Kristendomens förvandling?

För oss som ibland läser The Tablet, the International Catholic Weekly, blir det många väckta, angelägna och intressanta frågor. I ett nummer från 2 mars finns en artikel, Out of this darkness, som behandlar att kristendomens nedåtgående trend inte pekar på dess undergång utan på kristendomens förvandling! I artikeln hänvisas till de latinamerikanska biskoparnas möte i Aparecida i Brasilien år 2007. Där blev temat mer att urskilja och reformera snarare än att beklaga och fördöma.

En tjeckisk präst, Fr Tomás Halík, skriver och talar i samma anda menar artikelförfattaren Austen Ivereigh. Tiden har kommit för kristendomen att transcendera sig själv, skriver Fr Halík, att gå utöver sina nuvarande mentala, institutionella och kulturella gränser och att fråga hur Anden handlar för att finna ett nytt kulturellt hem. Det liknar på ett ungefär vad Jorge Mario Bergoglio, biskop av Buenos Aires, sa till övriga kardinaler innan de valde honom till påve, skriver Ivereigh, nämligen att kyrkan måste gå utöver sig själv, att öppna sig för periferierna, och ta emot det nya som Anden gör.

Den tjeckiske prästen Halík stod klart och modigt upp under kommunisttiden bl.a. när han skulle hålla ett tal vid promotionen så slängde han det tal han förlagts att hålla och talade om sanningen som är större än makten. Han blev naturligtvis utestängd från akademierna. Han var under 1980-talet en av de ledande i den underjordiska kyrkan, alltså under kommunisttiden. Han har skrivit en bok om den tiden som även finns på Storytel.

Brottningen med hur kyrkan ska möta och forma sin framtid kan inget kristet trossamfund fly undan. De enkla lösningarna där gammalt snabbt ska bytas mot nytt håller förstås inte. Modernisering blir lätt ett sätt att slippa reflektera mer och djupare över vad som är kyrkans esse i vår egen tid, och än mer vilka former detta kärnuppdrag kan behöva. Hur är det att vara en apostolisk och aktivt levande kyrka nu, idag?  Fr Halík menar efter att ha hört somliga predikningar och biskopliga uttalanden att vi behöver inte bara undersöka varför människor lämnar kyrkan, utan också var de som stannar kvar får sin kraft och sitt tålamod... Kanske ska vi börja där?