Ett varningens finger är dagens hälsning. Som ett inslag i diskussionen om myndigheternas (till exempel FRA i Sverige och NSA i USA) avlyssning och övervakning. Det måste finnas en gräns för hur nära en person "storebror" får komma. Men frågan är ju just var gränsen går där integriteten blir kränkt?
Trons människor får under stundom höra att det är vetenskapens fiender och motståndare till förnuftigt och rationellt tänkande. En anklagelse som står på skraltig grund. Den byggs i de kristnas fall på övertygelsen om att det finns en verklighet som också finns i välden en går utanför och utöver det som vårt vetande omspänner. För många av oss finns där alltså en grundmurad tro på och erfarenhet av att under kan inträffa och att Gud har makt att gripa in i sin skapelse och värld. Vilket inte är samma sak som att avvisa vetenskap och beprövad erfarenhet. Tvärt om är vetenskap genom historien en viktig angelägenhet för den kristna kyrkans större samfund. Vad vore dagens vetenskap till exempel utan klostrens idoga värn för kunskap och forskning? Det europeiska universitetsväsendet byggdes och värnades av kyrkan. Ett faktum som lägligt glöms när tron ska häcklas.
Vad gör vi när förnuftet inte räcker till? Den frågan slår en kil in i den västerländska demokratins övertro på resonemang och argument. Nu tänker jag inte på religioner i första hand utan på den fanatism, ibland förklädd till religion, som fångar främst unga män.
Ta den kriminella världen till exempel. Den är den mest lagintresserade och laglydiga del av världen som finns.Lagintresserad för att kunna kringgå samhällets lagar och laglydig därför att ingenstans är den egna gruppens regler, normer och lagar så hårda och konsekventa. Förnuftiga argument lär bita dåligt i kriminalitetens värld. Annars vore väl fångvård, terapier och försök till rehabilitering betydligt mera framgångsrika. Det förnuft som vi tillsammans behöver omfatta kan alltså bytas ut mot ett de egna sammanhangens fristående tänkande. I sådana grupper eller organisationer duger inte länge förnuftet utan avvisas och förkastas. Oavsett överbevisning eller förnuftsskäl anser man sig där äga Sanningen och man har alltid rätt - i alla fall!
Alla slags sekter och subkulturer, även mycket stora sådana, låter inte vårt gemensamma vetande råda. Solidariteten har vänts från vårt gemensamma samhälle, vårt demokratiska styrelseskick och beprövad erfarenhet och kritiskt tänkande och ersatts av en fanatisk övertro på det egna. Blind lojalitet är följden. Sådan politisk extremism finns faktiskt redan företrädd i vårt svenska parlament.
Vad gör vi när förnuftet inte räcker till för att mota eller övertyga arga och idealistiska unga män från att ansluta sig till en skoningslös kamp mot västerlandet, de kristna och de flesta andra muslimer? En demokrati som vare sig med tanke och förnuft klarar av att övertyga dem som tar sig rätten att hylla, eller ännu värre, genomföra skoningslösa mord på sina motståndare? I krig eller i terrordåd.
Så vad gör vi när förnuftet inte räcker till? Vi fortsätter att argumentera och försöka visa på det förnuftsvidriga i ett sådant förakt för människors värde och värdighet. Vi fortsätter envetet och ihärdigt att hävda människovärde och demokrati. Vi försöker bli fler som står upp. Men vad gör vi om det inte räcker till?
Hur omvänder man en fanatiker som inte tar rim och reson?
Kortet är sänt 1932. Ett år då Lapporörelsen i Finland försökte göra en statskupp. Samma år fick Nazisterna i Tyskland 37,4 % i riksdagsvalet och blev landets största parti efter en våldsam valrörelse med många dödsfall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar