Regeringen borde skämmas som tvingar Örebroarna betala!

Storstadregeringen fortsätter diskriminera en, och endast en, av landets läkarutbildningar! En överenskommelse som handlade om de tre första årens verksamhet påstår regeringen nu ska gälla framöver! Skandal! Svenska medicinstudenter ska med andra ord tvingas fortsätta snylta på andra länders läkarutbildningar därför att staten inte vill behandla landets läkarutbildningar lika.

Så här rapporterar Svt Örebro: Trots att Örebro universitet bidrar till att lösa läkarbristen i Sverige betalar bara staten för halva utbildningen. Universitetets rektor kallar det hela extremt märkligt och diskriminerande. – Jag förstår inte hur utbildningsdepartementet kan godkänna det här, säger han.

Örebro Universitets rektor riktar skarp kritik mot utbildningsdepartementet eftersom att läkarutbildningen bara erhåller halv finansiering från staten. Resterande delar finansieras inom ramen för universitets ordinarie budget.

– Det innebär att vi måste flytta pengar från andra utbildningar för att kunna väga upp läkarutbildningen, förklarar universitetets rektor Johan Schnürer.

 

Det är bara att hoppas att någon presenterar en avhandling eller en vitbok över statens, utbildningsdepartementets och andra myndigheters hantering av läkarutbildningen i Örebro från dess första början. I flera år fick man känna av de andra stora läkarutbildingarnas aggressiva försvar för sina revir. Någon uppkomling i inlandet ville man inte veta av. Bättre då att svenska medicinare blockerade utbildningar i Danmark och Polen...?

 

Och nu vägrar man att finansiera denna behövda utbildning! Fråga de vårdcentraler och lasarett där det är svårt att fylla de inrättade tjänsterna om läkarna från Örebro behövs och är efterlängtade. Men i regeringskansliet tycker man det är rimligt att skattebetalarna just i Närke ska betala halva läkarutbildningen. Varför inte testa den modellen även i Göteborg, Uppsala, Stockholm och Linköping? Gissa vilka litanior som då skulle kvädas.

 

Skäms regeringen! Protesterna som nu lär komma är välförtjänta. Ingen kommer att tro på Era stora ord om utbildningssatsningar när ni på detta sätt tvår era händer och vältrar kostnaden på lokalbefolkningen i Örebro! Skäms!

Och se - vad texten om Sackaios berättar

Utdrag ur en ny predikan på ordrik

När dessa ord - och se - dyker upp i en bibeltext

vet man att här får man veta något viktigt

om hur Jesus är, man ser igenom, bortom och förbi

det som finns på ytan

Vi ges en nyckel till djupare förståelse

och undrar vad mer kan man då se?

Människan börjar längta efter att se Jesus –

det gjorde Sackaios så till den grad att han

sin utsatta ställning och dåliga rykte till trots

(publikan och korrupt tullindrivare)

klättrade upp i ett träd

Jesus ser oss - som han såg Sackaios.

Det är inte bara med en flyktig och ointresserad blick

han ser med engagemang och intresse,

ja, långt mer än vad som kan kännas behagligt.

Men ibland kan det vara skönt

att äntligen bli genomskådad och avslöjad…

Jesus känner oss vid namn och vet våra liv –

så som han kände Sackaios och visste allt

om honom. Roller, masker eller förställning hjälper inte.

Han skäms inte för oss hur livet än har blivit –

trots att anklagarna förargat mumlar

(skäller och står) i om syndare

Han bjuder in sig till oss – såsom han erbjöd:

idag skall jag gästa ditt hem.

När Jesus möter en människa förvandlas

hon och hennes tillvaro –

såsom Sackaios ångrade och bättrade sig,

gjorde bot och fick förlåtelse:

idag har räddningen nått detta hus

Man kan göra upp med det förflutna,

rätta till det som blivit galet

Det är nog ingen tillfällighet att

tolvstegsprogrammet för missbrukare

innehåller steg då man ställer tillrätta,

allt som man förmår

Man söker upp, kontaktar, reder ut

så som Sackaios nu gjorde upp med sitt förflutna

Snabbtåg utan stöd i Skriften

Ett hundra miljarder och mer därtill ska de supersnabba tågen kosta, sägs det. Med tanke på all slags byggnations glädjekalkyler lär det inte räcka till. Allt för att man ska kunna förflytta sig från Stockholm till Göteborg och Malmö via Jönköping i en rasande fart. Och i motsatt riktning.

En plan för infrastrukturen i det utdragna landet som än mer kommer att gynna storstadsområdenas expansion och glesbygdens förtvining och död! Landet norr om huvudstaden finns inte! En stor del av inlandet inte heller.

Ta Gotland till exempel. Några snabbtåg dit lär det knappast bli. Ingen bro heller. Utan båtresor som kostar de resande mer än det smakar. Sommartid blir det inte sällan mer än 2.500:- för en bil och två personer att komma till Visby och tillbaka till Nynäshamn igen. Behöver man ta sig ner till ön några gånger till per år har man snart lagt ut så pass att det är skäl att överväga att istället skaffa hus i Provence eller Toscana. Eller i Norrlands inland. Med några extra subventionsmiljarder kunde resorna till och från Gotland i princip bli kostnadsfria för resenärerna. Landsvägspriser till Gotland!

Istället för supersnabba tåg behövs fungerande järnväg som binder samma landets alla delar. Då kanske landsbygden åter fick puls och andning. De landsändar som nu har besvärande cirkulationsproblem och med återkommande proppar kunde framgångsrikt rehabiliteras och återvinna hälsan.

Till sist är den springande frågan denna: varför har Ni så himla bråttom att fara mellan de mest tättbefolkade storstadsområdena? Res med måtta och förstånd så Ni hinner hämta andan. Bergspredikans uppmaning att se på blommorna på marken och fåglarna på himlen hinns inte med. Och vore jag mera fundamentalt bokstavstroende skulle jag nog ha påstått att det gör snabbtågen nästan obibliska. Ungefär så!

Idag somnade jag på ett sammanträde

Idag somnade jag på ett sammanträde. Klockan kvart i fyra. Å blanka eftermiddagen. Åtminstone tror jag det. För jag kan inte redogöra för en kvart att mötet. Vilket är generande för en ålderstigen herre. Tiden kan förstås ha hickat till och en kvart försvunnit av bara farten. Sömn är den troliga orsaken. Så vill jag inte ha det. Även om det inte var mitt fel.

Jag tänker hämningslöst skylla ifrån mig. Jag har inte sovit så mycket i natt som jag borde ha gjort. Det vill jag skylla på Åsa Jinder. Någon gång under nattens timmar repriserades hennes sommarprogram (?). Hon berättar där om sitt liv på ett fängslande och gripande sätt. Det fångade mig så pass att jag bara måste fortsätta lyssna.

Kunde du inte ha stängt av radion? Jo, det hade varit möjligt. Men eftersom den stod på den sovande medmänniskans nattduksbord hade jag behövt gå upp. Och då vet an hur det går. Man vaknar ännu mer. För min del brukar jag omedelbart börja frysa. Så då hoppades jag att sömnen skulle övermanna mig och programmet tystna. Men där låg jag och lyssnade. Hur hon smygövade på pappans hemmabygd nyckelharpa som mycket liten. Och hur hon fick börja gå i lära hos en egensinnig spelman. Och hur hon hälsades som ung riksspelman - inget träd växer upp i himlen. Vilket nog betydde att hon ingenting var och inte heller skulle kunna bli det...  Så blev det barn och lycka. Och en otäck bilolycka där hon var en hårsmån från att stryka med.

Inte förrän kvart i fyra på eftermiddagen domnade jag bort en stund. Efter en hyfsat väl genomförd arbetsdag. Undrar så om jag höll stilen och såg ut som om jag bara tänkte med slutna ögon? Eller om jag tappade huvudet och snarkade? Finkänsligheten sitter ibland mycket djupare än vad som vore önskvärt. En liten armbåge i mellangärdet kunde ha gjort nytta.

När jag på nytt var helt närvarande begärde jag ordet och sa något. För att visa att jag tänkt, även om jag slumrat till. Fast säker är jag inte. Jag kan ju ha drömt alltihop?!

Presidentvalskampanj i media

"Trump har rest sig upp till stående, basunerar SvD:s förstasida upp denna morgon. I min lokaltidning NA finns en stor artikel med rubriken: Hätsk duell räddade Trump. Vad är det som händer? Är det den långsamma tillvänjningen vad gäller grovt språk, osanningar och hot som nu mot slutet av presidentsvalkampanjen framstår som godtagbara? En kandidats om hotar att utreda och fängsla sin motkandidat, skulle han vinna, kan alltså resa sig upp till stående och rädda sig och sin kampanj vidare?

Om bedömningen är riktig i dessa rubriker håller Trumps egna påstående på att besannas: ett land som faller sönder. Att det är han som är en av de påtagliga orsakerna till nya motsättningar och klyftor verkar han helt oförstående till. För ett par år sedan hade knappast någon trott att det vi nu ser utspela sig ens varit möjligt.

Tron sitter trångt

Den rätta kristendomen är inget populärt ämne för konversation. Inte ens för seriösa samtal eller behandling i seminarier verkar någon vilja ta uttrycket den rätta kristendomen i sin mun. Men varför skulle någon vilja göra det? Själva saken står fram som allt viktigare - de som inte delar den rätta kristendomen ska marginaliseras och skuffas undan.

Den rättta kristendomen handlar inte i första hand om att bli frälst och försonad, att få sina synder förlåtna. Inte heller handlar den om tro och rättfärdiggörelse. Den lyfter inte frågor om kyrko- och församlingssyn. Den gäller inte uppenbarelsen eller bibelordet. Den handlar förts och främst om etiska ställningstaganden och politiska hållningar! De döpta och troendes allmänna prästadöme har förvandlats till en grupp vilken som helst där tron inte längre spelar någon speciell roll. Det har blivit en sällskapsresa där biljetterna lättvindigt delas ut som om människan förfogade över Guds löften och försoningsverk oavsett tro och bekännelse.

Så tänker jag en dag när flera det i flera samtal påpekats att dman upplever hur det i kyrkan inte längre handlar om människans eviga väl hos Gud utan om att människan ska må bra och få sin person, sina val och sitt värde bekräftat. Men tron sitter trångt. Paradigmskiftet har redan ägt rum. Frågan är om man kan byta tillbaka till en tidigare hållning? Men nu med insikter om att så gott som alla häftiga och moderna framgångsrecept gett uttrycket att kämpa ända in i kaklet en ny innebörd. Full fart in i väggen verkar mindre smart. Man borde försöka vända och simma tillbaka. Vad tänker Du?

Lägg ner partipolitiken i Svenska kyrkan

Två ledande socialdemokrater uttalar sig i nätannonsen där partiet raggar nya s-märkta kyrkopolitiker. Den egna organisationen räcker tydligen inte till. Och kyrkans aktiva folk tycks man inte vilja se som rekryteringsbas. Därför fiskar man på nätet. Så här säger den ena politikern:  Kyrkopolitik handlar om värderingar. Vill du vara med och stärka kyrkans arbete för medmänsklighet och solidaritet? Vill du att Svenska kyrkan ska bidra till ett samhälle som håller ihop? Då behövs du som socialdemokratisk kyrkopolitiker!

Orden är Wanja Lundby-Wedins, hon som stått i spetsen för hela den fackliga LO-rörelsen. Vad betyder det att kyrkan ska bidra till ett samhälle som håller ihop? Inte kan det vara kyrkan som det ideologiska kittet hon efterlyser, ungefär som när kyrka och tro under århundraden höll samman Sverige? Nu handlar det förmodligen om att kyrkan ska stärka sådant som det sekulära Sverige, stat och kommun, gör. Om kyrkans insats behövs är förmågan att klara ekvationen på egen hand inte så utvecklad. Varför ska kyrkan göra just detta samtidigt som man tydligt märker att man inte behövs som leverantör av välfärd, till exempel inom vård och omsorg. Kyrkan kan tydligen användas som ett redskap i samhällsbygget. Men inte utifrån sina egna förutsättningar utan styrda av politisk vilja. Så att samhället håller ihop. Den insatsen vill man ha av den kyrka där partiet påtagligt underblåser splittring och ställer grupp mot grupp, något som bidrar till att trycka isär och söndra! Läser man annonsen i sin helhet är det som om alla utom socialdemokrater vore sådana att de gör kyrkan inåtvänd och exkluderande. Det är inför en nätkampanj som denna man kan undra var alla röster som ondgör sig över den dåliga stämningen i inomkyrkliga diskussioner håller hus? Eller är just denna typ av hotbild, den som annonsen ger uttryck åt, uppfattad som god och glad?

Wanja Lundby-Wedin vill få nya partikamrater som genom att bli kyrkopolitiker kan stärka kyrkans arbete för "medmänsklighet och solidaritet". Ska man relatera det som sägs till kyrkans och församlingarnas grundläggande uppgift är det nog diakonin som här kan komma ifråga. Kyrkans diakoni är kopplad till altaret och uppfattad som trons gensvar på Guds nåd och kärlek. Utan den kopplingen blir insatser på området som vilka andra sociala insatser eller goda gärningar som helst och kan utföras av vem det vara vill. Kyrkan blir som vilken förening eller sammanslutning som helst.

Jesper Eneroth, ny gruppledare för det socialdemokratiska arbetarpartiet i kyrkomötet, uttalar sig också: Ser du värdet i en öppen demokratisk folkyrka som tar ställning för alla människors lika värde och rätt? Vill du kämpa för en kyrka som går i takt med tiden och står upp för de mest utsatta oavsett? I såfall ska du ställa upp som kyrkopolitiker för Socialdemokraterna! 

Det kanske vore tid att på nytt problematisera vad uttrycker "öppen demokratisk folkkyrka" kan betyda. Särskilt som man kan uppfatta att värdeorden öppen och demokratisk kopplas till folk och knappast alls till kyrka. Det demokratiska i Svenska kyrkan tillförs inte av politiska partier eller allmänna val som kopierar de vanliga politiska valen. Kyrklig demokrati pekar mot medlemmarnas delaktighet och aktiva liv i kyrkan. Det inflytandet kan formas på många olika sätt och det fanns ett sådant inflytande långt innan partipolitiken ens var uppfunnen. Visserligen med sin tids inskränkningar men ibland omvittnat som inspirationen till och grunden för svensk demokrati över huvud taget! Och det finns många kyrkor och trosssamfund i Sverige som lyckas väl med sin kyrkliga demokrati de politiska partierna förutan!

Det är som om förledet folk i ordet folkkyrka tar ut kyrka. Ty man vill representera folket när man sitter i kyrkans beslutsförsamlingar. Frågan är om man samtidigt vill vara kyrka i sina förment folkliga partier? För där uppmuntrar man naturligtvis till tro, till kyrkogång och gudstjänstdeltagande, till dop och konfirmation, till hörsamhet vad gäller Guds lag och evangelium?

I denna kampanj säger man egentligen ingenting om kyrkans och församlingens viktigaste och centrala uppgift: att se till att Ordet förkunnas och sakramenten förvaltas, att undervisa och missionera utifrån det kyrkan tror, lär och bekänner som en apostolisk kyrka tillsammans och i gemenskap med den världsvida kristna kyrkan. Kvar finns diakonin vars uppgift att tjäna Gud och medmänniskan i världen strömmar ut från altaret och gudstjänstens möte med Gud.

Att arbeta för människors värde och rätt kan göras utifrån alla möjliga utgångspunkter. I en kyrka främst utifrån att människans värde är givet av Gud och ligger bortom trender och politiska kantringar. Det är då det där med att gå i takt med tiden kan oroa. Det kan tyckas uttjatat men uppenbarligen behöver det påpekas igen: kyrkan och nutidens lärjungar ska leva i världen men inte av världen och den ska lyda Gud mer än människor.

Lägg ner partipolitiken i Svenska kyrkan! Tillbaka till källorna! Det vore en reformation värd namnet!

Den stackars Luther, vad ska han tänka om Svenska kyrkan?

Den stackars Luther, vad ska han tänka om Svenska kyrkan?  Luther som menade att kyrkan är de heligas samfund, emedan endast de människor är hennes rätta medlemmar, som är helgade i en rätt tro. Han hävdade också att man kallas kristen för att man genom dopet är upptagen i Jesu Kristi församling och med församlingen tror och bekänner honom som Frälsare och Saliggörare. Skulle Luther verkligen gå på tankegångarna som Socialdemokraterna basunerar ut i en redan omdebatterad nätkampanj, att kyrkan är hotad av människor som vill göra henne inåtvänd och exkluderande?

Och nu annonserar man efter nya kyrkopolitiker som kan företräda det socialdemokratiska arbetarpartiet i Svenska kyrkan. Man säger sig nämligen behöva bli fler som bekämpar homofobi och kvinnoprästmotstånd och som värnar människovärdet. Jaha. Är det verkligen det den kristna kyrkan huvudsakligen är kallad till och finns till för? Är det en rimlig sammanfattning av vad kyrkan handlar om, av dess tro bekännelse och lära, att uppdraget idag kokar ner till att gå i strid mot homofober och kvinnoprästmotståndare?

Det märkliga är att man nu jagar nya personer via nätet för att fylla på sina listor. Strax efter att en genomgripande pastoratsreform genomförts som kraftigt begränsat det antal förtroendevalda som har makt och inflytande. Det talades en del om att reformen skulle lösa kandidatbristen eftersom man före reformen hade haft uppenbara problem på sina håll att fylla platserna i församlingskyrkoråden. Nu kunde man vara friare att tillsätta de relativt maktlösa församlingsråden och nöja sig med att besätta de viktiga platserna i kyrkoråd och fullmäktige med (ur partiets synvinkel) pålitligt folk.

Så nu annonserar man efter människor att fylla listorna med. Trots pastoratreformens frontförkortning. Som om det inte fanns tillräckligt med duktigt folk i församlingens gudstjänster och övriga verksamheter, sådana som faktiskt visat att de verkligen vill vara med i kyrkan och inte bara representera ett parti. Sådana i det egna sammanhanget aktiva personer som partiet skulle välja om det handlade om platser i en arbetarkommun eller om kommunala förtroendeuppdrag!

Hur var det nu Luther formulerade sig? Kristenheten på jorden uppkommer och tillväxer därigenom, att den heliga Ande kallar och församlar, upplyser och helgar henne samt behåller och bevarar henne hos Jesus Kristus i en rätt tro... Kan det vara så att redan Luther drog upp vissa gränser och visade vägen mot kyrkans hjärta och Skriftens centrum, dvs vände sig inåt? Ja, det tror jag!