Statens praktiska ateism är OK

Frågan om tryck- och yttrandefriheten är värd att vrida och vända på. Så har jag gjort i dagens Dagen. På mitt inlägg har kommit en reaktion från Allotetraploid. Märkvärdigt nog utdelas beröm för att jag förstått reciprociteten: det jag vill ska gälla för mig ska rimligen gälla för andra. Inte behöver väl någon påminnas om att den ömsesidigheten finns i kristendomens innersta etiska kärna: Den Gyllene regeln (Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem) som bygger på föreställningen att det man kräver för egen del kräver man samtidigt för andra.

Kritik fanns också med för den naivitet Allotetraploid tyckte sig ha upptäckt i artikeln. En föreställning om att kristna har accepterat den sekulära samhällsordningen/staten. Så ger han exempel där några kristna vill flytta gränser åt olika håll. Mitt svar blir att undantag kommer man inte undan. De exempel som lyfts fram kullkastar inte föreställningen om att i Sverige har de kristna accepterat, och till och med stöder, den sekulära ordningen med dess praktiska ateism.

Idag är det svårt att inte beröra ett aktuellt debattinlägg. När friheterna inskränks för religionerna det är då ömsesidigheten inte finns. Då blir man bekymrad. Marita Ulvskogs utspel om religiösa friskolor som ett slags fängelser för barn och ungdomar förskräcker. Hon kan naturligtvis spekulativt tycka så – men faktastödet för den åsikten är inte stort. Religions värld är långt större och rikare än hemmablinda partiideologer fattar och förstår. En religionsresa i världen för de tvärsäkra religionskritikerna vore spännande att få ordna.

Ulvskog borde tvingas att leda sin tes i bevis. Hur kan hon veta att de som går i skolor eller på linjer där man koncentrerar sig på andra specialintressen inte stänger in barn eller isolerar dem från samhället utanför? Ta alla skolor där skidåkning är det uppslukande glädjeämnet (Mora, Sollefteå eller Åre, Sveg, Gällivare, Vännäs, Torsby, Östersund, Älvsbyn etc). Eller ta alla andra skolor med inriktning på musik, fotboll, ishockey eller vad det kan vara. Jag är övertygad om att omvärldsorienteringen på dessa skolor både färgas och begränsas (!) av specialintresset. Men genom intressets prisma strålar också en viktig bit av världen. Precis så fungerar många religiösa friskolor. Mitt råd till socialdemokraterna är: Inskränk inte friheten i frihetens namn!