Svenska kyrkan är i kris!
Inte för att hon tappar medlemmar. Nej, medlemsflykten är relativt begränsad. Det kan man stå ut med. Människor som fattar medvetna beslut att inte tillhöra en kyrka vars mål de inte kan dela gör självfallet rätt. Samtidigt måste vi erkänna och bejaka att det kan finnas många skäl vid sidan om egen tro att faktiskt tillhöra en folkkyrka som vår.
Det är inte i de små församlingarna som svårigheterna blir mest påtagliga utan i de stora. När församlingar på 15-20-30 000 medlemmar samlar hundra eller färre till sin söndagliga gudstjänst – då är det kris.
Men ur kris föds också nya möjligheter. Ur leda över det ytliga materiella livet föds längtan efter något som håller, något som bär. Ur brist på Gudskunskap föds längtan efter att veta mer om mysteriet och det heliga. Än har inte bönen tystnat och än ljuder lovsången till Guds ära.
Egentligen är det ju det många längtar efter.
SvaraRaderaDet ytliga/trevliga lockar inga nya längre...
Sen flera år har jag en studiegrupp som började som en repetitionskurs för dom som glömt vad man lärde sig under konfirmationsläsningen.
Idag består den av 20 kvinnor, den har blivit större för vart år. Och nu vägleder dom varandra på trons väg... de frågar efter mat... fast föda inte mjölk...
Det finns alltid hopp. Tron överlever.