Jag uppmuntrar de hemlighetsfulla antikyrkliga "informatörerna" att utveckla sin missionsverksamhet. Varför inte ett antal hemsidor för att lämna sitt politiska parti? En serie sidor för att få folk att överge sin fackförening? Locka fler att säga upp sin prenumeration eller gå ur någon förening man har råkat gå med i? Humanisterna tänker jag inte föreslå, för då tror någon att jag eller andra kyrkligt aktiva har något emot denna förening. Visst kan man som kristen humanist bli förvånad över tilltagsenheten när någon inmutar och försöker lägga beslag på en hel idétradition. Vad säger Förbundet för kristen humanism och samhällssyn, KHS? Men friskt vågat...
Hur presenterar man då sitt mål på hemsidan, hur marknadsför man sin idé? Som följer:
Uturkyrkan.se startades eftersom det inte fanns någon enkel och lättfattlig site på internet för att lämna svenska kyrkan, något som många svenskar vill göra men färre vet hur man gör.
Före år 1996 blev alla svenskar automatiskt medlemmar i Svenska kyrkan vid födseln om deras föräldrar var medlemmar.
Ja så kan man beskriva förhållandet. Men det var också Sveriges riksdag som hade bestämt hur det skulle förhålla sig. Då reglerades nämligen Svenska kyrkan via lag som våra allrakäraste politiska partier stiftat i riksdagen.
Den 1 januari år 2000 separerades stat och kyrka och svenska kyrkan är inte längre en statskyrka. Trots denna separation så står ändå alla de medlemmar som fötts in i kyrkan kvar som medlemmar, utan att någonsin ha tillfrågats om de har en tro, och i så fall vilken.
Här förutsätter de anonyma att enda medlemsgrund är personlig tro. Kyrkan arbetar naturligtvis för att tron på Jesus Kristus skall omfattas av flera. Men det är legitimt att tillhöra kyrkan för att man t ex tycker att kyrkan är bland de bästa på internationellt solidaritetsarbete. Andra vill värna kyrkobyggnaden så den inte blir till gymnastiksalar eller hotell (som i gamla sovjetunionen). Det begränsade stöd som staten betalar för att vara med och värna vårt gemensamma kulturarv är blygsamt i förhållande till de verkliga kostnaderna Kyrkan själv lägger ner för att slå vakt om vårt kulturarv. Somliga är kvar för att ge stöd åt kyrkomusiken, kyrkan är en av de största arrangörerna av musik- och kulturevenemang i landet. Andra tycker att kyrkan gör bra sakar för gamla eller unga etc etc. Därför frågar man inte alla medlemmar om de har en tro.
Enligt en internationell undersökning som utfördes år 2000 tror endast 16% av svenskarna på en personlig gud, samtidigt som hela 77% av svenskarna var medlemmar i svenska kyrkan år 2005.
Se där, stödet för Svenska kyrkan är något större än stödet för anonyma grupper som övar krypskytte.
Detta har lett till den märkliga situationen att Sverige är ett av de länder i världen med flest medlemmar i ett enskilt trossamfund, samtidigt som det är ett av de länder i världen med minst antal medlemmar i sagda samfund som faktiskt har en tro som stämmer med den samfundet säger sig ha.
Detta tycker vi är fel, och för att göra det så enkelt som möjligt att lämna ett trossamfund som man inte känner sig hemma i, och som man dessutom betalar tusentals kronor till i medlemsavgift varje år, har vi skapat denna site, vars syfte är att göra det enkelt att lämna in sin utträdesansökan till Svenska kyrkan. Tackar för förekommande vänlighet! Men många av oss tycker uppenbarligen inte att det alls är något konstigt eller något fel. Vi vill helt enkelt vara med i Svenska kyrkan.
Uturkyrkan.se är partipolitiskt, förenings och religiöst obunden.
Mig syns det att bakom hemsidan står någon slags jägargille vars enda intressanta villebråd är Svenska kyrkan och kristen tro.
Andra bloggar om: Humanism, Lutherhjälpen, Röda korset, Rädda Barnen, Kyrkotillhörighet,
Du ger dem genom detta inlägg bara uppmärksamhet. Men visst är det ett skojigt fenomen. Några stackars okultiverade satar sitter och ägnar sin fritid åt att snickra ihop en hemsida och betalar för ett domännamn. Deras sajt skulle, om den tillochmed var flitigt utnyttjat, innebär ett fullständigt försumbart tapp av medlemmar i jämförelse med den minskning som sker genom att en större andel av dem som dör är kyrkotillhöriga än de som fyller 18. Så visst, patetiskt är bara förnamnet =)
SvaraRaderaTack för en bra blogg btw!
Se där. Ord o inga visor! :)
SvaraRaderaOm du hade ägnat 2 sekunder åt att googla istället för att bli så upprörd hade du märkt att siten inte är speciellt anonym.
Se, jag skrev ett blogginlägg när vi lanserade den :)
http://gardebring.com/2007/07/347.html
Vad gäller din övriga upprördhet tycker jag att den är något märklig. Många människor är idag anslutna till en kyrka vars budskap de inte tror på. Detta eftersom de vid födseln blev anslutna per automatik. Att detta var ett riksdagsbeslut ändrar väl inte på detta? Jag finner det synnerligen märkligt att du på något sätt tycker att det är kontroversiellt att vilja lämna en organisation som man automatiskt blivit ansluten till?
Att jämföra med att lämna sitt politiska parti är ju bara tramsigt. Om alla som föddes i sverige innan 1996 hade blivit tvångsanslutna till socialdemokraterna hade det varit ett väldans liv.
Så varför är det okej med ett religiöst samfund?
Att man enkelt skulle få hjälp att gå ur via svenska kyrkans hemsida stämmer inte. Det finns många forum och bloggar på nätet där frågan ältas. Människor vet inte vad det innebär. Människor vet inte hur man går ur. Folk lever i villfarelsen att deras efterlevande kommer att få betala deras begravning och en massa andra felaktigheter.
Söker jag på "gå ur kyrkan" på svenska kyrkans hemsida får jag noll träffar.
Söker jag på "lämna kyrkan" får jag en massa svar om varför jag skall vara kvar i svenska kyrkan. Men inget om hur jag går ur..
Det kan tyckas enkelt att veta. Man skickar en blankett till sin församling. Efter en del letande hittade jag den infon (dock inte på svenska kyrkans hemsida faktiskt).
Jag skickade in ansökan om utträde.
Någon vecka senare kom den tillbaka, jag hade fyllt i den "fel". Så jag fick göra om det, och sedan, efter någon till vecka fick jag tillbaka veriferingen på utträdet.
Det är helt enkelt onödigt knepigt att gå ur det samfund som man blivit tvångsansluten till.
Du skriver:
"Men många av oss tycker uppenbarligen inte att det alls är något konstigt eller något fel. Vi vill helt enkelt vara med i Svenska kyrkan."
Och det stämmer ju såklart! Jag förstår inte riktigt vad du är upprörd över? Den som vill vara medlem i svenska kyrkan skall naturligtvis vara det. Varför skulle det inte vara så?
Förresten. Jag kanske skall tillägga att denna "anonyma" skänker pengar till bl.a. stiftelsen gatubarn som hjälper utsatta barn genom att skänka pengar till stiftelsen gatubarn.
SvaraRaderaOch tack fille för att du kallar mig för en okultiverad sate!
Det värmer :)
Hej Anders Gardebring. Kul att Du ger Dig till känna på min blogg! Jag har googlat ett och annat men har inte samma stenkoll som Du på nätet. Du fiskade fram mitt blogginlägg på nolltid. Men välkommen ut ur anonymiteten! För visst saknades informationen om Dig/Er som är upphovet till hemsidan ut ur kyrkan.se. Nu kanske Du vill göra Fackföreningsrörelsen samma tjänst?
SvaraRaderaAtt Du kallas för sate är på gränsen för vad som bör förekomma - men å andra sidan blev Du kallad det av en annan kommentator under den tid då Du var anonym för mig och mina läsare. Nu kommer Du inte att få sådana förklenande namn via denna blogg.
Din argumentation kan möjligen fungera för Dig. Du som blir så upprörd över att informationen om utträde inte ligger enkelt och tydligt ute på nätet. Inte många organisationer väljer dock den strategin - det kan Du säkert hålla med om? Här är vår hemsida, vill Du lämna oss? Men något bättre kanske det kan bli...
Det är inte kontroversiellt att man vill lämna kyrkan - det kontroversiella är att Du vill tubba andra att följa Ditt exempel. Så får man naturligtvis göra - men jag ska i samma mån ha rätten att protestera mot Din strävan att få människor att lämna kyrkan. Jag menar att den Svenska kyrkan gör så mycket bra som förtigs och som de flesta, om de kände till det, borde kunna ge sitt stöd.
Snacket om tvångsanslutning kan Du lägga bort. Då - för Du vill väl inte vara anakronist - följde barn sina föräldrars religionstillhörighet. Ingen(!) tvångsanslöts mot sin egen vilja. Föräldrarnas religionstillhörighet styrde barnens. Jag har inte något emot att det förhållandet ändrades. Men då var det i överensstämmelse till och med med de mänskliga rättigheter FN omhuldade.
Till sist min upprördhet. Den kan ha att göra med Aftonbladets famösa kampanj för några år sedan då man uppmanade människor att lämna kyrkan för att "tjäna" pengar. Den kampanjen blev väldigt kännbar för min och andra församlingar. Varför det är just kyrkotillhörigheten människor ska uppmanas att spara in på i konsumtionssamhällets tid kan man fundera en del över. Därtill finns det en pågående ateistisk offensiv som är mer intresserad av att skada kyrkan än att utveckla sina egna tankar och sin egen modell. Man motarbetar Kyrkan aktivt och ibland ganska aggressivt. Dessutom driver Humanisterna att religionen ska höra till det privata. Och religionsfriheten ska avskaffas. Så Du kanske förstår att upprördheten blir därefter.
Men - jag uppskattar att Du klev fram. Det respekterar och uppskattar jag!
Hej Lars!
SvaraRaderaTack för svaret.
Angående information om utträde så förstår jag ditt resonemang. Men svenska kyrkan är inte vilken organisation som helst. Fram till 1996 blev som bekant (nästan) alla svenskar per automatik anslutna till svenska kyrkan. Det gör situationen väldigt väldigt annorlunda från andra samfund och organisationer.
Du skriver:
"Det är inte kontroversiellt att man vill lämna kyrkan - det kontroversiella är att Du vill tubba andra att följa Ditt exempel. Så får man naturligtvis göra - men jag ska i samma mån ha rätten att protestera mot Din strävan att få människor att lämna kyrkan"
Naturligtvis har du rätt att protestera. Jag skulle högljutt protestera om någon försökte hindra dig :) Vad det handlar om är helt enkelt "automatanslutningen". Att bli medlem i ett religiöst trossamfund utan att bli tillfrågad är helt enkelt inte okej. Den som tror på svenska kyrkans budskap och vill vara medlem skall naturligtvis fortsätta att vara det. Som du ser på siten finns inga "anti-guds"-argument. Det är inte syftet. Syftet är att underlätta för den som helt enkelt aldrig fick välja, och inte längre vill vara medlem.
Angående att religionstillhörigheten följde föräldrarnas så är ju det en grov förenkling. Ingen av mina föräldrar är kristna. Jag är inte ens döpt. Ändå var jag under många år medlem i svenska kyrkan. Sedan att jag personligen tycker det är fel att föräldarna väljer barnens religion och att barn kallas "katolska" eller "kristna" tycker jag själv är fel, barn är inte kapabla att förstå sådana abstrakta koncept, men det är ju en helt annan diskussion.
Angående ditt sista stycke så förstår jag att det kan vara upprörande. För mig har det aldrig handlat om pengar. Det handlar om principer. Jag tror inte på gud, och har aldrig gjort det. Ändå blev jag vid min födsel ansluten till en religiös organisation.
Hej igen,
SvaraRaderaNågra citat ur gamla lagar kan kasta visst ljus över diskussionen. För länge sedan hade ingen något val. I den äldre Västgötalagens kyrkobalk från 1220-talet :"Kristus är först i vår lag. Därnäst är vår kristna tro och alla kristna..." Ett annat exempel är ordningen i Kyrkolagen från 1686: "Uti vårt konungarike och dess underliggande länder skola alla bekänna sig endast och allena till den kristliga lära och tro, som är grundad uti Guds heliga ord..."
Religionsfrihetslagen 1951 hade följande inledande formulering: "1 §. Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse...
4 §. Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund. Åtagande i strid mot denna bestämmelse vare utan verkan. Med trossamfund förstås, förutom svenska kyrkan, sammanslutningar för religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst...
7 §. Barn i äktenskap inträder vid födseln i svenska kyrkan, om båda föräldrarna tillhöra kyrkan.
Vad som nu sagts skall även gälla, då endast den ene av föräldrarna tillhör kyrkan; dock skall barnet i sådant fall icke anses hava inträtt i kyrkan, om föräldrarna eller, då vårdnaden ej tillkommer dem gemensamt, den som har vårdnaden inom sex veckor från barnets födelse till pastor i den församling, där barnet skall kyrkobokföras, anmäler att barnet icke skall tillhöra kyrkan. Hava föräldrarna, i fall som nu sagts, före äktenskapets ingående eller eljest före barnets födelse skriftligen med vittnen överenskommit att barnet icke skall tillhöra kyrkan, må en av dem, utan hinder av att även den andre har del i vårdnaden, göra en sådan anmälan."
Så tänkte man då. Även om det var krångligt var det möjligt att hindra medlemskap för barn. Men som jag redan tidigare sagt - då ansågs det ganska okontroversiellt att barnen följde föräldrarnas relgionstillhörighet.
Medlemskapet i kyrkan sågs som ett slags medborgarskap, inte alldeles olikt medborgarskapet i Sverige. En kristen tro eller personlig övertygelse behövdes inte. Med dagens ögon kan det verka egendomligt - men vårt historiska arv har följt med länge. Idag är staten inte "kristen" utan praktiskt ateistisk eller neutral. Valfriheten har därmed ökat otroligt. Men fortfarande avgör föräldrar sina barns eventuella kyrkotillhörighet. Vanligast genom att låta döpa sina barn.
Det blev långt - så jag slutar där med vänliga hälsningar!