Änglarna tar liksom inte slut. Åtminstone inte på äldre jul- och nyårskort. Här en knäböjande liten ängel med pyttesmå vingar. Inte anpassade för flygning. Men man kan undra varför vi tror att de ska tillbringa dagarna i flygande fläng. Vingarna kanske mera är ventilation?
Vad ska då mottagaren av ett slikt kort tänka? Att även änglar böjer knä vid korset? Trots att ängeln tycks mera intresserad av annat än det urgamla kors. När korset enbart blir dekoration eller bakgrund finns det skäl att undra vart vi är på väg. Rart värre, kanske reaktionen förväntas bli. Ett änglalikt flickebarn som ber aftonbön? Några böner inför ett nytt år kanske ändå inte kan skada...
Skulle jag då själv överväga att sända detta kort till några bekanta och vänner idag? År 2014? Knappast. Det är alltför uppstyltat. Intrycket är en poserande utklädd liten människa använd för att höja gullighetskvoten. Vilket inte hindrar att kortet är tidstypiskt och riktigt intressant. Det som var möjligt för drygt hundra år sedan känns styltigt och konstgjort. Dessa på julkorten återkommande barnaänglarna är i sig en avvikelse från det bibliska materialet. Där mäktiga budbärare och krigare är vanliga. Men motiven stämmer bra med den märkliga föreställningen att barn ska vara små änglar, prydnader för sina föräldrar.Som om barns existens behövde motiveras av funktion eller nytta för någon annan. Kortet är ungefär samtida med Ellen Keys Barnets århundrade!
Korset har länge prytt människor. Bling-blingkorsen har bara blivit flera. De kors som bärs som tecken och vittnesbörd överskuggas därför av ett smycke, en prydnad, en dekoration. Så kan korset oskadliggöras. Dess anstöt förminskas och förringas. Korset betyder snart nog ingenting speciellt. Inget att bry sig om. En trevlig sak i bekant form att hänga om halsen...
Kosuke Koyamas bok Det svårhanterliga korset (No handle on the cross) översattes till det Kristna riksmötet i Jönköping 1983 (J-83). I den lilla tänkvärda boken diskuteras bland annat hur människor för att göra korset bekvämt vill sätta handtag på det. Tämja det.
Men å andra sidan. Låt korset finnas med. Förr eller senare kanske dess verkligt djupa innebörd som plats för Jesu offer och hans försoningsdöd sjunker in i något medvetande. Korset där synden spikades upp med Frälsaren.
Kortet avsänt till Högtorgsgatan 23 i Stockholm år 1902.
Jag träffade en gång en bärare av ett kors som var tillverkad av delar från kasserade vapen, jag tror bl a kikarsikten till en Kalashnikov. från ett numera avslutat inbördeskrig. Där fanns korsets dubbeltydighet som å ena sidan vapen/avrättningsredskap, å andra sidan symbolen för bärarens kristna tro, kvar.
SvaraRadera