detta grubblar kyrka och riksantikvarieämbetet. Och engagerade människor i församlingarna. Sekularismen tar över, i hemmen finns andra altaren: televisionen och datorn. Det som verkar locka är musik. Inte evangelium, tro eller kristet liv. Men människors längtan kan tändas. Behovet av´nåd och förtröstan kan sätta fötter i rörelse. Ända in i kyrkans rum och gudstjänst.
Därtill, man kan knappast underskatta dessa invigda rum och hus som identitetsmarkörer för sina orter och byggder. Kyrkorna är symboliskt laddade och historiskt värdefulla genom att generationerna satt sina spår i dem. Att sälja dem är att låta något väsentligt gå bort. Nästan som att begrava en bit av trakt och folk.
Det räcker inte att sätta en timer i kyrkan som tänder och släcker ljus eller spelar en klockarnas trudelutt då och då. Kyrkan är ett bönehus för sina medlemmar, för de Kristtrogna, för Guds folk. Kyrkan är en plats för gemensamma möten och för det viktigaste - för relationen till det heliga och Gud. För mötet med Kristus i mässan.
Kyrkan vilar där som Guds kupade hand över jorden, som Claes-Bertil Ytterberg en gång uttryckt det. Med sitt torn som likt ett pekfinger vill få oss att lyfta blicken så att även det himmelska kommer inom synhåll. Det sägs att man inte ska sälja skinnet innan björnen är skjuten. Här kanske följande borde gälla: sälj inte kyrkan innan väckelsen har kommit...
Mer från Riksantikvarieämbetet
Eskilstunakuriren
Dagen
Expressen
Frikyrkokapellen finns snart inte mer. Inte som kapell för sitt ursprungliga syfte. Nu är de fritidsbostäder på den landsbygd där de en gång utgjorde fyrbåkar för evangeliet, för folkbildning och kultur! Bevarandekrafterna har inte haft ork att försvara tillräckligt många av detta väckelsens folkrörelsearv.
Prästgårdarna inom Svenska kyrkan har på många håll fallit offer för en ny tid. Prästen ska ha en egen bostad. Bo där han eller hon själv vill. Utförsäljningsivern är inte över än. Prästboställen dyker upp i regelbundet upp i annonserna. Ovärderliga kulturmiljöer förskingras. Visst kan man sälja prästgårdar. Men kyrkan och kommunerna borde värna fler av dessa miljöer. (Om detta har stillsam skrivit förr).
Så till kyrkorna. Om inte kyrkans medlemmar vill använda kyrkorna så ligger det nära till hands att de ska avyttras. Frågan har gått vidare från att gälla om livet i den lokala kyrkan ska överleva till frågan om när det dör ut. Där livet dött blir kyrkorna "övertaliga". På detta grubblar kyrka och riksantikvarieämbetet. Och engagerade människor i församlingarna. Sekularismen tar över, i hemmen finns andra altaren: televisionen och datorn. Det som verkar locka är musik. Inte evangelium, tro eller kristet liv. Men människors längtan kan tändas. Behovet av´nåd och förtröstan kan sätta fötter i rörelse. Ända in i kyrkans rum och gudstjänst.
Därtill, man kan knappast underskatta dessa invigda rum och hus som identitetsmarkörer för sina orter och byggder. Kyrkorna är symboliskt laddade och historiskt värdefulla genom att generationerna satt sina spår i dem. Att sälja dem är att låta något väsentligt gå bort. Nästan som att begrava en bit av trakt och folk.
Kyrkan vilar där som Guds kupade hand över jorden, som Claes-Bertil Ytterberg en gång uttryckt det. Med sitt torn som likt ett pekfinger vill få oss att lyfta blicken så att även det himmelska kommer inom synhåll. Det sägs att man inte ska sälja skinnet innan björnen är skjuten. Här kanske följande borde gälla: sälj inte kyrkan innan väckelsen har kommit...
Mer från Riksantikvarieämbetet
Eskilstunakuriren
Dagen
Expressen
03 oktober 2011
Att ha under
Marknaden ägde rum i Klintehamn. På Gotland. Här fanns det mesta, även sådant man har under. Titta, där ståtar en riktig ringbrynja. Där viker en vanlig undertröja ut sig. För att inte räkna upp och benämna allt annat smått och gott att ha under. Det är bara att välja och vraka ur det stora utbudet. Just för stunden var där inte så många klunder. Men vänta bara. Allt kan säljas med god reklam och fint exponerade varor!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)