Språkförbistring byts mot förståelse
Berättelsen om Babels torn är en av de mera häftiga texterna i Gamla testamentet. 1 Mos 11 beskriver hur språken och språkförbistringen uppstod. Kommunikationen mellan människor avbröts. Bygget stannade av eftersom de inte längre kunde förstå varandra.

Människorna vill bli kända och uppmärksammade. Berättelsen har alltså anknytning in i vår egen tid. Den som inte är känd finns inte, är dagens tanke. En verklig kändis blir berömd och behandlad (åtminstone för stunden) som en gud.

Mänskligheten får för sig att göra ett så oöveträffat stordåd att de bygger sig själva ett gigantiskt torn, en väg till himlen. De ska bokstavligt knacka på himlens port. Övermod, hybris! Människan mäter sig med Gud och vill genom sitt projekt sätta sin egen storhet i högsätet. Ett uppror som utmanar Gud, bjuder till kamp om herraväldet. Det heliga trängs undan, profanering pågår...

Följden blir ett Guds ingripande av nedbrytande och åtskiljande slag. Förståelsen människor emellan hindras, folken skingras. Beskrivningen av händelseförloppet gör tydligt att människor genom samverkan kan göra storstilade och smått gudomliga prestationer. Men eftersom olika språk står hindrande i vägen måste man finna en förklaring. Bristen på förståelse ropar också på sin uttydning. Varför finns det språk, varför förstår vi inte varandra? Ett övergivet Babels torn bjuder på arenan och dramatiken. Gud stiger ner och omöjliggör bygget. Språken skiljer oss istället för att förena.

Märklig histria, eller hur! Den blir inte mindre märklig av att den upprepas, fast tvärt om, i Apostlagärningarna 2. De som är samlade på Pingstdagen får Helig Ande som gåva. Som tungor av eld kommer Anden. Alla kan plöstligt höra sitt eget språk talas. Trots att de kommit från den kända världens alla hörn kan de förstå vad som sägs. Språkförbistringen upphävs och en ny mänsklighet byggd på ömsesidighet och förståelse tar form. Tolkar göre sig icke besvär. Här förstår man ändå.

Den första kristna församlingens syfte är gemenskap och solidaritet. Man delar med varandra så att det man har ska räcka. Man kallar inte sitt eget för sitt utan vårt. Så tänkte filosoferna om den ideala vänskapen - en sådan sann vänskap bjöd på en ny gränsbefriad gemenskap. Nu blir den första församlingen den plats där idealen syns förvekligade. Man håller samman i hemmen, man ger inbördes hjälp, man bryter brödet och ber uthålligt! Språkförbistringens Babels torn har blivit Pingstdagens gränsöverskridande förståelse.

Andra bloggar om: Språk,
Babels torn, Pingstdagen, Hybris, Församling, Gud, Människan Gemenskap