Akademisk teologi och kyrka

Den akademiska teologin, om en så grov kraraktärisering kan ursäktas, kan vara intellektuellt stimulerande och utmanande. Genom sin systematik kan den också verka anslående och övertygande. Där spränger man inte sällan gränser och strävar mot ny förståelse. Viktigt för att kristen tro inte ska stagnera och bosätta sig i någon tankens återvändsgränd.

Den modernistiska och än mer den postmodernistiska teologin har dessvärre även starkt bidragit till en fragmentisering av kyrkans lärotradition eftersom de generella sanningarna ständigt ifrågasatts och dekonstruerats. Var och en sin egen lyckas smed tycks i en ny tid ha besannats genom att var och en numera ska göras till teolog. Den enskilda människans religiösa erfarenhet bildar fundamentet och får utöver sin subjektivitet även bära det lilla mått av sanning som alls anses finnas kvar. Att en sådan föreställning ofta sammanblandar sanning med äkthet eller genuint glöms lätt bort.

Samtidigt går individualiseringstrenden i samhälle och värld vidare. Om en kyrka inte vill omfatta en tydlig bekännelse som öppnar sig för så pass tydliga utläggningar att den går att tradera förstärks övertygelsen om att man även inom kyrkan kan tycka och tro nästan vad man vill. I de flesta frågor. Den akademiska teologin behöver, för att inte alldeles glömma vad kristen tro är, brytas mot en den kristna kyrkans tradition och lära. Där är tro och lära intimt knutna till varandra. De behöver ta form och formuleras och vägas både mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Men framför allt är kristen tro något annat än akademisk teologi och teori – den är en i gemenskap levd övertygelse, närd av mötet med den Uppståndne, en livshållning som kontinuerligt omsätts i praktisk handling av den enskilde och av kyrkan.

Svenska kyrkan som alltför sällan förväntar något av sin stora medlemskader, annat än att den ska leverera in pengar, undergräver på det sättet kristen tro som något som ska omfattas och levas. Det är då frågorna ställs om hur lite kyrka en kyrka kan vara utan att upphöra att vara kyrka….?