Nya attacker mot Egyptens kopter har ägt rum enligt nyheterna igår kväll som når fram denna morgon. Det är allvarligt och oroande. Man talar om många döda och hundratals sårade. Bakom kopternas protestmarsch låg upprördheten över ännu en nerbränd kyrka, Marinab Mary Guirgis Church.
Det senaste året har flera liknande händelser kostat många kopters liv. Ingen har väl glömt anfallet på Nyårsafton 2010 mot en kyrka i Cairo? Minst 21 döda och 79 allvarligt skadade rapporterades det då.
Vill man få en lista på fler incidenter i Egypten kan man faktiskt läsa en ifrågasatt artikel på Wikipedia som vågar lyfta fram de fientliga handlingarna kopterna drabbats av. Samtidigt har ilskan bland kopter stadigt vuxit. Man ifrågasätter sin egen kyrkas hållning som fortfarande talat förhållandevis lågmält. Att den balansgång Påven Shenouda III och den Koptiska kyrkan gått för att överleva i Egypten varit svår kan man inse.
Säkerligen kommer många stöduttalanden från kyrkor och organisationer som t ex Kyrkornas Världsråd. Vi behöver alla ge dem det stöd vi kan och självfallet är det enklare för oss att vara extremt tydliga. Även i dialogerna med olika företrädare för islam är det viktigt att lyfta fram det som händer de kristna i Egypten. Förföljelse och våld för religionens, kyrkans och trons skull förskräcker. Om inte den nya regimen med premiärminister Essam Sharaf kan hantera situationen och hindra fortsatt diskriminering och antikristna attacker riskerar förhållandena att bli än mer allvarliga.
Det är viktigt att inse att det inte finns någon intern lösning på problemet med muslimernas förtryck av kristna och andra icke-muslimska minoriteter. Detta har pågått sedan den islamiska invasionen och kommer att fortsätta så länge omvärlden tillåter det.
SvaraRaderaDärför bör de stora kristna länderna och organisationerna, som USA, EU, Ryssland och Brasilien sätta samma diplomatiska och ekonomiska tryck mot kristofobiska länder som Egypten, irak och Pakistan som västvärlden gjorde mot Sydafrika på 80-talet.
Man bör inte heller utesluta en beväpning av minoriteterna så att de kan skydda sig själva eller i värsta fall en militär intervention.