Roliga timmen, vem minns inte den? När jag gick i skolan ägde roliga timmen rum på lördagen. Timmen var det sista som hände under arbetsveckan. På så vis avslutades det trägna och hårda skolarbetet med något lättsamt och underhållande.
För mig är kyrkans gudstjänst en intensiv och god upplevelse. Men många påstår att det är den tråkigaste och tristaste timme som finns. Veckans sämsta stund många vet är tydligen den man tillbringar i kyrkans högmässa. Visst är det egendomligt! Särskilt anmärkningsvärt är att så många av kyrkans präster och anställda själva dömer ut söndagens möte med Gud som något avslaget, mossigt och föga meningsfullt. Utifrån vilka jämförelser då?
Nog har man valt fel väg i livet om den gudstjänst då Guds församling kommer samman ses som tråkig och utan lyft, helt i avsaknad av glädje och kraft. - Vårt partis valmöten är så tråkiga så dem kan man inte delta i! En valarbetare med det förhållningssättet fick omedelbums kliva av.
- Vårt lags matcher är så usla och händelsefattiga så dit går vi aldrig om vi inte får betalt! Klubbanställda med den inställningen belönades nog omgående med ett grått papper (avsked). - - Den tidning vi gör är usel och oläsbar, själv läser jag den bara när jag måste. En redaktionell medarbetare med den attityden blev inte gammal i jobbet.
Men i kyrkan är det ganska vanligt att man baktalar och undergäver själva hjärtat i kyrkans liv - gudstjänsten och mässans möte med Gud! Tänk om Moses fick höra talas om det - han som tog av sig skorna för det var helig mark där Gud gav sig till känna. Då hade stentavlorna rykt om öronen på de klagande.
Skulle mötet med Gud bedömas som vore det en revy eller varieté? Poängsättas som vore det en sångprestationstävling likt Idol? Skall gudstjänsten jämföras med och värderas utifrån televisionens galor eller superstjärnornas föreställningar? Uppfattar kritikerna bara yta och prål? Har de förlorat förmågan att se vad som verkligen ÄR? Skulle det vara tråkigt att lovprisa Gud? Att tillbe och bekänna? Att höra Guds heliga evangelium? Att bli förlåten och förnyad? Nu får ni väl ge er!
Andra bloggar om: Roliga timmen, Gudstjänst, Präster, Gud
Något sådant har jag aldrig hört från någon kyrklig person....snarare att hela veckan käns fullkomligt fattig utan en gudstjänst.
SvaraRaderaKära Nineve,
SvaraRaderaLåt oss hoppas att Du har rätt. Då kommer ingen längre behöva höra talas om präster eller andra kyrkans anställda som bara visar sig i kyrkans gudstjänst när de är i tjänst. De kommer alla att tala väl om gudstjänsten och med glädje vittna om hur roligt och gott det är att fira högmässa. Kyrkorådens ledamöter kommer också de att från och med nu strömma till gudstjänsterna och alla förtroendevalda deltar med glädje både i sammanträden OCH högmässor.
De många helgdagarna i vår evangeliebok kommer aldrig mer att behöva hoppas över - utan fler högmässor firas, även då flera helgdagar kommer i följd.
Kritiken mot kyrkans språk tystnar, orden riktade mot de obegripliga gudstjänstordningarna upphör och mixtrandet med hemmasnickrade temagudstjänster blir vad de är avsedda att vara - en möjlighet att NÅGON gång använda ett tema.
Jag hoppas som sagt att Du har rätt. Men något litet tvivel har jag förstås kvar...
Tusen tack för god sammanfattning av en av mina återkommande irritationsmoment! Jag har länkat, som synes!
SvaraRadera/Miriam
Tack för ett bra inlägg.
SvaraRaderaTänk söndagsskolan. Barnens ögon tindrade. De blev undervisade av en
SvaraRaderaför deras nivå tillräckligt bra pedagog.
Hur många ögon tindrar och längtar efter undervisning vid gudstjänsterna i dagsläget.
Bra pedagoger ? Upplevelsemomentet
tycks glömmas bort.
God fortsättning .
Själv anser jag mässan med nattvarden vara veckans viktigaste tid,
SvaraRaderamen vänta lite nu....
....man får väl LOV att ha synpunkter på själva musiken som spelas/sjungs?
Själv lider jag under samma gamla psalmmelodier som går i låååångsam 4/4-takt och önskar att de bytte psalmer oftare i gudstjänstordningen.