Har Du inte häcklat klart snart? Vad vinner Du på att ironisera och, ja, nästan förlöjliga den stora majoritet inom kyrkan som vill ha storpastorat?
Ingenting är naturligtvis vunnet. Möjligen lättar graden av frustration över hela den märkligaste historien på länge. Att pressen och andra medier helt missat detta är generande för dem. De kyrkotillhöriga, medlemmarna, har inte fått klart för sig vilken omvälvning som förestår eller vad som händer deras församlingar.
Även en majoritet kan ha fel. Att någon av tillskyndarna anar att det finns brister märks på den haltande och nästan helt uteblivna diskussionen. Annars hade de väl vågat ta debatten och testa sina argument. Men eftersom utredningen Närhet och samverkan var så enig behövde man inte. Man kunde nöja sig med att föra ut detta som en förbättring och förstärkning. Av församlingarna och deras möjligheter! Hmm. Hela historien vore väl värd en vitbok.
I en sådan dokumentation kunde vi som ville något annat fundera högt och göra en grundligare argumentationsanalys. Och en teologisk genomgång. Klipp ur de partier ur utredningen som ägnas teologi och församlingssyn så blir resultatet inte bara magert utan synnerligen avslöjande.
Vitboken kunde redovisa skälen till varför politikerna fick så ofattbart bråttom. Och varför man inte ville ge församlingar möjlighet att lämna samfälligheterna innan de blev cementerade pastorat. Någon borde verkligen ifrågasätta den massiva egendomsöverföring till pastoraten och om det verkligen skett med hänsyn till gamla lagfarter, donationer. Omvandlingen har astronomiska proportioner. Att ingen har studerat eller utrett hur det förhåller med egendomen är egendomligt (om uttrycket tillåts). Inte heller har man utrett konsekvenserna för dagens juridiska personer – kan verkligen församlingarna i pastoraten fortsätta vara egna juridiska personer? Wikipedia skriver: Juridisk person är ett juridiskt begrepp för en sammanslutning, som har egen rättskapacitet, det vill säga kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. En juridisk person kan ingå avtal, äga tillgångar och ådra sig skulder. Den juridiska personen äger också uppträda som part i domstol.
Det typiska för en juridisk person är att den, precis som en fysisk person kan förvärva och äga tillgångar, ådra sig och vara betalningsansvarig för skulder och vara kärande eller svarande i rättegång.
I vad mån kan församlingarna i pastoraten tänkas ha rätt att sluta giltiga avtal som ska hålla över tid?
Är det inte tid att försöka göra något bra av det som ändå måste bli?
Inga alternativ erbjuds. Så visst måste nu tid och kraft gå åt till att avveckla självständigheten och inordna församlingarna i storpastoraten. Men att huka för orimliga maktanspråk för pastoraten, om de skulle dyka upp, ska ingen heller behöva göra.
I det nya finns självfallet möjligheter. Allt som går att göra, för att ge församlingarna tillbaka så mycket som möjligt av det de tvingas avstå, ska göras! Kan det ske i hyfsat samförstånd och i hövliga former så vore det bäst för alla parter. Räddas det som räddas kan. För kyrkans och evangeliets skull.
Visst är vi några som har försökt ge argument. Att du inte låter dig övertygas av dem är inte samma sak som att det inte har förekommit någon debatt.
SvaraRaderaTvå olika biskopar har deltagit i utredningsarbetet, dessutom har fem olika präster varit med. Den som tycker det saknas teologisk diskussion kan fråga dem om de instämmer, och hur det i så fall kan komma sig.
Utredningen har inte hindrat några församlingar att lämna samfälligheterna. Det är, förr som nu, respektive stiftsstyrelses uppgift och ansvar att besluta om sådana förändringar.
Vilken egendomsöverföring är det du menar? Församlingar förblir juridiska personer, även om de ingår i pastorat. Flerpastoratssamfälligheter kommer att kallas pastorat och bara ha en kyrkoherde, men är i strikt juridisk bemärkelse (enligt Lagen om Svenska kyrkan) fortfarande samfälligheter. Inga egendomar byter ägare om man följer utredningens förslag.
Låt mig kontra. Lokalt har ingen besvarat kritiken i offentlig debatt. I Svenska dagbladet skrev kyrkostyrelsen ett svar på ett inlägg, som jag var medförfattare till, utan att på en enda punkt diskutera eller bemöta kritiken. Några enskilda personer har kommenterat mina blogginlägg, vilket jag uppskattat. Utredningens förslag har justerats minimalt och på ett sätt som inte är bindande (lokalt nomineringsmöte). Det du skriver om min oförmåga att låta mig övertygas gäller väl i ännu högre grad utredningen?
SvaraRaderaVad man har talat om i utredningen är en sak - det man skrivit förmodligen då något annat. Bakom lykta dörrar kan mycket hända. Detr jag läst och hisnat över är texten!
Att det är stiftsstyrelserna som beslutar vet jag av förklarliga skäl eftersom den församling jag tjänar och två andra i vår gamla samfällighet inte tilläts lämna samfälligheten. Att vajre gång redogöra för vilka politiker och i vilken instans de sitter behövdes inte denna gång. Jag har skrivit bloggmetrar ocm den frågan...
Egendomsöverföringen sker från samfällighet till pastorat som församlingarna inte kan lämna och därmed förlorar den permanent den egendom som de årminstone teoretiskt kunde få tillbaka om de lyckades lämna samfälligheten. Tidigare var lokaler och hus liksom våra. Men nu? Har jag läst rätt finns det inga tankar på att någon skulle vilja eller få lämna pastoratet - därmed blir egendomen enligt mitt sätt att se "förlorad" för församlingen. Det finns ett rättsfall från Gotland som möjligen kan kasta ljus över frågeställningen.
Detta med juridiska personer. Här kan jag vara ute och cykla, men tänker som så att om man är satt under andras förmyndarskap och man inget äger så är det tveksamt om man är en självständig juridisk person, oavsett vad man beslutar på annat håll. Då måste denna person ges rätt att t ex teckna just bindande avtal. Ja, ja, Nu blir det som det blir och jag ska inte orda mycket mer i denna sak.