Du har rätt att säga emot mig och jag har faktiskt rätten, ja det är en rättighet, att bli motsagd. Men att ha ilskna invändningar som aldrig blir utsagda - vad är det? är det den nya tidens polemik att tiga i diskussionen men sedan invända utanför rummet? Att göra det till andra och inte till den som försökt ge skäl för sin sak?
Civilkurage är att säga sin mening. Att gnälla till andra och baktala dem man inte vill eller vågar bemöta är egendomligt. Men mig tycks det bli en allt vanligare metod att få sin vilja igenom. Undvik meningsutbytet och uppträd sårad och förfördelad i hemliga möten. Meningsutbytet uteblir och man manövrerar och trixar för att skapa än mer oro och osämja.
Och vill man kan man alltid beskylla den som haft en åsikt för att vara förtryckande, orättvis och dum. Och ofast kommer den anklagelsen till andra och utom hörhåll för den som skulle haft repliken. Ömhudad har man rätt att vara, men det är inte detsamma som att ha frikort och slippa debattera, att undfly att ge sina argument och skäl. Det talas alldeles för mycket runt omkring efteråt. Men när den gyllene tiden, det välbehagliga ögonblicket var där, då vände man sig bort. Men strax därefter snackades det desto mer. Känner Du igen situationen? Hur kan det ha blivit så?
Ja är ja och nej är nej, fick vi en gång lära oss av en mästare. Nu tiger vi förnärmat och ger folk på skallen i bakhåll. Stig fram, träd upp och säg din mening. Or forhever hold your peace, som vigselritualet i US of A ibland lyder. Med andra ord: säg vad du har på hjärtat nu när det är tid att tala, eller tig och knip igen för alltid.
Tala har verkligen sin tid och tiga med för den delen. Men tigandet som metod i diskussionen är den sämsta av vägar. Tiga är inte alltid guld! Och tala är för samtalets och diskussionens skull oftast mer än silver. Så säg ditt hjärtas mening till den eller dom som behöver och borde ha rätt att höra...
Andra bloggar om: Tala, Tiga, Feghet, Bakhåll, Civilkurage
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar