I några blogginlägg har den allt svagare bönen för vårt land i kyrkans förbön lyfts fram. Att en förändring inträtt kan nog ingen förneka. Sedan kan ju några tycka det är bra. De undrar vad vi behöver en nationalstat till. Det går väl lika bra med andra former av samarbete mellan människor. Kanske regional självständighet som sluter sig samman i förbund och allianser. Något som inte är så olikt situationen i Europa.
Sverige behövs som stat och nation för att ordna försvar och välfärdsfrågor, för att se till att rättsskipning sker och för att upprätthålla alla slags fri- och rättigheter för sina medborgare. Den ekonomiska sidan av saken innebär att alla som har någorlunda inkomster behöver bidra med skatter.
Men ska det fungera behöver skattesystemet vara sådant att det är pålitligt och någorlunda rättvist. Att det kan ifrågasättas är väl uppenbart när det går att trixa och stå i och därmed minimera skatten till en symbolisk liten avgift. Några advokaters nyligen presenterade (avslöjade) bolagsupplägg kastar inte bara skugga över yrkeskåren utan undergräver förtroendet för att saker och ting går rättvist till. Advokater som sitter vid köttgrytorna gör alltså vad de kan för att undvika att bekosta den välfärd som också de är beroende av. Det är tid att be för skattesystemet och för dem som ägnar så mycket tid och kraft åt att smita undan för att kunna åka snålskjuts på vanligt arbetande folks bekostnad.
Den grupp som ska besluta i stat och kommun får en och annan förströdd tanke av Svenska kyrkan i dess förböner. Man kan till exempel be om vishet åt dem som har makt och klokskap till sådana som beslutar om vård, skola och miljö. Varför inte tala med Vår Herre om att politiker ska motverka klyftor och orättvisa levnadsvillkor? Jag för min del ber ibland att politikerna ska se till så att en liten del av befolkningen inte ska kunna bli orättfärdigt rika och äga mer och mer av det mesta, med all respekt för äganderätten. Men en utjämning borde ske och det nu och med detsamma, ber jag.
Jag ber också att politiker ska få större allmänt förtroende för sitt enformiga slit för vårt gemensamma bästa. För kraft och rättrådighet, för förmåga och kunskap, för uthållighet och kompetens åt politikerna som verkar i stat och kommun. Också där är nämligen klyftorna för stora. Om de nöjde sig med att bestämma i stat och kommun kanske de fick tid och ork att ta itu med allt som rister och skaver i vårt gemensamma Sverige, numera ägt och behärskat av allt färre...
Svårigheten för oss är väl att släppa föreställningen om "vårt" gemensamma gamla Sverige. Kanske Reinfeldt gick före just i detta - att låta storfinansen ta över och placera politiken i Bryssel. Frågan är väl hur media hinner hänga med och inte komma för långt efter. Vi behöver journalister likt de ryska som är beredda att riskera mer än anställningen.
SvaraRaderaJag kan inse att vi måste tänka om, och de äldre nordiska mönstren kommer upp igen. Nu är det väl Sverige som är svagast, Norge starkast (Nato tar över), Finland klokast och Danmark??? De romerska församlingarna motsvarar de gamla folkkyrkornas? (Jag vågar inte föreställa mig vad som kommer att vara huvudfrågor i de gamla folkkyrkorna framöver.) Men frågan om relationen till omvärdlen är en av nordens gamla frågor. Sverige är i vilket fall mer än en femtionde(?) amerikansk eller sjuttonde(?) tysk förbundsstat. Men har vi inget kapital att besluta om hänger allt i luften. Dags för en reduktion som ryssarna har gjort? Det ser ut att fungera så länge folk betalar sina skatter.. Om vi nu får ett (slut på ett) tredje världskrig kanske allt klarnar.