med lite trumma och triangel
tillönskas Du av stillsam!!
2021 blev det 194 inlägg
2022 uppnåddes bara 15 inlägg
2023 publicerades 181 bloggposter
med lite trumma och triangel
tillönskas Du av stillsam!!
2021 blev det 194 inlägg
2022 uppnåddes bara 15 inlägg
2023 publicerades 181 bloggposter
Idyllen är väl fångad med den ångande julgröten, för inte kan det väl vara dopp i grytan?
Budskapet som jag vill leverera är: God fortsättning!
Vad nu? En 25 dag i kalendern? När infaller julen egentligen? På de flesta platser i världen inleds julen med midnattsmässan på julaftonens sista, av förväntan, skälvande timmar. Men då handlar det om de kristna kyrkornas firande. Ortodoxa kyrkor, där den julianska kalendern nyttjas, har sin juldag den 7 januari, då vi redan har passerat trettondedag jul.
Men i butiksvärlden infaller julen snarare någon gång i oktober-november, åtminstone av högtalarnas julmusik och julpyntet att döma. I många fönster dyker julstjärnorna upp kring inledningen av advent. När kopplingen till Skriften (dvs. Bibeln) blir svagare breder julen ut sig på bekostnad av senhösten och advent.
Den stora firningsdagen av Jesu födelse är än så länge den 25 december - därför ännu ett julkort i årets lilla kortkalender. Det är inte det vackraste eller finaste, men sätter i alla fall fokus på Maria med barnet där de står i en port med vindruvor kring sig. Den fridfulla julen önskas liksom ett Gott Nytt År!Kortet har en baksidesstämpel: KENTTÄPOSTIA (dvs. Fältpost. Där är även följande text tryckt: Säljes för åstadkommande av arbetshem för hemlösa tuberkulösa kvinnor. Föreningen för tuberkulosens bekämpande i Finland.
En påminnelse om att även under julen fortsätter krig och mänskliga sjukdomar och umbäranden. Gåvorna till Jesusbarnet kan med andra ord gå vidare ut i världen till verkligt behövande. Julen är startpunkt och inspiration till att leva generöst!
Julaftonen året 2023 är inne. Sista kortet i kalendern ska exponeras och beses. Nu får vi tillämpa våra olika betraktelsesätt. Tänka över hur bilden är uppbyggd. Var tyngdpunkten ligger, vilka detaljer som syns. Vi kan också reflektera över vilka känslor bilden väcker hos oss. Och vad som händer om vi själva kliver in i bilden..
På kortet finns en vers som när kortet brukades inte ansågs vara alltför religiös eller missionerande. Om konstnären Nyström hade något inflytande över vilken vers som skulle finnas vet jag inte. Inte heller vet jag om hon valde att konstverket skulle kringgärdas av en röd krans med gran- eller tallris? Versen lyder:
O, du heliga barn, som så milt mot mig ler,
Låt mitt liv bliva helgat åt dig!
I tillbedjan vill jag för dig falla ner.
O. min konung välsigna och mig!
Fridfull Jul
Att trycka en sådan vers på ett publikt kort ansågs inte vara missionerande eller alltför religiöst! Kortet finns kvar och nu står versen där som en önskan och en bön!
Åter en gullig framställning av det världsomvälvande som skedde i Betlehem. Djuren ska säkert symbolisera att hela naturen deltar i hyllningarna av den nyfödde. Jesu födelse bedömdes senare som så viktigt att världen gavs en ny tideräkning: före och efter Kristus!
Helga stjärna, du som lyste
Österns vise, fordomstid
Visade dem, rätta vägen,
Till Guds Son, så ljuv och blid.
Lys för alla! Lär dem finna
barnet som ger evig frid.
Kortet är verkligen snarlikt ett annat som visats här på stillsam. Förmodligen har inspirationen varit gemensam eller har konstnärerna kikat på varandra eller... Tänk om korten möjligen har samma upphovsperson? Det vore inte otänkbart om Jenny Nyström hade ett finger med i spelet. Fast ofta signerade hon sin kort.
Att ett samband föreligger visar bland annat den bedjande mannen med utsträckta händer. Det är samma person av den gröna klädedräkten och huvudduken att döma. Ser man noga efter är de andra också identiska, om än stående en aning längre ifrån stallet. Se på kvinnans hår! Går det ända ner till fötterna eller ligger håret på en mantel så att man inte förmår se övergången? Barnet verkar också vara samma person. Korten är utgivna av Axel Eliassons Konstförlag A.B.Här är i alla fall det förra kortet en andra gång. Perspektiven skiljer sig alltså åt, fast förklaringen är troligen att på det nedersta kortet behövdes inget utrymme för en from vers. Så här skrev jag om detta kort för bara några dagar sedan, om någon redan glömt det och vill se efter.Risken finns att glömma eller förtränga en mer realistisk läsning av evangeliet om Jesu födelse. Puttinuttigt blir det om någon redigerar bort allt "störande". T.ex. som kejsarens påbud om skatteskrivning vilket tvingar ut familjen, där Maria är höggradigt gravid, på vägarna. Eller hoten från Herodes som vill ha vise män som spioner och snart ska jaga de nyfödda barnen i landet.
Därtill borde jorden skaka när Gud blir människa, ungefär som vid korsfästelsen. Tänkas kan förstås att jorden redan skakar för så många på jorden att även Jesu födelse får bli en förströelse, en avledning, eller varför inte till en behövlig tröst. I grunden, oavsett hur vi knycklar till det, är budskapet en glad nyhet, ett befriande glädjebudskap till allt skapat.
Detta julkort funderade jag över även 2010 i en kalender.
Kortet är stämplat i Turku 18/XII 1923 och sänt till Lasarettgatan i Åbo.
För den som är intresserad av hur man kan förvränga sådant som är och har skett och därtill ofta baktala något borde läsa Anders Piltz understreckare i dagens Svenska dagbladet. Där beskrivs hur det intellektuella och vetenskapliga arvet från islam förvrängts, särskilt av den italienske dominikanern Giovanni Nanni. Med akribi skriver han om "Förfalskaren som väckte islamofobin till liv". Dessvärre är det väl en låst artikel.
Jimmie Åkesson och hans parti får i artikeln en rejäl och ironisk känga. De som krävt att "muslimska attribut ska avlägsnas ur den svenska stadsbilden, minareter, kupoler och halvmånar, samt att moskéerna rivs och används till samhällsnyttiga ändamål. Han glömmer de viktigaste attributen, de arabiska siffrorna, den tydligaste påminnelsen om en gammal kulturimport... Sverigedemokraterna borde i konsekvensens namn kräva återgång till runor, fingerräkning och kulramar".
Ingången i livet liksom skiljandet från livet hanteras i dop och begravning men även under flera av kyrkoårets högtider såsom jul och påsk. Vi som gärna brottas med evangelietexterna under kyrkoåret erbjuds reflektion och eftertanke. Livets gränser blir då genom Jesus unika liv accentuerade och ger dessutom förberedande hjälp i våra egna liv.
I stallet lyser det men ingen syns till, vi förmodas veta vilka som är därinne. Dit är alla symmetriskt på väg. Å ena sidan en stor blå änglavinge och vise män, å andra sidan ytterligare en blå vinge, herdar och får. I mitten ängeln, stjärnan och stallet.
Kortet är målat av en konstnär Sundén. Det är sänt till Boo i Odensbacken. Årtalet på stämpeln är otydbart.
Vänner till mig har på facebook klagat på att det knappast finns julkort med kyrkor, än mindre på Jesu födelse, att köpa i handeln idag. Vi styr mot snö, granar, snö, fåglar, tomtar och julklappar och undantagsvis en och annan ängel. Att änglarna och julen också har sitt upphov i julevangeliet bortser man, av okunskap (?), ifrån.
Om jag skulle sända ett julkort med Jesu födelse till en muslimsk vän är det vare sig ett försök att missionera eller provocera - det är att skicka det jag uppfattar som det finaste med julen. Det är back to basic, tillbaka till källorna!
På bilden har herdar och ett barn dykt upp för att hylla och fira den nyfödde. Att det är en speciell födelse markeras med det starka ljuset (uppenbarelsens ljus) kring Maria och barnet Jesus! Stjärnan markeras sparsmakat med några strålar på himlen ovanför, i högra hörnet.
Kortet är tryckt av Axel Eliassons Konstförlag.
Den folkdräktsklädda flickan står framför ett kyrkofönster med en förmodlig psalmbok i sina händer. Hon blickar mot höjden eller mot den fridfulla banderollen. I Dalarna lär folkdräkterna storslaget finnas med under julhelgen.
Kortet är tecknat och målat Av Ingeborg Klein. På Leopolds antikvariat kan man se en kollektion ur Ingeborg Kleins kortproduktion.
Kortet ger en dimension av julfirandet som var särskilt omhuldat förr, nämligen kyrko- och gudstjänstbesöken. Julfirandets rötter ner i den bibliska skildringen av Jesu födelse glömdes inte bort, utan värnades. Julbönen och midnattsmässan har fortfarande sina tillskyndare. Julottan verkar ha krympt i städerna, få vill upp och sjunga: Var hälsad sköna morgonstund... I min barndom var det en fröjd att fira julotta. Levande ljus högt och lågt. Välfyllt, ja, rent av trångt i kyrkbänkarna. Efteråt kaffe med pepparkakor och kvarvarande lussebullar. Numera är midnattsmässan på tillväxt, det är inte ovanligt att kyrkan då kan dofta en aning av glögg.
I bondesamhället var det ett måste att kliva upp för att se till djuren. Idag är de små lantbruken snart borta, men kyrkan på landsbygden håller sin roll som mötesplats bra (procentuellt spöas städernas gudstjänstdeltagande med hästlängder!), även på Juldagens morgon.
Kortet i A7-format sändes 1932 till Handlaren Olsson på Malmtorpsgatan i Karlstad.
Än en gång har kortmotivet byggts med stark symmetri. Kurbitsbandet ser lika ut på båda sidor, grisar och ljusstakar väger också jämnt. I mitten med gröten tronar tomten i sina fina träskor. Den som i helgerna vill briljera med insikter om julgrötens osedvanligt långa tradition kan hitta det på bloggen Kulturminnet. Där kan man bl. a. läsa att gröten går tillbaka till förkristen tid! För gjordes den på säd som korn eller råg...
Kortet sändes 1911 den 23/12 från Tenhult till Alfrida Svahnström i Hook.
Julingredienserna är tydliga: trearmat ljus och olika pepparkakor. Glasyren är riklig särskilt på den hängande pepparkakan. Idag skulle en hängande pepparkaka i 9 fall av tio ha ett rött band. Färgerna är ovanligt dova för att finnas på ett julkort. Bakgrunden är rent av en aning murrig. Men säkert blev mottagaren ändå nöjd över att ha fått ett postbefordrat kort.
Nu börjar julkorten komma. De dimper inte längre ner på hallmattan utan brevbärarna har en stor metallåda i trapphuset där varje lägenhet har ett litet postfack. En ny mötesplats vid sidan om tvättstugan. Där skördar vi leveranser varannan dag.
I år tog vi frimärkssamlingen och postfriska häften för att frankera korten. Vilket pussel eftersom valörerna förr var betydligt lägre. Det händer att fem eller sex gamla frimärken måste användas för att få ihop dagens porto: 14 kronor.
Kortet sändes 1915.
Ett sätt at betrakta kort är nästan som att gå i bildterapi. Ett sätt är att flytta in i bilden. Nu är det du som är tomten på bilden. Vad tänker du? Vad känner du? Hor stor blir din upprördhet?
Gå tillbaka till att bara se på bilden. Vad väcker den inom dig? Det finns en väg ut ur skogen, men till vänster är träden mörka och skogen tät. Har du gått vilse någon gång. Vad hände med dig då? När ett problem uppstår, som med den trasiga säcken, och ingen hjälp finns att få - vad göra? När jag ställer sådana frågor om reaktioner och känslor påminner dt mig om en terapeutiskt lagd arbetskamrat som älskade att, när man hade sagt något, se en in i ögonen och fråga: vad är det djupt inom dig som får dig att säga så? När någon annan ställer en sådan fråga känns det nästan manipulativt. fast, får man funder och fråga sig själv blir det säkerligen enklare. När associationerna går vidare öppnar det upp för en fundering om andras betydelse för den egna självinsikten. Men det tar vi en annan gång...
Till sist - bilden som helhet - vilka stämningar ger motivet, färgskalan, gestalterna? Vad får det mig att instinktivt tänka på..?
Kortet sändes med ett tack för senast till Häradsdomaren Svanström i Hook år 1927.
Första versen slår an tonen:
Tack, o Gud, att i din kyrka, våra fäders tempelgård, du beskär oss ljus och styrka och din trogna herdevård. Än i helgedomens famn samlar Jesu Kristi namn en gemenskap omkring ordet, dopets bad och nattvardsbordet.
Den granskog som nästan skymmer kyrkan är numer ett minne blott. Stora lövträd växer där istället. På den nedersta bilden är inte församlingshemmet (ligger där staketet löpte) byggt ännu, men granar stod då alldeles intill kyrkan. Där är det en parkering för kyrkobesökare idag. Åk dit och parkera , vet ja! Och besök kyrkan!
På bilden har Lucias många ljus reducerats till ett. Konstnären låter ljuset, med starkt markerade strålar, lysa upp hela rummet. Ingen tvekan råder om att luciafirandet har med ljusets kraft i en mörk tid att göra. Personerna är rundhylta, speciellt tomten på stolen. Kaffebrickan står iordninggjord.
Luciafirandet i kyrkorna låter ofta barn och ungdomskörer få sin stund, det blir en ofta mycket uppskattad stund. Då lyfts helgonet Lucia fram som som förebild och lucialegenderna återges som en påminnelse om att vikten av att visa barmhärtighet.
Luciafirandet har blivit en omistlig del i advent. För tio år sedan, i december 2013, var det ungdomskören OPQ i Olaus Petri kyrka som i TV fick gestalta luciafirandet. Fortfarande kan programmet beses på Youtube:
https://youtu.be/CjnRRxrYCxg?si=vPCymzKpR4EOY3oF
Nyfikenhet och förväntan andas denna bild. Spänningen är påtaglig hos de 4 barnen som kikar på en förälder som lägger sista handen vid granens utsmyckning och tänder ljusen. Kortets detaljrikedom är imponerande, se bara på bältesspännet, de korvade strumporna eller hur kläderna faller, hur de veckar sig naturligt. Många kulörer med fina nyanser, gult, rosa, blått, rött och grått.
Ett sätt att bedöma julkort är att avgöra om bilden skulle pryda sin plats på en vägg i det egna hemmet. Vad gäller Jenny Nyströms julbild här råder absolut ingen tvekan, den skulle åka upp direkt!
Kortet sändes 22 december 1905 till Elma Eriksson i Åmots Bruk. Den som har lust att veta något om postregler, vykort och posthistoria kan läsa mera här.
Två blåbärsklädda barn, en på skridskor och den andra skjutsad i en elegant minisläde eller kälke. De blickar nästan nyfiket på dig som ser på kortet. Egentligen är vykortet ett nyårskort, men för hand omgjort även till ett julkort. Nyåret syns på fyrklövern, det hoprullade papperet, förmodligen ännu oskrivet, där det nya året ska tecknas upp. I framåtrörelsen i bilden från vänster till höger anas tidens gång. Vi är på väg, framåt.
Modeintresserade kan notera de höga damaskerna med mängder av knappar. Sådana finns kvar inom militären men för övrigt är de glömda, borta, försvunna. Vem skyddar skor och strumpor i de billiga långbyxornas tid?
Här finns ett nytt nyårskort med barn i liknande blåbärsutstyrsel. Nu uppställda som och med nyårssymboler, ett nyårsbrev, en fyrklöver, något som växer, här en krukväxt. Vad man ska tänka kring den pyttelilla hunden vet jag inte. Kanske betyder jycken - du har tur om du kommande år får en liten fyrbent varelse att ta hand om?
Bilden idag visar en servitris/tjänsteflicka bärande på två kandelabrar. En förgången tid för de flesta av oss även om en hotellvistelse kan ge en återkoppling, åtminstone där bagaget tas om hand och bärs till rummet av personalen. Märkligt detta att vid entrén kan resenärerna inte längre släpa sitt bagage, det som de kanske burit över halva världen. Nåväl, flickan är placerad mitt i bild och symmetrin i bilden är övertydlig med bakgrundsdekorationen, kandelabrarna, men också genom den bulliga klänningen med sin veck.
Spetsförklädet och den bakre vita rosetten understryker också de den smakfyllda balansen i bilden. Nerman kunde tillåta sig att sätta den pipinetta mössan med sin rosett en aning till höger om mittlinjen! Även önskan om en God Jul väger absolut jämnt på varsin sida om flickans små jämnfota fötter.
Färgerna rött, vitt, gult och svart inom en guldig ram bidrar till helgkänslan. Så där ställer människor fortfarande upp, om än utan kandelabrar, för att bli avbildade i mobiler. De stackars yrkesfotograferna kämpar en ojämn kamp mot teknikens uveckling. Envar sin egen lyckas smed har idag blivit: Envar sin egen fotograf!
Varje morgon skulle tälten göras iordning för inspektion, bäddat, snyggt och rent skulle det vara. Av någon anledning trodde vi det skulle bli bättre resultat om vi ordnade något slags altare, på en resväska la vi en uppslagen bibel med en grankvist eller en blomma i. Vad väntade vi oss? Fromhetspoäng kanske? Än mer konstigt var att vi förväntade uppskattning för att vi gjorde det vi trodde ledarna önskade. Outtalade förväntningar kan bli påtagligt konkreta när man inte riktigt vet.
Julkortet idag har liknande attribut. Kompositionen fungerar som ett stilleben. Bordet ser ut som ett altare. De två ljusen kunde också höra hemma på ett altare. Jungfrun med barnet blir till en altartavla. Alternativt är detta ett bord i ett hem där någon håller enskild andakt och läser sin Bibel.
Kortet gavs ut av Axel Eliassons Konstförlag A.B. i Stockholm, en av de riktigt stora vykortsproducenterna. Bolaget tryckte vykort redan i slutet av 1800-talet. Så tidigt som 1894 fick de Jenny Nyström att rita kort för förlaget. Här en artikel om en annan av bolagets konstnärer, Anna Palm. I slutet av artikeln finns även ett litet avsnitt om Axel Eliasson.
Kväll eller natt. Mörk himmel, upplyst fönster. Två himmelska änglar utanför ett mänskligt innanför. Mitt i vintern är det. Än en gång ska en gran levereras. Den större ängeln har en klocka i handen så hon kalla kalla på innefolkets uppmärksamhet. Långhåriga blonda flickor med vita vingar, ser det ut som. Kanske några som söker efter sitt luciatåg, det som snart ska avgå?
Förmodligen ska änglarna speja in i rummet bakom fönstret, men deras blickar tycks riktade åt annat håll. Fick de något att tänka på? De som läser dessa rader är ungefär som de små änglarna - spejare som tittar in på helgkort från jul och nyår. Under läsningen reagerar man, får något att tänka på och vandrar bort i tankarna? Eller så tröttnar de/ni bara och vill hitta på något annat.
Julkalendrar håller många igång. För mig har kalendrandet fungerat som ett sätt att få visa upp bilder ur mina samlingar av jul- och nyårskort och ett och annat utan direkt helgkoppling. Att en del bilder uppfyller alla kriterier för kitsch har jag försökt låta bli att påpeka. Istället har jag förutsättningslöst (hur nu det går till?) betraktat bilderna och lekmannamässigt beskrivit dem. Mina försök har hållit på i några år. Här redovisar jag sådana som den nyfikne lätt kan besöka genom att använda länkarna: Kalender 2011, kalender 2012, kalender 2013, kalender 2014, kalender 2015, 2016 blev nästan en kalender (här första inlägget den gången) och kalender 2020.
Tankegångarna går dessvärre nu och då i repris och återbrukas och återanvänds allt eftersom. Även ett och annat helgkort kan ha lurat sig med flera gånger. Men den som gillar att fundera och titta på kort erbjuds på denna blogg ett och annat att fnula (ett nytt ord som betyder fundera, grunna, hålla på med) på.
Julljusen som lyser upp i en dubbelt mörk tid ser till att hjärtat inte kan frysa - om vi får tro det fina julkortet här intill. Rimmet, ja vad ska man säga om det: "När Juleljusen lysa * Kan inte hjertat frysa"? I den lilla och nära gemenskapen kan det vara så, men vi behöver inte gå så långt för att att träffa på frusna, rädda och utsatta hjärtan (dvs människor). Den stora och svåra frågan är hur våra olika gemenskaper kan verka mera inbjudande och inneslutande än utstötande och utfrysande. Inte alla skulle känna sig bekväma bland enbart folkdräktsklädda personer. Men bilden andas trots allt av fest och gamman vilket i sig tycks inbjudande och kan locka, vem vill inte höra hemma vid ett sådant bord? Förresten, kortet sändes den 23 december år 1939 till familjen Larsson i Årsunda.
De konsthistoriskt intresserad ser en sittning inte helt olik da Vincis den sista måltiden eller som vi kanske borde säga, nattvardens instiftelse. På bordet ovan vankas det gröt av fatet att döma. Slevarna far mellan skål och fat. Redan i adventstiden, som var en knapphetens fasteperiod för att möjliggöra julens mera överdådiga firandet, tar mat och måltid upp vår planering och våra tankar. Mer än ett infall, en kortvarig tanke, borde vår vilja att öppna för andra vara. Det är en konkret handling att medmänskligt inbjuda de andra, människor som lider. Det finns trots allt möjlighet att dela med sig genom att använda någon eller några etablerade stöd och hjälporganisationer: ACT Svenska kyrkan, Röda korset, Rädda barnen, Unicef, UNHCR eller någon annan!
Granen, som skalats ner för att passa som prydnad vid barnets säng, flaggar för Sverige och Danmark! Kortet sändes den 25/12 1917 till Gräsberg.
Kortets dominerande färg är gult. Möjligen för tomtens gröna jackaa och granen därmed ges en fin kontrast. Till och med sängen är gul liksom flickans blonda hår...
Men, tänk om vi kunde träda in i bildens värld och flickan skulle vakna och ser en främmande gubbe med konstiga kläder och långt skägg. Vilket rabalder det skulle bli. Skrik, gråt och tandagnisslan!
Tomtens förväntade ankomst har trängt undan en annan, av några efterlängtad, ankomst. Templen står upplysta och smyckade redan i slutet av oktober och början av november för den efterlängtade, den som skall komma. Det handlar inte om stallets barn utan om skorstenens gubbe. Hela adventstiden har lagts till rätta för julaftonens presentstinna tomte.
Årets julklapp är sedan länge utsedd och köpenskapens helgedomar (dvs. templen) gör allt för att locka till besök och inköp. Julevangeliets berättelse besannas av oss själva, då det inte fanns rum för honom inne i härbärget. Så många har inte tid.
Men ändå, kanske kan lysande adventsljusstakar och Betlehemsstjärnorna i alla fönster peka förbi tomtar och köpenskap och faktiskt väcka en längtan efter något annat, efter något mer?
Grangrenar, ljus, tomte, julgransprydnad på ett kort av Anna Eline Coucheron i Norge. Hon har fått in flera träffar på ofta använda kortingredienser för att laga till ett kort inför julen, här är några till: ljusstake, stjärna, julblomma, pepparkakor, skinka, snö, skidor, kälke, pulka, presenter, folkdräkt, kyrkklockor m.m. Att tomten denna gång är pytteminimal (kan man säga så?) för att klättra omkring i grenarna väcker knappast några protester, det är ju snart jul. Då går det mesta an i kortväg.
En annan och egen slutledning: i våra dagar är det knappast vanligt (dvs. det är sällsynt) att man i hemmen tillverkar nya julgransprydnader, något vi hade till uppgift i min barndoms juletider. Julgranskarameller och små pappershjärtanskorgar (som på julkortet) värkte fram vid ett bors fyllt av olikfärgade papper, glatta sådana och silkespapper (till karamellerna).
Hur man tillverkar sådana prydnader finns det ett antal tips om på nätet: här ett ganska lättfattligt sådant! Som om de flesta inte hade fullt upp ändå? Men, varför inte? Sätt igång och knåpa...
Dagens ängel med de ymniga lockarna bär en rosa/skär kreation med silverbroderier. Kronan på verket är accessoarerna: två silvervingar och en silverstjärna på huvudet. Årstidsanpassad som hon är bär hon en redan något dekorerad julgran.
Det himmelska strålkastarskenet ger extra betoning på att änglar är något mer och annat än konkreta jordiska varelser. Katolska kyrkan som inkludera änglar i sin tro är övertygad om att det finns andliga varelser som inte har kropp, vanligtvis i Skriften kallade änglar (Katolska Kyrkans Katekes, avsnitt 328). Den som är intresserad kan vidare upptäcka att det i avsnitt 329 finns ett svar på vad änglar är, åtminstone om vi frågar Augustinus: " ´Ängel´ betecknar funktionen, icke naturen. Du frågar eter vad denna natur gör. Jag svarar: den gör en ängels verk. Om man menar vad den är, så är den en ande; om man menar vad den gör, så är det en ´ängel´". Katekesen fortsätter: "Änglarna är till hela sin varelse Guds tjänare och budbärare".
Människan däremot är "sammansatt av ande och kropp" och har del i båda världarna. Andra föreställningar om änglar kan hittas hos New age, ett samlingsnamn för nyandliga rörelser. Dessa grupperingar har ibland förställningar om eteriska (luftiga) varelser som ibland är utflippade avledningar av Bibelns änglar. Så änglarna dyker verkligen upp på så många håll: i religionernas skrifter, i litteratur, måleri, skulptur, arkitektur etc. etc.
När julkort eller bokmärken med änglar betraktas är de ganska sterotypiska, men med sitt ursprung i bibliska fram- och föreställningar eftersom de berättelserna har burits i vår kultur i drygt tusen år och mellanöstern flera tusen år. Att en och annan tolkning av vad en ängel är kan se ut som varelsen ovan är inget konstigt. För hur ska man egentligen framställa en ande som är Guds tjänare och budbärare? Går det alls...?
Nåväl, personen som fick kortet för 100 år sedan med önskan om en "Fridfull Jul!" blev säkert glad. Det skickades till Inga-Greta Karlsson, min blivande mor, då boende på Kryddgränd 3 mitt inne i Visby. Meddelandet löd: "En mycket glad och trevlig jul med mycket ljus och många julklappar tillönskas av vännen Ines. Många kära hälsningar till din mamma och pappa."
Kort fick användas för att meddela det vi idag nog slår en signal med vår mobila lilla telefondator om. Jag mår bra, hur mår du/ni? Postgången fungerade då mycket bra med betydligt flera utdelningar av postförsändelser - men så var posten fortfarande ett av de främsta kommunikationsmedlen.
Ängeln i den prickiga särken svävar ovan marken, och det utan att ens behöva spänna ut vingarna. Ängeln på denna bild slipper vara leverantör av rosor, granar eller annat utan kan nöja sig med att bara finnas där. Två tydliga ljuskällor syns, dels betlehemsstjärnan och dels en gatlykta. Det finns ljus i fönster, de övriga är bara upplysta. Änglabesöket äger rum i stadsmiljö med snö på mark och tak.
Änglarnas närvaro i julnatten hos herdarna spiller över även i urbana miljöer. Det kan eventuellt ses som en försiktig integrering av julens ursprungliga händelser i mer moderna sammanhang. Ängeln kanske är på väg till julnattens himlasång om fred på jorden. Varför skulle annars den strålande stjärnan, stjärnan över Betlehem, finnas med?
Kort som detta var frekventa förr och mera ovanliga nu även om ett och annat samtida änglakort kan dyka upp. Trots sekularisering har många människor föreställningar om änglar och en hel del berättelser finns om hur nutidsmänniskor mött eller sett änglar.
Kyrkans änglalära (angelologi) är, åtminstone i Svenska kyrkan, perifer och outvecklad. Endast en psalm i Psalmboken börjar på ordet änglar. I verserna kliver några änglar fram. Ängeln Gabriel och Mikael finns t.ex. i psalm 613. Änglar sjunger i vers efter vers i psalmen 333. Självklart finns bebådelsens ängel med i psalmboken på Jungfru Marie bebådelsedag i psalm 164 och på Den helige Mikaels dag i psalm 483...
Hur tänker du beträffande änglar? Har du mött någon sådan? Eventuellt i mänsklig gestalt? Så finns det både jordiska och himmelska änglar? Eller blandar vi äpplen och päron? Något att diskutera vid någon av adventstidens många träffar och möten.
Idag firas första söndagen i Advent i våra kyrkor. Vi hälsar varandra med Ett Gott Nytt Kyrkoår! (eftersom dagen är den första på kyrkans liturgiska år)
Tomtarna på kortet är inte av den flygande övergödda amerikanska typen. Här ligger de grå svenska tomtarna inte så långt bort, trots röda luvor. Röda strumpor och enkla särkar och gröna vantar. En gammal och en ung tomte samverkar för att plantera kärven. En gräver och skottar i snön, den andre kör ner kärven. Förväntansfulla fåglar cirkulerar i luftrummet.
Placeringen av kärven delar kortet mitt itu. Mitt emot varandra står en gammal och en ung. I samverkan. Eftersom i jultiden hjälper vi varandra. Förväntan ligger i luften. En längtan som snart skall infrias. Kortet är målat av H. Larsen och tryckt av Paul Heckschers förlag. Har sett det utannonserat på blocket för 90 riksdaler. I adressfältet står Hulda Olsson i Yxhult, Kumla.
I våra dagar syns fågelmat i form av kärvar nästan inte alls. På närmaste stormarknad kan inhandlas säckvis av fågelmat. Fågelbord och fröautomater finns att köpa i allehanda format och utformningar. Kul då att påminnas att man även förr ansåg det mödan värt att hjälpa fåglarna under vintern.