Fråga kandidaterna i kyrkovalet

Den 20 september blir det kyrkoval. I en enormt överdimensionerad procedur väljs då de personer som på alla nivåer ska styra och bestämma i Svenska kyrkan. Det är viktigt att vi då också ställer frågor så att man kan rösta fram lämpliga personer.

I ett årsmöte i en Allsvensk fotbollsklubb väljer man sin styrelse. I det mötet kan man mycket väl ställa frågan: hur många matcher var då på under förra säsongen? Och vad vet du om fotboll?

Svenska kyrkans val kan inte gärna vara så unikt annorlunda. Så vi kunde ju också fråga dem som (huvudsakligen de politiska partierna) nominerat och ställt upp till val: hur många matcher var du på förra säsongen? Och vad vet du om fotboll?

Väljarna kan förstås tänkas komma på några besläktade frågor som mer hör samman med kyrkans verklighet!

För att få en annan infallsvinkel låter jag Christer Wälivaara (s) få ordet i ett citat från hans blogg: Arbetarrörelsen har varit och är mycket pådrivande för att den Svenska Kyrkans demokratisering och utveckling till en öppen folkkyrka, en folkkyrka som står upp för alla människors lika värde. Vår värdegrund tar vi med oss in i den demokratiska församlingen inom kyrkan och vi driver våra värderingar om frihet, jämlikhet och solidaritet.

Det finns de som ifrågasätter att politiska partier ställer upp i kyrkovalet. De påstår att partierna borde hålla sig borta ifrån kyrkan och överlåta verksamheten till de aktiva. Det tycker inte jag. Vem eller vilka grupper är det annars som ska bestämma vilka värderingar som ska styra kyrkans verksamhet? Svenska Kyrkan ska inte bara vara till för de aktiva, den ska inte bara ledas av de som har mest besökstimmar, vår kyrka är till för alla och våra kyrkodörrar ska inte få slås igen. Jag vill att alla precis som jag ska kunna besöka kyrkan när de känner att det finns behov, man ska inte utestängas för att man inte besökt kyrkan tillräckligt många gånger. Detta är inte en självklarhet för alla intressegrupper som nu mobiliserar för att bli invalda i kyrkans beslutande organ.

Min reaktion: Kyrkdörrarna stängs inte i någon känd kyrka för att man inte är medlem. Frågan är hur man kan styra något man inte vill delta och vara en aktiv medlem i. Jag tänker att tillämpar man Wälivaaras resonemang på det största politiska partiet så borde det ju styras av ALLA väljare! Ingen borde stängas ute för att de inte besökt några partimöten. Eller för att de är likgiltiga inför politik. Ingen ska väl utestängas?

Folke Heim: Spelare som dribblar

Folke Heim, vår gästkrönikör, har följande synpunkter på samtiden:

Publiken och fansen var riktigt arga igår. Jag skyller på dem men jag var minst lika uppretad. Här har man haft en ganska medioker anfallare. Visserligen lagkapten, men likafullt ingen stjärnglans runt honom. Så råkar styrelsen avslöja att de pröjsar honom belopp som skulle räcka att låta oss alla på ståplats och läktare att gå gratis på matcher i flera år. Inte konstigt att man blir förbenad.

Är det så det ska vara? Vi betalar och andra tar ut? Ska inte alla bidra? Även spelare tillhör väl laget? Men ibland undrar jag vems lag de spelar för.

Någon lyckad dribbling har vi väl sett av den överbetalde, men oftast kör han sitt eget race. Ingen lagspelare där inte. Dribblar gör han när det inte behövs. På och utanför planen. Tydligen har han när det gick som sämst i tabellen, spelat på vinst för andra lag. Laganda och solidaritet var det inte så mycket bevänt med. Lad broke som han tydligen spelat på betyder väl killen som är pank, om min skolengelska räcker till. Men pank är han inte. Han har pengar som gräs, gräsligt mycket helt enkelt.

I tidningen fick styrelsen förklara hur de kunnat göra en sån tabbe. Arbetaren är värd sin lön, klämde de till med. Så kan det väl vara, men då kan man väl inte bete sig på planen som om man hade lackskor och finskjortan på, eller hur! Marknaden är sådan för toppspelare, sa de. Ja men sälj han då! Får vi se vem som betalar vad en ö i Medelhavet kostar för en trött smokinglirare, med betoning på smoking.

Nu får faktiskt styrelsen se till att vi går gratis på matcherna resten av året. Det har vi skrapat ihop med vår lojalitet säsong efter säsong. Annars byter vi ut er hela bunten. Och ge oss trogna ett frikort som bonus för resten av året.

Mitt namn är Folke. Folke Heim.

Störst i nederlaget

Den som möter motgångar och nederlag växer säger man ju, så hur stort är då inte Sverige ikväll efter att Spanien på övertid vunnit med 2-1 i fotboll?!

Helst hade många av oss avstått den storheten bara fotbollslandslaget hade vunnit (eller åtminstone spelat oavgjort).

Det är som om dagen efter redan vore här.

Gulddrömmar och uttydning

Gulddrömmar landade i Schweiz, löd en rubrik i torsdagens SvD. Ett plan fullt v realistiska förhoppningar, skrev man, trots att det svenska fotbollslandslaget knappast imponerat i sina senaste matcher. Drömmar kan stå för så mycket orealistiskt. De är vävda (tydligen finns det någon slags drömtråd om man ska tro bildspråket) av bräckliga och orealistiska förväntningar. Drömmarna pekar alltid framåt mot stora prestationer, kärlek, karriär och framgång. Ingen drömmer om att bli sist i gruppspelet eller om att man ska bryta benet.

Av någon anledning fanns det mer om drömmar i SvD. Ett uppsamlingsavsnitt under Idag handlade om drömmar. Rubriken var ett citat: ”Drömmarna en källa till ett rikare inre liv”. I ingressen visar man på hur olika uppfattningar som finns om drömmar. De kan vara en vägvisare till det undermedvetna. De kan också förstås som en biologisk process där hjärnan rensar närminnet. Drömmar under sömn är inte lika vakendrömmarna. De är ganska ofta kryptiska och verkar innehålla symboliskt material. Drömtydning har därför alltid lockat. Redan tidigt i Gamla testamentet tyds Faraos symboliska drömmar av Josef. Läsvärd berättelse!

Men drömmarna i SvD fortsatte in i en annons för det i Sverige ganska nya företaget Media Markt.

I annonsen kunde man läsa: Förverkliga dina EM-drömmar bland 48 000 olika produkter. Jo, jag tackar! Bland alla prylar finns en EM-dröm fördold. Redan där bör man ge upp. Ha-begäret paras med förhoppningar om fotbollsframgångar. Längtan plus teknikprylar öppnar alltså möjligheter för att drömmar ska gå uppfyllelse? Jag tror jag drömmer...