04 oktober 2024

Gudstjänsten som mål

Församlingens gudstjänst är en otroligt fin tårta! Den består av många människors insatser och bidrag som när de sammanfogas blir till denna smakliga anrättning. Förutsatt att man förmår tänka på de olika bidragen som tårtbitar. Om detta har stillsam berättat om tidigare under rubriken: Skulle det kunna heta tårtmodellen? Där föreslås att olika grupper bidrar med sina speciella förmågor (tårtbitar): textläsare, förbedjare, körer, söndagsskollärare, kyrk- och gidstjänstvärdar, kyrkkaffegruppen, kors- och ljusbärare, ministranter präster och diakoner osv. 

Någon frågade mig varför inte körsångare kunde vara mer delaktiga i församlingen. Vilket fick mig att även tänka på församlingens vardagsliv som en tårta i tillvaron. Där finns ofta, åtminstone i en stor församling, mängder av olika grupper som träffas under veckorna. Alla som deltar i dessa verksamheter går inte på gudstjänsterna. Ändå uppskattas dessa verksamheter. De ses som meningsfulla och platser där man inbjuder till högmässor, konserter och annat i församlingen regi. I dessa grupper hålls andakter med bön psalmsång och förkunnelse. Evangeliet om Kristus är även där ständigt i svang. Att det inte blir som vid den ursprungliga pingsten är något som understundom kan bekymra och kräva eftertanke och omprövning...

Körernas huvudsyfte i församlingarna är att ge sitt bidrag till gudstjänsten, både som förkunnelse, fördjupning och lyftning. De som inte vill eller förmår omfatta tron har i alla fall lovat sig vara lojala med uppdraget. Körerna möts regelbundet, flera timmar varje vecka för att öva och sjunga. Utöver gudstjänster genomförs konserter och ibland små turnéer. Därtill kommer de till kyrkan långt före de flesta för att fortsätta öva, och sjunga upp sig, för att på så sätt vara beredda att göra sitt bästa i församlingens möte med varandra och Gud. De lyfter vår lovsång och förskönar gudstjänsten.

Körerna satsar mer tid och engagemang än de flesta deltagarna i andra verksamheter. Kopplingen till mässan är utomordentligt stark. Att sångarna efter gudstjänsten inte deltar så ofta i kyrkkaffet kan då vara begripligt, särskilt i körer där sångarna fortfarande har små barn och ungdomar hemma. Deras tårtbit, bidraget till församlingen, är tidsmässigt stor och betydande. Körerna är värda all uppskattning vi kan ge dem!



01 oktober 2024

Dignande bokhyllor, inga förstaupplagor.

Bokhyllorna svämmar över! Trots det har ingen hylla rasat ihop under tyngden, än. I rummet där böckerna samsas med ett par fåtöljer och en televisionsapparat känns det ombonat och fint. Bara man glömmer allt damm som böcker älskar att samla på. Vad ingen anar är att böckerna står i dubbla rader.

Redan som barn trollband böcker mg. Stumma och slutna ända tills någon tog ner en volym och började läsa. Då öppnade sig världar och sekler. Vem behövde bygga kojor eller dansa balett när det fanns böcker? Besöken i stadens bokaffärer irriterade biträdena eftersom jag smyglästa i butiken. Blev jag utkörd fanns en annan bokhandel att fortsätta i. Bibliotekets dörrar slet jag nästan ut alldeles själv. Och boktravar släpades hem och lästes. 

Så har det fortsatt och hyllorna förmerades och fylldes. Tonvis med väl utvalda, givna, skänkta och inköpta böcker belamrar denna litterära skattkammare. Hade jag haft förstånd hade det funnits förstaupplagor och vackra inbundna band, istället har författare, ämne och innehåll styrt förvärvandet.

Senaste tiden har vi börjat rensa i källarförrådet där annat hopsamlat staplats. Att blickarna föll på bokhyllorna och deras dignande mängd föll sig naturligt. På två minuter var beslutet fattat. Här skulle rensas. Allt ska ner i kassar och till en andrahandsbutik som får avgöra om någat ska säljas eller kastas.

Här är de två minuternas skörd:

Cecilia Lindqvist, Tecknens rike.

Reidar Jönsson, En hund begraven,

Pelle Sollerman, Puketörnet.

Leo Tolstoj, Anna Karenina del1 och del 2.

Leo Tolstoj, Krig och fred del 1 och del2.

Sven Delblanc, Vinteride.

Per Olov Enquist, Musikanternas uttåg.

Helle Stangerup, Christine.

Eyvind Johnson, Olibrius och gestalterna.

Gunnar Harding, Kreol.

Väinö Linna, Söner av ett folk.

Väinö Linna, Högt bland Saarijärvis moar.

Väinö Linna, Upp trälar.

Herman Hesse, Glaspärlespelet.

Jan Guillou, Att inte vilja se.

Jan Guillou, Brobyggarna.