Maud Olofsson attackerar präster

Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Hon hävdar i tidningen Dagen att präster inte ska leda Svenska kyrkan. Vi vill inte att kyrkan ska ledas av präster, säger hon rakt ut. Det tycks gälla alla präster, från pastorsadjunkter till biskopar. Med ledning kan man mena olika saker. Men av intervjun att döma ska präster hålla sig till predikan, men när det gäller vilka hållningar kyrkan ska inta i realiteten, hur den ska handla, då ska folket (dvs politikerna) i folkkyrkan ta över.

Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Det borde hennes partikamtrater, t ex biskopen i Västerås, ta ett allvarligt samtal med henne om. Idag i Svenska kyrkan finns ett delat ansvar för kyrkan mellan kyrkans vigda tjänare och de förtroendevalda. Att rensa bort prästerna från det ansvaret förändrar Svenska kyrkan i grunden till att bli något annat än det varit och är.

Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Tillhör hon verkligen den kyrka som riksdagen stiftat en lag om? I Lagen om Svenska kyrkan § 2 står det: Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet. I lagen står det alltså att präster (kyrkans ämbete) i samverkan ska driva kyrkans verksamhet. Då måste de ju vara med att leda och bestämma!

Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Den kyrka där: kyrkoherden leder all verksamheten i församlingen? Så ska det gå till i Svenska kyrkan enligt Kyrkordningen 2 Kap §5! Maud Olofsson vill uppenbarligen inte ha det så... Om både styrning och ledning ska skötas av folket (partierna) då blir ju prästerna överflödiga i kyrkans vardagliga liv.

Maud Olofsson kan också läsa följande ur Kyrkordningen: Delaktigheten i de döptas och troendes allmänna prästadöme förenar alla i församlingen, vigda och icke vigda. Alla har tillsammans ansvaret för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd. Den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete eller vigningstjänst har gemensamt ansvar för att bedriva en verksamhet i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. För varje församling finns ett kyrkoråd som församlingens styrelse och en kyrkoherde med ansvar för ledning, samordning och tillsyn. (KO Inledningen till Andra avdelningen)

Citaten ovan beskriver denna maktdelning, förr kallad den dubbla ansvarslinjen, i dag mera oprecis kallad det gemensamma ansvaret. En kyrka, där prästerna istället görs till marionetter, utan reellt inflytande och utan tillsynsansvar, till exempel gentemot kyrkoråd och kyrkonämnder, är inte Svenska kyrkan. Där råder en annan ordning. Det borde ledaren för centerpartiet veta och försvara - istället för att attackera prästerna och den rådande ordningen!

Maud Olofssons uttalande kommenteras av Dagens Hasse Boström men även av Frimodig kyrka.

Osynlig valrörelse

Man säger att det är valår i år. Av det märks inte mycket, såvida man inte är särskilt förtjust i att läsa utspel i tidningar i form av debattartiklar i de stora drakarna. Inte ens i nyhets- och debattprogram är genomslaget så omfattande att det blivit svårt att undvika. Men snart stundar Almedalsveckan!

På mycket löslig grund tycks sympatierna byggas. Det borde oroa i partihögkvarteren. För ju mindre vi sätter värde på ideologi och värderingar i partiförpackning, ju svagare band som binder oss till olika alternativ (?), desto mer ombytliga och lynniga blir väljarna och deras gunst allt mindre varaktig.

Och med krympande partier blir det i längden svårare att förstå varför folkmakten på nuvarande sätt vart fjärde år ska kanaliseras via just de gamla partierna som begär mandat att få bestämma allt. I framtiden kanske andra organisationer och bevekelsegrunder får större genomslag? Det ska jag tänka på när solgasset, den värmeböljans dag, blir som starkast och jag lutar mig mot en trädstam i lövverkets skugga...

Midsommar och gudstjänst

Så får detta bli sista midsommarbilden för detta år. Girlanger av björklöv och knutna rosetter bildar en äreport för barnen. Men kortet ska kunna brukas för uppvaktningar och inte bara midsommarhälsningar, det förstår man av att sjömansgossen bär en krukväxt (rosor) och flickorna med sina förkläden (?)har vanliga buketter.

Idag midsommardag. I många församlingar har man tagit chansen att få lite extra ledigt. Att dagen finns i kyrkans Evangelibok och därför är en dag då huvudgudstjänst bör firas har man "glömt bort". Men i morgon, Den Helige Johannes Döparens dag, är det dessutom söndag och då blir det svårare att

låtsas att saken fallit ur minnet. Däremot blir det nog många friluftsgudstjänster (om vädret tillåter) eller förkortade snabbgudstjänster.

Gudstjänster har många fått för sig ska vara evangeliserande och måste då vara trevliga och anpassade för alla som aldrig annars går dit. Därmed har församlingens gudstjänst blivit något annat än den en gång var - de kristnas möte med sin Herre. Nu ska den fylla andra funktioner - locka andra att komma med. Och alla är väl medvetna om att gudstjänsten inte är en sammankomst vilken som helst...

Ringdans från förr

En ringdans kring midsommarstången, eller majstången, med tillönskan, än en gång, om en Glad Midsommar. Kortet tryckt av Eliassons Konstförlag.

Undrar förstås om kortets blå himmel kommer att ha sin motsvarighet denna dag? Och denna natt lär väl bli ljus som alla midsommarnätter bör vara. Vi behöver inte tända eldar som man gjort längre söderut.

I ringens mitt finns en dragspelare. Och de dansande bär kläder från 1900-talets första år: gossar i sjömanskostym och flickor i klänning och breda hattar. Vill Du granska kortet mer? Klicka på det så framträder fler detaljer.

Till sist tänker jag att friluftslivet nog får begränsas just ikväll. Ty även Sydafrikas vuvuzelor bjuder denna afton upp till dans. Väderutsikterna antydde och förutspådde faktiskt regn och det i skurar...

Blomplockning pågår

Midsommarhelgen uppmärksammades förr med vykortshälsningar. Nu för tiden knackar man ner en liten tanke på Facebook eller via e-post. Och idag kan man ju bifoga alla möjliga klipp från platser som YouTube.

Vykortet är medvetet komponerat. Midsommarstångens kransar uppe till vänster har sin pendang i flickan med famnen full av blomster nere till höger. Kanske restes stången för tidigt, flickan hann inte tillbaka efter plockningen för att lämna sina blommor, som ju rätteligen borde fått pryda stång och krans. Hennes besvikelse verkar inte stor. Tvärtom finns där ett glatt leende när hon blickar tillbaka mot oss snett över sin högra axel. Ska Ni komma med för att fira Midsommar?

Den som får kortet blir därmed uppvaktad och hälsad. Här utdelas ett helt makalöst fång med blommor och blad från midsommarens fagra ängar. Glad Midsommar!

Glad Midsommar

Snart är sommarens stora helg här. Och först nu har ängsblommorna börjat komma. I år lär man alltså kunna binda en krans. Det blir vare sig utblommat eller överblommat, utan prunkande vackert.

Även en gammal handkolorerad bild försöker efterlikna sommarens blomsterprakt, även om resultatet är ganska klent. Men en utflykt i gröngräset verkar ändå inte så dumt. Men jag funderar på hur kag ska klä mig. I vit skjorta och kostym med väst och hatt? Och medförandes käpp! Gåbortkläder kunde ju vara ett alternativ till mina ständigt pessimistiska väderspådomar: det blir regn! Men tar man finkläder kanske det inte behöver bli så långa promenader genom skogar och på ängar? Undrar vad sällskapet skulle säga? Stadsmänniska? Du kommer att få gräsfläckar på kläderna? Söndagslirare? Men det bortser jag ifrån. Det är snart ännu en Glad Midsommar!

En fantastisk skön morgon!

Vilken fantastiskt skön morgon, utbrast någon denna förmiddag. Jag muttrade vresigt. Men lovsången till morgonen, så stillsam och varm, bara fortsatte.

Så jag upphov min stämma om den glasinsamlingsbil, eller vad dessa specialfordon kan heta, som backade in på gränden i bostadsområdet. En baklastare var det förstås, när jag tänker efter. Klockan var 06.10 och pipandet blev en väckarklocka för hela kvarteret. De som inte väckts av backningsvarningslätet fick ett häftigt uppvaknande av glaskrossningsskrällen som hördes när tomglasen kraschlandade inne i bilens uppsamlingsutrymme.

När fordonet farit sin väg blev det tyst i 15 minuter. Därefter, klockan 06.25, klipptes gräsmattan med en monsterklippare som inte fått del av den uppfinning vi kallar ljuddämpare. Det brölade, mullrade och rasslade! Vilken fantastisk skön morgon!

Borttappad tro och ingen som letar

Utdrag ur en ny predikan på ordrik:

När televisionstanterna och TV-gubbarna
behöver lite ved på brasan och
behöver få extra nerv i sin sändning
går de ut på gatan
och låtsas fråga vem som helst.
Bröllopsbevakningen var inget undantag
Hur länge har du väntat här?
Vad förväntar du dig?

Om vi gjorde detsamma med hjälp
av dagens predikotext
gick ut på gator och torg och undrade:
Hörrudu, vad är det du har förlorat?

Tänk om svaren blev:
Vi kom inte till fotbolls-VM.
Jag har blivit av med ett världsmästerskap!

Jag har tappat en cykel…

Ingenting, jag har inte förlorat något

Vad är det här? Är det dolda kameran?

En vän, jag har blivit av med en vän
och det är så sorgligt att jag inte
vill prata om det…

Ungefär så där kunde det säkert låta.
Och vårt eget svar blir...?
Vad är det vi blivit av med
som vi behöver söka efter
med frenesi och kraft
som vi absolut borde leta fram?

Jag tror jag vet vad många människor förlorat
De har tappat bort sin tro…
och de letar inte ens efter den

Kungligt bröllop - farligt för barn?

Dagen efter. Tänker på gårdagen. Gatorna var nästan tomma även i inlandets Örebro. Så redan på förmiddagen den dag då kronprinsessan Victoria skulle gifta sig. Och jordgubbarna var slut nästan överallt. Lyran (en blåsorkester) spelade taktfast för torghandlare och några flanörer. I övrigt stiltje... och förväntan.

Min tanke gick till de debattörer som annars ondgör sig över skolavslutningar i kyrkan. Här öste TV (både SvT och TV4) ut sändningar som kulminerade i en gudstjänst. Och som för att påverka barnen ännu mer var där guld och glitter, prinsar och prinsessor, kungar och drottningar. Och tal om att upfylla Kristi lag. Huane mej!

Hur de stackars barnen utsattes för risker, de kunde verkligen ha tagit skada till sin själ! För de hade väl inte fått ett förbud mot att, just denna dag, sitta framför televisionen?

It`s Raining Men

Vykortsvärlden innehåller alla möjliga udda iakttagelser. Nu i det kungliga bröllopets vecka så är väderutsikternas status uppgraderade. Alla funderar kring vädret på lördag. Här en väderförutsägelse som kanske kan väcka intresse?

Om det regnar gubbar

I dag jag till dig lubbar!

En oerhört tidig: It´s Raining Men...

Högmässa i London, Rom och Hong Kong

Högmässan, vad är det? En världsfrånvänd förlegad mötesform där vår tids frågor och problem inte ryms? En ointressant återvändsgränd som kommer att förlora mot mediabruk, fritidsintressen, hälsotrender och gym?

För den osedvanligt närsynte kan det vara så. För den som tror att högmässan bara är det som sker där den personen finns med. Men - högmässan består ju av den kristna kyrkans levande möte med sin Herre i bön och lovsång, i nattvardens firande. Och den högmässa som firas i Vallstena, Viby eller Kiruna hänger samman med gudstjänster i den anglikanska kyrkan till exempel i London, med katolska mässor i Rom och med lutherska högmässor i Minneapolis, Hong Kong eller Rio.

Och överallt utom just i den rika västvärldens modernistiska hörn firas gudstjänst i kyrkor som växer och där tron föds på nytt! Men här stannar allt fler i sängvärmen eller går på gym! Och så skyller man det egna valet på någon slags kyrkans tråkighet. Först ska man bara göra annat, men sedan, som prioritet 32 eller så, kanske ha med kyrkans gudstjänst att göra.

Våffeldag på försommaren

Våffelmåndag på församlingshemmets gård en försommardag ger möjlighet till några samtal. Vi småpratar och sätter tänderna i sprödgräddade rutor med hallonsylt och grädde. Kaffet doftar nybryggt och är skållande varmt. Nyttigt är det nog inte, men stunden kring bordet blir festlig.

Men då sommaren knappt står oss bi är det huttrande kyligt i skuggan. Där solen borde vara beständigt är det enbart några skygga solglimtar som letar sig fram. Men en liten paus i springet mellan det ena och det andra är så välgörande!

Tillställningar inför Guds ansikte

Stefan Swärd går i ok med Christer Sturmark på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Nu senast måndagen den 14/6 genom att ondgöra sig över ett Förlegat religionstvång för kronprinsessan. (Idag rättade SvD angivelsen om att den Augsburgska bekännelsen skulle vara från 1593 - den är från 1530. Vid Uppsala möte 1593 ställde man sig dock bakom bekännelsen. Vill man läsa texten till Confessio Augustana finns den här.)

Redan i mars roade de sig på Newsmill med en annan artikel om samma frågeställning. Så SvD lyckades denna gång publicera något som redan varit i svang i annat sammanhang. Och upprördheten över förhållandet att Kungen och det kungliga huset ska tillhöra den evangeliska lutherska läran är märkligt stor. I sak har de rätt, alla borde få ha religionsfrihet, även de kungliga. Men ingen tvivlar väl heller på att om Kungen skulle begära att få en ändring till stånd skulle riksdagen genast ombesörja det? Och skulle Victoria bli katolik (!) skulle hon säkerligen som drottning inte behöva abdikera och flytta till Rom. Historien skulle inte behöva upprepa sig, hon kunde lugnt stanna kvar och fira gudstjänst i någon församling inom Stockholms katolska stift.

Stefan Swärd, pastor i Elimkyrkan på Östermalm, som borde anse att en gudstjänst är något viktigt, står bakom slutklämmen i artikeln: Och varför låta det tvångsmässiga statskyrkomonopolet fortfarande ha sitt grepp om Sveriges offentliga liv med en tillställning i Storkyrkan under ledning av ärkebiskopen. Undrar vad Stefam Swärd är van vid från sin församling? Vilka tillställningar arrangeras egentligen där inför Guds ansikte?

Saken har nu även uppmärksammats i tidningen Dagen och på domprost Åke Bonniers blogg!

Skolavslutningar i kyrkan om prästen ges ledigt?

Mötet mellan skolan och kyrkan fortsätter att vålla konvulsioner. I Människor och tro behandlades frågan. Skolavslutniungar, jag säger bara skolavslutningar! Frågan diskuterades i Sveriges Radio denna morgon och som vanligt krattades manegen åt Christer Sturmark från livåskådningshumanisterna. Det känns fantasilöst att det alltid är han som framträder i den pågående kampanjen mot kristen tro.

Han använde det märkligaste argument som hitills förekommit i diskussionen. Argumentet utvecklades ungefär: kyrkan tillhör vårt gemensamma kulturarv och därför bör alla få använda kyrkorna! Det är rimligt att ge prästen ledigt, sa Sturmark. Är inte det lite orättvist mot vaktmästare, städare och kantorer, vars tjänster man på många håll vill nyttja?

Till argumentet hörde att man ju betalar till underhållet av kyrkorna via skattsedeln. Betänk då att man betalar även till landets försvar vilket inte innebär att man kan låta officerarna gå hem och använda regementets lokaler för egna syften.

Sturmark argumenterar som om det fanns en kulturell allemansrätt som gjorde att man kunde ta fornminnen eller historiska företeelser i besittning. Något som mycket opreciserat sägs ingå i vår gemensamma historia, i vårt kulturarv, skulle nu bli möjligt att ta över?!

Tillgänglighet är en viktig sak för Svenska kyrkan men nyttjanderätten regleras, tidigare i svensk lag, numera i kyrkordningen. Där framgår att om rummet ska upplåtas måste verksamheten stämma med det invigda kyrkorummets helgd.

Dessutom kan man undra vem som just då skulle överta ansvaret för det invigda kyrkorummet med sina liturgiska föremål och altaret som vittnar om Guds närvaro. Men det kanske man vill dölja bakkom ett skynke? Även under en skolavslutning ska kulturskatterna vara skyddade, brandskyddet fungera och helst tänker väl Sturmark att ljudbordet är påslaget och att högtalarna och mikrofonerna ska vara på plats och fungera.

Är det en god ordning enligt Humanisterna? Skicka hem värden och ta över kalaset?

Läs även Eva Brunnes och Lars Friedners debattinlägg om kyrkan och skolavslutningar. Eller KD:aren Gunilla Tjernbergs uttalande i Dagen.

Kyrkans nationaldag och Sveriges

Söndag och nationaldag. Nationaldag och söndag. Det sekulära nationalstaten kan möta de himmelska härskarornas firande. I kyrkoåret är nationaldagen en annan än den svenska. Guds rikes nationaldag firas faktiskt varje söndag och inte bara en blågul dag om året. Det blå kan möjligen stå för Mariadagar men det gula har knappast plats. Såvida man inte ser att det är himmelskt guld, representerande det eviga ljuset. Och korset på fanan är faktiskt ett kors, ett den kristna kyrkans vittnande kors. En påminnelse om att oavsett nationalitet är det som vi läser i Fil 3:20-21: Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.

Vårt hemland är himlen... Och särskilt synligt tycker många att det blir vid intåget den 1 advent.

Samma spännande möte mellan olika världar sker när den sekulära helgdagen 1 maj prövar att infalla en söndag. Det har inte som jag kan minnas hänt på en röd dag. Kyrkan står sällan upp för att den röda färgen var intecknad långt innan den sattes på fana i täten för ringlande demonstrationer. Pingsten röda andeeld har givit inspiraiton och kraft åt rödmärkta martyrer genom ett par årtusenden i kyrkans långa historia av lidande och kamp. Och den har understrukit andens utgjutelse i dop och konfirmation. Så är det! Kyrkan kan med stolthet hålla fram sin röda historia och färg!

Yra studenter i studentyra

Studentvagnarna rullar förbi. Musiken är öronbedövande. Stackars människor som ska gå ut i livet dagen efter och lomhörda! Och dagen efter med tanke på den mängd flaskor och burkar som svingas. Skälet kan väl knappast vara att studenterna behöver bedöva sig för att stå ut med att klafsa runt en hel dag med jättenappar och slokande liljekonvaljer hängande runt halsen i blågula band?

Berusningen är förvisso stor redan innan drogerna (vin, sprit, öl, cider mm) hälls i. Då blir de nybakade (?) studenterna dubbelt vimsiga i mössan. Glädjen över den egna förträffligheten är en beståndsdel av att ta studenten. Så tillvida är det ingen stor skillnad mellan 60-talet och det nya årtusendets första 10-tal. 3-4 år på gymnasiet var då som nu en oändlig tidsrymd och när man passerat genom alla klasserna och blivit färdig (!) blir man omåttligt glad. Numera mera lössläppt övernöjd än förr, tänker jag trots allt.

Men av vagnar och talkörer att döma har könsord och svordomar erövrat en större del av examensvokabulären. Men vad man vrålar i euforisk yra är inte samma sak som det man säger när man möter och hälsar sina äldre släktingar och föräldrarnas bekanta.

Fy f-n vad jag är bra, besvaras i Närke tålmodigt med ett enkelt: idag, ja! Är det den berömda jantelagen? Ja´nte vet jag. Men uppfattar jag dialogen rätt handlar den om en ganska bekymrad tolerans med oro för morgondagens risk för kraschlandning i den för unga människor ganska hårda tillvaron.

Enkäter om enkäter om...

Folk svarar inte längre på enkäter. Inte i tillräcklig omfattning, vilket leder till allt osäkrare slutsatser om framtid, hälsa, ekonomi och annat väsentligt. Det kommenteras bl a i Dagens Industri. Och P1-Morgon har två inslag om fenomenet att svenskar är trötta på enkäter!

Man kunde rent av tro att väderleken ibland prognosticerades efter en enkät, med tanke på att kollen genom fönstret och förutsägelserna vid jämförelse kunde skilja sig från åskväder till strålande sol.

Med anledning av enkätproblemet vill jag avslöja en enkät som handlar om enkättrötta personer.

Varför svarar du inte på enkäter?
Det gör jag ju!

Varför faller somliga bort och låter bli att svara på enkäter?
De har väl redan tagit ställning till hundra frågor före frukost. Hur är vädret? Är det kallt? När går bussen? Vem ska du rösta på? Fick du några nya enkäter igår? Från något nytt institut? DE har väl blivit trötta och undrar över meningen med alla frågor och fått enkätdepression när man undrar om det finns några svar? Finns det verkligen svar på alla frågor?

Vilken nytta gör enkäter?
Den som vill veta något slipper stå i kö för att träffa folk och sedan mest höra dem humma och vara osäkra om det mesta. Som när någon fick frågan vilken artikel läste du först i morgontidningen. Och som inte hade läst någon morgontidning utan lyssnat på radio. Ingen vill väl framstå som en icke-läsare och svaret blev därför utan närmare eftertanke: TV-programmet. Men de håller folk sysselsatta pch sysselsättning gillar vi i det här landet, om man får tro statistiken.

Får du många enkäter?
Jag kan icke räkna dem alla...

Är de besvärande många?
Jo, jag kan knappt komma in i mitt arbetsrum för alla staplar med enkäter med frågor om ditten och datten.
Och enkäterna är svåra att hålla borta. De sipprar in genom telefonen, de tar sig med ett pling in via e-posten, de kommer med brevbäraren och de lämnas med bud. Och på arbetsplatsen sitter alla var dag med pannorna i djupa veck över nya enkäter. Vi har blivit tvungna att införa enkätsvararförbud på torsdagar för att hinna med något annat. En del fuskar dessutom och tar med sig enkäterna hem för att hinna med.

Nämn några som du fått den senaste tiden, mellan 15 februari och 12 maj?
Liturgiförändringar sedan förra året. Läsvanor för morgontrötta. Väljarundersökning om det hade varit val idag. Väljarundersökning om det hade varit val om en vecka. Väljarundersökning om värdet av väljarundersökningar. Väljarundersökning om läsvanor. Tv-tittarfrekvens på tisdagkvällar mellan 19 och 21. Vilka annonser fångar ditt intresse? Väljarundersökning om vilket elbolag man valt. Transportmedelsundersökning om kollektivtrafik som man använder eller inte? För eller emot valfångst. Margarin- och smörkonsumtionens förbindelse med brödåtgång. Hälsoundersökning för människor i åldern mellan 60 och 60,3. Och så den här enkäten om enkäter.

Om du fick välja, vilken enkät skulle du helst vilja svara på?
En med konfidentiella frågor som av sekretesskäl inte kan uppges.

Menar Du alltid allvar med Dina enkätsvar?
Gissa!



Här som bonus ett citat från en sida om statistik.
Hoppas inte för mycket av statistiska metoder för inferens
Poängen med statistiska metoder är i regel att få kontroll på det som kan kallas "urvalsfel", dvs den osäkerhet som smyger sig in när man tar ett stickprov istället för mäter hela populationen. Ska metoderna fungera utan inskränkningar förutsätts att dessa stickprov är tagna med någon slumpmässig mekanism, vilket ställer särskilda krav. Det räcker inte att gå ut och fråga de man råkar träffa, för även om man inte har kontroll så uppfyller detta inte kraven på slumpurval. Funderar du på vad som menas med slumpurval är det lämpligt att läsa på.

Kopplat till detta är ett vanligt misstag: har du en totalundersökning så har du definitionsmässigt inget urvalsfel. Då är i regel inte heller statistiska metoder (konfidensintervall, hypotesprövning,…) meningsfulla eller ens korrekta.

Likaså kan statistiska metoder inte avhjälpa brister i form av bortfall. Det finns metoder för kompensation eller korrigeringar, men det bygger då på att man har bakgrundskunskap - ofta i form av tidigare undersökningar - om den aktuella populationen. Det läget är inte så vanligt.

Allmänt sett kan statistiken vara ett värdefullt stöd, men det kan aldrig ersätta kunskap om de fenomen som studeras. Även om det ser snyggt ut att uttala sig i termer av "signifikansnivåer, p-värden eller annat så betyder det inte att tillämpningarna ens är vettiga.