När fastan är slut - uppbyggelse

Välkommen till Uppbyggelsehelg. Det är fjärde året vi ordnar detta. Åtskilliga personer, många fler än man kunde tro, har stått som levande frågetecken. Vad är en uppbyggelsehelg har de undrat.

Men de har haft egna teorier. Ett förslag var att det var nödvändigt och trevligt att nu efter långa fastan få bygga upp sig igen. Hämta igen det man förlorat och avstått ifrån. Någon annan spekulerade i att det var något man skulle konstruera tillsammans, göra en ny organisation, bygga den från grunden.

Att bli uppbyggd till sin inre människa är vad det handlar om. Ett tillfälle att lyssna till andligt kloka och erfarna människor. Att istället för att bara tala om gudstjänst och bön få leva ett par dagar i bönens och gudstjänstens atmosfär.

Vi är i Svenska kyrkan ofta mycket bättre på kristen teori än kristet liv. Vi vet hur man ber och diskuterar bönens olika modeller och sidor. Frågor som: vad gör man när man ber, är vi nästan mer bekväma med än att uthålligt bedja. I en uppbyggelsehelg blandar vi lyssnandet med utövandet.

Årets tema är Guds avbild. Fokus är flerfaldigt. Vi tänker kring vår bild av Gud och vår människosyn. Om människan ursprungligen är skapad till Guds avbild, vilka förmågor eller egenskaper handlar det om. Är det förmågan till tanke och förnuft, är det viljan och lusten att skapa och utveckla? Det kan ju inte gärna bara gälla utseendet eller ytan.

När Gud i Jesus blir människa, kommer i köttet, inkarneras som termen lyder, då påbörjas ett upprättande av den ursprungliga Gudslikheten, tänker jag. Från den stunden blir Gud mera människa och vi mer lika Gud. Och hädanefter blir varje kränkning av en människa också till ett angrepp på Gud den högste.

Vi kommer den här helgen att tänka över att mötet med medmänniskan samtidigt kan bli till ett möte med Kristus i henne. Gud kommer i en annan människa till ett möte med mig… Moder Teresa undervisade sina noviser om att de skulle röra vid de lidande så som prästen rör vid nattvardsbrödet. Det är att röra vid Jesus själv. De allra svåraste mötena med människors utsatthet och behov är inte längre egen prestation utan blir till gudstjänst. Uppbyggligt, eller hur?!

Andra bloggar om: Svenska kyrkan, Uppbyggelse, Gud, Människosyn, Gudstjänst