Det bestående och uppbrottet

Jayne Svenungson, teolog i Stockholm, skriver initierat i SvD under rubriken Trons ständiga förflyttningar om Michel de Certeau. Visst finns det sådana exempel på kontinuerlig förnyelse. Men mänskliga gemenskaper överlever inte om positionsförändringarna blir för många och för snabba. Om dessa förändringar därtill initieras av tänkare och teologer utanför det egna sammanhanget blir viljan till uppbrott mycket svagt. Och som utanförstående räknar nog de flesta kristna församlingar de flesta akademiska teologer och författare. Inte så att det de skriver är ointressant eller irrelevant. Men deras drivkraft är ofta en annan.

Oföränderligheten och uppbrottet mot något nytt håller ofta varandra i handen. Flera religioner gör liksom kristen tro, de slår samtidigt vakt om Guds oföränderlighet samtidigt som den på nytt måste formuleras och internaliseras. Kyrkan bejakar tron som trygghet och önskar samtidigt en djärv tro i mötet med främst med omvärlden och medmänniskans behov.

Tron lever främst personligt och i gemenskaper. Församlingarnas gudstjänst kännetecknas av rit, dvs handlingar som bidrar att tolka livet och världen genom att bygga på igenkänning och upprepning. Genom att brödet fortfarande bryts och vinet delas, de är i de flesta sammanhang omistbara och icke utbytbara, befästs ett solidariskt, ett delandets förhållningssätt. Samtidigt hyllar dessa gemenskaper byggda och närda av kristen tradition, åtminstone i teorin, pilgrimskapets förhållningssätt. Gemenskapen vill vara ett folk på vandring, på väg mot något här i tiden och än mer bortom...

Vi som ibland beskylls för att vara träliga traditionalister sjunger: Guds ord och löfte skall bestå, vi det i hjärtat bäre. För himmel, ej för jord, vi gå till strids och glade äre, äre alltid väl till mods, fast vi våge gods och ära, liv och allt; ske blott som Gud befallt. Guds rike vi behålle. (SvPs 237:4) Men med samma glädje, engagemang och innerligt allvar stämmer vi upp: Gud för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag. Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag… (SvPs 285)

Andra bloggar om: Svenska kyrkan, Religion, Uppbrott, Rit, Gudstjänst