Vem förstår ett ord av vad kyrkan säger?

NOVUS undersökning (se tidigare inlägg) om politisk ordförståelse gav vid handen att ganska många ord var svåra att förstå. Motsvarande undersökning av kyrkans ord skulle jag mycket gärna vilja se. Både teologiska och organisatoriska ord borde då undersökas.

Får jag föreslå ord som försoning, frälsning, synd, skuld, förlåtelse, mysterier, nåd, bön och mässa. För att ta några ur den rika ordboken. Men jag fruktar att om en sådan undersökning gjordes och ordförståelsen visade sig minimal - även bland kyrkligt aktiva - så skulle vi därefter hamna i en längre diskussion om hur resultatet skulle förstås (!) och vilken typ av handling det borde leda till.

Ponera att flera av orden för ganska många vore svårtolkade eller rent av obegripliga. Genast skulle röster höjas för att de borde slopas och ersättas med andra och mera moderna och lättbegripliga ord. Min slutsats skulle bli att, även om det är bra att använda synonymer och nyttja fler ord och begrepp för att så ringa in den rika betydelsen hos dessa storord, så måste kyrkan anstränga sig för att undervisa mera och tradera för den kristna tron så centrala ord och begrepp. Resultatet skulle få mig att ropa efter aktivitet i form av studiecirklar, bibelstudiegrupper och liknande. Fördjupning och andlig utveckling och mognad kunde bidra till allas vår helgelse.

Jag kan höra enstaka repliker som jag under ett långt liv i kyrkans tjänst stött på. Repliker som vill bagatellisera betydelsen av att en kristen människa behöver undervisas och lära sig mera om tro, bekännelse och lära. Så här har det någon gång sagts: Gud älskar dig, så du behöver inte bry dig om finliret. Det är vad du känner som betyder något, det där andra ordnar sig. Sådant kan experterna och fanatikerna hålla på med, det är ändå vi, vanligt folk, som bär kyrkan. Kyrkan har en bekännelse men den behöver man inte ta på så stort allvar! Vem förstår ett ord av vad kyrkan säger? Tro som du vill...

Skulle man tillfoga ord ur kyrkans organisation bleve resultat knappast annorlunda. Där skulle jag kunna lyfta fram ord som: domkapitel, pastorat, församlingsråd, kontrakt, kyrkofullmäktige, valkrets och begravningsavgift. Många inom kyrkans värld har inte reda på hur organisationen ser ut eller vet vem som har makten för tillfället. Inte heller lär så många känna till beslutsnivåer eller vem som har mandat att besluta. Även där behöves en större medvetenhet eftersom organisationen har sådan betydelse för vad som händer och sker, för hur kyrkan agerar och lever. Apparatens förmåga att stötta och lyfta fram det centrala värdena har, enkelt uttryckt, sina brister.