Lojalitet med arbetsgivaren är en plikt för anställda i Svenska kyrkan? Lönenivå, bra arbetsuppgifter och anställningstrygghet kan vara beroende av en sådan uppslutning. Frågan är ju med vem och vad man ska vara lojal. För en kristen människa har lojaliteten sina begränsningar därför att det finns andra lojaliteter som måste vägas in. Trohet mot kallelsen och uppdraget, mot Guds vilja och Kristus själv, kyrkans huvud. Om det är oklart om apparaten kyrkan står i samklang fullt ut med detta senare - då vacklar och vittrar lojaliteten.
Genom åren har jag ett antal gånger varit med om hur uppsatta företrädare för organisationen velat utkräva lojalitet av kyrkligt anställda i form av tystnad i det offentliga rummet. Man har angripit åsikter som någon anställd förfäktat i en tidningsintervju eller i en egenhändigt hopsnickrad insändare eller artikel. Reflexen har varit att sätta åt den som haft "mage" att ta ordet i sin mun. Som om yttrandefriheten inte skulle gälla för kyrkans anställda. Rätten har man, däremot är det naturligtvis inte alltid lämpligt eller etiskt försvarligt att göra offentlig sak av allt. Särskilt inte om det man har att säga fylls av oförsonliga personangrepp. Men även när något som är olämpligt torgförts måste man försvara rätten för en anställd att göra sin röst hörd. Även i media. Hur obekvämt det än må vara.
Insikt och kunskap om anställdas rätt till yttrandefrihet har varit rudimentär och bristfällig. Särskilt om det interna samtalet begränsats och tystats ner blir frågan om lojalitet extra viktig. Om det inte finns tillräcklig frihet att pröva den egna organisationens, dvs kyrkans, utformning och arbete blir situationen ohållbar. Förr eller senare kommer problemen i dagen. Tiger människor finns alltid risken att stenarna börjar ropa!
För en församlingsmedlem och gudstjänstdeltagare blir det något enklare med lojaliteten eftersom bindningen till apparat och organisation av förklarliga skäl är mycket svagare. Där är lärjungaskapet och efterföljelsen helt primär. Eller borde vara det.
Det finns en tystnadens kultur i kyrkan. Man tisslar bakom stängda dörrar, men säger någon högt vad som tisslas blir det inte nådigt. Det finns en konflikträdsla eftersom makten alltid kan komma åt en.
SvaraRaderaUtåt ska ju allt vara så trivsamt och fiiiint. Det sargade finns det inte plats för i vår fina kyrka.