Svenska kyrkan har omkring
3400 kyrkor varav cirka 600 kan anses vara moderna, dvs uppförda efter 1940. I fråga om en kyrkobyggnad krävs alltid
tillstånd för rivning, flyttning eller ombyggnad av byggnaden liksom för
ingrepp i eller ändring av dess exteriör och interiör med dess fasta inredning
och konstnärliga utsmyckning samt för ändring av dess färgsättning. (Kulturminneslagen 4 kap, ur §3)
En kyrka är mer än bara en
byggnad för gudstjänster, konserter och andra församlingsaktviteter. En kyrka är ett invigt hus, ett rum som erbjuder Evangeliet och hela din kristna symbolvärlden – är teologi i sten, en konkret hjälp att tolka
livet från födelse till död och ett nytt liv. Orienterad efter den uppgående
solen, öster, Jerusalem, uppståndelsens morgon då Kristus ska komma åter. En
plats där himmelriket redan spirar och gemenskaps- och tacksägelsemåltiden
firas, den som gör oss till ett och sände oss ut i världen till tjänst.
Kyrkan utgör ofta en
orienteringspunkt, den är en symbol för bygden och den är ett historiskt
dokument där olika epoker lämnat både kulturella och religiösa avtryck. De flesta kyrkor är en viktig, för att inte säga omistlig, del
av vårt gemensamma kulturarv. Därför var det inte särskilt märkligt att staten
i samband med kyrka-stat reformen gjorde en uppgörelse med kyrkan. Staten skulle
under ett antal år bidra med upp till 460 miljoner årligen (en uppbyggnad från
425 till 460) i form av en kyrkoantikvarisk ersättning för underhåll av det
kyrkliga kulturarvet, främst kyrkobyggnader och inventarier.
Men antalet kyrkor
överskrider med råge behovet. Vi har många ”övertaliga kyrkor. Riksantikvarieämbetet
har beskrivit övertaligheten som att ”det finns fler kyrkor än församlingen
behöver för gudstjänstbruk.”En kyrka räknas som övertalig när den inte längre
uppfyller sin funktion ur pastoral och ekonomisk synvinkel.
Flera av landets församlingarna
är så små att de inte har ekonomiska möjligheter att vårda sina kyrkor. Vad gör
man då? Låter fler betala? Lägger ner? Lägger i malpåse? Spränger? River?Säljer?
Vilka kyrkor skulle vi
kunna tänka oss ta ur bruk i våra trakter om det blev nödvändigt? Vem törs ens tänka tanken att sälja en 1100-talsklenod? Även om den bara används sparsamt vid
större högtider och för kyrkliga handlingar som dop, vigsel och begravning.
Eller den, eller den, eller den kyrkan...
Är det försvarbart att ha
alla de 3400 kyrkorna kvar när den kyrkliga seden (det aktiva och regelbundna deltagandet i Svenska kyrkans gudstjänster) är bruten? Några enstaka
kyrkor kanske skulle kunna bli lokala museer, som minnesmärken över landets
religiösa historia. De övriga då? Ska de bli restauranger och hotell som har
skett på många platser i England? Är sekulariseringen på väg att i Europa
åstadkomma det som Sovjetimperiet i öst misslyckades med genom sin konfiskation
av kyrkor som blev lagerbyggnader, idrottshallar och allt möjligt annat?
En grundlig diskussion av frågan om hur man kan och bör gå till väga när det gäller att bestämma vilka kyrkor man måste välja att lägga ner i den rådande – och ännu mer kommande – situationen med många obehövliga och kostsamma kyrkor finner man i Svensk Pastoraltidskrift nr 24 (22 nov) och 25 (5 dec) 2013. Där ger f. stiftsadjunkten , teol.dr Peter Bexell, en läsvärd framställning av problemet och av vilka kriterier man bör använda i urvalet av överflödiga kyrkobyggnader. Kulturhistoriska synpunkter är viktiga, men bör inte få det avgörande inflytandet, som i stället bör ligga i kyrkans och den gudstjänstfirande församlingens behov – kyrkor är ju framför allt byggda för att härbärgera och gestalta den (lokala) kristna gemenskapens gudstjänster.
SvaraRaderaTack för denna blogg. Måtte våra Kyrkobyggnader få förbli ett Guds vittnesbörd där Guds bud och Ord frambärs (torah) och där Jesu Kristi vittnesbörd genom eukaristins lovoffer (todah) ständigt är närvarande. Låt oss kämpa trons goda kamp för att bevara kyrkan som ett bönens hus för alla folk.
SvaraRadera