Alla är välkomna! Mycket välkomna. Mer än välkomna. Alla! Se hur vi har slipat ner trösklarna. Inga hinder finns. Inga alls. Det ska gå så lätt att ta sig in i kyrkan att man får passa sig så att man inte halkar. När man tar sig in. Många lyfter fötterna högt. Osedvanligt noga kliver de över den plats där trösklarna borde finnas, hinder de bekämpar och vidmakthåller. Hindren som alltid någon annan bär ansvaret för att de finns.
Alla är välkomna. Gott så. Men vilka alla talar vi om? Alla har ofta betydande inskränkningar. De som har förhatliga åsikter, särskilt politiska sådana vilket har visat sig vara mycket mera hindrande än rejält avvikande religiösa idéer, ska man vända ryggen till, de ska hållas borta. Innefattar alla även de som motverkar och bekämpar att kristen tro ska spridas, traderas, överföras till barn och ungdomar?
Ett nytt folkkyrko-alla har ibland uttolkats som att kyrkorummet borde bli ett allaktivitetshus för alla möjliga, och omöjliga, intressen. Olika religioner borde samsas där, rummet borde vara utmärkt som konsertsal för det mesta av populärmusikens uttryck. De som vill hålla kyrkans rum som invigt och destinerat för kyrkans liturgi och sakral musik har att kämpa i motvind. De upplever inte sällan sig motarbetade och känner av trycket att vara folkliga och följa med sin tid. Inte sällan anklagade för att bygga hinder och mota bort folk genom sin elitism!
Tänk att se hinder som inte finns bara för att kunna hävda att de absolut måste tas bort.
En ny fara har dock helt oförmodat dykt upp. Kampen mot alla trösklar har på många håll varit så effektiv att det nu blivit en grop framför kyrkan. Lätt att falla i.
Förresten, vem vill vara med där det mesta går an?
Det är som om allt går an - utom just en tro och en tradition som verkligen förväntar sig något av människor, som tror att omvändelse inte bara är ett fint gammalt ord som hör hemma på museum. Utan ett ord fyllt med reellt innehåll. Som har att göra med Guds ledning. Som hjälper till livsomvandling och ny inriktning. Där ord som bot och bättring, frälsning och syndaförlåtelse inte sitter i giftskåp utan tillhandahålls för att hjälpa människor att leva. Helt och fullt.
Nydiktat för idag:
mästarens fötter
Tack för detta inlägg. Det är i samklang med det som de gamle benämnde ekklesiastikon fronema. Jag tror det var St. Athanasius som formulerade det först. Med St. Irenaeus och Kyrkofäderna måste vi kämpa trons goda kamp för de enkelt troende. Det finns allt för många idag som mer eller mindre militant och medvetet hyllar den gamla gnosticismen. Idag vill roas av det man "känner för".
SvaraRaderaNär jag läste teologi i Lund på 70-talet talades det redan då om att Svenska kyrkan skulle vara öppen för alla religioner. När jag nu ser tillbaka inser jag att det nog var de konservativa kvinnoprästmotståndarna som höll tro och tradition högt. De flesta andra flummade.
SvaraRadera