20 november 2009

Inte längre röd präst!

Nu har jag bytt parti. Trött, fruktansvärt trött, på det retoriskt högstämda talet om demokrati när man egentligen menat fåvälde. Folkrörelsen var den rörelse de få åstadkom i folket. Småpåvar och röda patroner tog över. Patriarker höll inte sällan folket framför sina egna övertygelser och gjorde folket till argument. Som en gisslan.

En del av oss som varit kristna socialdemokrater har haft ett synnerligen utsatt läge, bland andra kristna för vår övertygelse och i rörelsen dess mer för vi varit kristna. Och när det gällt fanns inget stöd. En tids tvingande bortavaro från några uppdrag permanentades genast. Och jag känner igen det från andras erfarenhet. Det är lätt att bli en före detta, förbrukad. Och må så vara. Valet är fritt...

Religionskritiken och raljansen är befäst in i hierarkierna. Några lysande undantag som LO:s ledare och Göran Perssons prästdrömmar vederlägger inte det förhållandet. Tron blev en black om foten inom partiet. Även bland kyrkligt engagerade fanns och finns alltfort en utbredd misstro mot kyrkans inre liv! Den som ville leva ett liv med bön och gudstjänst skälldes inte bara i utkanterna för elitister. Kalla det vad ni vill, till och med elitist, en sådan vill jag i alla fall vara...

När ingen partiföreträdare förstått det allvarliga i att sekulära krafter bestämmer i kyrkan får det faktiskt vara. Jesus - hur tänker de? 40 års engagemang slutar i ett snöpligt ingenting! Nu är det slut.

6 kommentarer:

  1. Sanningen kan göra ont! Kan förstå att det gör ont i Dig. Men tyvärr gör det nog inte ont i partiet eller dess representanter!
    Men tack för att Du lyfter sanningen!

    SvaraRadera
  2. Att ha en läkare ,som röstar på höger eller vänster är ointressant.
    Han/hon är "sjukvårdare" för sina patienter. För en präst gäller samma regel,partibok ointressant.
    Han/hon är själavårdare.
    Skall man klaga på nuvarande Kyrkomöte, är det att majortiteten av ledamöterna är POLITISKA och representerar det sekulära samhället.
    Inför Gud är väl alla människor lika mycket värda? Blå eller röd ?
    Politisk uppfattning har väl flertalet av oss, men tolkning av bibelorden borde hanteras i sann kristen anda och inte med sekulär
    politisk strategi. Nu skall jag resa till Örebro på femtioårskalas.

    SvaraRadera
  3. Lars

    Jag har slarvat med bloggläsandet i helgen och ser först idag din postning om att du lämnar partiet. Trist avslutning för dig på ett så långt aktivt medlemskap.
    Du är fortfarande en förebild för mig i ditt politiska engagemang.

    Martin

    SvaraRadera
  4. Har du bytt parti och gått med i något annat? Och i så fall vilket?Om inte: kommer du fortsättningsvis att rösta på S eller något annat?

    Sedan så undrar jag om du varit med i POSK kyrkligt eller om du bara genom debatt verkat för avpolitiseringen. (Jag har nämligen för mig att S uteslutit POSK:are, men de har kanske bättrat sig vad gäller detta.)

    SvaraRadera
  5. Jag skulle nog inte beskriva mig som röd, men tycker ändå att är tråkigt att se att människor ska behöva lämna sitt politiska engagemang av sådana här orsaker.

    Under valrörelsen var det flera av mina bröder och systrar i FK som tvangs offra sitt partimedlemsskap för att kunna stå på en icke partipolitisk lista och det kändes trist, men det ger respekt att de ändå gjorde det.

    Allt gott

    SvaraRadera
  6. Enligt dagen har du övergått till att bli kristdemokrat, stämmer det?

    Jag kan förstå att du känner som du gör och därför lämnar socialdemokraterna. Det är naturligtvis tråkigt, men upp till dig. Däremot förstår jag inte hur man kan lämna S och gå till KD. Betyder den övriga politiken ingenting? Hur kan man gå från ett parti som vill har mer jämlikhet, jämställdhet och att välståndet till i samhället ska fördelas mer lika till ett parti som inte vill det? Ett parti som är med i en regering som slår på de som redan har det svårt. Försämrar för arbetslösa och sjuka. Skärper flyktingpolitiken. Osv.

    Hur kan man göra så?

    SvaraRadera