Adventskalender 4

Dagens adventskalender skulle handlat mest om kortet ovan. Men en debatt i DN mellan Heberlein och Sturmark kastade den tanken över ända.

Same, same, but different, sägs ibland när något är förvillande likt något annat, men ändå inte. Sekulär etik låter som om det vore något mycket preciserat och bestämt, när det i själva verket inte är något särskilt. Mest är det nog en alldeles vanlig trosutsaga. Christer Sturmark skriver i DN att högre principer behövs, men  "de bör formas genom den sekulära etik som människan formulerat genom moralfilosofisk reflektion under årtusenden. Men när vi tillskriver källan till dessa principer någon abstrakt agent med intentionalitet, en klassisk gudsbild, riskerar det att bli farligt".

Varför en gudsbild är farligare än sekulär etik vill Sturmark inte diskutera. Det är hans blinda fläck. Han inser inte att sekulär etik är lika motsägelsefull och omstridd som andra trosuppfattningar.

Sturmark fortsätter sin fördomsfulla plädering: "Att underkasta sig religiösa föreställningar som motivation och drivkraft är att ge upp sin frihet och autonomi." Mot bättre vetande upprepar Sturmark sin vanföreställning om religion eller tro som en förnuftets kapitulation. Det är som åkte han pulka efter en bångstyrig ren. Det svänger hit och dit! 

Christer Sturmark anser att "krigsresor till Syrien inte kan förklaras med utanförskap och misslyckad integration. Drivkraften är istället en eskatologisk teologi och drömmen om en ren teokrati. I kärnan av detta finns föreställningen om att det existerar en Gud som vill något och förmår ingripa i människors liv. Guds ord är lag, och inga rationella argument erkänns. Under sådana premisser tystnar det rationella samtalet". En Gud som vill något och som griper in måste inte stå i motsats till intellektuell redbarhet och klarsynt och rationellt tänkande! Att det kan vara så i undantagsfall i sammanhang där man inte värderar forskning och kunskap betyder inte att det blir en sådan generell sanning som Sturmark hävdar och tror. Möjligen kan det vara en sådan förblindelse som kombinerad med hämndlystnad och ofattbara maktanspråk drabbar islamistiska fanatiker.

Sturmark kan inte skilja på religionsutövning och tro och vad som bör kallas missbruk av religion. Det sista är nämligen inte ett dugg vanligare än missbruk av politiska ideologier (några av de mest omfattande folkmorden är begångna av religionslösa "sekulära" politiska system) vilka uppräkningar man än gör. Tvärt om har religioner trots historiska avvikelser åstadkommit oerhört mycket gott. Men det tar nog emot för en troshumanist att nyansera sig så.

Kortet är avsänt 1911 till Bollnäs. Några år före första världskrigets utbrott. Ett krig som inte kan härledas till någon religionskonflikt eller förklaras med någon religions skadliga inflytande över världen och historien.