Tid för allting

På  Järntorget träffade jag en gammal vän. Återseendets glädje blev stor. Har du varit bortrest? Jag har inte sett dig i kyrkan, klämde jag ur mig. Han såg generad ut och sa, nej, jag har inte haft tid. Så synd, sa jag och menade inte att det hade med synd att göra utan att det var tråkigt. Men jag tänkte också att tid är väl nästan det enda vi har?

Några dagar senare i ett sammanträde efterfrågades en uppgift som jag skulle ha utfört. En ganska enkel uppgift. Jag skulle ha skrivit en kort rapport. Och sedan… hade jag väl förträngt det? Eller hade jag glömt bort det? Eller hade jag frankt struntat i det? Nu var det min tur att se generad ut. Det där har jag inte hunnit göra, sa jag urskuldande. Det har varit så oerhört mycket.  Och så slank det ur mig. Jag har inte haft tid. Hoppsan! För min egen del var jag inte alls pigg att erkänna att jag hade haft gott om tid. Frågan var väl vad jag istället hade gjort med den. Tiden. Jag hade i alla fall haft tid att låta bli...

Skönt, är det att lätta sitt hjärta. Man ska inte bära runt en alltför stor mängd av skönmålningar och retuscheringar för att snygga upp sin egen bild i andras ögon. När frågorna nu kom så hade jag ändå erkänt att jag inte utfört den uppgift som jag tagit på mig.  Men inte kom jag undan för det. Nej då. Frågeställaren, en konsult med järn i blicken och stål i rösten, fortsatte utfrågningen. Hur tror du ditt exempel påverkar andra? Betyder det att du tycker det är i sin ordning att inte göra det man lovat eller kommit överens om? Frågorna kom rappt och precist.

Vad svarar man på det? Med fler dimridåer? Eller utan undanflykter? Det är naturligtvis inte OK att strunta i sina uppgifter!  Har man sagt ja till att göra något förlitar sig andra på att det blir av. Att uppleva sig själv som en som sviker är inte roligt. Än mindre att vara det enligt andra. Där satt jag ertappad, inmålad i ett hörn, av det jag inte gjort, av min egen underlåtenhet.

Skulle jag försvara mig? Utarbetad? Belastad? För mycket annat att göra? Händelser utanför min kontroll? Nej, det gick inte. Om jag gjort andra val så skulle jag ha hunnit. Förmodligen även utan att ens behöva ändra något annat i kalendern inprickat. Jag sa som det var. Hur det nu var.

Är något tillräckligt meningsfyllt och viktigt kan man oftast se till att ge det tillräckligt med tid. Och har man inte lyckats vid första försöket, så får man ordna till det nästa gång. Så välkommen till kyrkan. Högmässan, betyder det. Tänker jag fortsätta säga. Även till dem som anser att de har tid för nästan allting, utom just detta.