Besöka eller delta - om vikande gudstjänstsiffror
Antalet gudstjänstbesökare fortsätter att minska, skriver Kyrkans tidning (i pappersupplagan) idag den 21 juni 2007. Antalet besökare i söndagens huvudgudstjänst har minskat från nio miljoner 1990 till fem och en halv miljon förra året.
Visserligen är det statistiken som talar, men ordet besökare kan genom att det signalerar en distanserad hållning inte ringa in alla som funnits i kyrkan under söndagens gudstjänst. Besökare är någon som mer hälsar på eller tittar in. Någon som bevistat eller övervarat en gudstjänst. Bland de fem och en halv miljonerna finns det förvisso många som haft den relationen till gudstjänsten. Åskådarens, publikens, iakttagarens.
Hur många av dessa miljoner ”besökare” kom på de stora gudstjänsthelgerna Första advent och jul? Om man räknar bort dem, hur många blir det då kvar för resten av årets många söndagar?
Det är rimligt att anta att deltagandet i gudstjänsten blir svalare och mer fyllt av förbehåll. Om så är fallet kommer kyrkan att få en allt mindre kärna som med viss regelbundenhet firar gudstjänst. Gudstjänsten upplevs och tolkas mer utifrån personliga andliga behov och inte utifrån detta att vara en församling. Jag tycker mig märka att vi tillsammans tonas ner och istället lyfts allt mera av jag och min personliga gudstjänst fram. Församlingens möte med Gud förvandlas till ett söndagligt evenemang, ett event på nysvenska.
Anne-Louise Eriksson, enhetschef för forskning och kultur i Svenska kyrkan, säger till KT att: Det här är en följd av att vi lever i ett samhälle som blir mer och mer sekulariserat. Så är det säkerligen. Samtidigt kan jag inte undvika den mer självrannsakande frågan: hur mycket är det här en följd av att kyrkan själv blir mer och mer sekulariserad?
Mitt tips är:
SvaraRaderaAngående vikande gudstjänstbesök/konfirmationer
Missionera mycket mer i förorterna, bland invandrare. När jag besöker svenska kyrkan möts jag av idel blonda huvuden, och möjligen vissa adopterade asiater, med svenskfödda föräldrar.
Det är ytterst viktigt att tänka på.
De flesta barn och ungdomar i Sverige (kyrkans framtid) finns i invandrarhem.
Det är ju en process som pågått länge. Redan för 25 år sedan menade många att man bara gick till kyrkan om man "kände för det". Till skillnad från min ungdom något decennium tidigare när klagomål på tråkiga gudstjänster bemöttes med:"Det blir inte mindre tråkiga gudstjänster bara för att du stannar hemma". D v s plikten att vara där, ta ansvar, be betonades.
SvaraRaderaSen är det ju tydligt att kyrkans kontaktytor minskar. Kyrkokören består väl idag i regel av några kyrkvärdar och nån mer...förr var det ju helt ok att sjunga i kören även om man annars inte var kyrklig. Få skulle nog tänka sig det idag.
Det kyrkliga barnarbetet når sällan utanför en liten engagerad grupp, ofta med frikyrklig anknytning. För de flesta familjer idag är det helt otänkbart att deras barn skulle gå på kyrkans juniorer...
Märker också att vid många tacksägelser finns inga anhöriga i kyrkan. Den seden är bruten.
Så det är många faktorer som leder till minskat antal gudstjänstdeltagare. Vet inte om jag vill tala om sekularisering längre - snarare om att kyrkan är marginaliserad. Den ses av majoriteten som något som råkat bli kvar sen medeltiden... en grupp efterblivna människor som man får respektera men helst inte ska låta få utrymme och inflytande.
Det paradoxala är att just därför har kyrkan en chans, en möjlighet som aldrig förr... just som en företeelse i marginalen och för de marginaliserade...