Hålla samman, även på distans

Rädslan för STIM-avgifter lär förhindra ett antal församlingar från att ta adekvata beslut beträffande livestreamade gudstjänster. Men ersättning för kyrklig musik inklusive psalmer lär gå att lösa vid ett senare tillfälle. Nu gäller det att se till att församlingens vanliga gudstjänstdeltagare, och ett antal andra som i nuläget gärna tar till sig en gudstjänst, får den möjligheten på distans! De  ska kunna hålla samman, även på distans!

Youtube och Facebook är naturliga kanaler för sådana sändningar. Där finns redan massor av andra aktörer som vågat ta språnget. Det enorma utbudet bör inte avskräcka. Den lokala gemenskapen går oftast före andra intressen. En parallell till hur människor vanligtvis tar till sig nyheter. Man läser det lokala materialet först!

APG 2:46 De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje.

APG 5:12 Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. Alla de troende höll samman och brukade mötas i Salomos pelarhall.

I Sverige handhälsar vi?

Hur hälsar folk egentligen? Nu är det accepterat att ge någon en armbåge! Eller att trixa lite med fötterna. Andra vinkar och somliga bugar. Hälsningsseder har i ett slag förändrats. Fridshälsningen i kyrka har också blivit mer av ett allmänt hejande utan handslag eller omfamning.

Så var det inte för några år sedan. I Sverige handhälsar vi, slogs det då självsäkert fast efter ett antal incidenter i det Sverige som berömde sig av mångfald och tolerans. Olika kulturer kolliderade och människor på ömse sidor om hälsningarna kände sig kränkta. Man uppfattade en ganska vanlig muslims hälsning som samtidigt respektlös och islamistisk. Efter Corona lär det inte bli som det varit igen.

Löven uttalade sig 2016 om att i Sverige handhälsar man på både män och kvinnor. Ett sätt att inskärpa att man tar seden dit man kommer och att även hälsningar signalerar hur man ser på jämställdhet och människovärde. Redan då var det ett tveksamt uttalande om än syftet var gott. Idag har historien skrivit om kartan. Många olika sätt att hälsa, varav många innebär att undvika kroppskontakt, blir det nya. Vi får bli smartare att avslöja det vi ser som patriarkalism eller islamism och det vi inser är ett nedvärderande av kvinnor och deras värde.


Nalin Pekgul i Expresen om handhälsning.

Varde ljus?

Kyrkan som omsluter så oerhört många människor visar sig vara mer än lovligt valhänt när det kommer till att anpassa sig till nya medier. Några experter borde det väl finnas som kan producera en instruktion för hur man åstadkommer livestreaming? Ska de kliva fram först när det akuta behovet av digitala kontakter med församlingarna svalnar, efter viruskrisen?

För en organisation som ägnat mer tid än någon annan åt sin egen organisation är denna brist ett underbetyg. Digitala församlingsblad via epost räcker inte längre till. Streamade samtal och informerande program är nu av nöden. Varde ljus?

Landsfader

Läser en musikrecention och hisnar. "Med singel ´Tillsammans i mörker´ kliver Håkan Hellström in som den trygga landsfader pop-Sverige behöver så desperat just nu." (SvD 27/3) Sedan när behöver pop-Sverige, vad det nu är, en egen "landsfader"? Meningen kan möjligen förstås mot bakgrund av den oro Coronaviruset orsakat. Men varifrån kommer föreställningar om en landsfader?

Förlitande på Svenska Akademiens ordbok får man följande förklaring: (i vitter stil) ss. genitivattribut (med formen landets, arkaiserande äv. landsens) i vissa stående uttr., ss landets (landsens) fader l. moder, hederstitel för landets konung resp. drottning, stundom annan betydande person; landets (landsens) herrar, de styrande i landet; landets (landsens) barn l. söner l. döttrar o. d.,

Vidare kan man läsa att uttrycket finns i 1541 års bibelutgåva och då om Josef i GT.  "(Farao lät utropa framför Josefs vagn:) Thenne är landzens fadher."

De som längtar efter att sätta sin tillit till en landsfader (landsmoder) är förhoppningsvis inte en majoritet av befolkningen. Det klingar av forna tiders överhet med underdåniga undersåtar (!). Idag är nog det landsfaderliga situationsbetingade. I en intervju kan någon framstå som statsmannamässig eller landsfaderlig (landsmoderlig) när gemensamma erfarenheter uttolkas och hopp ingjutes. Det betyder inte att personen har denna roll hela tiden.

Att agera så att de som har störst behov får mer av det gemensamma är klok politik. Samtidigt ska motstridiga intressen balanseras och hot och faror behandlas klokt och vist.

Viktigare än vad man säger är vad man gör och åstadkommer. Ofta påpekat men sällan utvärderat. Säkert har det att göra med tidens förtjusning av yta och sken. I USA hoppas man att presidenten ska vara "presidential", en önskan som sällan infrias. Grälsjuk och aggressiv anklagar han sina motståndare, där pressen inberäknas, vitt och brett. Hans handlingar visar att han inte fungerar som president för hela folket.

Själv nöjer jag mig med att tyst yttra ett Vår Fader... Riktat åt ett helt annat håll.

Brister ut i sång

Sjunga med andra är inte så lätt i dessa dagar. Men sjunga själv kan man alltid. Med eller utan röst. Att sjunga inombords är inget dåligt alternativ. Hela ens varelse kan bli uppfylld av sång.

I flera dagar har en strof följt med mig. Efter varje Corona-program har strofen dykt upp: talar stundom varning, stundom tröst. Inte för att psalmen/sången egentligen handlar om presskonferenser med smittskydd eller regering. Men de försöker göra detsamma. De har en stor förebild...

Plötsligt faller strofen in i sitt sammanhang och jag brister ut. Högt!

Var jag går, i skogar, berg och dalar,
Följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
Talar stundom varning, stundom tröst...

Plan(t)era för framtiden

När tiden inte går att överblicka, inte ens från dag till dag, är det dags att ta fram en spade. Vi ska gräva ner några björnbärsplantor och även några blåbärsbuskar. Växterna är ett hopp om en framtid framtid som bär frukt (och bär).

Fader Luther citeras ofta när det handlar om plantering av äppelträd. Citatet verkar osäkert eftersom på många håll bifogas ett "ska han ha sagt" eller "lär Luther ha sagt". Vilket som så kan det vara en viktig handling i dessa tider att plantera.

Idag mediterar jag över detta hoppfulla påstående som tillskrivs Martin Luther: ”även om jag visste att världen skulle gå under imorgon skulle jag ändå plantera ett äppelträd idag”

Presskonferenser med Trump

Roar mig med att följa Trumps presskonferenser om covid-19 via CNN. Det svänger! Upp och ner. Fram och tillbaka. Han behöver inte ta ansvar för några försenade åtgärder. Ingen var så tidigt ute att veta det var en pandemi som vår på gång. En kinesisk, en främmande, virus har invaderat USA.

Osammanhängande och med ständigt felaktiga uppgifter som att en medicin uppvisar goda resultat och ska snabbutredas för att kunna sättas in. Sekunden efter måste hans egen expertis rätta honom. Men inget bekommer honom annat än reportrarnas frågor. Då kan han få för sig att skälla ut en NBC-korrespondent för att vara en usel journalist på sensationsjakt.

Det vore underhållande om det inte vore så uppenbart att allt går ut på att lovorda sig själv och dem han leder som bra,, utmärkta, världsbäst.

The Guardian rapporterar.

Ställ in gudstjänsterna!

Nu borde fler församlingar ställa in sina offentliga gudstjänster och övergå till att sända en enklare gudstjänst via nätet. I ödesdigra tider krävs ovanliga åtgärder. Vi äldre är genom samhällsuppmaningar förhindrade att delta. Det som blir kvar är någon slags kategorigudstjänst för friska och yngre.

Massor av församlingar saknar möjligheter att filma/spela in och nätsända. Virusangreppet öppnar för att fler ser till att ha denna möjlighet. Investeringar i sådan teknik kommer att göra nytta under en lång tid framåt. Ute i världen är detta en trend som ökar i styrka! Bortfallet av fysiska gudstjänstdeltagare gör också att kollektintäkterna sinar. Också där kunde en nätsändning öppna för att fler ges möjlighet att fortsätta dela med sig till kollektändamål som är vitalt angelägna.

I Svenska kyrkan är kristtiderna inte särskilt reglerade i Kyrkoordningen. Beslut om att stäla in offentliga gudstjänster går på tvärs mot förordning om att huvudgudstjänst firas varje söndag och kyrklig helgdag.

Kyrkorodningen reglerar i sitt 17 kap gudstjänstlivet.  Där står bland annat:
 3 § 
I varje församling som inte ingår i ett pastorat och i varje pastorat ska en huvudgudstjänst i form av den allmänna gudstjänsten firas alla söndagar och kyrkliga helgdagar om inte domkapitlet för visst tillfälle har medgivit något annat. För ett pastorat ska domkapitlet i församlingsinstruktionen besluta vad som ska gälla beträffande huvudgudstjänster i församlingarna. (SvKB 2005:6; 2012:14; 2017:14)

Som framgår styr domkapitlet vad som gäller församlingarnas huvudgudstjänster. Själva utformningen, dvs vilka liturgiska varianter som ska användas, är delvis överlåtet åt kyrkoherde och kyrkoråd. Men i kristider bör en församling och dess herde själva avgöra vilka krisåtgärder som behöver vidtas. Frågan får senare avgöras i domkapitlet enligt min mening. Nöd ruckar i många sammanhang på gällande rätt...

Knäppta händer

Denna dag tänker jag på alla som tillhör en riskgrupp med knäppta händer. Och på dem som insjuknar. Kraft, mod och hälsa, säger jag tyst.

Puckeln ska plattas till

Vem ska man hålla i hand när det blåser? Staten försöker genom sina politiker och myndigheter tala förtroendeingivande och tydligt. Men den som tillhör riskgrupper kan känna sig objektifierad, som en belastning för andra som måste visa extra hänsyn.

Kolumnister och kommentatorer har påpekat hur nedsättande det kan bli att klumpas ihop som "äldre" och "gamla". Från tillgång till belastning på fem röda sekunder. Håll dig hemma. Sätt dig i soffan. Låt andra handla. Gå inte till sjukhuset. Du kan smitta.

Ingen behöver tveka om vilka som ses som puckeln som behöver plattas till!

Sjukresor

Har slutat åka sjukresor till och från dialysen. Visserligen ska jag inte åka så långt. Men numera är det ofta både två och tre personer i bussen/bilen. Häromkvällen hämtades jag upp 25 minuter sent. Varefter bussen åkte till akuten för att där hämta en patient. Efter ytterligare fem minuter åkte vi tillbaka till dialysen! Chauffören fick gå upp till avdelningen för att hämta ännu en patient. Vi lämnade sjukhusområdet närmare 40 minuter efter utsatt tid. Inte mycket att bråka om, kan man tycka.

Men för den som har dåligt immunförsvar, nedsatt både av immunsuppressiv medicin och av dialys, finns det anledning att vara extra försiktig. Normalt är det en fantastisk tjänst. För tillfället försöker vi arrangera det på eget sätt. Det hindrar inte att solen just denna dag lyser över oss alla.

Skakande grundvalar

Nu skakar det på alla håll och kanter. Den relativt lugna och normala tillvaron är som förbytt. Allt är på väg att pausas. Värst är det för dem som saknar tillgångar och/eller reserver. De som tvingas leva ur hand i mun. När arbetet inte kan utföras som man brukar. När vardagen inte längre är vardag. Utan som små jordbävningar. Och stora. När grundvalarna skakar. Då behövs Medmänniskor. Med stort M. Därtill är det skönt med någon som kan härbärgera oron. Som kan gå vid vår sida...

Vad ska man göra?

Vad ska man göra? Om man måste dra ner på kontaktytorna och mötena. Tanken hann inte slå rot innan någon per radio, eller var det i Fråga doktorn, meddelade att man kan alltid hålla kontakt med "nära och kära" genom att telefonera (numera heter det bara ringa) och höra hur de har det. Men när det är gjort?

Som tur är finns här hyfsat välfyllda bokhyllor. En och annan bok tål att läsas om. Ska jag vara ärlig finns där också böcker som hamnade i hyllan innan den blev läst, oavsett hur intressanta eller lockande de var. Några hyllor har ersatts av långa rader med DVD-filmer. TV förutan skulle jag ändå kunna se på film i ett kvartal eller två...

Den ädla konsten att skicka vykort och skriva brev har ännu inte riktigt förtvinat till den grad att den upphört att finnas till. Stickat eller virkat har jag aldrig ägnat mig åt, förutom några svettiga år i syslöjd. En trött och bullig gymnastikpåse blev resultatet. Vem ville bära runt på en sådan konstig säck? De som kan konsten lär ha gott om tid att utöva sina förmågor.

Begränsat umgänge

Frivillig isolering med minskade sociala kontaktytor ska tydligen minska risken för oss äldre och riskgruppsvarelser. Möjligen skjuter begränsat umgänge upp smittan, men någon verklig hjälp erbjuder denna återhållsamhet knappast. Avsikten är att den "höga puckeln" ska undvikas så att sjukhusen ska kunna klara av de som är smittade och sjuka på annat sätt. Intensivvårdsplatserna, rapporteras det idag, är alldeles otillräckliga redan som det är, denna virus förutan.

Vi får göra vad vi kan, var och en av oss. Därtill tänker jag knäppa mina händer...

I nöden prövas vännen

I nöden prövas vännen, sägs det. Ännu är det inte så många som har verklig nöd på grund av covid-19. Men den stora oro som sprider sig lägger sten på börda för dem som redan är hårt prövade. Den utsattheten är tung att bära, vilket man ytterst måste göra själv. Att ha någon att vända sig till som alltid finns nära ens hjärta är ovärderligt.

Tänk att en majoritet har stängt av den möjligheten frivilligt. Innebar det valet att de hellre bar bördorna själva? Eller blev det en oanad konsekvens?

För min del ber jag tyst: Vår fader...

Bön på distans

Hur blir det med eukaristin i dessa virustider? Kommunikanterna bör upphöra att doppa sina fingrar i kalken. Kanske är det i kristid som nattvarden får delas ut under en gestalt (brödet). Enklast och bäst är väl att brödet distribueras av präst. Så tänker jag på avstånd eftersom jag i nuläget inte deltar i gudstjänster som är välbesökta. Jag ber så att mina böner på min kant kan förenas med församlingens.

Den som förlitar sig på Gud kan inte slå sig till ro. Istället bör den personen göra allt som den förmår för att förhindra smittspridning och onödig oro.

Riskgrupp som är sjukhusberoende

Nya begränsningar av det sociala livet, på grund av coronavirusets spridning, väcker nya frågor. Särskilt för dem av oss som tillhör riskgrupper. I mitt fall är jag både äldre och har en bakomliggande sjukdom. Var går mina begränsningar?

Varannan dag åker jag sjukresa till och ifrån dialysen på sjukhuset. Bör jag fortsätta åka taxi eller buss med flera andra? Eller är det tid att försöka fixa resorna själv?

Vad händer om någon på avdelningen blir smittad. Finns det reserver? Distansarbete går inte när man ska koppla upp patienter till dialysapparater. Vi kan inte stanna hemma tills vi blir friska om vi skulle få influensaliknande symptom. Livet hänger på att vi får hjälp!

För ett år sedan tänkte ingen av oss på sådant. Då fanns hoppet om transplantation. Hur blir det med alla som går och väntar på transplantation av ett större organ?Då slår man ju ut allt immunförsvar...

Många frågor, få svar.

Hopp och ansvarstagande

När behovet av kyrkan växer blir också rädslan för att gå dit större. Efter att ha konstaterat denna effekt inser jag att cronaviruset covid-19 utöver sin fysiska smitta även har andliga biverkningar. När vi som bäst behöver gemenskap och sammanhållning finns det en tillagande oro för att umgås och träffas.

I sådana tider behöver kyrka utveckla sin förmåga att, i fler kanaler än kyrkorummets, föra människor samman, tala hopp och gemensamt ansvarstagande!

Rop på förbarmande

I kristider är det lättare att förstår ropen på förbarmande. I Nya Testamentet är det enskilda personer som ropar att Herren ska förbarma sig. Deras utsatthet är ställd bortom alla tvivel. I välfärden där många har vad de behöver finns ändå utrymme för ropen Kyrie eleison! Ur sjukdom, maktlöshet eller annan nöd kommer längtan efter att Någon eller Något ska förbarma sig. Då, när man förlorat kontrollen över sitt eget öde, vill man bli hörd, sedd, förstådd. Man behöver hjälp och bistånd.

När virusvinden sveper över länder kommer ropen om förbarmande att stiga ur ovana hjärtan och strupar som inte ens visste att sådant kunde hända just dem. Då kan de gamla liturgierna i sin brist på publikfrieri, men med allvarlig uppriktighet och erfarenhet, att kunna tolka och uttrycka både tro och längtan. Den som blir tydlig när allt annat vacklar.

Då ropar jag, då ropar vi, för oss själva och andra: Herre, förbarma dig! Kriste, förbarma dig! Herre, förbarma dig!

Se filmen Brassed Off!

SvT Play har bidragit till en förändring av hur vi tittar på TV. Nu slipper man se till att sitta bänkad framför rutan vid ett exakt klockslag utan kan ta till sig innehållet vid ett senare och kanske mera passande tillfälle.

Härom kvällen efter klockan 23 visade SvT 1 en fantastisk film. Sändningstiden innebär att inte så många såg filemn. Men tillfälle finns fortfarande! Brassed Off heter denna pärla till film och den är ofta karaktäriserad som en dramakomedi. En gruva ska eventuellt läggas ner och man får följa den händelseutvecklingen med gruvans mässingsorkester i fokus. Den som har sett filmen lär komma ihåg den. Och den som inte tidigare sett den bör genast ta chansen! 29 dagar har man på sig.

Den som vill läsa på om filmen kan hitta några ställen via länkarna nedan.

Wikipedia

Imdb

Svensk Filmdatabas

Läsning och källkritik

Elever som inte har uppnått den kunskapsnivå som erfordras för att klara vidare studier behöver insatser – innan denna brist präglar eller bestämmer deras framtid. Avgörande är utan tvivel läsförmågan. Och då avser jag inte bara förmågan att avkoda bokstäver, meningar och text. Ordförråd och innehållslig förståelse är också av avgörande betydelse.

Den som kan läsa behöver fortsätta läsa. Det är då de olika förutsättningarna i hemmen blir avgörande faktorer. Finns det böcker och uppmuntran att läsa böcker? Finns där dagstidning/-ar?

Hur ska nya generationer ha nytta av källkritisk förmåga om de inte får sina nyheter förmedlade av skolade journalister? Informationsflödet på nätet är överväldigande, så till den grad att det är svårt även för tränade personer att veta vad som är rykten, lösa påståenden, tyckanden eller dokumenterade fakta. Risken är att den nya generationen lämnas i sticket när den driver allt läng från allmänbildning och trovärdig och rimlig nyhetsförmedling.

Kortbön

Med korsets tecken går jag den nya dagen till mötes. En morgonbön. Kort och enkel. En påminnelse och en rörelsens lovsång. Himmel och jord rör vid varandra. Dessutom förenas öster och väster.

Pannan. Vår Fader, du som är i himmelen.
Bröstet. Sonen som nedsteg från himmelen.
Axlarna. Den närvarande och inspirerande hjälparen - Helig Ande.

Barmhärtig asyl

Barmhärtigt är att låta människor söka asyl i Sverige. Krigets vanvett hemsöker gång på gång fjärran länder. Att då täppa till gränserna är inhumant. Vi får påminna oss att den som tar emot en främling har möjligen fått änglabesök. Där generositet levs kommer himlen för ett ögonblick till platsen...

Samtidigt finns det gränser för hur många som med kort varsel kan inlemmas i samhället. Att skapa öar av utanförskap ger bara grogrund för avsky och fiendskap. Då är det märkligt att så lite görs för att integrationen ska fungera smidigt.

Lag mot politiska partier i kyrkor

Förhållandet mellan kyrka och stat i Europa ser olika ut beroende på historia och tradition. När skiljandet mellan kyrka och stat genomfördes för 20 år sedan fanns förhoppningar om en ny vår för en fri kyrka. Men det visade sig vara en dröm.

Några politiska partiers grepp om Svenska kyrkan har hårdnat. De många olika grupperna i de kyrkliga valen, splittringen, ger partiföreträdarna större genomslag i kyrkomötet, stiftsstyrelserna och i kyrkoråden. På alla dessa nivåer samlas man till förberedande partimöten för att avgöra vad man skall driva, stödja eller avvisa.

Nog vore det på tiden att riksdagen fullföljde skiljandet mellan kyrka och stat genom att införa en lag som på allvar slår fast kyrkors oberoende i förhållandet till politiska partier. Anledningen är att i Sverige bör skiljelinjen, mellan partier som styr eller aspirerar på att styra staten och dem som styr i trossamfunden, upprätthållas. Partiernas inblandning i kyrkornas styrning bör förbjudas!

När gudstjänst är som bäst

Vem är det som firar gudstjänst? Är det jag - eller är det vi? Eller både och. Samtidigt. Ett klokt svar är att det är tillsammans med andra som man firar gudstjänst. Ofta löper jag risken, om jag är alltför upptagen av mitt eget, att gudstjänsten som ett samlat Gudsfolk förlorar betydelse för mig. Mitt tillstånd, mina tillkortakommanden, mina frågor skärmar av mig från andra av gudstjänstens dimensioner där församlingen som gemenskap uttrycks. Faktiskt även från bänkgrannar och församling.

Firar jag gudstjänst för min egen skull? Är det mina behov som fokuseras? Om vi är där för varandra kan moment som inte direkt talar till mig ändå kännas som alltigenom motiverade. Eftersom vi är många som samlas med olika livslägen och erfarenheter lär mig gudstjänsten att våra olikheter kompletterar varandra. Någon sörjer, en annan är glad, någon har ont, är rädd, kämpar med ekonomi, har blivit anställd, avskedats, behöver närhet, en annan måste få vila...

En fantastisk läsupplevelse är när man flyttar in i en berättelse. Lever den. Erfar den. Som en teaterupplevelse. Där man dras in. Uppslukas. Blir delaktig. Ungefär så kunde förhållandet till gudstjänst och liturgi vara. När den är som bäst. Då öppnas samtalet mellan församling och Gud. Vi pilgrimer ber och lovsjunger. Överlåter oss. Tar emot. Där och då kommer Herren till oss.