Beslutsfattandets svåra konst

Beslutsfattandets svåra konst utövar jag numera i begränsad omfattning eftersom den av mig begärda pensioneringen flyttade mig från de flesta uppgifter där flera eller många beslut behövdes varje dag. Numera ligger avgörandena på mera hanterbara nivåer. Leverpastej till frukost? Kokt ägg? Val av en av de två morgontidningarna att läsas först. Trivialbeslut med andra ord.

De beslut förtroendevalda har att fatta kräver allt större eftertanke. I början av min kyrkoherdetid gjordes en massa överväganden i flykten. Utantill och intuitivt. Det går inte längre. Snart nog behövde man fundera över konsekvenser av besluten för personalen och deras arbetstid. Arbetsmiljöfrågorna kunde beröras, fanns det risker förknippade med det ena eller andra vägvalet?

Snart nog började tillgänglighetsfrågorna pocka på uppmärksamhet. Det kunde gälla hörbarhet eller olika hinder för tillträde till lokaler. Kyrkliga trappor kunde utgöra oöverstigliga hinder. De ersätts nu regelmässigt med skrymmande och dessvärre ibland rent anskrämliga konstruktioner. Vid entrén till Längbro prästgård installerades en oestetisk och utvändig hiss som mest kom till användning för att lyfta pappersleveranserna. Men hindren är för ett antal människor dessvärre reella och påtagliga. Här behövs innovativa ingenjörer för att finna smidiga och eleganta lösningar!

Kontinuerlig brandtillsyn flyttades från Brandmyndigheterna till arbetsgivaren. Så då blev det till att reflektera över om besluten hade sådana kopplingar. Utrymningsvägar och återsamlingsplatser? Brandsläckare, rökdetektorer? Inflytandefrågorna kunde inte heller skjutas åt sidan. Behövde fackföreningen konsulteras, krävdes möjligen en § 11 eller § 12 förhandling? Hade skyddsombudet varit inkopplad? Hur var det med miljöpåverkan? Ekologiska följder? Sopsortering och inköp behövde nog övervägas en gång extra. Dessutom - låg beslutet inom församlingens eller kyrkoherdens beslutskompetens eller måste andra inom organisationen avgöra?Vad sa kyrkoordningen? Om den inte sa något var det då tillåtet, möjligt eller fullständigt uteslutet? Äevn om det var otillåtet - vilka var sanktionerna och från vem?

Numera sköts dessa överväganden mera systematiskt och helst skriftligt. Barnkonsekvensanalys utifrån barnkonventionen ska tillämpas inom Svenska kyrkan. Andra rättigheter ska också övervägas för funktionshindrade, för äldre personer, för kvinnor, hbtq etc. Däremot tycks den teologiska analysen tillika med andlig begrundan, bibelläsning och bön, inte ses som särskilt behövlig eller angelägen. Betyder det att tro och teologi satts på undantag? Måhända. Alltför ofta.

Denna mängd hänsynstaganden borde man kunna göra något åt. Det vill i framtiden till att ha inte bara tankereda utan välavvägda och fungerande analysinstrument, pappersvett och dokument i minituös ordning om beslutsfattandets svåra konst ska utövas på bästa sätt. Man får helt enkelt börja i kyrkans hjärta...