14 juni 2008

Störst i nederlaget

Den som möter motgångar och nederlag växer säger man ju, så hur stort är då inte Sverige ikväll efter att Spanien på övertid vunnit med 2-1 i fotboll?!

Helst hade många av oss avstått den storheten bara fotbollslandslaget hade vunnit (eller åtminstone spelat oavgjort).

Det är som om dagen efter redan vore här.

Överkörd och omkörd i butiken

Kön sträcker sig runt kyldisken så några av oss måste gå runt den för att kunna köa. Just när vi kommit fram rör raden av väntande på sig och en kraftig dam kliver in i kön före oss. Snopet! Såg hon oss inte? Jo, hennes demonstrativt obekymrade sätt avslöjar. Hon har medvetet brutit sig in.

Väntan blir lång. Priser ska kollas och jag har varukorgen på golvet framför mig och tar i distraktion ner en chipsburk från en hylla och läser. När jag ställer tillbaka den har ännu en kvinna glidit in just framför mig ungefär som när tvåfilstrafik blir till en med hjälp av en blixtlåsteknik. Varannan släpps in. Men här finns inga två filer som ska gå samman. En fil och någon som tränger sig in utan hänsyn till oss som väntat länge.

Nästa gång blir det total och högljudd protest. Samhället rämnar ju när de grundläggande oskrivna överenskommelserna om hur man uppför sig negligeras. Ska vi behöva kämpa om platserna i en kassakö? Blir det så kommer jag att hävda att bristande köuppförande är ett hot inte bara mot det vardagliga livet utan mot samhället. Det hotfulla liger i att umgängesreglerna sätts ur spel. Ingen sammanhållning, inga gemensamma normer, var och en för sig, nu tvingas man att vara sig själv närmast.

Så blir det den starkes och den fräckes rätt som gäller också där i snabbköpet. Butiken, dennaa ministad blir en metafor för vårt gemensamma samhälle. Såsom i affären så ock på jorden.

Jaha, du är ett barn, gå och ställ dig sist. Jasså, du har rollator. Då får du vänta eftersom jag är mycket viktigare (och mera värdefull fattar du väl).Någonstans går väl en gräns... Och de affärer där man struntar i hur kunderna beter sig kommer jag inte att stödja som kund. Jag har tröttnat på fasonerna. Kanske kunde vi ta ut en trängselavgift. Ja vi som måste köa för länge kan ta ut en avgift av butken. Och den tränger sig före får betala våra varor, vi som står bakom och liksom blir överkörda.

Så trängs inte, utan ställ er i sist i kön. Inga gräddfiler för den som gör som han eller hon vill. Det är först i det himmelska sammanhanget som den siste ska bli den förste. Inte kan den principen väl redan nu gälla i matvarubutiken, eller hur!