I den aktuella diskussionen om religionen och partipolitiken inom Socialdemokratin saknas ett perspektiv. Ingen av de stora tidningarna har, vad jag har kunnat upptäcka, lyft fram Socialdemokratins bindning till den kristna kyrkan i allmänhet och Svenska kyrkan i synnerhet.
Hur kan det komma att ingen lyfter frågan om att Arbetarpartiet Socialdemokraterna, i likhet med flera andra stora partier, ägnar en del av sin tid åt att granska gudstjänstordningar, besluta om syndabekännelser och nattvardsböner? Är det för att det engagemanget inte räknas som religiöst? Så kan det rimligen inte vara eftersom arbetet i kyrkomötet och kyrkostyrelsen, i stiftsfullmäktige, i stiftsstyrelser, i kyrkofullmäktige och kyrkoråd innebär att man är med och formar kyrkans missionsarbete för att människor ska komma till tro på Kristus. Är det för att man inte förmår hålla tillräcklig distans till grundfrågan – den om partipolitik och religion?
Kommer partier som spelar religiöst neutrala trots sin djupa inblandning i Svenska kyrkan någonsin att få fullt förtroende från människor som tillhör andra religioner och åskådningar? Idel frågor. Inga svar. Vad tror Svenska Dagbladet? Dagens Nyheter? Aftonbladet? Göteborgsposten?
Det kanske inte tagits upp i tidningar, men på radio (P1) för några dagar var det ett par 'socialdemokrativetare' som sade en del om det. Om jag minns rätt ungefär så här: S strategi gentemot islam är att liera sig för att dominera och neutralisera, samma strategi som användes mot statskyrkan. Att liera sig med statskyrkan var i början också riktat mot konkurrensen från frikyrkorörelsen.
SvaraRaderaDet är inte socialdemokraterna som nu driver Svenska kyrka i sin intresseriktning. Nu administreras vad man byggt upp sedan 40-talet. Folkhemskonceptets ideal, med utmanare som Klein m.fl., är själva motorn i projektet. Svenska kyrkans lagstiftning vilar nu i princip på det sekulära samhällsbyggets grund. De "nya" moderaraterna menar t.o.m. att de är de nya arvtagarna.
SvaraRaderaAtt Svenska kyrkans ledning själv skulle kunna reflektera över detta förefaller uteslutet eller ivarjefall klart olämpligt. Att svenska journalister skulle ha kompetensen förefaller likaså närmast utopiskt. Den religiösa analfabetismen är närmast total. Möjligtvis att teologiska/filosofiska rummet skulle kunna samla resurser men då lär de bli opportunistiska på allvar. Sådant oroar moder Svea.