Pingsthelg, men inte så många bröllop---? Är Pingsten på tillbakagång? Är den Helige Andes dag nedmonterad? Avskaffandet av Annandag Pingst var inte ett bidrag att stärka eller höja betydelsen. Denna helg som handlar om kommunikationens möjligheter, den borde media och politiker egentligen älska.
Det var då som språkförbistringen i samband med byggandet av Babels torn slutgiltigt upphävdes. Och till kommunikationsportalen framför alla andra utsågs FÖRSAMLINGEN. Det finns alltså mer att upptäcka när det gäller den förtalade och underskattade kristna gemenskapen
Sådant passar förstås inte sekuariseringsivrarna som tror att religion enbart hör hemma hemma och gör bort sig borta. De som inte begriper att religon tillhandahåller mönster, mening och sammanhang. De som inte begriper att religion kommit för att stanna. Och går det åt något håll i världen så är det inte i sekulariseringens riktning. Undersök tredje världen så får man besked. Och Sverige har ju alltid påstått sig gilla tredje världen (men det gäller väl bara så länge vi tror oss vara mer avancerade och bättre).
Religion och tro hör hemma på den offentliga arenan, även i ett postmodernistiskt sammhälle som det vi finner i den värderingsmässigt udda nordiska kontexten. Andra övertygelser kommer inte att låta sig hunsas som Svenska kyrkan. De lär inte som kyrkan låta riksdag och regering trä på dem grimman för att ledas runt i manegen dit politiken vill!
Visar inlägg med etikett Politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Politik. Visa alla inlägg
05 april 2009
En politisk Allsvenska
Folke Heim, denna bloggs sk gästkrönikör skriver om Allsvenskan.
Premiären är avklarad och kampen igång. Även om mitt lag inte begick sin premiär igår märks det att temperaturen stigit. Solen hälsade med varma strålar denna lyckliga dag. Jag har redan studerat tabellen och kommer att följa den med stigande förvåning. Ja, så har det varit i flera år. Man kan inte annat än bli förvånad över somliga lags berg- och dalbanor. Huvudstadens lag Hammarby, AIK och Djurgården kan också överraska. Åt alla möjliga håll.
Eftersom jag lika intresserat följer politiken har jag en idé. Borde man inte rangordna partierna efter ungefär samma regler som allsvenskans? Domare måste förstås utses som granskar och dömer i förväg bestämda debatter. Ja, de avger inte sitt omdöme i förväg utan vid bestämda tillfällen som bestämts i förväg. Särskilt budgetdebatten och den utrikespolitiska debatten borde utformas som kamp mellan två. De utgör ju en slags allsvenska matcher.
Publiktillströmningen är inte så imponerande idag. Och inträde är bara inte att tänka på. Men piffar man upp debatterna med lite fotbollsregler kan det ordna till sig. Straffspark utdöms vid ojuste sätt att tackla politiker eller ämne. Den som lägger straffen får både skjuta hårda argument förbi en oftast svartklädd motståndare samt välja en straffrunda, t ex måste en sådan ledamot som orsakat straffen springa ett extra varv runt riksdagshuset innan man utmattad och andfådd släpps in på planen igen.
Nog kunde opinionsinstituten utse varsin företrädare, några får stå på sidlinjen och andra röra sig fritt i kammaren, i Folkets hus eller var debatten nu äger rum. Idag har de ändå vänt på rangordningen. Ett nytt lag har tagit ledningen. De avgör ändå hur det går och borde därför ta över, vilket blir mycket billigare än att varenda medborgare ska få döma i val. Miljoner domare verkar vara en orationell metod. För de flesta av oss som valt ett favoritlag räcker det att skrika åt spelarna från åskådarläktaren. Som när Wanja Lundby-Wedin gjorde självmål.
Och käcka hejaramsor kommer snart att förekomma.
Fredrik målar varje gång,
skjuter ifrån höften,
tacklar kort och tacklar lång,
fullgör sina löften!
Mona! Pussar, kramar dem,
Vinner jämt, kan måla,
springer snabbt - de undrar vem,
kan dem så tilltvåla!
Och sedan har det i gärsgårdsseriesammanhang dykt upp några aktörer med buttra spelare som spelar efter egna och hemlighållna regler och framkallar de svåraste kval hos oss alla. Tills vidare låtsas inte många om dem. Men om de tar sig till Allsvenskan, vad gör man då? Finns det matchstraff som kan utdelas i förväg för osportsligt uppträdande? Eller så får man gör som Grenoli - spela så mycket bättre...
Nej - snart börjar den verkliga matchen. Tid att gå.
Mitt namn är Folke! Folke Heim.
Premiären är avklarad och kampen igång. Även om mitt lag inte begick sin premiär igår märks det att temperaturen stigit. Solen hälsade med varma strålar denna lyckliga dag. Jag har redan studerat tabellen och kommer att följa den med stigande förvåning. Ja, så har det varit i flera år. Man kan inte annat än bli förvånad över somliga lags berg- och dalbanor. Huvudstadens lag Hammarby, AIK och Djurgården kan också överraska. Åt alla möjliga håll.
Eftersom jag lika intresserat följer politiken har jag en idé. Borde man inte rangordna partierna efter ungefär samma regler som allsvenskans? Domare måste förstås utses som granskar och dömer i förväg bestämda debatter. Ja, de avger inte sitt omdöme i förväg utan vid bestämda tillfällen som bestämts i förväg. Särskilt budgetdebatten och den utrikespolitiska debatten borde utformas som kamp mellan två. De utgör ju en slags allsvenska matcher.
Publiktillströmningen är inte så imponerande idag. Och inträde är bara inte att tänka på. Men piffar man upp debatterna med lite fotbollsregler kan det ordna till sig. Straffspark utdöms vid ojuste sätt att tackla politiker eller ämne. Den som lägger straffen får både skjuta hårda argument förbi en oftast svartklädd motståndare samt välja en straffrunda, t ex måste en sådan ledamot som orsakat straffen springa ett extra varv runt riksdagshuset innan man utmattad och andfådd släpps in på planen igen.
Nog kunde opinionsinstituten utse varsin företrädare, några får stå på sidlinjen och andra röra sig fritt i kammaren, i Folkets hus eller var debatten nu äger rum. Idag har de ändå vänt på rangordningen. Ett nytt lag har tagit ledningen. De avgör ändå hur det går och borde därför ta över, vilket blir mycket billigare än att varenda medborgare ska få döma i val. Miljoner domare verkar vara en orationell metod. För de flesta av oss som valt ett favoritlag räcker det att skrika åt spelarna från åskådarläktaren. Som när Wanja Lundby-Wedin gjorde självmål.
Och käcka hejaramsor kommer snart att förekomma.
Fredrik målar varje gång,
skjuter ifrån höften,
tacklar kort och tacklar lång,
fullgör sina löften!
Mona! Pussar, kramar dem,
Vinner jämt, kan måla,
springer snabbt - de undrar vem,
kan dem så tilltvåla!
Och sedan har det i gärsgårdsseriesammanhang dykt upp några aktörer med buttra spelare som spelar efter egna och hemlighållna regler och framkallar de svåraste kval hos oss alla. Tills vidare låtsas inte många om dem. Men om de tar sig till Allsvenskan, vad gör man då? Finns det matchstraff som kan utdelas i förväg för osportsligt uppträdande? Eller så får man gör som Grenoli - spela så mycket bättre...
Nej - snart börjar den verkliga matchen. Tid att gå.
Mitt namn är Folke! Folke Heim.
28 februari 2009
Välkommen Folke!
Vem är Folke Heim? Man kan undra. Han är en stadsbo med intresse för det som händer och sker. Han kommer att kommentera världen såsom han ser den, lite nu och då, på denna blogg. Folke Heim tycker själv att han är som folk är mest. Hygglig och pålitlig. Ganska stillsam. Och kanske lite godtrogen. Men han avskyr att inte få raka besked. Sådana som han själv har så svårt att ge.
Så...välkommen Folke Heim att bli samtidskommentator här!
Tack! Det låter flott.
Hur känns det?
Jag tycker jag känner mig lite uppjagat glad. Ska fråga en granne om jag kan få kolla hans dator om mitt namn syns på den där... den här bloggen. Bloggare kan ju påverka sägs det. Men det ska jag försöka låta bli att tänka på när jag sätter mig vid min beigfärgade Facit privat och låter fingarna dansa.
Vilka är dina intressen?
Fotboll, politik och så måste väl erkänna att jag är lite svag för TV. Nätet och bloggar begriper jag mig egentligen inte på. Men det har jag ju en god vän som gör.
Tillhör du något politiskt parti?
Det kommer jag inte att berätta, i så fall. Ibland. Kanske.
Vilken är din favoritfärg?
Röd eller grön...nej förresten ljusblå. Måste jag säga en färg blir det absolut gult! Fast grått är definitivt inte fult...
Hur gammal är du?
Tillräckligt gammal. Peter Pan var länge min idol eftersom han höll sig ung. Men det har jag vuxit ifrån och är ganska nöjd med att inte behöva vara tonåring längre. De år jag har de har jag på nacken.
Vad tänker du om SAAB just nu?
Fina bilar med frihjul. Och en kinesisk bil är den inte, det är bara att läsa instruktionsboken. Man hoppas bara att staten inte ska sabba (eller saaba) det här tillfället att rädda firman.
Fildelning då?
I Sverige är nästan alla fildelare. Vad tror du man smusslar med därhemma vid frukostbordet? Njae, eftersom jag inte har dator förstår jag inte hur man ska göra. Vore kul att testa.
Tack Folke! Det kan räcka för idag!
Jaha. Då ber jag att få tacka. Eller tackar och ber. Att jag snart ska få komma tillbaka. Det känns också lite pirrigt och så.
Du lär bli bönhörd...
Så...välkommen Folke Heim att bli samtidskommentator här!
Tack! Det låter flott.
Hur känns det?
Jag tycker jag känner mig lite uppjagat glad. Ska fråga en granne om jag kan få kolla hans dator om mitt namn syns på den där... den här bloggen. Bloggare kan ju påverka sägs det. Men det ska jag försöka låta bli att tänka på när jag sätter mig vid min beigfärgade Facit privat och låter fingarna dansa.
Vilka är dina intressen?
Fotboll, politik och så måste väl erkänna att jag är lite svag för TV. Nätet och bloggar begriper jag mig egentligen inte på. Men det har jag ju en god vän som gör.
Tillhör du något politiskt parti?
Det kommer jag inte att berätta, i så fall. Ibland. Kanske.
Vilken är din favoritfärg?
Röd eller grön...nej förresten ljusblå. Måste jag säga en färg blir det absolut gult! Fast grått är definitivt inte fult...
Hur gammal är du?
Tillräckligt gammal. Peter Pan var länge min idol eftersom han höll sig ung. Men det har jag vuxit ifrån och är ganska nöjd med att inte behöva vara tonåring längre. De år jag har de har jag på nacken.
Vad tänker du om SAAB just nu?
Fina bilar med frihjul. Och en kinesisk bil är den inte, det är bara att läsa instruktionsboken. Man hoppas bara att staten inte ska sabba (eller saaba) det här tillfället att rädda firman.
Fildelning då?
I Sverige är nästan alla fildelare. Vad tror du man smusslar med därhemma vid frukostbordet? Njae, eftersom jag inte har dator förstår jag inte hur man ska göra. Vore kul att testa.
Tack Folke! Det kan räcka för idag!
Jaha. Då ber jag att få tacka. Eller tackar och ber. Att jag snart ska få komma tillbaka. Det känns också lite pirrigt och så.
Du lär bli bönhörd...
07 januari 2009
Tolerans, politik och religion
I ett debattinlägg i tidningen Dagen skriver Kjell O Lejon, professor i religionsvetenskap och Rolf Åbjörnsson, advokat (båda tillhöriga Claphaminstitutet) skriver om tolerans och intolerans. De smenar att: Det kan vidare tyckas ironiskt att toleransen i samma kristendomskritiska kretsar ofta har mycket klara gränser, inte minst när det gäller synen på kristendomen. Många säger sig utifrån filosofisk eller praktisk relativistisk grundsyn tolerera allt, men tolererar samtidigt själva inte dem som inte tolererar allt, särskilt om dessa meningsvedersakare framför argument hämtade från den kristna historien, eller ännu värre, från Bibeln själv.
Onekligen har debattörerna en poäng. Det finns en koppling mellan personer och grupper som ser sig själva som toleranta, framsynta och progressiva och en hållning där man är starkt emot det som kan uppfattas som med en ibland missbrukad term "klassisk", traditionsbunden och dogmatisk kristendom. Hur urvalet av vad som kan godtas och vad som behöver kritiseras och förkastas går till är svårt att riktigt veta.
Lejon och Åbjörnsson: Tecken i det svenska samhället visar att vägen mot ett sekulär-humanistiskt monolitiskt åsiktssamhälle anträtts, en väg där man paradoxalt nog vill förbjuda vissa traditionella uppfattningar i toleransens namn. En sådan utveckling går inte mot en ökad humanism, ett vänligare samhällsklimat, utan mot intolerans och åsiktstyranni. Därför kan rädslan för att avvika från det politiskt korrekta dessutom öka markant ju längre färden går.
Mitt intryck är att mångfaldens samhälle, det pluralistiska, inte är en gemenskap där mångfalden alltigenom uppskattas. Mångfald har blivit ett övertalande begrepp som används för att hävda en formell rätt till representation i offentliga institutioner eller ifråga om åsiktsfrihet - men reellt kan det se helt annorlunda ut. Särskilt religiös tro och värderingar som hör samman med sådana åskådningar kan ha svårt att finna utrymme! När det kommer till kritan vill starka politiska krafter avvisa mycket av det den nya mångfalden för med sig.
Lejon och Åsbjörnsson skulle just därför behöva bli betydligt mera konkreta i sina exempel för att deras inlägg skall kunna bli riktigt utmanande. För tänka mer i dessa frågor behöver vi. Toleransen har verkligen sina gränser. Och många vill gärna tillgodoräkna sig mångfalden eftersom det kan ge politiska poäng utan att man verkligen i grund och botten behöver vara kulturöppen.
Onekligen har debattörerna en poäng. Det finns en koppling mellan personer och grupper som ser sig själva som toleranta, framsynta och progressiva och en hållning där man är starkt emot det som kan uppfattas som med en ibland missbrukad term "klassisk", traditionsbunden och dogmatisk kristendom. Hur urvalet av vad som kan godtas och vad som behöver kritiseras och förkastas går till är svårt att riktigt veta.
Lejon och Åbjörnsson: Tecken i det svenska samhället visar att vägen mot ett sekulär-humanistiskt monolitiskt åsiktssamhälle anträtts, en väg där man paradoxalt nog vill förbjuda vissa traditionella uppfattningar i toleransens namn. En sådan utveckling går inte mot en ökad humanism, ett vänligare samhällsklimat, utan mot intolerans och åsiktstyranni. Därför kan rädslan för att avvika från det politiskt korrekta dessutom öka markant ju längre färden går.
Mitt intryck är att mångfaldens samhälle, det pluralistiska, inte är en gemenskap där mångfalden alltigenom uppskattas. Mångfald har blivit ett övertalande begrepp som används för att hävda en formell rätt till representation i offentliga institutioner eller ifråga om åsiktsfrihet - men reellt kan det se helt annorlunda ut. Särskilt religiös tro och värderingar som hör samman med sådana åskådningar kan ha svårt att finna utrymme! När det kommer till kritan vill starka politiska krafter avvisa mycket av det den nya mångfalden för med sig.
Lejon och Åsbjörnsson skulle just därför behöva bli betydligt mera konkreta i sina exempel för att deras inlägg skall kunna bli riktigt utmanande. För tänka mer i dessa frågor behöver vi. Toleransen har verkligen sina gränser. Och många vill gärna tillgodoräkna sig mångfalden eftersom det kan ge politiska poäng utan att man verkligen i grund och botten behöver vara kulturöppen.
05 februari 2008
Statligt utbildade imamer...
På bloggar här och där dyker nu åsikterna upp att prästutbildning skall inte finansieras av staten. Man tror tydligen på Leijonborgs tal i tidningarna. Både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har artiklar om saken. om stöd till prästutbildning. Som om det var staten som betalade trosutbildning. Stödet till de teologiska högskolor som frikyrkorna har bygger också på deras vetenskaplighet såvitt jag kan påminna mig. När Leijonborg vill ha en statlig imamutbildning villa han väl egentligen ha fler religionsvetenskapliga ämnen inriktade på Koranen, islams historia etc, eller?
Det intresset kan väl alla människor bejaka! Men ska staten göra det för att rätta till en orättvisa eftersom teologiutbildningen finns eller i avsikt att minska islams radikalisering? Det sistnämnda skälet är behjärtansvärt, men andas verkligen andligt förmyndarskap och censur. Muslimer i Sverige kan förstås önska större öppenhet vid universisteten. I landets moskeer och i de muslimska kulturcentra borde man både ha intellektuell och praktisk nytta av att imamer blir universitetsutbildade. Man kan inte gärna nöja sig med imamer som ebnbart har gått i någon liten bys lokala koranskola.
Har Ni tänkt på vår historia, Ni som tycker att “prästutbildningen” ska bort? Våra europeiska universitet växte fram ur kyrkan. Teologin var det främsta av de ursprungliga ämnena: teologi, juridik, medicin och filosofi. Skulle vi lämna juridik och filosofi också därför att de redan fanns på medeltiden? Universitetens frihet ska man inte hota eller klåfingigt peta i. Det blir ju till slut ett censurangrepp riktat mot tankens frihet.
Blivande präster läser religionsvetenskapliga kurser vid universitetet och gör det t ex tillsammans med blivande lärare och andra som ska forska t ex på religion och psykologi eller religionssociologi, religionshistoria, livåskådning och etik eller hermeneutik och exegetik etc. För ett samhälle att ta bort sådan utbildning eller forskning vore som att skjuta sig i foten. Smart att undvika helt enkelt!
Leijonborgs tal om att staten ger bidrag till prästutbildning måste nog vara ett obetänksamt och förfluget ord.
Det intresset kan väl alla människor bejaka! Men ska staten göra det för att rätta till en orättvisa eftersom teologiutbildningen finns eller i avsikt att minska islams radikalisering? Det sistnämnda skälet är behjärtansvärt, men andas verkligen andligt förmyndarskap och censur. Muslimer i Sverige kan förstås önska större öppenhet vid universisteten. I landets moskeer och i de muslimska kulturcentra borde man både ha intellektuell och praktisk nytta av att imamer blir universitetsutbildade. Man kan inte gärna nöja sig med imamer som ebnbart har gått i någon liten bys lokala koranskola.
Har Ni tänkt på vår historia, Ni som tycker att “prästutbildningen” ska bort? Våra europeiska universitet växte fram ur kyrkan. Teologin var det främsta av de ursprungliga ämnena: teologi, juridik, medicin och filosofi. Skulle vi lämna juridik och filosofi också därför att de redan fanns på medeltiden? Universitetens frihet ska man inte hota eller klåfingigt peta i. Det blir ju till slut ett censurangrepp riktat mot tankens frihet.
Blivande präster läser religionsvetenskapliga kurser vid universitetet och gör det t ex tillsammans med blivande lärare och andra som ska forska t ex på religion och psykologi eller religionssociologi, religionshistoria, livåskådning och etik eller hermeneutik och exegetik etc. För ett samhälle att ta bort sådan utbildning eller forskning vore som att skjuta sig i foten. Smart att undvika helt enkelt!
Leijonborgs tal om att staten ger bidrag till prästutbildning måste nog vara ett obetänksamt och förfluget ord.
05 januari 2008
Religion och politik i gemensam kamp mot fanatism
Religion och politik hör inte ihop, utbrister chefredaktören Jackie Jakubowski för Judisk krönika ut i en artikel på ledarsidan Nerikes Allehanda den 4/1 2008. Jag kan bara beklaga att NA:s webbupplaga saknar intresse för papperstidningens debattartiklar och inte återger dem. Därmed blir webbtidningen ointressant ur mer seriös debattsynpunkt. Nåväl, Jakubowski tycker sig ha sett en allt mer aggressiv religiös militans på frammarsch samtidigt som politiskt engagemang är på reträtt och politiska ideologier uppträder i kvasireligiös förpackning.
Chefredaktör Jakubowski skriver om den messianism som kännetecknar totalitära rörelser och ideologier. Messianismen drömmer om ett himmelrike på jorden, ett idealt och i de flestas ögon ett utopiskt samhälle. Jackie Jakubowski nämner och exemplifierar naturligtvis med islamismen, men undviker, naturligt nog (?) att diskutera dess judiska motsvarighet. Trots denna hans enögdhet har han intressanta poänger. Så noterar han till exempel att den typ av totalitarism, som innebär ett helgande av politiken, har fyllt det tomrum som sekulariseringen skapat!
Jag menar att det fenomenet har gjort att politiska partier, trots allt färre anhängare, mycket ofta ser sig som ägare av lösningarna på alla slags samhällsproblem, som de vilka besitter störst insikt och medvetande, de som har tillgång till sanningen. Uppenbarligen är det så att politik bär många drag av religion liksom religion av politik, konstaterar Jakubowski.
Jakubowski skriver: Det är också ett faktum som få kan förneka att de värsta uttrycken för den totalitära människosynen har alltid kunnat samexistera med både utövarna av och de högsta företrädarna för de olika religionerna. Så är det förvisso – men är det något märkvärdigt? Liksom alla slags företag och varuproducenter försökt överleva under totalitära regimer så har även olika folkrörelser och ideologier slagit vakt om sitt eget fortbestånd. Denna överlevnadsinstinkt har idrotten, välgörenhetsorganisationer, vetenskap, musik och de flesta andra av människans intellektuella och kulturella verksamheter. Finns det överhuvud taget någon rörelse som inte samexisterat? Somliga helt utan och andra med mer eller mindre drag av oppositionsrörelse?
Jakubowski gör en poäng av religionernas anpassning till totalitära regimer som vore den något unikt. Den är högst naturlig och mänsklig och är alltså inte ett särdrag hos religionen. Samtidigt visar många kyrkor upp starka tendenser till motstånd istället för underkastelse. Jakubowskis slutsats att religion och politik inte hör ihop och att de bör utövas så långt ifrån varandra är en alltigenom idealistisk konstruktion. Han tror att samhället och dess medborgare mår bäst av denna åtskillnad.
Men tar man totalitära regimer och ideologier som exempel ger det ingen ledtråd för hur man ska se på religion och politik i våra västliga demokratier. Partipolitiken bör förvisso inte blandas in i religionernas ledningsfunktioner – men religion kan inte utövas utan politiska dimensioner eller inverkan på ett samhälles politiska liv. Tror Jakubowski att det är möjligt är det för att hans ansats är teoretisk och inte den religiösa praktikerns.
Den politiska och religiösa extremismen är visserligen en faktor av betydelse i vår värld – men omfattas av ytterligt små minoriteter. Det stora problemet är inte att religion och politik överlappar varandra, det kan man också göra i försvaret av demokrati och människovärde, utan att kunskap och insikt om hur värden och värderingar utvecklas och befästs är outvecklad och rudimentär. Hur vi från politiska och religiösa utgångspunkter bemöter, eller ignorerar, fanatismen och extremismen – det är den springande punkten. Den gemensamma kampen är knappt påbörjad i vårt samhälle...
11 september 2007
Statens praktiska ateism är OK
Frågan om tryck- och yttrandefriheten är värd att vrida och vända på. Så har jag gjort i dagens Dagen. På mitt inlägg har kommit en reaktion från Allotetraploid. Märkvärdigt nog utdelas beröm för att jag förstått reciprociteten: det jag vill ska gälla för mig ska rimligen gälla för andra. Inte behöver väl någon påminnas om att den ömsesidigheten finns i kristendomens innersta etiska kärna: Den Gyllene regeln (Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem) som bygger på föreställningen att det man kräver för egen del kräver man samtidigt för andra.
Kritik fanns också med för den naivitet Allotetraploid tyckte sig ha upptäckt i artikeln. En föreställning om att kristna har accepterat den sekulära samhällsordningen/staten. Så ger han exempel där några kristna vill flytta gränser åt olika håll. Mitt svar blir att undantag kommer man inte undan. De exempel som lyfts fram kullkastar inte föreställningen om att i Sverige har de kristna accepterat, och till och med stöder, den sekulära ordningen med dess praktiska ateism.
Idag är det svårt att inte beröra ett aktuellt debattinlägg. När friheterna inskränks för religionerna det är då ömsesidigheten inte finns. Då blir man bekymrad. Marita Ulvskogs utspel om religiösa friskolor som ett slags fängelser för barn och ungdomar förskräcker. Hon kan naturligtvis spekulativt tycka så – men faktastödet för den åsikten är inte stort. Religions värld är långt större och rikare än hemmablinda partiideologer fattar och förstår. En religionsresa i världen för de tvärsäkra religionskritikerna vore spännande att få ordna.
Ulvskog borde tvingas att leda sin tes i bevis. Hur kan hon veta att de som går i skolor eller på linjer där man koncentrerar sig på andra specialintressen inte stänger in barn eller isolerar dem från samhället utanför? Ta alla skolor där skidåkning är det uppslukande glädjeämnet (Mora, Sollefteå eller Åre, Sveg, Gällivare, Vännäs, Torsby, Östersund, Älvsbyn etc). Eller ta alla andra skolor med inriktning på musik, fotboll, ishockey eller vad det kan vara. Jag är övertygad om att omvärldsorienteringen på dessa skolor både färgas och begränsas (!) av specialintresset. Men genom intressets prisma strålar också en viktig bit av världen. Precis så fungerar många religiösa friskolor. Mitt råd till socialdemokraterna är: Inskränk inte friheten i frihetens namn!
Kritik fanns också med för den naivitet Allotetraploid tyckte sig ha upptäckt i artikeln. En föreställning om att kristna har accepterat den sekulära samhällsordningen/staten. Så ger han exempel där några kristna vill flytta gränser åt olika håll. Mitt svar blir att undantag kommer man inte undan. De exempel som lyfts fram kullkastar inte föreställningen om att i Sverige har de kristna accepterat, och till och med stöder, den sekulära ordningen med dess praktiska ateism.
Idag är det svårt att inte beröra ett aktuellt debattinlägg. När friheterna inskränks för religionerna det är då ömsesidigheten inte finns. Då blir man bekymrad. Marita Ulvskogs utspel om religiösa friskolor som ett slags fängelser för barn och ungdomar förskräcker. Hon kan naturligtvis spekulativt tycka så – men faktastödet för den åsikten är inte stort. Religions värld är långt större och rikare än hemmablinda partiideologer fattar och förstår. En religionsresa i världen för de tvärsäkra religionskritikerna vore spännande att få ordna.
Ulvskog borde tvingas att leda sin tes i bevis. Hur kan hon veta att de som går i skolor eller på linjer där man koncentrerar sig på andra specialintressen inte stänger in barn eller isolerar dem från samhället utanför? Ta alla skolor där skidåkning är det uppslukande glädjeämnet (Mora, Sollefteå eller Åre, Sveg, Gällivare, Vännäs, Torsby, Östersund, Älvsbyn etc). Eller ta alla andra skolor med inriktning på musik, fotboll, ishockey eller vad det kan vara. Jag är övertygad om att omvärldsorienteringen på dessa skolor både färgas och begränsas (!) av specialintresset. Men genom intressets prisma strålar också en viktig bit av världen. Precis så fungerar många religiösa friskolor. Mitt råd till socialdemokraterna är: Inskränk inte friheten i frihetens namn!
06 september 2007
Stoppa Frälsningsarmén?!
Vänsterpartiet i Örebro vill stoppa kommunens samarbete med Frälsningsarmén på grund av åsikter på Frälsningsarmens i Sverige hemsida. Så här skriver Nerikes Allehanda: Örebro kommun förbereder just nu en förlängning av avtalet om härbärge med Frälsningsarmén. Enligt förslaget ska armén få 4,4 miljoner per år under 2008 och 2009 för att driva stödboende och härbärge.Vänsterpartiet motsätter sig avtalet och anser att utsatta människor, till exempel hemlösa, ska skyddas från kommersiellt, politiskt och religiöst utnyttjande...
– När man läser vad Frälsningsarmén står för på deras egen hemsida, tycker jag att det är allvarligt, säger kommunalrådet Murad Artin, v. Han pekar bland annat på att Frälsningsarmén är mot abort samt att man anser att homosexuella handlingar strider mot Guds avsikt med människan.
Vänsterpartiet borde efter detta utspel klargöra i vilka frågor en organisation måste tycka det som lagstiftningen hävdar. Blir Frälsningsarmens insatser bland de hemlösa mindre värda eller lämpliga för att de har åsikter t ex om vid vilken tidpunkt det mänskliga livet börjar?
Vänsterpartiet i Örebro vill stoppa kommunens samarbete med Frälsningsarmén på grund av åsikter på Frälsningsarmens i Sverige hemsida. Så här skriver Nerikes Allehanda: Örebro kommun förbereder just nu en förlängning av avtalet om härbärge med Frälsningsarmén. Enligt förslaget ska armén få 4,4 miljoner per år under 2008 och 2009 för att driva stödboende och härbärge.Vänsterpartiet motsätter sig avtalet och anser att utsatta människor, till exempel hemlösa, ska skyddas från kommersiellt, politiskt och religiöst utnyttjande...
– När man läser vad Frälsningsarmén står för på deras egen hemsida, tycker jag att det är allvarligt, säger kommunalrådet Murad Artin, v. Han pekar bland annat på att Frälsningsarmén är mot abort samt att man anser att homosexuella handlingar strider mot Guds avsikt med människan.
Vänsterpartiet borde efter detta utspel klargöra i vilka frågor en organisation måste tycka det som lagstiftningen hävdar. Blir Frälsningsarmens insatser bland de hemlösa mindre värda eller lämpliga för att de har åsikter t ex om vid vilken tidpunkt det mänskliga livet börjar?
14 juni 2007
Husarrest för de gamla
Socialstyrelsen skriver på sin hemsida om de gamla som genom olika funktionshinder får allt svårare att lämna sina bostäder. Svenska kyrkans diakoner och andra som arbetar med och bland gamla har sett detta fenomen sedan länge. Nu kanske det kan bli lite fart på debatten om hur många som sitter i husarrest i Sverige.
Socialstyrelsen skriver: Ungefär 82 000 personer 65 år eller äldre uppger att de har svåra rörelsehinder och bor i bostäder med bristande handikapptillgänglighet i det ordinära bostadsbeståndet. Drygt hälften av dem är 80 år eller äldre, cirka 47 000 personer.
Äldre som är svårt rörelsehindrade och som bor i bostäder med bristande tillgänglighet är en grupp som på sikt troligtvis måste anpassa sin bostad, eller flytta till ett annat mer tillgängligt boende. Möjligheten att flytta beror dock på om det finns handikapptillgängliga bostäder på den ort de bor och om de har möjlighet att hyra eller köpa en lämplig bostad. Att inventera de äldres bostadsförhållanden och möjligheterna att förbättra situationen borde vara en självklar del i kommunernas kvarboendestrategi. Det skulle också ge en bild av hur många äldre personer som inte kan ta sig ut ur bostaden på egen hand och som riskerar att bli fångar i sitt eget hem.
Med denna kunskap i ryggen är det egendomligt att man envisas med sin endimensionella kvarboendestrategi. Kommunerna behöver ha flera olika och samtidigt löpande modeller att hantera den alltmer åldrande befolkningen. Ålderdomshemmen hade många svagheter. Men de var en möjlighet för ett tryggare boende. Även seniorbostäder, lägenheter anpassade för äldre och kooperativ behövs och i högre utsträckning. 40-talsbarnen går nu i pension. Ålderspucklen har åldrats.
När man i åratal rustat ner åldringsvården ska ingen behöva bli överraskad av de effekter socialstyrelsen nu berättar om. De har många varnat för. De problem man beställt har levererats, de är här. Finns det någon beredskap för att bistå en av de mera svaga grupperna i samhället?
Andra bloggar om: Husarrest, Seniorbostäder, Socialstyrelsen, Åldringsvård, Rörelsehinder
Socialstyrelsen skriver på sin hemsida om de gamla som genom olika funktionshinder får allt svårare att lämna sina bostäder. Svenska kyrkans diakoner och andra som arbetar med och bland gamla har sett detta fenomen sedan länge. Nu kanske det kan bli lite fart på debatten om hur många som sitter i husarrest i Sverige.
Socialstyrelsen skriver: Ungefär 82 000 personer 65 år eller äldre uppger att de har svåra rörelsehinder och bor i bostäder med bristande handikapptillgänglighet i det ordinära bostadsbeståndet. Drygt hälften av dem är 80 år eller äldre, cirka 47 000 personer.
Äldre som är svårt rörelsehindrade och som bor i bostäder med bristande tillgänglighet är en grupp som på sikt troligtvis måste anpassa sin bostad, eller flytta till ett annat mer tillgängligt boende. Möjligheten att flytta beror dock på om det finns handikapptillgängliga bostäder på den ort de bor och om de har möjlighet att hyra eller köpa en lämplig bostad. Att inventera de äldres bostadsförhållanden och möjligheterna att förbättra situationen borde vara en självklar del i kommunernas kvarboendestrategi. Det skulle också ge en bild av hur många äldre personer som inte kan ta sig ut ur bostaden på egen hand och som riskerar att bli fångar i sitt eget hem.
Med denna kunskap i ryggen är det egendomligt att man envisas med sin endimensionella kvarboendestrategi. Kommunerna behöver ha flera olika och samtidigt löpande modeller att hantera den alltmer åldrande befolkningen. Ålderdomshemmen hade många svagheter. Men de var en möjlighet för ett tryggare boende. Även seniorbostäder, lägenheter anpassade för äldre och kooperativ behövs och i högre utsträckning. 40-talsbarnen går nu i pension. Ålderspucklen har åldrats.
När man i åratal rustat ner åldringsvården ska ingen behöva bli överraskad av de effekter socialstyrelsen nu berättar om. De har många varnat för. De problem man beställt har levererats, de är här. Finns det någon beredskap för att bistå en av de mera svaga grupperna i samhället?
Andra bloggar om: Husarrest, Seniorbostäder, Socialstyrelsen, Åldringsvård, Rörelsehinder
13 juni 2007
Bild och verklighet
Manchester katedral och beväpnade soldater som skjuter vilt har blivit ett ämne för eftertanke. Att skjuta i en 3-dimensionell spelkopia är inte detsamma som att skjuta i den av sten byggda katedralen. Föremålen går inte sönder, pelarna rasar inte, ingen dör av skottskador.
Det är på så sätt mindre allvarligt att vanhelga, skända eller desakralisera kopian än originalet. Men mentalt påverkas ett stort antal människor som spelar Sonys spel att se kyrkorummet som en plats för skjutorgier och död, för kallblodigt dödande. Det är verkligen allvarligt.
Spelet har valt kyrkan som vore krigshandlingarna i rummet ett sätt att motbevisa Guds existens. Se vad vi kan göra i kyrkans rum utan påföljd, blixten slår inte ner, Guds väldiga arm drabbar oss inte. Vi ge f-n i kyrka, tro och heligt rum.
Under tiden när man skjuter och dödar skenbart, virtuellt, skjuter man sönder sin egen värdeskala. Den egna andliga sfären får punktering, imploderar, genomborras av korselden.
Manchester katedral och beväpnade soldater som skjuter vilt har blivit ett ämne för eftertanke. Att skjuta i en 3-dimensionell spelkopia är inte detsamma som att skjuta i den av sten byggda katedralen. Föremålen går inte sönder, pelarna rasar inte, ingen dör av skottskador.
Det är på så sätt mindre allvarligt att vanhelga, skända eller desakralisera kopian än originalet. Men mentalt påverkas ett stort antal människor som spelar Sonys spel att se kyrkorummet som en plats för skjutorgier och död, för kallblodigt dödande. Det är verkligen allvarligt.
Spelet har valt kyrkan som vore krigshandlingarna i rummet ett sätt att motbevisa Guds existens. Se vad vi kan göra i kyrkans rum utan påföljd, blixten slår inte ner, Guds väldiga arm drabbar oss inte. Vi ge f-n i kyrka, tro och heligt rum.
Under tiden när man skjuter och dödar skenbart, virtuellt, skjuter man sönder sin egen värdeskala. Den egna andliga sfären får punktering, imploderar, genomborras av korselden.
10 juni 2007
På väg genom Europa
Från bilfönstret ser man vid några gränsövergångar och på andra ställen sexhandeln pågå. Kunder ska lockas genom den märkliga reklamen. Unga flickor knappt över skolåldern som halvt avklädda med ryckiga danssteg försöker intressera dem som passerar förbi...
Och i skogen före staden står bussar i glänta efter glänta. I förarhytterna sitter väntande ensamma kvinnor. Det är sorgligt. Ett armod utan gräns. Och i bakgrunden män som håvar i förtjänster. Kampen mot trafficking som Ecpat och många andra bedriver är viktig!
Andra bloggar om: Sexhandeln, Trafficking, Ecpat
Från bilfönstret ser man vid några gränsövergångar och på andra ställen sexhandeln pågå. Kunder ska lockas genom den märkliga reklamen. Unga flickor knappt över skolåldern som halvt avklädda med ryckiga danssteg försöker intressera dem som passerar förbi...
Och i skogen före staden står bussar i glänta efter glänta. I förarhytterna sitter väntande ensamma kvinnor. Det är sorgligt. Ett armod utan gräns. Och i bakgrunden män som håvar i förtjänster. Kampen mot trafficking som Ecpat och många andra bedriver är viktig!
Andra bloggar om: Sexhandeln, Trafficking, Ecpat
14 maj 2007
Sverige utvisar njursjuka till säker död
PRESSMEDDELANDE från Njurförbundet
Bland de flyktingar som utvisas från Sverige ingår även människor med livshotande sjukdomstillstånd. Flera njursjuka i dialysbehandling har utvisats utan att varken Migrationsverket eller polisen som verkställande myndighet har förvissat sig om att den njursjuke får behandling vid ankomsten. Att den utvisade bedöms överleva flygtransporten är det enda som krävs enligt regelverket.
För tre veckor sedan greps Ahmed Amoura utanför dialysmottagningen i Bollnäs och transporterades till Damaskus i Syrien efter nära tre år i Sverige. Han saknade passhandlingar och arresterades därför direkt vid ankomsten. Efter fem dagar fick Ahmed Amoura sin första dialys och efter ytterligare fem dagar kunde han få den andra behandlingen. Han nekas dialys vid de offentliga klinikerna och tvingas därför betala cirka 500 kronor för varje dialys två gånger i veckan. Ahmed Amoura kommer sannolikt att avlida eftersom han saknar pengar att betala fortsatt dialysbehandling.
Njurförbundet uttalade i samband med ett seminarium i Solna den 13 maj att Svenska staten är ansvarig för den situation som Ahmed Amoura har försatts i och bör förklaras skyldig om han dör. Fallet Ahmed Amoura är en skamfläck för Sverige. För att liknande situationer inte ska inträffa i framtiden kräver Njurförbundet att Migrationsminister Tobias Billström ändrar regelverket så att dialyspatienter som utvisas ur landet har en anvisad dialysplats vid ankomsten med samma regim som rådde under vistelsen i Sverige. Solna 2007-05-13
NJURFÖRBUNDET Håkan Hedman
Förbundsordförande
Tel. 070-718 16 70,
hakan.hedman@gothnet.nu
www.rnj.se
PRESSMEDDELANDE från Njurförbundet
Bland de flyktingar som utvisas från Sverige ingår även människor med livshotande sjukdomstillstånd. Flera njursjuka i dialysbehandling har utvisats utan att varken Migrationsverket eller polisen som verkställande myndighet har förvissat sig om att den njursjuke får behandling vid ankomsten. Att den utvisade bedöms överleva flygtransporten är det enda som krävs enligt regelverket.
För tre veckor sedan greps Ahmed Amoura utanför dialysmottagningen i Bollnäs och transporterades till Damaskus i Syrien efter nära tre år i Sverige. Han saknade passhandlingar och arresterades därför direkt vid ankomsten. Efter fem dagar fick Ahmed Amoura sin första dialys och efter ytterligare fem dagar kunde han få den andra behandlingen. Han nekas dialys vid de offentliga klinikerna och tvingas därför betala cirka 500 kronor för varje dialys två gånger i veckan. Ahmed Amoura kommer sannolikt att avlida eftersom han saknar pengar att betala fortsatt dialysbehandling.
Njurförbundet uttalade i samband med ett seminarium i Solna den 13 maj att Svenska staten är ansvarig för den situation som Ahmed Amoura har försatts i och bör förklaras skyldig om han dör. Fallet Ahmed Amoura är en skamfläck för Sverige. För att liknande situationer inte ska inträffa i framtiden kräver Njurförbundet att Migrationsminister Tobias Billström ändrar regelverket så att dialyspatienter som utvisas ur landet har en anvisad dialysplats vid ankomsten med samma regim som rådde under vistelsen i Sverige. Solna 2007-05-13
NJURFÖRBUNDET Håkan Hedman
Förbundsordförande
Tel. 070-718 16 70,
hakan.hedman@gothnet.nu
www.rnj.se
13 maj 2007
Utvisning till en säker död
Du borde titta in på Nyhetsportalen.se. Där kan du följa palestiniern Ahmed Amouras öde. Det är förskräckligt att Sverige ger sig på att utvisa en människa i behov av regelbunden dialys. Att han hotades av utvisning var känt sedan länge. Det skrev bland annat Yelah.net om redan i februari. När man sedan utvisade honom gjordes det i omedelbar anslutning till en dialysbehandling. Han sändes till Damaskus i Syrien där han fängslades och fick vänta 5 (!!!) dagar på nästa dialys.
Sverige hade alltså inte ens bemödat sig om att få en försäkran om att han skulle få dialysbehandling i Syrien - utan sände iväg en mycket svårt sjuk människa. Därefter dröjde det ytterligare fem dagar innan han fick sin nästa dialys. Det betydde ett direkt dödshot. Som svårt njursjuk behöver man tre dialyser i veckan. Jag återger Arbetarbladets i Gävle version den 18/4 av de första dagarnas dramatiska förlopp:
Dödssjuke Ahmed Amoura avvisades i går morse till Syrien. Enligt uppgifter från 45-åringens anhöriga sattes han efter framkomsten omedelbart i häkte, utan tillgång till den dialys som han är beroende av för att överleva.
– Det Sverige gjort är som att köra en människa rakt in i döden. Rena mordet, säger Gävlesköterskan Eva Lindgren.
Statslöse palestiniern Ahmed Amoura flydde till Sverige för drygt två år sedan. Den svårt njursjuke 45-åringen, tidigare aktiv medlem i PLO, har under tiden som han vistats i Gästrikland och Hälsingland sökt asyl av både medicinska och politiska skäl. Men Migrationsverket har sagt nej.
Polisen väntade
När Ahmed i måndags kväll besökte Bollnäs sjukhus för dialysbehandling stod gränspolisen utanför och väntade.
– Fem civilklädda poliser i tre bilar lurpassade på honom. Det var som om de skulle gripa en farlig yrkeskriminell och inte en dödssjuk person som knappt orkade ta sig från sjukhuset ut till den väntande taxin, säger Eva Lindgren, som lärde känna palestiniern när han behandlades på Gävle sjukhus.
Ahmed Amoura hann precis få iväg ett mobilsamtal till Eva Lindgren innan han greps.
– Jag hörde honom säga ”Eva, polisen tar mig”. Sedan blev det tyst.
Flögs till Damaskus
Ahmed fick inte ens hämta sina tillhörigheter i lägenheten i Söderhamn innan han fördes till förvaringen i Märsta för övernattning. Strax efter sju i går morse sattes han på ett flygplan för att via Wien föras till Syriens huvudstad Damaskus.
Njurförbundet (tidigare Riksförbundet för njursjuka) protesterar genom sitt årsmöte ,som hölls i helgen, och sin förbundsordförande Håkan Hedman mot den synnerligen inhumana och direkt livsfarliga utvisningen. Idag är Ahmed Amoura beroende av privat dialys som kostar minst 1000 kronor i veckan, pengar som han inte har. Förmodligen kommer han inom en snar framtid helt enkelt att dö. Vill Du stödja den insamling som pågår?
Så kan du delta i insamlingen. Pengarna ska sättas in på postgiro 262246-2. Inbetalningen måste märkas med "Ahmed" för att pengarna ska komma rätt. Betalningsmottagare är Njursjukas förening i CUWX-län.
Till en tillvaro utan garanterad tillgång till dialys har välfärdslandet Sverige utvisat en person som vistats tre år i vårt land. Förfärligt! Protestera genom att gå in på regeringskansliets hemsida och sänd ett mail till migrationsminister Tobias Billström! Skriv: Utvisningen av Ahmed Amoura är en skam. Så här får det inte gå till!
Andra bloggar om: Ahmed Amoura, Dialys, Njursjuk, Njursjukas riksförbund, Njurförbundet, Håkan Hedman, Regeringen, Tobias Billström, Arbetarbladet, Utvisning, Palestinier,Damaskus, Syrien Migrationsministern
Du borde titta in på Nyhetsportalen.se. Där kan du följa palestiniern Ahmed Amouras öde. Det är förskräckligt att Sverige ger sig på att utvisa en människa i behov av regelbunden dialys. Att han hotades av utvisning var känt sedan länge. Det skrev bland annat Yelah.net om redan i februari. När man sedan utvisade honom gjordes det i omedelbar anslutning till en dialysbehandling. Han sändes till Damaskus i Syrien där han fängslades och fick vänta 5 (!!!) dagar på nästa dialys.
Sverige hade alltså inte ens bemödat sig om att få en försäkran om att han skulle få dialysbehandling i Syrien - utan sände iväg en mycket svårt sjuk människa. Därefter dröjde det ytterligare fem dagar innan han fick sin nästa dialys. Det betydde ett direkt dödshot. Som svårt njursjuk behöver man tre dialyser i veckan. Jag återger Arbetarbladets i Gävle version den 18/4 av de första dagarnas dramatiska förlopp:
Dödssjuke Ahmed Amoura avvisades i går morse till Syrien. Enligt uppgifter från 45-åringens anhöriga sattes han efter framkomsten omedelbart i häkte, utan tillgång till den dialys som han är beroende av för att överleva.
– Det Sverige gjort är som att köra en människa rakt in i döden. Rena mordet, säger Gävlesköterskan Eva Lindgren.
Statslöse palestiniern Ahmed Amoura flydde till Sverige för drygt två år sedan. Den svårt njursjuke 45-åringen, tidigare aktiv medlem i PLO, har under tiden som han vistats i Gästrikland och Hälsingland sökt asyl av både medicinska och politiska skäl. Men Migrationsverket har sagt nej.
Polisen väntade
När Ahmed i måndags kväll besökte Bollnäs sjukhus för dialysbehandling stod gränspolisen utanför och väntade.
– Fem civilklädda poliser i tre bilar lurpassade på honom. Det var som om de skulle gripa en farlig yrkeskriminell och inte en dödssjuk person som knappt orkade ta sig från sjukhuset ut till den väntande taxin, säger Eva Lindgren, som lärde känna palestiniern när han behandlades på Gävle sjukhus.
Ahmed Amoura hann precis få iväg ett mobilsamtal till Eva Lindgren innan han greps.
– Jag hörde honom säga ”Eva, polisen tar mig”. Sedan blev det tyst.
Flögs till Damaskus
Ahmed fick inte ens hämta sina tillhörigheter i lägenheten i Söderhamn innan han fördes till förvaringen i Märsta för övernattning. Strax efter sju i går morse sattes han på ett flygplan för att via Wien föras till Syriens huvudstad Damaskus.
Njurförbundet (tidigare Riksförbundet för njursjuka) protesterar genom sitt årsmöte ,som hölls i helgen, och sin förbundsordförande Håkan Hedman mot den synnerligen inhumana och direkt livsfarliga utvisningen. Idag är Ahmed Amoura beroende av privat dialys som kostar minst 1000 kronor i veckan, pengar som han inte har. Förmodligen kommer han inom en snar framtid helt enkelt att dö. Vill Du stödja den insamling som pågår?
Så kan du delta i insamlingen. Pengarna ska sättas in på postgiro 262246-2. Inbetalningen måste märkas med "Ahmed" för att pengarna ska komma rätt. Betalningsmottagare är Njursjukas förening i CUWX-län.
Till en tillvaro utan garanterad tillgång till dialys har välfärdslandet Sverige utvisat en person som vistats tre år i vårt land. Förfärligt! Protestera genom att gå in på regeringskansliets hemsida och sänd ett mail till migrationsminister Tobias Billström! Skriv: Utvisningen av Ahmed Amoura är en skam. Så här får det inte gå till!
Andra bloggar om: Ahmed Amoura, Dialys, Njursjuk, Njursjukas riksförbund, Njurförbundet, Håkan Hedman, Regeringen, Tobias Billström, Arbetarbladet, Utvisning, Palestinier,Damaskus, Syrien Migrationsministern
28 april 2007
Domen över inloggning
Folkpartiets dataintrång har nu fått sitt rättsliga efterspel. Henrik Brors skriver i DN att ”för det krisdrabbade folkpartiet innebär domen nu en stor lättnad. Tingsrätten ger partiledningen ett slags frisedel från anklagelserna om att ha varit inblandad i dataintrånget.”
Folkpartiet kan nu försöka lägga hela händelsen bakom sig. Att det känns angeläget begriper alla. Affären och de moraliska felstegen kostade Folkpartiet långt mer än de smakade. Och man fick också betala ett högt pris genom rejäla ommöbleringar på partiexpeditionen och nu även i partiledningen. Och genom domen bekräftas att något verkligen var fel.
Andra bloggar om: Dataintrång, Folkpartiet, Tingsrättens dom, Dagens Nyheter, Henrik Brors
Strunt i Aftonbladet
Aftonbladet örfilar inte sällan upp människor. När tidningens reporter Staffan Lindberg behandlar Lars Danielsson dyker denna sjuka upp. Danielsson har sedan Tsunamin fått bära hundhuvudet för brister i den svenska beredskapen inför katastrofer som drabbar svenska medborgare utomlands.
Aftonbladets artikel beskriver Danielssons svårigheter att få nytt jobb inom diplomatin. Nio jobb har han sökt men inte fått. Hans vilja att få utöva sitt yrke, nu senast genom att söka posten som ambassadör i Thailand, blir I Aftonbladet till att ”nu håller även drömmarna om ett lyxliv i utlandet på att gå upp i rök”. Strunt! Uselt, Aftonbladet!
Andra bloggar om: Aftonbladet, Lars Danielsson, Tsunamin24 april 2007
Journalist frågar journalist
När Rapport presenterade nyheten om att Lars Leijonborg skall avgå blev upplägget med programledare/journalist Lisbeth Åkerman som frågar journalist K-G Bergström bara så tröttsamt. Åsiktsjournalistiken och kommentatorerna har fått alltför stor plats. Det skadar tilltron till den allsidiga journalistiken. Åsikter och värderingar ska ha sin plats – ungefär som en ledarsida och en kolumnist har sin. Om den växande åsiktsjournalistiken i hybridform, där man växlar roller mellan åsikter och rapporterande, skrev professor Tommy Möller särdeles intressant i Sydsvenskan.
Den politiska arenan behandlas med ett ständigt flöde av tyckande ungefär som vore politik en idrott eller sport. Då bidrar det inte till fördjupning, mönster och perspektiv. Inslagen tenderar att nyttjas som avledande avbrott och underhållning.
Medborgarna sitter på åskådarplats med journalistens åsikter ringande i huvudet. Utrymmet för egna bedömningar krymper. Publiken infantiliseras. Bäst att tala om för dem vad som sker. Tyckandet som man godtyckligt drar ur hatten borde förläggas i andra och egna program – där man vet att det handlar om åsikter och samtal. Där man vet att poängen är att några värderar och tycker om det som hänt.
Förresten – är det rimligt att våra statsvetare, sociologer och andra samhällsvetare bytts mot journalister? Deras expertis uppskattas inte eftersom de sällan är duktiga på klatschiga enmeningsyttranden (one-liners). Publiken kan tappa intresset och tittarsiffrorna sjunka. Att det blir bättre journalistik, i meningen inte förenklat och svart-vitt, borde få betyda något.
Andra bloggar om: Rapport, Sydvsenskan, K-G Bergström, Lisbeth Åkerman, Åsiktsjournalistik, Statsvetare, Journalister
Folkparti med betoning på parti
Partiväsendet kan vara obarmhärtigt, helt utan nåd. Så måste det kännas för Lars Leijonborg, även om han knappast skulle medge det offentligt. Det är vare sig första eller sista gången ett parti genom ett ständigt hackande och huggande lyckas undergräva förtroendet för sin partiledare. Falluckan kan öppnas när som helst. Lars Leijonborg klarade sig länge. Men ett snyggare sätt att byta ledare borde man kunna hitta än ett: Sorry Lars, Stockholmsdistriktet och många andra vill inte ha Dig. Du är körd. Avgå innan vi sparkar ut Dig! Tänk att ledarbyten ska vara så svårt! Det kan inte bara bero på en tystnadens kultur eller ja-sägare runt ledarna. Systemen och modellerna är för usla och dåligt genomtänkta, helt enkelt.
Folkpartiet kan inte ha varit ett lätt parti att leda med den stora spännvidden av liberala uppfattningar partiet måste leva med. Det gamla frikyrkliga frisinnet (dit Lars Leijonborg förr kunde räknas) har under senare år suttit ganska trångt till – mycket beroende på att andra partier sugit upp de kristna väljarna.
Trångt har det också varit för de mera extremliberala grupperna som tid efter annan dyker upp i ungdoms- och studentsammanhang. I spänningen mellan väljare med evangelikala idéer och anarkistiska tankar lever Folkpartiet. Att det omtalade kluvenheten, som Expressen diskuterar i sin ledare (24/4), verkligen funnits där har haft mindre med obeslutsamhet och mer med idé-politiska motsättningar att göra. Stora väljargrupper har frågat efter det socialliberala arvet och inte riktigt varit till freds med Folkpartiets vägval. Även i Socialdemokratiska Aftonbladet efterlyser man socialliberalismen.
Internetskandalen både skakade och skadade Folkpartiet djupare och hårdare än den drabbade de politiska motståndarna. Att den undergrävt hans position kan man vara säker på. Om sådant kan de flesta av oss amatöriakttagare vara överens. Att Folkpartiet mest är inriktat på att lösa sina egna partiproblem lovar inte gott för de socialliberala idéernas politiska framtid – där skulle det behövas en rejäl gränsöverskridande kraftsamling.
Andra bloggar om: Folkpartiet, Lars Leijonborg, Expressen, Aftonbladet, Frisinne, Socilaliberalism
16 april 2007
Demokrati som tunn fernissa
Så har ridån än en gång dragits åt sidan. Bakom den tunna demokratiska fernissan regerar oligarker och despoter. Under det demokratiska täckelset skymtar än en gång en maktfullkomlig regim. I Putins Ryssland tystas kritiker med övervåld och övermakt. I dagstidningarna finns nu rapporter om hur fredliga demonstrationer förkvävs. Putin och hans underlydande makthavare hyser stor, ja monumental rädsla för demokratins uttryckssätt. Mötesfriheten och det fria ordet undertrycks.
För den som vill veta mer är Utrikespolitiska institutets söktjänst gratis till den 23 april. Där hittar man många viktiga informationer om Ryssland (och de flesta andra länder). Även frågor om religion belyses där.
I det läget önskar man att religion och politik hörde ihop så att den Ryska ortodoxa kyrkan tog till orda och försvarade folkets rättigheter. Vi i väst kan protestera (som de protestanter många av oss är) och försöka påverka via de kanaler vi kan ha: kyrkor, partier, fonder, turistresor etc.
Men här skulle det betyda oerhört mycket om Patriarken i Moskva och kyrkans alla lokala företrädare i ord och handling sa ifrån. Det är oroande när kyrka och politik, religion och politik separeras så att religionen mest ägnar sig åt något förment andligt i en avgränsad del av privatlivet. Då förloras en viktig kraft till förändring och försvar för mänskliga rättigheter!
Andra bloggar om: Ryssland, Religion, Politik, Ryska ortodoxa kyrkan, Yttrandefrihet, Putin Mötesfrihet, Svenska Dagbladet,
Så har ridån än en gång dragits åt sidan. Bakom den tunna demokratiska fernissan regerar oligarker och despoter. Under det demokratiska täckelset skymtar än en gång en maktfullkomlig regim. I Putins Ryssland tystas kritiker med övervåld och övermakt. I dagstidningarna finns nu rapporter om hur fredliga demonstrationer förkvävs. Putin och hans underlydande makthavare hyser stor, ja monumental rädsla för demokratins uttryckssätt. Mötesfriheten och det fria ordet undertrycks.
För den som vill veta mer är Utrikespolitiska institutets söktjänst gratis till den 23 april. Där hittar man många viktiga informationer om Ryssland (och de flesta andra länder). Även frågor om religion belyses där.
I det läget önskar man att religion och politik hörde ihop så att den Ryska ortodoxa kyrkan tog till orda och försvarade folkets rättigheter. Vi i väst kan protestera (som de protestanter många av oss är) och försöka påverka via de kanaler vi kan ha: kyrkor, partier, fonder, turistresor etc.
Men här skulle det betyda oerhört mycket om Patriarken i Moskva och kyrkans alla lokala företrädare i ord och handling sa ifrån. Det är oroande när kyrka och politik, religion och politik separeras så att religionen mest ägnar sig åt något förment andligt i en avgränsad del av privatlivet. Då förloras en viktig kraft till förändring och försvar för mänskliga rättigheter!
Andra bloggar om: Ryssland, Religion, Politik, Ryska ortodoxa kyrkan, Yttrandefrihet, Putin Mötesfrihet, Svenska Dagbladet,
27 mars 2007
Den ytliga dokumentären om Göran Persson blev till sist inte mycket mer än ett opolitiskt collage. Som porträtt knappast smickrande, men förmodligen inte särskilt rättvisande heller. Märkligt nog tycktes Göran Perssons kritik mot medierna som personfixerade besannas av den dokumentär som förärades honom själv.
Vissa utsnitt från betydelsefulla statsbesök eller från FN- och EU-sammanhang kunde inte förta intrycket av att detta var ett personfixerat program utan annan bärande idé än att låta Göran Persson känslomässigt reagera på personer, händelser och oförrätter. Viss inblick i det lidande en ledande politiker måste utstå fick man. Persson hade svårt att få tid med en höftoperation. När en linkande statsminister tar sig fram i korridorer under ständig smärta eller när han med möda tar sig ner i en soffa för en stunds vila är det tragiska bilder. Av politikens bärande idéer märktes snart sagt ingenting. Korta citat ur politiska tal kunde inte balansera massanhopningen av korthuggna personliga omdömen om stort och smått.
Perssons uppenbarelser kan bli rubriker på många elaka inlägg om en statsminister som totalt felbedömde situationen bara några månader före valet. Hans bedömning av de borgerliga politikerna som icke statsministerfähiga visade sig vara en underskattning.
Inte ens Tsunamikatastrofen belystes så att politiska insikter kunde utvinnas. En ilsken Persson som läxar upp Leijonborg för att han gjort partipolitik av katastrofen eller en bedrövad statsminister som ser sina bästa politiska begåvningar bli oeniga om vad som hänt - inte heller det erbjöd tittaren förståelse för Perssons bevekelsegrunder. Inte heller fick man tillräckligt med material för att bättre kunna värdera hans insats som ledare, statsman och politiker.
Nivån blev med aandra ord inte imponerande hög. Erik Fichtelius nöjde sig med att framställa Persson som gnällig med en vanlig mediaschablon. Visa något så tror människor att de fått veta något. Låt någon säga något oväntat, gärna elakt så har vi chans att själva tycka.
Alla känner kanske inte till Herm. Hofbergs fördomsfulla karaktäristik av Sörmlänningar och Vingåkersbor i boken om Sveriges bygder. Till och med den hade man kunnat citera utan att falla ur ramen. Och visst undslapp sig Persson en tanke om att finna sin försörjning genom att resa runt i egen regi för att tala och folkbilda?
”Södermanlands invånare ha ända in i senare tider, eller tills järnvägarna satte dem i mer omedelbar beröring med hufvudstaden och andra delar af landet, bibehållit mycket af sina urgamla seder och ärfda dygder. Särdeles märkvärdig i detta hänseende var befolkningen i Vingåkersbygden eller, mer egentligt taladt, den del däraf, som kallas Västra Vingåker, i provinsens västra hörn på gränsen till Nerike. Socknens namn, som i forna tider skrefs Vikingakir, har man lättvindigt förklarat så, att någon vikingastam här nedsatt sig, eller att inbyggarna fordomtima företrädesvis älskat att draga i viking…
En kvarlefva av Vingåkerbons vikingalynne har man velat söka i hans håg för långa resor: ända in i våra dagar har han med förkärlek lämnat hem och åkerbruk åt hustrun och drängarna samt själf dragit omkring till långt aflägsna orter för att afsätta sitt hvetemjöl, sin humle och sina väfnader.” (Ur Genom Sveriges Bygder, Herm. Hofberg)
Vikingar var det inte sådana som som drämde till, karska, sturksa och ilsksinta? Nej, ska publiken få någon rimlig chans att bedöma personen och politikern behövs det mer analyserande, belysande och granskande mönster än detta hopklipp. Den politiska arenan fick se sig reducerad till tyckarverkstad och det dagliga politiska slitet blev några resor, suckar och utbrott. Mer än så kunde man ha haft rätt att vänta sig. Måste man se allt bortklippt extramaterial, det som inte fick plats, för att verkligen få syn på personen Persson?
Andra bloggar om: Göran Persson, Erik Fichtelius, statsministern, Media, Vingåker
Vissa utsnitt från betydelsefulla statsbesök eller från FN- och EU-sammanhang kunde inte förta intrycket av att detta var ett personfixerat program utan annan bärande idé än att låta Göran Persson känslomässigt reagera på personer, händelser och oförrätter. Viss inblick i det lidande en ledande politiker måste utstå fick man. Persson hade svårt att få tid med en höftoperation. När en linkande statsminister tar sig fram i korridorer under ständig smärta eller när han med möda tar sig ner i en soffa för en stunds vila är det tragiska bilder. Av politikens bärande idéer märktes snart sagt ingenting. Korta citat ur politiska tal kunde inte balansera massanhopningen av korthuggna personliga omdömen om stort och smått.
Perssons uppenbarelser kan bli rubriker på många elaka inlägg om en statsminister som totalt felbedömde situationen bara några månader före valet. Hans bedömning av de borgerliga politikerna som icke statsministerfähiga visade sig vara en underskattning.
Inte ens Tsunamikatastrofen belystes så att politiska insikter kunde utvinnas. En ilsken Persson som läxar upp Leijonborg för att han gjort partipolitik av katastrofen eller en bedrövad statsminister som ser sina bästa politiska begåvningar bli oeniga om vad som hänt - inte heller det erbjöd tittaren förståelse för Perssons bevekelsegrunder. Inte heller fick man tillräckligt med material för att bättre kunna värdera hans insats som ledare, statsman och politiker.
Nivån blev med aandra ord inte imponerande hög. Erik Fichtelius nöjde sig med att framställa Persson som gnällig med en vanlig mediaschablon. Visa något så tror människor att de fått veta något. Låt någon säga något oväntat, gärna elakt så har vi chans att själva tycka.
Alla känner kanske inte till Herm. Hofbergs fördomsfulla karaktäristik av Sörmlänningar och Vingåkersbor i boken om Sveriges bygder. Till och med den hade man kunnat citera utan att falla ur ramen. Och visst undslapp sig Persson en tanke om att finna sin försörjning genom att resa runt i egen regi för att tala och folkbilda?
”Södermanlands invånare ha ända in i senare tider, eller tills järnvägarna satte dem i mer omedelbar beröring med hufvudstaden och andra delar af landet, bibehållit mycket af sina urgamla seder och ärfda dygder. Särdeles märkvärdig i detta hänseende var befolkningen i Vingåkersbygden eller, mer egentligt taladt, den del däraf, som kallas Västra Vingåker, i provinsens västra hörn på gränsen till Nerike. Socknens namn, som i forna tider skrefs Vikingakir, har man lättvindigt förklarat så, att någon vikingastam här nedsatt sig, eller att inbyggarna fordomtima företrädesvis älskat att draga i viking…
En kvarlefva av Vingåkerbons vikingalynne har man velat söka i hans håg för långa resor: ända in i våra dagar har han med förkärlek lämnat hem och åkerbruk åt hustrun och drängarna samt själf dragit omkring till långt aflägsna orter för att afsätta sitt hvetemjöl, sin humle och sina väfnader.” (Ur Genom Sveriges Bygder, Herm. Hofberg)
Vikingar var det inte sådana som som drämde till, karska, sturksa och ilsksinta? Nej, ska publiken få någon rimlig chans att bedöma personen och politikern behövs det mer analyserande, belysande och granskande mönster än detta hopklipp. Den politiska arenan fick se sig reducerad till tyckarverkstad och det dagliga politiska slitet blev några resor, suckar och utbrott. Mer än så kunde man ha haft rätt att vänta sig. Måste man se allt bortklippt extramaterial, det som inte fick plats, för att verkligen få syn på personen Persson?
Andra bloggar om: Göran Persson, Erik Fichtelius, statsministern, Media, Vingåker
13 mars 2007
Måndagen den 12 mars rapporterade Aktuellt om att de svåraste, våldsammaste psykpatienterna ofta skrivs ut - inte för att de är färdigbehandlade utan för att de utgör ett arbetsmiljöproblem. Detta uppseendeväckande påstående kom rättspsykiatern Per Lindqvist med. Socialminister Göran Hägglund som kommenterade detta i en studiointervju ville inte godta den beskrivningen och menade att så får det inte vara.
Visst är det en orimlig åtgärd att neka de svårt sjuka och stökiga patienterna meningsfull vård med motiveringen att de är för svårbehandlade och åstadkommer för stora störningar i verksamheten. Man kan inte med bibehållen professionalitet lösa ett arbetsmiljöproblem med att utesluta de mest vårdbehövande från vården!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)