Små församlingar blir brickor i spelet

Tillvaron förändras helt när kristendomen spreds över Sverige. Några århundraden passerade och så, på 12- och 1300-talen gick den nya tron som en eld genom landet och storslagna byggnadsprojekt sattes igång. Varje bygd fick sitt eget Gudshus efter enorma uppoffringar av innevånarna.

Idag ser det annorlunda ut. Kristendomen är inte längre drabbande, omskakande eller livsomvandlande. Den har stelnat i rollen som kulturarv och de gamla kyrkorna blir särskilt i avfolkningsbygder i hög grad en symbol för bygden. Runt kyrkan har dessutom den lilla kvarvarande befolkningen sina döda vilket tills vidare ger kyrka och kyrkogård ett band och en länk till innevånarna.

Men när det andliga livet flämtar, och människor inte längre aktivt vill omfatta kristendomen som livsåskådning och tro, blir det svårt att hålla församlingens gudstjänster igång och byggnaderna underhållna. Att förvalta sakramenten och att rent förkunna Ordet och bygga en stadig gemenskap kring detta uppdrag vacklar och förtvinar. Det kan till och med vara så att församlingen sedan länge slagits ihop med några andra försvinnande grannförsamlingar med samma problem i ett litet pastorat, som om det kunde bli en varaktig lösning. Vi löser kriserna uppifrån och inte inifrån!

Snart nog måste sådana konstruktioner, även numera inkorporerade i ett storpastorat, bli föremål för nya kyrklig administrativa lösningar, som handlade det om ingenjörskonst. I Svenska kyrkan blir svaret främst att organisationsförändringar måste till och någorlunda bärkraftiga lösningar behöver hittas. Hur och med vilka kan dessa svagt fungerande och icke lönsamma ”enheter” göras om och slås samman, blir frågan. Diskussionen om det går att väcka liv i den slumrande tron, underordnas ekonomi, administration och organisation...

Så blir gamla församlingar brickor i ett spel och nya enheter skapas för att ekonomiskt och personellt säkra helheten. Innehållet i ordet rikstäckande, som det står i lagen om Svenska kyrkan, hålls vid liv genom sammanslagningar och strukturförändringar som innebär allt större enheter med allt mindre lokalt självstyre.

Kyrkan måste snart finna nya vägar för att lösa de minsta församlingarnas problem utan att beröva dem den inspiration som ligger i att man har inflytande, makt och kan påverka sin lokala situation. Samtidigt som man spelar omstruktureringsspelet krävs att kyrkan tar sitt missions- och evangelisationsuppdrag på allvar. Vem söker vägar att finna tron igen som drabbande, omskakande och livsomvandlande?