Maud Olofsson vill lyfta bort präster från ledningen av Svenska kyrkan. I tidningen Dagens intervju med henne blev det glasklart. Innebär det att hon och partiet kommer att ta konsekvenserna av sin ståndpunkt?
Ska det finnas minsta lilla trovärdighet i Maud Olofssons hållning bör den rimligen leda till att centerpartiet nu lyfter bort de präster som på centermandat är med och styr och ställer i kyrkomötet. Sten Elmberg och Anders Åkerlund, till exempel. Eller är det så att just dessa präster duger? Handlar det om andra präster? De som inte har partibok, är det sådana präster som inte ska få leda kyrkan?
På sin hemsida understryker centerpartiet att det är folkkyrkan man värnar om: Centerpartiet har valt att fortsätta engagera sig i Svenska Kyrkan trots att denna har skilts från staten. Orsaken till detta är att vi vill ställa upp och värna om en öppen och demokratisk folkkyrka.
Maud Olofsson motsätter sig nu att det i Svenska kyrkan, folkkyrkan, innebär ett delat ansvar med en tydlig ledarroll för ett stort antal präster: särskilt gäller det biskopar och kyrkoherdar. Den ordningen vill hon uppenbarligen ändra på!
När en partiledare uttalar sig så renodlat antiklerikalt borde faktiskt Kyrkans Akademikerförbund säga ifrån! Centerpartiets angrepp, genom Maud Olofsson, på vigningstjänsten och Svenska kyrkans ordning bör inte stå oemotsagt!
Visar inlägg med etikett Centerpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Centerpartiet. Visa alla inlägg
01 juli 2010
30 juni 2010
Maud Olofsson attackerar präster
Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Hon hävdar i tidningen Dagen att präster inte ska leda Svenska kyrkan. Vi vill inte att kyrkan ska ledas av präster, säger hon rakt ut. Det tycks gälla alla präster, från pastorsadjunkter till biskopar. Med ledning kan man mena olika saker. Men av intervjun att döma ska präster hålla sig till predikan, men när det gäller vilka hållningar kyrkan ska inta i realiteten, hur den ska handla, då ska folket (dvs politikerna) i folkkyrkan ta över.
Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Det borde hennes partikamtrater, t ex biskopen i Västerås, ta ett allvarligt samtal med henne om. Idag i Svenska kyrkan finns ett delat ansvar för kyrkan mellan kyrkans vigda tjänare och de förtroendevalda. Att rensa bort prästerna från det ansvaret förändrar Svenska kyrkan i grunden till att bli något annat än det varit och är.
Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Tillhör hon verkligen den kyrka som riksdagen stiftat en lag om? I Lagen om Svenska kyrkan § 2 står det: Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet. I lagen står det alltså att präster (kyrkans ämbete) i samverkan ska driva kyrkans verksamhet. Då måste de ju vara med att leda och bestämma!
Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Den kyrka där: kyrkoherden leder all verksamheten i församlingen? Så ska det gå till i Svenska kyrkan enligt Kyrkordningen 2 Kap §5! Maud Olofsson vill uppenbarligen inte ha det så... Om både styrning och ledning ska skötas av folket (partierna) då blir ju prästerna överflödiga i kyrkans vardagliga liv.
Maud Olofsson kan också läsa följande ur Kyrkordningen: Delaktigheten i de döptas och troendes allmänna prästadöme förenar alla i församlingen, vigda och icke vigda. Alla har tillsammans ansvaret för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd. Den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete eller vigningstjänst har gemensamt ansvar för att bedriva en verksamhet i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. För varje församling finns ett kyrkoråd som församlingens styrelse och en kyrkoherde med ansvar för ledning, samordning och tillsyn. (KO Inledningen till Andra avdelningen)
Citaten ovan beskriver denna maktdelning, förr kallad den dubbla ansvarslinjen, i dag mera oprecis kallad det gemensamma ansvaret. En kyrka, där prästerna istället görs till marionetter, utan reellt inflytande och utan tillsynsansvar, till exempel gentemot kyrkoråd och kyrkonämnder, är inte Svenska kyrkan. Där råder en annan ordning. Det borde ledaren för centerpartiet veta och försvara - istället för att attackera prästerna och den rådande ordningen!
Maud Olofssons uttalande kommenteras av Dagens Hasse Boström men även av Frimodig kyrka.
Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Det borde hennes partikamtrater, t ex biskopen i Västerås, ta ett allvarligt samtal med henne om. Idag i Svenska kyrkan finns ett delat ansvar för kyrkan mellan kyrkans vigda tjänare och de förtroendevalda. Att rensa bort prästerna från det ansvaret förändrar Svenska kyrkan i grunden till att bli något annat än det varit och är.
Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Tillhör hon verkligen den kyrka som riksdagen stiftat en lag om? I Lagen om Svenska kyrkan § 2 står det: Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet. I lagen står det alltså att präster (kyrkans ämbete) i samverkan ska driva kyrkans verksamhet. Då måste de ju vara med att leda och bestämma!
Vilken kyrka tillhör Maud Olofsson egentligen? Den kyrka där: kyrkoherden leder all verksamheten i församlingen? Så ska det gå till i Svenska kyrkan enligt Kyrkordningen 2 Kap §5! Maud Olofsson vill uppenbarligen inte ha det så... Om både styrning och ledning ska skötas av folket (partierna) då blir ju prästerna överflödiga i kyrkans vardagliga liv.
Maud Olofsson kan också läsa följande ur Kyrkordningen: Delaktigheten i de döptas och troendes allmänna prästadöme förenar alla i församlingen, vigda och icke vigda. Alla har tillsammans ansvaret för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd. Den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete eller vigningstjänst har gemensamt ansvar för att bedriva en verksamhet i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. För varje församling finns ett kyrkoråd som församlingens styrelse och en kyrkoherde med ansvar för ledning, samordning och tillsyn. (KO Inledningen till Andra avdelningen)
Citaten ovan beskriver denna maktdelning, förr kallad den dubbla ansvarslinjen, i dag mera oprecis kallad det gemensamma ansvaret. En kyrka, där prästerna istället görs till marionetter, utan reellt inflytande och utan tillsynsansvar, till exempel gentemot kyrkoråd och kyrkonämnder, är inte Svenska kyrkan. Där råder en annan ordning. Det borde ledaren för centerpartiet veta och försvara - istället för att attackera prästerna och den rådande ordningen!
Maud Olofssons uttalande kommenteras av Dagens Hasse Boström men även av Frimodig kyrka.
16 februari 2009
Partierna skäller ut 9 biskopar
Diskussionen i Svenska kyrkan om vigselrätt går vidare. Nu med mer bisarra tonlägen. Socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet, Olle Burell, och Centerns gruppledare, Karin Perers, hade i söndagens Svenska Dagbladet (15/2) en artikel. Inlägget var ett svar på de 9 biskoparnas tidigare artikel i DN. Artiklarna bör läsas i en följd för att man ske vem som beskriver den som har en annan åsikt med förklenande och respektlösa tillmälen. Det är inte biskoparna, kan jag ge som en ledtråd.
Nu skruvas tonläget upp. Det blir mest en utskällning av de 9 biskoparna som har vågat yttra sig på ett för politikerna misshagligt sätt. Några citat kan ge en bild av attityden mot biskopar med fel övertygelse. Burell och Perers skriver: I dagarna har vi med sorg i hjärtat fått konstatera att nio av Svenska kyrkans biskopar tycks leva i en annan verklighet än den vi känner.
Biskoparnas bild av hur hindersprövning går till kommenteras med: Bara detta visar att de saknar verklighetsförankring.
De skriver vidare: Som gruppordförande för Socialdemokraterna respektive Centerpartiet i kyrkomötet kan vi inte stilltigande åse hur biskoparna skadar förtroendet för Svenska kyrkan.
Burell och Perers: Värst av allt är kanske ändå att de nio biskoparnas förslag strider mot gällande svensk lag, som kräver att äktenskap ingås i vittnens närvaro.
De skriver också: Årets ungdomsbarometer visar att Svenska kyrkan är den institution som Sveriges ungdomar har lägst förtroende för. De nio biskoparnas kampanj, som i praktiken leder till ett värn av förtryckarna i stället för de förtryckta, lär inte motverka denna misstro.
En sammanfattning: Biskoparna får de politiska företrädarna att känna sorg. Biskoparna saknar verklighetsförankring. Biskoparnas inställning skadar förtroendet för Svenska kyrkan. Värst är att biskoparna vill något i strid mot svensk lag. Och biskoparna värnar i praktiken förtryckare istället för de förtryckta.
Vilken rörelse eller organisation som helst där man har en sådan bild av sina mest publika och symboliskt laddade ledare hade naturligtvis krävt ledarnas avgång eller avsatt dem. Men här verkar uppgiften mer handla om att tygla dem, att fostra dem, att tvinga in dem i ledet där alla med rätta åsikter befinner sig. Sådan kyrklig praxis förskräcker.
Det finns mycket mer i artikeln som ALLA intresserad av sambandet kyrka - partipolitik borde läsa. Burell och Perers: Och i stället för att glädja sig åt att riksdagen lyckas förena införandet av en könsneutral äktenskapslagstiftning, med att även samkönade par kan få uppleva ett riktigt kyrkbhröllop, försöker de stoppa detta.
När jag läser de 9 vill de erbjuda kyrkbröllop med en enda skillnad - nämligen att den juridiska delen handhas av myndigheterna. Det skulle ju betyda att det som för Burell och Perers är det viktigaste i ett riktigt kyrkbröllop är juridiken. Kan de verkligen tänka så? Man kan starkt misstänka att det är just så eftersom Burell och Perers senare i sin artikel skriver: För vem tror på allvar att en kyrklig välsignelseakt över ingånget äktenskap inte mycket snart kommer att betraktas som något endast för "de riktigt religiösa".
Burell och Perers som på detta vis brännmärkt biskoparnas felaktiga åsikter avslutar sin artikel med följande ord: Vid höstens kyrkomöte kommer våra två nomineringsgrupper, som förenas i arbetet för en öppen och demokratisk folkkyrka, att värna Svenska kyrkans vigselrätt.
Tvivlar någon efter detta på hur de politiska partierna (i kyrklig terminologi -nomineringsgrupperna) kommer att besluta? Tvivlar någon på vem som bestämmer i det kristna trossamfundet Svenska kyrkan?
Nu skruvas tonläget upp. Det blir mest en utskällning av de 9 biskoparna som har vågat yttra sig på ett för politikerna misshagligt sätt. Några citat kan ge en bild av attityden mot biskopar med fel övertygelse. Burell och Perers skriver: I dagarna har vi med sorg i hjärtat fått konstatera att nio av Svenska kyrkans biskopar tycks leva i en annan verklighet än den vi känner.
Biskoparnas bild av hur hindersprövning går till kommenteras med: Bara detta visar att de saknar verklighetsförankring.
De skriver vidare: Som gruppordförande för Socialdemokraterna respektive Centerpartiet i kyrkomötet kan vi inte stilltigande åse hur biskoparna skadar förtroendet för Svenska kyrkan.
Burell och Perers: Värst av allt är kanske ändå att de nio biskoparnas förslag strider mot gällande svensk lag, som kräver att äktenskap ingås i vittnens närvaro.
De skriver också: Årets ungdomsbarometer visar att Svenska kyrkan är den institution som Sveriges ungdomar har lägst förtroende för. De nio biskoparnas kampanj, som i praktiken leder till ett värn av förtryckarna i stället för de förtryckta, lär inte motverka denna misstro.
En sammanfattning: Biskoparna får de politiska företrädarna att känna sorg. Biskoparna saknar verklighetsförankring. Biskoparnas inställning skadar förtroendet för Svenska kyrkan. Värst är att biskoparna vill något i strid mot svensk lag. Och biskoparna värnar i praktiken förtryckare istället för de förtryckta.
Vilken rörelse eller organisation som helst där man har en sådan bild av sina mest publika och symboliskt laddade ledare hade naturligtvis krävt ledarnas avgång eller avsatt dem. Men här verkar uppgiften mer handla om att tygla dem, att fostra dem, att tvinga in dem i ledet där alla med rätta åsikter befinner sig. Sådan kyrklig praxis förskräcker.
Det finns mycket mer i artikeln som ALLA intresserad av sambandet kyrka - partipolitik borde läsa. Burell och Perers: Och i stället för att glädja sig åt att riksdagen lyckas förena införandet av en könsneutral äktenskapslagstiftning, med att även samkönade par kan få uppleva ett riktigt kyrkbhröllop, försöker de stoppa detta.
När jag läser de 9 vill de erbjuda kyrkbröllop med en enda skillnad - nämligen att den juridiska delen handhas av myndigheterna. Det skulle ju betyda att det som för Burell och Perers är det viktigaste i ett riktigt kyrkbröllop är juridiken. Kan de verkligen tänka så? Man kan starkt misstänka att det är just så eftersom Burell och Perers senare i sin artikel skriver: För vem tror på allvar att en kyrklig välsignelseakt över ingånget äktenskap inte mycket snart kommer att betraktas som något endast för "de riktigt religiösa".
Burell och Perers som på detta vis brännmärkt biskoparnas felaktiga åsikter avslutar sin artikel med följande ord: Vid höstens kyrkomöte kommer våra två nomineringsgrupper, som förenas i arbetet för en öppen och demokratisk folkkyrka, att värna Svenska kyrkans vigselrätt.
Tvivlar någon efter detta på hur de politiska partierna (i kyrklig terminologi -nomineringsgrupperna) kommer att besluta? Tvivlar någon på vem som bestämmer i det kristna trossamfundet Svenska kyrkan?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)