Förr kallades en fana använd som matta för flaggskändning

Det kristna korset är mer än några hopfogade träbitar. Mer än en geometrisk form. Den är ett tecken, en symbol som inbegriper kulmen av berättelsen om Jesus. Korset sammanfattar Jesus lidande och död...och uppståndelse. Blir till ett koncentrat av kristen tro. Därför är kors också omstridda. De som bärs om halsen eller spikas upp på väggar eller hus betraktas som en tydlig bekännelse till allt det korset symboliserar.

Flaggor är något mer än färgade tygstycken. De är symboler laddade med innehåll som går långt utöver sig själva och nästan förkroppsligar det de symboliserar. Så blir en svensk flagga ett koncentrat av Sverige. Vi som var med under de år då USA förde sitt krig i Vietnam fick också bevittna hur proteströrelserna inte bara brände den amerikanska flaggan. Den användes på många sätt
utan respekt för det den symboliserade. Man behandlade medvetet flaggan med den missaktning USA ansågs ha förtjänat och följaktligen trampade man på flaggan, smutsade ner den eller torkade fötterna på den. Flaggskändning kallades företeelsen.

I många sammanhang, bland annat på ungdoms- eller scoutläger, fanns det regler att iaktta, Vid flaggning med svenska flaggan skulle flaggan inte vid något tillfälle nudda marken. Det ansågs inte bara vara slappt utan totalt respektlöst. I mångas minne lever ett sådant förhållningssätt kvar. Man skrynklar inte bara ihop en flagga som vore den en trasa vilken som helst. Den viks smått ceremoniellt samman.

För folkrörelser och andra sammanslutningar som skaffat sig en egen flagga som symbol för sin rörelse fungerar det likartat. Flaggan behandlas med respekt eftersom den står för hela rörelsen. Så finns det i många folkrörelser fanbärare som har hedersuppdraget att sköta och bära rörelsens fana. Det är fortfarande ett fint och hedersamt uppdrag.

Så har det varit. Nu för tiden verkar det ha blivit helt annorlunda. Något som förvånat är att regnbågsflaggan blivit en matta. Än mer överraskande är att när man nu kan trampa på den i några kyrkor så uppfattas det som höjden av solidaritet.

Man skulle kunna tänka sig förklaringar att hbtq-rörelsens folk alltid fått möta förakt och att de varit vana att bli trampade på. Men det vore väl en förklaring av typen bortförklaring. Jag är övertygad om att skälen till dessa mattor är att man vill demonstrera sin starka solidaritet. Som ett led i att nå ut. Till alla.  Kan det därtill vara så enkelt att bara uppsåtet och syftet är att man vill ge stöd så går det an till och med att trampa på regnbågen?

Samtidigt förstår jag mattläggningarna som ett led i förtinglingandet av flaggor och fanor. De blir allt mindre symboler och mera prylar. De kan bli till klädesplagg. muggar, väskor och andra persedlar. De kan på så sätt enklare fungera som en accessoar för att övertydligt markera och understryka sin egen tillhörighet, alternativt solidaritet. Här ligger det kalla norden i lä i förhållande till USA där flaggan kan exponeras på allt fler och märkliga sett. Trenden kommer väl hit i växande utsträckning får man förmoda. Vad blir nästa steg? Ty sådana kommer nästan alltid. Då blir det intressant att iaktta var de nya gränserna går. Som man snart nog också lär komma att vilja passera.

Specialfärgade kaftaner, altardukar, prästskjortor, kyrkbänkar, kalkar..?