31 augusti 2007

Kyrkornas Världsråd kritiserar Turkiet

Idag vill jag förmedla Kyrkornas Världsråds artiekl om Turkiets egendomliga aktioner mot det ekumeniska patriarkatet i Konstantinopel. En stat vars rättsväsende agerar så självsvåldigt och hindrar det ortodoxa ledarskapets räckvidd har långt kvar innan man kan ta en rättmätig plats i religionsfrihetens Europa.


World and European ecumenical bodies express support and solidarity to the Ecumenical Patriarch
Ecumenical Patriarch Bartholomew met with WCC Officers in Phanar, December 2006
At a time when the Orthodox Ecumenical Patriarchate of Constantinople - today’s Istanbul - is facing growing hardships imposed by decisions of the Turkish judiciary, members of the worldwide ecumenical family have expressed support and solidarity to His All Holiness the Ecumenical Patriarch Bartholomew.

On 26 June a ruling by Turkey’s Supreme Court of Appeals contested the ecumenical standing of the Patriarchate, stating that it is a religious body only authorized to perform religious functions for the Greek Orthodox minority in the country. The Court also ruled that the Patriarchate does not have any legal personality and that the Patriarch is not allowed to bear the title “ecumenical”.

The ruling stated that the Patriarch as well as the Patriarchate officers are subjected to Turkish law regarding their titles and activities. On 21 August Bartholomew was summoned to testify before a prosecuting authority in Istanbul on his use of the title “Ecumenical” at a world conference of Orthodox youth that took place in the city a few weeks earlier. In the face of these developments, on 27 August the Conference of European Churches (CEC) expressed its “strong support” for the right of the Patriarch to use of the title “Ecumenical”.

In a letter addressed to Bartholomew, CEC’s general secretary, the Venerable Colin Williams, wrote: “We could think of no other church leader in Europe who is so naturally recognised as a key figure in the ecumenical aspirations of the [continent’s] churches.” On 29 August a similar letter addressed to Bartholomew by the World Council of Churches (WCC) general secretary Rev. Dr Samuel Kobia expressed the Council’s “whole-hearted appreciation of the authenticity and importance of the Ecumenical Patriarchate as an institution and the Ecumenical Patriarch as an office within the wider church world”.

In his letter Kobia conveyed to the Patriarch the WCC’s “firm support” and reaffirmed Bartholomew’s “ecumenical standing” while cherishing his “leadership in the global ecumenical movement”. The letter invites WCC member churches to pray for the Ecumenical Patriarch and to offer him expressions of solidarity. Kobia also noted “with satisfaction” that, “despite the current difficulties, there is also recognition and appreciation being accorded to you and to the Patriarchate from within Turkish society”. According to Kobia, “these sentiments” are “a credit to the nation” and should be “widely heard and clearly understood”.

The recent developments have been criticized by some in the Turkish media. “It is very hard to understand our sensitivities,” wrote Cengiz Aktar, a professor of European studies at Bahcesehir University, in the English-language newspaper Turkish Daily News. Commenting on the “absurd decision reached by the Court of Appeals” regarding the title of “Ecumenical,” Aktar affirmed that present day Turks “have much to learn” from their Ottoman predecessors. It was under Ottoman rule that the Patriarchate’s Theological School was established in the island of Halki in 1844. The school has been closed since 1971.

The title 'Ecumenical' is given only to the Patriarchate of Constantinople as ‘first among equals’ among world Orthodox leaders. In consequence and over many centuries, it has become the name by which the Patriarchate is known throughout the world. Although the number of Greek Orthodox Christians in Turkey is relatively small, the faithful under the Patriarch’s direct ecclesial authority are about 5 million worldwide. Additionally, albeit in a non jurisdictional sense, he is widely recognized as spiritual leader of the world’s 300 million Orthodox.

The Greek Orthodox are not the only religious minority facing hardships in Turkey. Hindrances to their normal activities are also faced by the Armenian and the Syrian Orthodox, among others. Last April three Christians working in a religious publishing house in Malatya were murdered, and before that event a Catholic priest had suffered the same fate. At that time the WCC general secretary expressed the Council’s “serious concern” and “dismay” in a letter to the Turkish authorities.

Bartholomew is scheduled to address the opening service of morning prayer at the Third European Ecumenical Assembly to be held in Sibiu, Romania, 4-9 September 2007. The concern about the current situation faced by the Ecumenical Patriarchate is likely to be raised at this gathering of some 2100 delegates from most of the continent’s church traditions. Full text of the WCC general secretary’s letter to the Ecumenical

Patriarch:http://www.oikoumene.org/en/news/news-management/all-news-english/display-single-english-news/article/1637/en/resources/documents/general-secretary/messages-and-letters/29-08-07-letter-to-the-ecumenical-patriarch-bartholomew.html



Press release of the Conference of
European Churches:http://www.cec-kek.org/content/pr-cq0736e.shtml


WCC’s letter of 1 May 2007 to the Turkish authorities: http://www.oikoumene.org/en/news/news-management/all-news-english/display-single-english-news/browse/6/article/1634/wcc-asks-turkish-governme.html

Website of the Ecumenical Patriarchate of Constantinople:http://www.ec-patr.org/default.php?lang=en

Website of the Third European Ecumenical Assembly: http://www.eea3.org/

Viftar man med skynket för att reta?

Vilken plats har övertygelser och idéer i personligheten? Frågan blir aktuell därför att Nerikes Allehanda har publicerat Lars Vilks bild med profeten Muhammed som rondellhund. Med bilden i tidningen blev det starka reaktioner – muslimer protesterade och demonstrerade. Till och med länder som Iran och Pakistan lär ha invänt mot publiceringen. Och tidigare visste det väl inte ens om att Nerikes Allehanda fanns.

De starka reaktionerna från religiösa människor, styrkan i reaktionerna antyder att de upplever sig personligt kränkta, kan de ha att göra med att tron oupplösligt förenas med en människas personlighet. Reaktionerna tycks nästan instinktiva, som pavlovska reaktioner.

Går tron hos somliga religiösa människor så djupt att den borde liknas vid en del av den egna identiteten? Människor har inte en tro utan är sin tro? Ungefär så som Gamla testamentets nefesh fungerar – människan har inte en själ utan är en själ, en levande andlig varelse. Det skulle förklara varför reaktionerna på förlöjligande av det trons människor håller för heligt blir så starka, ibland omåttligt häftiga.

Å andra sidan reagerar inte alla. Vilket inte behöver betyda att tron hos dem är grundare eller sitter ytligare. Det kan vara så att de lärt sig leva med det sekulära samhällets skyldig- och rättigheter. Man har rätt att förlöjliga och ta avstånd från det andra håller för heligt. Samtidigt har alla naturligtvis rätt att protestera mot det man upplever som andras förakt och nedlåtenhet.

Sedan är frågan om när det är befogat att utöva rätten att förlöjliga andras tro och övertygelse. Viftar man med skynket, denna gång Lars Vilks bild, enbart för att reta eller för att säga något meningsfullt om yttrandefrihet eller religion? För visst verkar det fånigt och inskränkt om man gjorde det enbart för att man kan och får.

Andra bloggar om: , , , , ,

30 augusti 2007

Monopol spelar roll
Sveriges regering har skrivit brev. I ett svar till EU-kommissionen har man trätt upp till försvar för de svenska spel(monopols)reglerna. Idag skriver man i DN att:
Den borgerliga regeringen fortsätter att försvara det svenska statliga monopolet för spel på sport, trots kritik och hot om domstol från EU-kommissionen.

I ett 19 sidor långt svar på kommissionens så kallade motiverade yttrande från i juni, går regeringen igenom invändningarna mot den svenska lagstiftningen för spel på sport.

EU-kommissionen hävdade i sitt yttrande, ett steg i en process som kan sluta i EU:s domstol, att de svenska reglerna strider mot EU:s lagstiftning för fri rörlighet för tjänster. Utländska aktörer stängs ute och de svenska reglerna är för långtgående även om syftet skulle vara att skydda konsumenterna, anser kommissionen.

I Svenska dagbladet E24 citeras den ansvarige statssekreteraren Per Jansson: Grunden i vårt svar är att vi tycker att Sverige svarar upp mot de krav som EG-rätten ställer. Dels är vi uppbackade av en dom från Regeringsrätten och dels av Placanica-domen från EG-domstolen. EU godkänner att ett nationellt skyddsmotiv står i förgrunden, så länge det är proportionellt. Vad gäller grundprincipen råder det ingen skillnad mellan svensk lag och EG-rätten. Vi stärker skyddsmotivet påtagligt genom att se över och modernisera lagregleringen.

Att spelmonopolet ska behållas borde alla goda krafter kräva. En "fri" marknad är bara fri för de stora företagen och inte för konsumenterna. Konsumenternas frihet kan liknas vid att löpa gatlopp mellan ivriga påpiskare som vill locka/tvinga/lura till spel, spel och ännu mera spel. Vad är det för frihet att luras av sina pengar och att löpa risken att fastna i ännu ett beroende?

Andra bloggar om: , , , , ,

29 augusti 2007

Ateismen ser grandet i den troendes öga
Varför är andra människors villfarelse viktigare än att utveckla den egna övertygelsen? Vari ligger drivkraften att hellre bekämpa andras tro än att övertyga om det egna tänkandets fördelar? Vad lockar så i den kristna tron (och andra religiösa traditioner) att de troendes brister får bära ens eget engagemang?

Är den egna iden så fattig att den måste bäras av ett stort MOT? Är den egna traditionen så grund att den enbart klarar sig som ett ANTI? De kära Humanisterna ägnar enligt min mening osunt stort intresse för tro och religion. Osunt därför att de knappast någonsin uppfattat eller erkänt att tro även har mängder av goda sidor, utmärkta konsekvenser och samhällsnyttiga effekter! Om den ateistiska rörelsen har tron som förutsättning är den på defensiven redan från början. Och den lever bara såtillvida det finns en religion att strida och opponera sig mot. Man tar sin styrka från religionen. När sig av den.

Ateismen som alternativ är på fel väg därför att den är ofattbart uppslukad och trollbunden av grandet i den troende människans öga. När Richard Dawkins bok kommer ut på svenska flyttar man säkerligen fram sina antireligiösa och religionsfientliga positioner. Fel, fel, fel ropar man till kyrka och tro.

Under tiden bryr sig de flesta religiösa människor hälsosamt nog inte särskilt mycket om den organiserade ateismen. Fullt upptagna som de är med att verka som frivilliga i medmänniskors tjänst. Och att ge ekonomiskt stöd, andlig support och uppmuntran till många av utsatthetens människor. Aktiviteterna når också utöver världen via Lutherhjälpen, Missionen, Diakonia eller eller genom några andra av den kristna solidaritetens organisationer.

27 augusti 2007

Ateistens förenklingar

Intellektuell ohederlighet?
Först nu har någon fäst min uppmärksamhet på att Christer Sturmark anser att humanisterna blir bemötta med och utsatta för intellektuell ohederlighet. Och att denna ohederlighet blir kanske som mest synlig i undertecknads inlägg under Dagenseminariet i somras under Almedalsveckan i utbyte med Maria Carlshamre. Se själv på tidningen Dagens webb-TV.

Här ett långt citat ur Sturmarks blogg:

Det betraktas fortfarande som lite "finare" att vara kristen, än att vara muslim, hindu, buddhist, eller ateistisk humaist. De troende tycks alltförofta omfatta föreställningen att moral är likställt med religiös tro, att humanismen är historielös medan kristendomen har historia, att de troende har en värdegrund medan humanisterna saknar det etc.

Inget kunde väl vara mer fel. Dessa vanföreställningar och i retoriska ohederlighet fomulerades kanske tydligare än någon annanstans av kontraktsprosten Lars B Stenström seminariet med Maria Carlshamre.

Han säger till publiken, utan att blinka: "Antingen tror man på Gud, eller också så tror man bara på det som går att väga och mäta". HAn försöker alltså medvetet lura publiken att tro att det bara existerar dessa två alternativ. Kan det bli mera torftigt?

Kanske känner kontraktsprosten någon som verkligen bara tror på det som går att väga och mäta, jag gör det inte i alla fall. En sådan person lider snarare av grav filosofisk förvirring.

Om vi ska ha en bra debatt om religion och politik, tro och vetande i Sverige, då får nog prästerskapet och andra trosrepresentanter höja den intellektuella ribban och hederligheten några nivåer i mötet med Humanister.

Så långt Christer Sturmark. Jag behöver inte returnera hans anklagelser. Men kan konstatera att Sturmark inte alls är främmande för retoriska knep och att han citerar dåligt. Det handlade om ett meningsutbyte mellan mig och Maria Carlshamre om muslimer kan känna sig hemma i ett rum med krucifix och ikoner (som man hade i skolkyrkans rum på Säveskolan i Visby). Jag konstaterade att "muslimer ofta kan känna mer vänskap med dem som tror på Gud än de som faktiskt säger att det inte finns någonting utöver det vi kan väga och mäta."

Vill man missförstå så gärna det. Vill man tro att jag försöker lura publiken, att jag är intellektuellt ohederlig så står det var och en fritt. Uttrycket är naturligtvis en metafor, en omskrivning, en bild. Men även språkliga uttryck och metaforer har Christer Sturmark problem med, särskilt om de yttras av en kristen. Menar han allvar när han vill återge min uppfattning som att det bara finns två ytterligheter, kan det stämma att han inte begriper vad som avses?

Uttrycket "det vi kan väga och mäta" syftar på det man brukar kalla en vetenskaplig världsförklaring. Ofta och särskilt i debatter om tro, religion och ateism ställs en sådan "vetenskaplig världsförklaring" i absolut motsats till tron på Gud. Man behöver bara läsa Dawkins The God Delusion för att få det bekräftat. Och i den polariseringen är det ingen tvekan om var de flesta muslimer känner sig hemma - bland dem som har en tro på Gud.

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Avskaffa religionsfriheten, sa Maria
Trons plats i vårt samhälle diskuterades i somras under Almedalsveckan vid ett seminarium anordnat av tidningen Dagen. I ett av sina inlägg föreslog Maria carlshamre att religionsfriheten skulle avskaffas. Det räöckte med alla de andra fri- och rättigheterna.

Seminariet finns på Dagens webb-TV. Vad handlade det om och vilka deltog? Jo:


(g) som i Gud: Tron en privatsak eller offentlig?

Torsdagens förmiddagsseminarie om Tro är en privatsak, eller mitt i det offentliga.
Maria Carlshamre, Lennart Sacrédeus, Lars B Stenström
Samtalsledare: Thomas Österberg

26 augusti 2007

Barns mognad

Vägverkets hemsida kan berätta det många föräldrar tydligen aldrig tagit till sig. Där finns ett utomordentligt avsnitt om barns mognad och trafiken. De som vill semestercykla med barn på vanliga vägar borde studera dessa fakta noga. Även föräldrar som cyklar med mycket små barn till köpcentra eller mitt i städerna borde slå upp Vägverkets hemsida och läsa om barn!

Så här skriver man om barns mognad:
Redan under 1960-talet visade barnpsykologen Stina Sandels forskningsresultat att barn kan inte prestera över sin mognadsnivå. Barn upp till tioårsåldern saknar biologiska förutsättningar för att vid alla tillfällen visa ett trafiksäkert beteende. De kan inte tränas till ett korrekt beteende i en komplex trafikmiljö. Det beror på mognadsfaktorer som inte är färdigutvecklade hos barnen. Barnets synförmåga är inte färdigutvecklad förrän i tonåren. Dessutom tar det lång tid att lära sig tolka vad ögat egentligen ser. Att uppfatta föremål i rörelse och bedöma deras hastighet är något som fordrar erfarenhet och träning för såväl barn som vuxna.

Barn i förskole- och lågstadieåldrarna har svårt att ställa om blicken från närseende till fjärrseende. Dessutom har barn ett snävare synfält än vuxna, med sämre möjligheter att uppfatta rörelser ur ögonvrån. Inte heller fungerar samordningen mellan att gå och samtidigt titta på samma sätt som hos vuxna, än mindre klarar barnen av att springa i en riktning och samtidigt titta i en annan. Barns förmåga begränsas även av att deras hörsel inte är färdigutvecklad. Barn kan inte i samma utsträckning som vuxna uppfatta varifrån ljud kommer. Det kan mycket väl hända att små barn ser på en bil och springer på en annan som signalerar.

Man kan inte heller vänta sig någon konsekvens i barnens trafikbeteende. Ett och samma barn kan ena dagen visa upp ett trafiksäkert beteende, men nästa dag vara en dålig trafikant. Små barn uppfylls lätt av sina känslor som glädje, ilska eller plötsligt intresse för någonting och ger då lätt efter för sina impulser. Det kan då hända att de springer över gatan till en kamrat.

Barn är små till växten. De kan inte se över bilarna för att överblicka situationen och inte heller se vägmärken som sitter högt upp. De syns inte heller så bra av andra trafikanter. Det är därför viktigt att främst sträva efter säkra närmiljöer för barnen. (Ur skolbarns trafikmiljö 1991:29)

Andra bloggar om: , , ,

24 augusti 2007

När blir barn tillräckligt stora?
Funderar Du aldrig på när barn är tillräckligt stora? Hela tiden kommer nya stadier då man äntligen är tillräckligt stor. Då får man göra vad man inte kunnat. Äntligen får man pröva på och ilsket inse att detta är svårt.

När är barn tillräckligt stora? Och nu tänker jag inte komma in på de andliga frågorna om när barn kan tro eller så. Nej min enkla fråga är: när är barn tillräckligt stora för att cykla i trafik? Femåringar som vinglar fram längs vägkanterna på Gotland under sommaren fick mig att inse att barn inte är tillräckligt stora. Farliga och osäkra, impulsstyrda och utan nödvändig färdighet. Deras häftiga skimrande skalbaggsformade hjälmar glimmar i solen. Men kan de cykla?

Motoriken är oslipad och ryckig. Perceptionen begränsad och erfarenheten minimal. Så när är barn tillräckligt stora? Och när ska vuxna människor bli så mogna att de kan inse barns begränsningar?

Är det någon som vet när barn är tillräckligt stora?

Andra bloggar om: , , , ,
Störst går först
Djungelns lag betydde förr att det fanns en oskriven norm, regler för hur man skulle leva. En lag som inte skrivits ner. I Wikipedia utläggs begreppet såsom vi använder det i dagligt tal. Där menar man att det betyder att någon eller några gör precis vad de vill utan inblandning eller med respekt för lag och rätt, för samhällsregler. I Djungeln härskar normen att störst går först.

Den enskilde spelaren har ingen chans mot bolagen. Den som går under får inte den hjälp han eller hon behöver. Pliktskyldiga (eller framtvingade) donationer till behandling av spelmissbrukare tar inte bort det cyniska i spelvärlden. Den invasion som spelbolagen har försökt genomföra får allt större kraft. Ändringen av lag i England som reglerar spelbolagens reklam kommer att skölja över oss i den nära framtiden. Och redan nu kan man knappast klara sig undan att få reklam för internetpoker eller andra spel om man dristar sig ut på nätet.

Ger bolagen människor det de vill ha? På ett sätt levererar man spänning och upplevelser. De flesta upplever dock besvikelse och har samtidigt blivit av med sina pengar. Hur frivilligt deltagandet i spel och dobbel än kan se ut att vara, är det för somliga ett långverkande gift, vanebildande och nedbrytande. Och bolagen ägnar sig åt att exploatera människors oro för sin ekonomiska situation och sin framtid. Illusionen att ens framtid kan ordna upp sig via storvinster hålls vid liv genom att några få "har tur" och det stora flertalet bekostar inte bara fåtalets vinster utan göder och föder bolagen långt utöver det rimliga!

De starka växer sig allt starkare och rikare och de drabbade talar vi helst inte om. Djungelns lag! Cyniskt!

23 augusti 2007

Var håller Fantomen hus?

Nu flaggar spelbolagen för ökad reklam, berättar Svenska Dagbladet. Man skriver att de brittiska tv-reglerna bäddar för massiva kampanjer. Genom nya TV-regler i England kommer den svenska spelmarknaden att översvämmas av aggressivare marknadsföring från platser där andra än de svenska reglerna gäller.

TV 3 och Kanal 5 sänder från England och kan därför handla utan större hänsyn till svenskt regelverk. Nu expanderar Betsson, Unibet och expekt.com. Och Partypoker, bet 24 och Ladbrokes är andra viktiga aktörer. Genast flaggas från Svenska spels sida att även de kommer att intensifiera sin reklam. I Resumé kan man läsa att Ladbrokes letar reklambyrå. "Anledningen är att brittiska myndigheten Ofcom ändrat på sina regler så att det för första gången blir tillåtet med tv-reklam för spelbolag i brittisk tv.

Därför planerar nu Ladbrokes att dra igång en stor tv-kampanj i Norden. Kampanjen ska gå i de utlandsflaggade Viasat- (TV3, TV6) och SBS-kanalerna (Kanal 5, 9).
– Vi har inte synts tillräckligt den senaste tiden och behöver öka vår insats, säger Douglas Roos, vd Ladbrokes Norden."

Folkhälsoministern Maria Larsson ser inga risker med ökad konkurrens. Folkpartiet har en egen diskussion om frågorna. Partiet vill dessutom släppa spelmonopolet på hemmaplan och öka konkurrensen. De säger sig samtidigt vilja öka kraven på spelbolagen att agera ansvarsfullt.

Mer spelreklam syftar naturligtvis till att locka fler till spel. Och ökad konkurrens kommer säkert att få marknaden att växa. Fler aktörer ger fler tillfällen till spel. Cyniskt kommer många fler att dras in i ett beroende de inte kan hantera. Fantasin räcker knappt till för att beskriva vad som händer med de spelberoendes familjer och hälsa. Tala om skuldfälla…

Trots att det är lagstiftning som förändrar situationen blir det djungelns lag som kommer att råda, även om man klipper och ansar lite i kanterna. Men var är djungelpatrullen? Och var finns Fantomen? När busarna dyker upp brukar Fantomen röja upp, han upprätthåller lag och ordning. Denna gång finns ingen Fantomen i sikte. Och vare sig han eller djungelpatrullen har någon chans. Det slår jag vad om!


Andra bloggar om: , , , , , , , ,


22 augusti 2007

Nu är det dragning
Kom och köp en lott. Spela på hästar. Pröva poker på nätet. Din lycka är gjord, Din framtid trygg. Och människor strömmar till och somliga spelar snart mer än de har råd till. Spelberoendet ökar dramatiskt. Då undrar man om inte speldjävulen gripit svenska folket.

Eller är det bara några gotlänningar i vilstolar som drabbat dem? Lett å vinne? På en kanal delar man ut resor och bilar. I ruckel och herrgård samlas människor med sina spelbrickor. Så länge en liten rund farbror med mustasch var loket som drog showen sågs många bleka av spänning.

Hos alla mal samma inre monologer, de mumlas som österländska mantran: Nu är det min tur att ha tur. Äsch! Men nu då…? Neeej! Den här gången är det min tur. Bara en gång till. Men det är som förgjort!

Spelet kan vara förströelse och lite avkoppling. En stund
drömmer man sig bort från allt som tränger på. Det kan säkert behövas. Spelets tjusning är längtan efter att bli rik, efter överflöd och bekymmerslöshet. Med lite mer i plånboken lite mindre bekymmer. Vardagens bekymmer krymper, tänker man. Med en ny bil i garaget och en villa i Sandhamn ökar glädjen runt köksbordet. Tror man.

Några vinner stora vinster. De skrapar fram ett månatligt bidrag till kassan. Då är det lätt att glömma att den som vinner mest är alltid arrangören. Spel är som många önskar just vinstgivande verksamhet. Men den som vinner är den som fixar spelet. Affärsidén är att omfördela tillgångar med hjälp av slumpen och turen. Men om slumpen skulle styra arrangörens överskott, ja då upphörde nog verksamheten bums. Mera sportsligt vore om arrangören fick sätta sina pengar på spel såsom spelaren, konsumenten måste göra.

Spelorganisatören lever på att sprida en illusion. Den att varje spelare är en möjlig vinnare – när varje spelare är en nödvändig förlorare. Med några enstaka undantag. För att vi ska tro vi är vinnare får vi ibland tillbaka 25 kronor. De var ju våra alldeles nyss och smart nog återlämnar arrangören pengarna till några av oss. Resten blir skinnade.

Kallblodigt utnyttjas lockelsen att komma på grön kvist. Hoppet om vinst får den fattigaste att lämna sin sista skärv. Se där - en förbindelse med den bibliska världen. Den siste att köpa sin lott blir den förste att slita sitt hår!

Spelaren vidtar desperat alla vidskeplighetens mått och steg. Läser horoskop. Köper sina lotter på en onsdag. Skaffar lotter som slutar på samma siffra som bilnumret, telefonen, gatuadressen eller åldern. Den mest inbitna individualist ingår i små spelkollektiv för att öka chanserna. Nu mina vänner är det dragning! Dragning lika med blåsning!

Andra bloggar om: , , , , , ,

21 augusti 2007

Sjunger gör man på egen risk
Följande episod har jag uppsnappat i något sammanhang. I Amerika sjöng en deltagare med enorm volym på sin röst och tog i så till den grad att inga andra psalmsångare hördes. Det kommenterades från predikstolen: Käre broder, idag har vi särskilt glatt oss åt att höra Dig sjunga. Det ger oss anledning att tacka Gud för att han också skapade kråkan och inte bara näktergalen.

Egen reflektion: Psalmsång handlar om att alla: kråkor och näktergalar, koltrastar, kornknarrar och storspovar eller vad vi nu råkar låta som, tillsammans brister ut i sång.

20 augusti 2007


Sticka i foten
På en kolonns kapitäl i Tingstäde kyrka har en man huggits ut. Mannen som sitter där försöker dra ut en sticka eller en törntagg ur foten. Törntaggutdragaren är Liderlighetens personifikation har man sagt.

Men i honom kan man känna igen människans ständiga och fåfänga försök att själv befria sig från sin synd.

Sedan 1200-tales början har han hållit på. Ett verk av den medeltida och anonyme stenmästaren "Calcarius" (Gotlands kyrkor, Lagerlöf/Svahnström).



To tell the whole truth

I min ungdom blev jag oerhört smickrad
när en massa duktiga och belästa yrkesmänniskor
begåvade och skickliga akademiker
vill låta mig, den oskolade och oerfarne nybörjaren,
skriva en utförlig rapport i ett svårt och viktigt ämne
Så jag sa mitt ja

När dagen för presentationen av rapporten kom
hade jag inte skrivit en rad –
jag hade inte klarat uppgiften, den var för svår
Svett i pannan, dunkande hjärta, fjärilar i magen
Hur skulle jag göra?
Jag fick helt enkelt ringa några personer och erkänna
att det här hade jag inte klarat och skulle heller inte
i framtiden komma att klara uppdraget

Jag ville vara så duktig, jag ville kunna så mycket
jag ville betyda något, men det gick inte
Gissa därför om texten (Matt 21:28-31) känns i magtrakten
att säga ja till uppgiften men sedan inte utföra den
det har jag varit med om – har Du?

Texten är perfekt för dagens samhälle
Religionen har tvingats bort från den sociala arenan,
skola, vård och omsorg, där det mesta sköts av staten
Mångfalden inte bara av nyutkomna böcker
utan av åsikter och medier gör att vi inte längre
har samma referensramar – kultur- och mediereferenser
går förlorade. Man har inte läst eller sett
Psykologin har istället blivit religionens nya hemmaarena
Jag vill känna tro, sjöng Marie Fredriksson, hon i Roxette
Religionen har alltmer kommit att handla om hur vi reagerar
den rör vad vi tänker, upplever och känner

Här kommer en växande ateism att angripa oss
hårt, genomtänkt och målmedvetet
Religionen tänker och säger ett och gör ett annat
Dessutom, det religionen säger och hävdar tankemässigt
är fel från början till slut – en illusion
Richard Dawkins The God Delusion kommer snart på svenska
en antireligionsbok med hårda angrepp
och ständiga ironiska och raljerande slängar
”Jag angriper Gud, alla gudar, vadsomhelst och alltsomhelst
övernaturligt, när och hur de än har eller kommer att bli uppfunna.”
I praktisk handling leder religion och tro
enligt ateisterna också till
tvång, övergrepp, till våld och krig
Här måste vi alla rusta oss – tänka klart
och handla medvetet, medmänskligt och i solidaritet
med och för de som är mest utsatta
vi måste göra ja-handlingar i vingården

Vilka människors handlingar får oss att reagera
och känna starkast? Politikernas!
En utbredd mening är att de lovar brett i valrörelsen
och håller tunt under mandatperioden
Att de presenterar valfläsk så det vattnas i munnen
men ger oss barkbröd att äta

När de väl fått oss i valurnan börjar diskussionen
om det verkligen var ett löfte som gavs
eller om det bara var en utfästelse
Ja stackars politiker, jag säger bara det
Hur ska de klara av alla ilskna väljare…
Vi som vet bäst och har alla svar på distans
Vi som svajar likt grässtrån för vinden
böjer oss än hit och än dit

Hur ska politikerna klara av Jesus?
Det måste vara en plåga för en politiker
att läsa dagens text i Matteus 21:28-31
Den handlar om att säga ett och göra något annat
Men skyll inte på politikerna, peka inte ut dem
som hycklande, de är som du och jag
de tillhör ingen annan sort, de är inga utomjordingar
De kommer ur alla möjliga sammanhang
och de har lika goda kontakter
med människor som du och jag

Låt mig avslöja: de är vanligt folk som du och jag
Politikerna förtjänar vårt stöd därför att
de vill ta ansvar vill göra nytta, de vill stå till tjänst
Men - Vi kan gott vara kritiska mot dem som
säger ett och gör ett annat
dem som handlar orättfärdigt
och vi kan gott ifrågasätta partipolitiken
och partiernas högmodiga anspråk
när de förvandlar tro till vetande
Det finns inget parti där inte den egna övertygelsen
slår ut bättre vetande, där tro blir veta
Ni hörde kanske Mona Sahlin hävda i sitt sommarprogram
när hon var kritisk till religionens människor
därför att de gör tro till veta
och just då klirrade det rejält och hörbart runtom
i alla politiska glashus

Jesus har gjort klart för oss att vårt tal ska vara sådant
att ja skall vara ja och nej ska vara nej (Matt 5:37)
Do you swear to tell the truth, the whole truth?
and nothing but the truth, so help you God?
I do! Vi har hört eden avläggas i hundratals filmer.
Gud hjälper oss genom Jesus att bli sådana
att edsavläggelsen blir överflödig
ja är ja och nej är nej jämt och samt
i vått och torrt

Helgjutenheten är nödvändig för den
som vill följa Jesus
Till Guds vilja kan vi människor säga ja
och vi kan vända den ryggen och säga nej
Vi kan välja att göra Guds vilja
och vi kan vägra att delta i Guds verk

Ske din vilja, låt din vilja ske ber vi
ibland smått tanklöst om i Herrens bön!
Ändå tycks oftast våra egna önskningar
vara viljan som sker, som styr

Historien Jesus berättar om de två sönerna
syftar på publikaner och tullindrivare
som efter åratal av synd och egen vinning omvänt sig,
de hörde Johannes döparens förkunnelse
och de gjorde bättring

Att arbeta i vingården betydde att verka i Israel,
i den aktuella tiden
för dig och mig betyder det av vi tänker
Sverige och Örebro, här och nu

Lyssnarna då kände igen sina mest religiösa ledare
de som hela tiden offentligt sagt sitt ja till Guds vilja
men handlat på ett annat sätt
Människor är inte dumma, de genomskådar hyckleriet
och de ser det goda hjärtat

Alltihop kan smälta samman till frågan
om det vi säger och gör talar samma språk
Inte skall var och en som säger till mig
Herre, Herre komma in i himmelsriket, utan den
som gör min himmelske Faders vilja (Matt 7:21)
säger Jesus. Handlingen går utöver vad man säger
För att ladda berättelsen med ännu mer upprorisk kraft
lyfter Jesus fram de föraktade, tullindrivare och horor
Nu är de våra föredömen, de som först sagt sitt nej
också genom sina liv - men sedan omvänt sig
och ställt all sin förmåga och kraft,
all sin värme och kärlek i Guds tjänst
Ni hör i Guds tjänst, deras liv har blivit gudstjänst

För den ärlige återstår funderingarna över
vilka ja-handlingar som stämmer med det Gud vill
Här är inte alla kristna samstämmiga
Men Jesus frågar inte här efter kyrkan - han vill ha vårt
alldeles personliga svar, vår egen reaktion
och sedan vill han ha vår handling
och att våra ord svajar en aning
kan han möjligen stå ut med
men inte att vi som lärjungar och kristna
låter blir att göra Guds vilja

Ett problem är att våra egna önskningar
talar så högt och tydligt i vårt inre
som vore de Guds röst
Vi måste gång på gång fråga oss
hur vi förstått och prövat uppdraget
att kallelsen till tjänst verkligen är från Gud
Hur vet Du att det Du uppfattar som Guds röst
inte bara är Din egen ambition och längtan?
Egennyttan som förklädd Gud?

Det finns fler komplikationer
Paulus hävdar att viljan att göra det rätta
finns hos honom/hos oss men inte förmågan:
Det goda som jag vill det gör jag inte,
men det onda som jag inte vill - det gör jag (Rom 7)
och han förklarar att vi förlorar denna inre kamp
genom synden, och från den kan bara Gud
genom Jesus Kristus lösa oss

Vi kan inte enbart genom egen kraft
bli helgjutna så att tanke och handling
talar samma språk, trovärdighetens, Gudslikhetens språk
Vi behöver Guds stöd och hjälp
Från honom flödar rätten fram som vatten
och rättfärdigheten som en outsinlig ström

Predikan i Olaus Petri/11söndagen e Trefaldighet

18 augusti 2007

Jag deltar i test - alltså finns jag
Dröj inte längre. Nu kan man ta reda på vilken teologisk profil man har. Utifrån ställningstaganden i de kyrkoskiljande och laddade teologiska frågorna (några av dem) kan man få ett besked om vad man är eller var man hör hemma.

För många kan det komma som en total överraskning att man inte alltid råkar vara det man tror man är. Egentligen hör man hemma i en annan trdaition, i en annan kyrkas religiösa huvudfåra. Hoppsan!

Lev inte längre i okunskap. Pröva Dina vingar. En som testat är David Nyström som skriver bloggen Metanoia. Ta reda på vad Du tror och var Du hör hemma. Det bör ingen teologiskt och religiöst intresserad missa!

TEST (på engelska)

17 augusti 2007

Festliga och föränderliga nyheter
I Kyrkans Tidning kan man läsa att ”Vrigstad-Hylletofta församling utanför Sävsjö i Växjö stift säger nej till en bredbandsmast i kyrktornet i Hylletofta. Nu ska länsstyrelsen yttra sig i frågan. – En lokal bredbandsleverantör har skickat in en ansökan till kyrkonämnden, men kyrkorådet sa nej, berättar Åke Hultqvist.”

I Aftonbladet vinklades nyheten på följande sätt: Kyrkan i Hylletofta tror att församlingen väljer att porrsurfa i stället för att gå till kyrkan. Därför säger kyrkan stängt nej till att låta bredbandsutrustning monteras upp i kyrktornet, uppger TV4 Jönköping. Det lilla samhället Hylletofta utanför Sävsjö kan förbli utan bredbandsuppkoppling. Anledningen är att kyrkan inte vill bidra till att invånarna får möjlighet att porrsurfa på internet.

Där går brebandsgossarna och kollar lilla Hylletofta och upptäcker ett läckert kyrktorn. Då slipper man bygga själv och kan låta tornet sända ut annat än klockklang. Tornet kan fås att peka åt andra håll än mot himlen. Strålande, tänker väl entreprenörerna och försöker sälja sin idé.

Kyrkan lokalt säger sitt nej och så drar vågorna fram i vattenglaset. TV 4 lyfter fram antiporrargumentet utan att ange vem som hävdar att det är vad internet utnyttjas för som hindrar byggandet av en antenn i kyrktornet. Plötsligt måste kyrkan försvara sig mot antydningar att man vill lägga sig i hur människor använder internet!! Var verkligen frågan om porr något som kyrkorådet brydde sig om? De ska vårda kyrkan och ansvara för hur Guds hus används och är inte skyldiga att sätta upp en antenn bara för att någon tycker det vore bra.

Grundfrågan är väl vem som förfogar över kyrktornet och hur man vill använda kyrkobyggnaden. Avgör inte varje husägare själv vilka mackapärer som skall sättas upp på det egna huset? Vi borde anordna en argumenttävlan - vilka är de bästa skäl ett kyrkoråd kan anföra för att inte vilja sätta upp en bredbandsantenn i kyrktornet?

Kyrkan ska inte gå den breda vägen. Det blir fult! Kyrkan är K-märkt. Det drar blickarna bort från korset. Strålningen från antennen överglänser annat som verkligen borde stråla. Blixten kan slå ner. En kortvågsantenn är roligare och bättre. En mobilantenn vore också bättre efter som den är mobil. Kyrkan fungerar utan antenn. Ett fågeltorn ska inte vara elektroniskt. Tornet är vårt. Tornet är fortfarande vårt. Bredbandsleverantören kan väl sätta upp antennen i sitt eget torn eller i närmaste träd - om de har nåt. Man kan via internet få kontakt med Vatikanen. Dessutom kan man se TV 4. Innan man funderar över antenner måste vi ta ställning till om man ska få affischera på kyrkans väggar. Det står inget i församlingsinstruktionen om bredband. Kyrkan ska verkligen inte lägga mer band på sig - tvärt om! Ska vi sätta upp en antenn bör den vara konstnärligt utformad - kanske Lars Vilks kan hitta på någon bra lösning?

16 augusti 2007

Bara en ödekyrka
Vi stannar till i Bara. Mellan Vallstena och Hörsne. Där i Bara, hemvist för mycket och många goda och utomordentliga varpakastare, finner vi ytterligare en gotländsk öde ruinkyrka. Förfallet under 1500-talet gjorde att man inte kunde rädda kyrkan utan man fick ansluta till gudstjänslivet i grannsocknen Hörsne. Nu ett tidsdokument. Ett monument över fromhet och tro. Murar som vittnar. Portaler som lovsjunger. Stenar som ropar.

En gång en församlingskyrka. Uppförd under 1200-talets mitt. Nu bara naken kalksten, öppen för himlen. Precis som i en alldeles vanlig kyrka blir himlen närvarande, påtaglig, ja rent av synlig. Det gråa öppnar sig och den himmelsblåa längtan blir ögon, får form.

Där stillnar mitt oroliga jag. Där fylls jag av gudomlig närvaro, där är helig plats.

Jezidier var mer omskrivna förr
En svensk missionär, MARIA ANHOLM (1851-1946), var oerhört intresserad av jezidikurder. Det fanns till och med en jesidmission i Malmö. Maria Anholm har skrivit boken Jesidikurder, utgiven 2001 av apec förlag. Denna religons anhängare beskylldes förr för att vara djävulsdyrkare. De uppfattades också som varande en änglakult.

Så här presenteras boken: Anholm, Maria, Jesidkurderna (djävulsdyrkare) / sammanställd av Rohat Alakom. – Spånga : APEC Förlag, 2001. – 110 s.Boken innehåller tre studier om jesidkurder, författade av Maria Anholm åren 1902, 1919 och 1930. Artiklarna innehåller en del vetenskapliga jämförelser som kastar ljus över jesidernas förflutna och religionshistoria. Maria Anholm (1851-1946) arbetade ungefär 50 år för jesidkurderna. Hennes intresse för dem var mycket stort, deras seder och bruk intresserade henne mycket. Författarinnan har felaktigt använt benäm-ningen jesider. I verkligheten heter gruppen jezidier. Författarinnans benämning har behållits i boken.

Maria Anholm skriver att "jesidierna med ängslig omsorg innesluter vissa delar av sin religion i hemlighetsfull slöja". Redan då insåg man att jesidierna hade en utsatt situation och man betraktade dem som trasdhankar och vanlottade i stort behov av stöd och hjälp.

Göran Gunner anger i förordet till Maria Anholms bok att svenska läsare för hundra år sedan sannolikt visste mer om jesidierna än dagens svenskar vet. Idag är det väl bara Ingmar Karlssons artikel om Jeziderna i boken Korset och halvmånen (1991) som lyft fram dem ur dunklet och glömskan. Ändå lever de mitt ibland oss i både Tyskland och i Sverige.

Man kan förstås också läsa Innanför cirkeln : en resa bland yezidier, damanhurianer och swedenborgare.

Idag utvisas jesidier ur Sverige som bland annat Svenska Dagbladet kunnat berätta om. Samtidigt dödas och förföljs denna religions utövare. Förfärligt och bedrövligt!

14 augusti 2007

Utmattning och sjukskrivning
Matt är precis vad man blir när de drastiska planerna på att begränsa sjukskrivningarna för dem som drabbats av utmattningssyndrom, av så kalld utbrändhet. Den som kroppsligt redan kör på fälgarna ska inte tvingas tillbaka in i grottekvarnen. Rehabiliteringstid och en lång sådan krävs! Har man gått in i väggen så har man!

Mig drabbade det i mitten av sjuttiotalet som nybliven präst. Då krävdes det många veckor, många stödjande samtal och hård mental träning för att alls komma tillbaka in i det arbete jag älskade men som dränerade all min kraft.

Tyngst var kanske ombyggnadsarbetet som krävdes. Inte av arbetsplatsen, men av min självbild. Den trygga, något sävliga och godmodiga gotlänningen bar ett mörker som behövde få plats i min bild av mig själv. Jag som aldrig tyckt mig varit stressad hade gått långt över gränsen.

Den tid det tar för att rekonstruera sin arbetsförmåga och bygga upp sig och sin motivation igen är längre än byråkraterna tror. Kraft och mod att återvända in i arbetsuppgifterna med hjälp av nya tänkesätt och tekniker kan inte forceras fram. Långsamhet, eftertanke och tid krävs. Av egen erfarenhet vet jag detta.

Till dem det vederbör vill jag bara säga: omvänd Er, tänk om!

13 augusti 2007

Nu stundar nya tider
Semesterperioden, långt ifrån datorer och snabba uppkopplingar, är slut. Idag är första arbetsdagen på höstterminen. Under denna sommar har jag lärt mig att jag är duktig på att vara ledig. Det är förmodligen min bästa gren. Så tycker dock inte alla i bekantskapskretsen som undrar varför jag är så förtjust i de gotländska kyrkorna Gothem, Norrlanda, Vallstena och Källunge att jag där leder och firar gudstjänster under semestern. Men jag ska ju ändå gå på gudstjänst?! Så...

Bilden då? Den är från Tingstäde kyrka mitt på Gotland, granne med Tingstäde träsk (en insjö) med sitt berömda bulverk.

Här ett stycke kyrkoteologi i trä. Precis innanför kyrkans port finns detta dopfuntslock som med en hiskelig anordning kan hissas upp. Och så öppnar sig inte bara dopfunten utan symboliskt hela kyrkan. Den visar påtagligt att dopet är porten in i kyrkan.

Det finns krafter i kyrkan som arbetar för att dopet ska bli en dekoration i kanten. De vill ändra kyrkans ordning att man för att ta del av de troende och döptas måltid - nattvarden - ska vara döpt. Det lär till och med vara så att man i undervisning på ett kyrkligt institut får uppmaningar att strunta i ordningen där dopet är förutsättningen för deltagande i nattvarden. Dessa modernistiska nydanare kan gott meditera över Tingstäde kyrkas lock!