Mose och fångenskapen i Egypten

Fångenskapen i Egypten är en sedelärande berättelse. Man får följa ett folks umbäranden och svårigheter som gästarbetare vilka snart blev livegna slavar i främmande land. De förökade sig så till den grad att de uppfyllde landet. Fogdar tillsattes och drev israelerna hårt. Till och med barnmorskorna drogs in i den etniska rensningen genom att de fick till uppgift att dräpa pojkarna, men låta flickorna leva.

Mose blev genom omständigheter som varje bibelläsare känner till son till faraos dotter. Han får ett uppdrag från Herren som har sett hur man plågar folk i Egypten. Herren har nu stigit ner för att befria sitt folk från Egypten.

Men man vet vad man har och inte vad man får, heter det. Och därför är inte alla med på noterna inför möjligheten att behöva lida än mer under uppbrott och flykt. Köttgrytorna i Egypten kunde trots brist på frihet och självbestämmande verka lockande.

Mose fullföljer sitt uppdrag och begär att folket ska få lämna Egypten, Släpp mitt folk! Men farao blev förhärdad av herren själv så att varje vädjan och krav klingade förgäves. Varför skulle man släppa iväg den arbetskraft man hade sådan nytta av. Inte förrän kostnaden för att behålla dem i landet blev för hög verkade det meningsfullt att låta folket gå. Därför stod farao och hans hov emot prövningarna och plågorna, den ena efter den andra. Men det blev till ett märkligt förhandlingsspel som varje fackförening eller part i en förhandling med behållning skulle kunna studera.

Till och med när folket ger sig av ångrar sig farao och jagar iväg efter folket. Men det är för sent. Nu skyddas de och går torrskodda på havets botten mot sin frihet.

På olika sätt och i många olika sammanhang finns det de som väntar och längtar efter frihet, men som tvekar inför eventuella svårigheter och risker. Men uppbrottet blir nödvändigt, för Guds och frihetens skull. Till och med i den Svenska kyrkan skulle man förmodligen kunna förstå berättelsen om fångenskapen utifrån sin situation. Det ska inte behöva dröja generationer för att ropen: Låt folket gå, släpp mitt folk, ska bli hörsammat!