Tänkte nog att Kyrkans tidning skulle innehålla mer i dagens nummer beträffande förändringarna av gudstjänstlivet. Dels de påbjudna och dels egna man behöver införa för att förhindra smittspridning. Särskilt nattvarden och delandet av kalken tillhör det som offentligt behöver diskuteras, och det snabbt. Både teologiskt, ecklesiologiskt och medicinskt.
Självintiktion har länge ansetts som en naturlig del av nattvardsfirandet i Svenska kyrkan. Men åtskilliga gånger har det varit problem med människor som vill dränka hela oblaten i vinet och därmed även doppar sina egna naglar och fingertoppar i kalkens vin. Ibland beror det på dålig syn, i andra fall på grund av nedsatt känsel i fingarna. Ofta är det beroende på rent oförstånd. I smittotider är det en oacceptabel form för utdelande av nattvarden gåvor!
Kyrkans tidning kunde gott ha diskuterat frågan och låtit några olika meningar om saken redovisas. Även det man börjat tala om på katolskt håll behöver lyftas fram, detta med andlig kommunion. Nu väntar jag på nästa nummer som naturligtvis allsidigt kommer att behandla även kommunionen i smittotider.
Tidningen, kyrkans alltså, bör också redovisa vilka olika vägar församlingarna valt för att hålla kontakter med dem som inte längre kan brösta sig in bland de femtio utvalda. Eller morgontidiga. Här gäller tränga sig fram....
Hur ordnar en församling livestreaming? Hur löser man detta med psalmsång, körsång och orgelstycken i förhållande till STIM? På vilka plattformar kan man söka sig en gudstjänst någorlunda nära? Annars blir krisen ytterligare ett led i försvagandet av församlingstillhörigheten och omvandlingen av gudstjänsten till en produkt man väljer och vrakar. Hur ska man sedan uppmuntra människor att återvända till sin församlingskyrka och därvarande gudstjänster? Krisen ger med andra ord inte enbart möjligheter utan ganska många risker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar