Ignoransen vad gäller kyrkor och kyrkoliv lär minska något,
även om inga underverk lär inträffa vad gäller det religionskritiska
etablissemanget som dominerar flera politiska partier. Blotta föreställningen
om att det går att rensa tillvaron i skolan, ja hela det offentliga livet, från
konfessionella inslag är befängd. Men synsättet har långsamt brett ut sig
alltmer och nyligen slagit ut i full kraft i och med socialdemokraternas kongressbeslut
om konfessionella inslag och skolan.
Religion ska nu för tiden reduceras till något teoretiskt, till ideologi.
Så blir den ett tomt skal, livlöst och andefattigt, vilket också lär vara syftet. Den religiösa vidskepelsen ska utrotas av det upplysta moderna Sverige. Bara kulturarvet ska få finnas. Kan man då sjunga Tryggare kan ingen vara i en
svensk skola utan att det handlar om påtvingad konfession? Kan man lyssna till
de flesta av Bachs stora verk eller Mozarts Requiem? Hela den sakrala musiken
lär bli stympad!
Kan man tillgodogöra sig den stora andliga och etiska skattkammare
som Bibeln erbjuder med dess mönsterskapande berättelser och liknelser? Kan man
läsa skönlitteratur eller poesi där levande tro finns? Kommer man att kunna
förstå det hyllade kulturavet om man ingenting begriper eller på djupet får
möta av vårt lands mer än tusenåriga andliga liv? Förr fanns det giftskåp i
vissa gymnasiebibliotek där viss politisk och pornografisk litteratur kunde
låsas in. Inte ska väl det bli framtiden för allt som har konfessionellt (läs:
religiös tro och liv) ursprung? Blir det så – då finns det anledning för en
kardinal att yttra sig och att sprida internationell vetskap om. Men just idag
lämnas dessa frågor därhän till förmån för glädje över att Kyrkans tidnings
gamle kolumnist blir kardinal!
För många år sedan, närmare bestämt år 1983 besöktes Sverige
i samband med den stora fredskonferensen Liv och Fred i Uppsala bland annat av den
brasilianske kardinalen Paulo Evaristo Arns. Han besökte till exempel Örebro
för att möta och hålla föredrag för stadens präster och pastorer. I samband
därmed erbjöds lokalradion att göra en intervju med kardinal Arns. Man avböjde
med hänvisning till att det inte var någon lokalnyhet. Det var förmodligen
första och enda gången som Örebro haft besök av en kardinal, men man förstod inte
betydelsen av besöket. Kardinaler togs vid den tiden normalt emot på sätt och
med protokoll som motsvarade internationella ledare och statschefer. Nu lär
Örebro få fler sådana besök, men av Kardinal Arborelius.
Påven verkar ha ett gott öga till Sverige. Mina gratulationer till Anders och alla svenska katoliker 🙂
SvaraRaderaSovjetunionens ende kardinal var Julijans Vaivods, ärkebiskop av Riga. Med denna utnämning ville påven uttrycka sin tacksamhet över de tappra katolikerna i Lettland.
SvaraRaderaFler och fler, som ännu inte är i den fulla gemenskapen med påven ser biskop Anders som deras biskop med stort B. Ännu mer så när han får kardinalsvärdigheten.
SvaraRaderaFörhoppningsvis kan ekumeniken öka och att det t ex som i Lund blir gemensamma Ordets gudstjänster på många orter.
Jonas M