Vilka rådfrågar Sveriges television innan de fattar ett sådant märkligt beslut som att sända en begravning av ett mordoffer, som därtill är ett barn? Hur kan de hamna så fel?
Inga telefonslussar i världen med Barnombudsmannen eller Rädda barnen kan ta ansvar för den oro och de känslor som rörs upp - de bör inte överlämnas till främlingar utan hanteras av dem som står barnetet riktigt nära. Vem har erfarenhet och resurser nog att möta alla de känslor som drivs igång hos små barn med anledning av sändningen? Som många vet kommer frågorna att aktualisera den egna personens säkerhet. Barn tvingas nu fråga sig: kan det här hända mig? Kan mina föräldrar verkligen skydda mig när detta kunde hända?
Och hur ska den drabbade familjen kunna få ro att bearbeta sin sorg när offentligheten gör dem och deras känslor till allmän egendom? Kunde ingen ge dem stöd och hjälp att avböja det här?
Man visar familjen och mordoffret störst respekt om denna sändning inte genomförs.
Psykologer och själasörjare ge Er mening till känna!
30 april 2008
Vykort av Jenny Nyström
Besöker en loppmarknad. Hittar några vykortsalbum. Där sitter ett antal vykort med motiv som Jenny Nyström målat. Hon är uppskattad målare och hennes kort är ett stort samlarområde. Priserna varierar från 50-60 kronor men utanpå albumet finns ett annat styckepris - 30 kr. På min fråga vad som gäller förstår jag att det är det lägre priset som har blivit det nya.
Ingen ville betala så mycket så jag satte nog för höha priser. Har ju varit inne på nätet ocj tittat och där sätter de väldigt häga priser. Här kan jag aldrig få ut sådana fantasipriser! Han låter lite besviken. Men när vi pratat en stund förklarar han att det inte gärna kan vara så att vilka struntkort som helst ska få kosta så mycket. Han hade till och med sett att någon begärt 75 riksdaler för ett av de vanligaste Visbyvykorten och det är kanske värt en krona eller två... Och det kan ju inte finnas så många som samlar kort från Gotland, blir hans slutkommenter.
Nu har jag 6 nya (men gamla) Jenny Nyström-kort.
Ingen ville betala så mycket så jag satte nog för höha priser. Har ju varit inne på nätet ocj tittat och där sätter de väldigt häga priser. Här kan jag aldrig få ut sådana fantasipriser! Han låter lite besviken. Men när vi pratat en stund förklarar han att det inte gärna kan vara så att vilka struntkort som helst ska få kosta så mycket. Han hade till och med sett att någon begärt 75 riksdaler för ett av de vanligaste Visbyvykorten och det är kanske värt en krona eller två... Och det kan ju inte finnas så många som samlar kort från Gotland, blir hans slutkommenter.
Nu har jag 6 nya (men gamla) Jenny Nyström-kort.
29 april 2008
Dagens nya ordspråk
Makten sitter i en fjärrkontroll - utan den kan man inte öppna en bildörr eller välja kanal.
28 april 2008
Vi behöver nya och bättre ordspråk
Ordspråk speglar ofta en gammal värld. Fredrik Ström är ett exempel på ordspråkssamlare. En samlarvurm som vi borde återuppta! Och vi behöver nya ordspråk. Formuleringar som bättre svarar mot vår erfarenhet.
Möjligen kan den som lever i ett agrart samhälle, i stor kontakt och levande beröring med naturen, fortfarande känna igen sig i ordspråkens klassiska värld. En svala gör ingen sommar och Först till kvarn får först mala. Morgonstund har guld i mund, Som man sår får man skörda, Skåda inte en given häst i mun och Sovande bonde får drömmande dräng.
Ordspråkssidor kan man hitta några på nätet. En ordspråkssamling erbjuder flerspråkiga alternativ. Odspråk.se är en annan möjlig samling. Och hos Wikipedia hittar man en lista över svenska ordspråk.
Nu tänker jag att vi behöver modernisera ordspråken en aning för att de ska fungera i dagens samhälle och vill därför erbjuda några egna förslag. Men också utmana bloggare och bloggsurfare att lämna egna och moderna ordspråk. Kanske kan de slå an och bli bevingade ord? Här några meningar som antingen kan bli ordspråk eller enbart är aktuella påståenden om allt möjligt...
Ny film är gammal innan den har premiär.
En TV-serie följs snart av en annan.
En papperstidning håller längre på nätet eftersom man inte slår in potatiskal i den.
Den som cyklar sparar inte på egen energi.
Svenskt försvar är bäst i i Tchad.
En röst i val hörs knappast men en valröst når långt.
En meningsbyggnad rasar sällan.
I rusningstrafik går allt extra långsamt.
Och Ditt moderna ordspråk - hur ser det ut? Skriv och berätta...
Möjligen kan den som lever i ett agrart samhälle, i stor kontakt och levande beröring med naturen, fortfarande känna igen sig i ordspråkens klassiska värld. En svala gör ingen sommar och Först till kvarn får först mala. Morgonstund har guld i mund, Som man sår får man skörda, Skåda inte en given häst i mun och Sovande bonde får drömmande dräng.
Ordspråkssidor kan man hitta några på nätet. En ordspråkssamling erbjuder flerspråkiga alternativ. Odspråk.se är en annan möjlig samling. Och hos Wikipedia hittar man en lista över svenska ordspråk.
Nu tänker jag att vi behöver modernisera ordspråken en aning för att de ska fungera i dagens samhälle och vill därför erbjuda några egna förslag. Men också utmana bloggare och bloggsurfare att lämna egna och moderna ordspråk. Kanske kan de slå an och bli bevingade ord? Här några meningar som antingen kan bli ordspråk eller enbart är aktuella påståenden om allt möjligt...
Ny film är gammal innan den har premiär.
En TV-serie följs snart av en annan.
En papperstidning håller längre på nätet eftersom man inte slår in potatiskal i den.
Den som cyklar sparar inte på egen energi.
Svenskt försvar är bäst i i Tchad.
En röst i val hörs knappast men en valröst når långt.
En meningsbyggnad rasar sällan.
I rusningstrafik går allt extra långsamt.
Och Ditt moderna ordspråk - hur ser det ut? Skriv och berätta...
26 april 2008
Tiga är inte alltid guld!
Du har rätt att säga emot mig och jag har faktiskt rätten, ja det är en rättighet, att bli motsagd. Men att ha ilskna invändningar som aldrig blir utsagda - vad är det? är det den nya tidens polemik att tiga i diskussionen men sedan invända utanför rummet? Att göra det till andra och inte till den som försökt ge skäl för sin sak?
Civilkurage är att säga sin mening. Att gnälla till andra och baktala dem man inte vill eller vågar bemöta är egendomligt. Men mig tycks det bli en allt vanligare metod att få sin vilja igenom. Undvik meningsutbytet och uppträd sårad och förfördelad i hemliga möten. Meningsutbytet uteblir och man manövrerar och trixar för att skapa än mer oro och osämja.
Och vill man kan man alltid beskylla den som haft en åsikt för att vara förtryckande, orättvis och dum. Och ofast kommer den anklagelsen till andra och utom hörhåll för den som skulle haft repliken. Ömhudad har man rätt att vara, men det är inte detsamma som att ha frikort och slippa debattera, att undfly att ge sina argument och skäl. Det talas alldeles för mycket runt omkring efteråt. Men när den gyllene tiden, det välbehagliga ögonblicket var där, då vände man sig bort. Men strax därefter snackades det desto mer. Känner Du igen situationen? Hur kan det ha blivit så?
Ja är ja och nej är nej, fick vi en gång lära oss av en mästare. Nu tiger vi förnärmat och ger folk på skallen i bakhåll. Stig fram, träd upp och säg din mening. Or forhever hold your peace, som vigselritualet i US of A ibland lyder. Med andra ord: säg vad du har på hjärtat nu när det är tid att tala, eller tig och knip igen för alltid.
Tala har verkligen sin tid och tiga med för den delen. Men tigandet som metod i diskussionen är den sämsta av vägar. Tiga är inte alltid guld! Och tala är för samtalets och diskussionens skull oftast mer än silver. Så säg ditt hjärtas mening till den eller dom som behöver och borde ha rätt att höra...
Andra bloggar om: Tala, Tiga, Feghet, Bakhåll, Civilkurage
Civilkurage är att säga sin mening. Att gnälla till andra och baktala dem man inte vill eller vågar bemöta är egendomligt. Men mig tycks det bli en allt vanligare metod att få sin vilja igenom. Undvik meningsutbytet och uppträd sårad och förfördelad i hemliga möten. Meningsutbytet uteblir och man manövrerar och trixar för att skapa än mer oro och osämja.
Och vill man kan man alltid beskylla den som haft en åsikt för att vara förtryckande, orättvis och dum. Och ofast kommer den anklagelsen till andra och utom hörhåll för den som skulle haft repliken. Ömhudad har man rätt att vara, men det är inte detsamma som att ha frikort och slippa debattera, att undfly att ge sina argument och skäl. Det talas alldeles för mycket runt omkring efteråt. Men när den gyllene tiden, det välbehagliga ögonblicket var där, då vände man sig bort. Men strax därefter snackades det desto mer. Känner Du igen situationen? Hur kan det ha blivit så?
Ja är ja och nej är nej, fick vi en gång lära oss av en mästare. Nu tiger vi förnärmat och ger folk på skallen i bakhåll. Stig fram, träd upp och säg din mening. Or forhever hold your peace, som vigselritualet i US of A ibland lyder. Med andra ord: säg vad du har på hjärtat nu när det är tid att tala, eller tig och knip igen för alltid.
Tala har verkligen sin tid och tiga med för den delen. Men tigandet som metod i diskussionen är den sämsta av vägar. Tiga är inte alltid guld! Och tala är för samtalets och diskussionens skull oftast mer än silver. Så säg ditt hjärtas mening till den eller dom som behöver och borde ha rätt att höra...
Andra bloggar om: Tala, Tiga, Feghet, Bakhåll, Civilkurage
25 april 2008
Skrikrum på Stjärnholm
Stiftsgården Stjärnholm, där överläggningarna mellan regeringen och kyrkoledarna ägde rum på hösten 1984, har en intressant historia. Olof Palme blev särskilt intresserad eftersom Sveriges justitiestatsminister Louis De Geer (utnämnd 1858) bodde där under sin uppväxt. Men även detta att biskop Gustaf Aulén hade lämnat avtryck på stiftsgården intresserade Palme.
Louis De Geer har berättat om åren på Stjärnholm i sina Minnen (Norstedts 1892). Ur den boken höglästes vid överläggningarna. Bland annat intresserade de pedagogiska metoder man använde i sin barnuppfostran på 1800-talet:
Ingen förmenades att gråta tyst af smärta eller missnöje, men skrika tilläts endast i ett visst rum. Var detta händelsevis upptaget, så anvisades för tillfället ett annat skrikrum. Ingen fick följa med bort till ett främmande ställe förr än han pålitligt upphört att skrika. Genom salongen fingo barnen icke gå. Endast då det var främmande eller musik, fingo de stå vid dörren men aldrig sitta i det rummet....
Att ljuga och svärja var bannlyst liksom att nyttja fula ord; men att hviska var tillåtet och stundom anbefalldt för tystnadens skull, såsom under musik. Ris gafs aldrig utom för trotsig olydnad men gick då i verkställighet utan föregående varning. Eljest bestodo straffen vanligen i förlust av den rättighet man missbrukat. Om någon drumlat i dammarna, förbjöds han under någon tid att gå i deras närhet. Att mista efterrätten var också ett straff. Hade man fått en läxa, som ej medhanns på den förelagda tiden, så fick man ej lof förr än man kunde den. Beröm utdelades för hvad som gjordes bra, men smekningar förekommo nästan aldrig efter de spädaste åren. Det var en högtid, då någon klappades av mamma. Under sjukdom suspenderades vissa lagar, men med småkrämpor klemades icke. För ondt i magen ordinerades att ligga framstupa på en stol o. s. v.
(s 9-10)
Den vetgirige kan läsa boken på nätet! genom den förnämliga samlingen Project Runeberg. Louis De Geers bok Minnen finns där för den intresserade. Läs gärna valda delar och man får en inblick i 1800-talets adelskretsar och i det politiska livet.
De biografiska anteckningarna kanske inte kan mäta sig med Lars Noréns dagsfärska tegelsten - men nog får man reda på ett och annat även i De Geers tidstypiska skildring.
24 april 2008
Skandal att inte tala med de religiösa rörelserna
När Olof Palme var statsminister var det en självklarhet för regeringen att träffa samfundsledarna inom Svenska ekumeniska nämnden. De bjöds till Harpsund för överläggningar och den ekumeniska rörelsen svarade med att bjuda in till Stiftsgården Stjärnholm. Mötet ägde rum i oktober 1984 och ärkebiskop Bertil Werkström stod som värd. Från regeringen medverkade också Lennart Bodström (jag vet för jag var både närvarande och arrangör). Bland de viktiga ämnen som avhandlades då var aktuella etiska frågor och man diskuterade de överlappande gränslinjerna för samhällets och trossamfundens ansvar och intressen.
Tidningen Dagen skriver att statsminister Fredrik Reinfeldt inte har tid att ta emot de religiösa ledarna i Sverige. Det är minst sagt märkligt i en tid då religionen, på gott och ont, spelar en allt mer betydande roll i samhällsutvecklingen. Det gäller både här hemma och globalt. Men på den punkten verkar regeringschefen inte hänga med.Åtminstone är det intrycket Reinfeldt ger när han vid minst två tillfällen har avspisat kristna, muslimska och judiska ledare som har begärt ett sammanträffande.
Det är ett förhållningssätt som rimmar illa med andra signaler om hur viktiga frivilligkrafterna är och kommer att bli inom vård och omsorg. Därtill finns det all anledning att stimulera dialog mellan religioner och samhällets oilka organ kring frågor om etik och ansvar. I Europa är 2008 ett mångfaldens och dialogens år.
På Europarådets tredje toppmöte, i Warszawa 2005, fastställdes att en s.k. interkulturell dialog, tillsammans med en politisk och interreligiös dialog, utgör en viktig del i att säkerställa tillvaratagandet av Europas mångfald. Toppmötet förband sig därmed att utöka dialogen såväl inom och mellan de europeiska länderna, som mellan Europa och dess grannregioner: södra Medelhavet, Mellanöstern och Centralasien.
Och Europakommissionen vill detsamma. År 2008 har lanserats av EU-kommissionen som det Europeiska året för interkulturell dialog. Nu har även den svenska regeringen tagit ett intressant initiativ, väl i linje med dessa aktiviteter, genom att öppna för en dialog om en förstärkt, gemensam värdegrund. Integrationsminister Nyamko Sabuni presenterade initiativet vid Folk och Försvars rikskonferens i januari 2008 och i artikel i Göteborgs-Posten. Så står det att läsa på ntg-tema asyl och integration i ett pressmeddelande från den 16/1.
Skälen hopar sig för statsminister Reinfelt att samtala med de religiösa grupperna. Allt annat vore en skandal!
Tidningen Dagen skriver att statsminister Fredrik Reinfeldt inte har tid att ta emot de religiösa ledarna i Sverige. Det är minst sagt märkligt i en tid då religionen, på gott och ont, spelar en allt mer betydande roll i samhällsutvecklingen. Det gäller både här hemma och globalt. Men på den punkten verkar regeringschefen inte hänga med.Åtminstone är det intrycket Reinfeldt ger när han vid minst två tillfällen har avspisat kristna, muslimska och judiska ledare som har begärt ett sammanträffande.
Det är ett förhållningssätt som rimmar illa med andra signaler om hur viktiga frivilligkrafterna är och kommer att bli inom vård och omsorg. Därtill finns det all anledning att stimulera dialog mellan religioner och samhällets oilka organ kring frågor om etik och ansvar. I Europa är 2008 ett mångfaldens och dialogens år.
På Europarådets tredje toppmöte, i Warszawa 2005, fastställdes att en s.k. interkulturell dialog, tillsammans med en politisk och interreligiös dialog, utgör en viktig del i att säkerställa tillvaratagandet av Europas mångfald. Toppmötet förband sig därmed att utöka dialogen såväl inom och mellan de europeiska länderna, som mellan Europa och dess grannregioner: södra Medelhavet, Mellanöstern och Centralasien.
Och Europakommissionen vill detsamma. År 2008 har lanserats av EU-kommissionen som det Europeiska året för interkulturell dialog. Nu har även den svenska regeringen tagit ett intressant initiativ, väl i linje med dessa aktiviteter, genom att öppna för en dialog om en förstärkt, gemensam värdegrund. Integrationsminister Nyamko Sabuni presenterade initiativet vid Folk och Försvars rikskonferens i januari 2008 och i artikel i Göteborgs-Posten. Så står det att läsa på ntg-tema asyl och integration i ett pressmeddelande från den 16/1.
Skälen hopar sig för statsminister Reinfelt att samtala med de religiösa grupperna. Allt annat vore en skandal!
Upp till försvar för hotade förband
Än en gång valsar vårt försvar runt i spalterna. Politikerna är arga på ÖB. ÖB tycks inte uppskatta den politiska linje som nuvarande regering har (en hållning han nog har delat med de senaste överbefälhavarna oavsett politisk färg på landets regering). Och nedläggningarna går vidare. Blir det en tumme till slut?
Försvaret kan spara utan att dra ner på verksamheten, hävdar Ragnar Hellstadius, f d teknisk direktör på Statens Järnvägar och Örjan Eriksson, f d divisionschef på Försvarets materialverk i Svenska Dagbladet. Och Göran Eriksson skriver i sin analys av läget att Under ÖB Håkan Syrén fortsätter budgetcirkusen i försvaret som förut. Syrén är inte den förste överbefälhavare som har en budget full av svarta hål. Försvarsmaktens budgetreträtt har pågått i många år, och den genomförs som alltid i något som liknar långsam panik.
Skälen är också de gamla vanliga. Politikerna vill inte stå för de omprioriteringar som följer av försvarsbesluten. Och försvaret orkar inte genomföra den självstympning som blir nödvändig. Det svenska officersöverskottet är fortfarande ett olöst problem, men efter att SvD hade avslöjat de nya sparplanerna utlovades besparingar också på Högkvarteret. Så långt Göran Eriksson.
Och Bo Pellnäs har påstått att försvarspolitikerna inte förstår eller struntar i försvarets betydelse i fredstid. Ett obemannat Gotland sänder också signaler till omvärlden menar han. Han skriver: Sverige borde omgående återföra militära förband till ön och sända en mycket tydlig signal till omvärlden. Ingen av Östersjöns randstater, varken Nato eller Ryssland, får tveka om att Sverige kommer att försvara sitt innehav av ön.
Svenskt förvar kanske har varit otidsenligt. Men i omstruktureringens spår och i förbandsnedläggelsens tid verkar man ha glömt det Bo Pellnäs påpekar. Och tänker man på arbetstillfällen är försvaret viktigt för de platser där man är etablerad. Varje uppvaktning de senaste åren för att få ha sina olika flottiljer och förband kvar har säkerligen handlat om betydelsen för det civila samhället som permanenta förband har.
Ett välförsvarat Gotland hade ett rejält tillskott av permanenta fastboende militärer med löner som kunde beskattas och därmed bidra till civil infrastruktur. De dynamiska effekterna på lokalt näringsliv var betydande. Gotland stod som samhälle mycket starkare när militären fanns på ön även om en del attraktiva områden var spärrade och förbjudna att beträda. Sverige var i alla fall säkrare. Bred närvaro av försvaret på många orter håller Sverige tryggare och mera levande. Enligt Svenskan handlar det nu om att 10 förband som ska läggas ner eller flyttas. Anledningen är skenande försvarskostnader och regeringens sparkrav. 15 september ska det stå klart vad som ska hända. Så upp till försvar för de förband som nu hotas!
De som diskuteras nu är: Pansarregementet P7 i Revinge utanför Lund och luftvärnsregementet Lv6 i Halmstad. Specialförbanden vid K3 i Karlsborg och Jägarutbildningen i Arvidsjaur. Även F21 i Luleå är aktuellt för nedläggning, skriver SvD.
23 april 2008
Medmänsklighet som luras
Visst är det rörande med välviljan mellan människor. Vi kommer varandra till stöd och hjälp. Vi ställer upp, vi är snälla och rara. Många vill vara sina medmänniskor behjälpliga på alla möjliga sätt. Särskilt rörande är det med omsorgen om människor som inte av egen kraft kan förmå sig att överge Svenska kyrkan. De ska ha hjälp!
Och se vilket medmänskligt nit – där finns åtskilliga sidor på nätet som erbjuder argument för att man ska överge kyrkan. Där får man all tillgänglig information om Hur man går ur Svenska kyrkan. Och de finns dom som tillhandahåller blanketter så man kan lämna sin kyrka utan att behöva anstränga sig. De snälla livåskådningshumanisterna vill verkligen hjälpa folk att slippa tillhöra. Vilken vänlig gest, vilken omtanke. Så osjälviskt!
Men så blir man förvånad. Över att den nyss demonstrerade medmänskligheten inte sträcker sig till att erbjuda motsvarande blanketter för inträde. Hur tänker man då. Kan det vara så att man har en baktanke med sina fina sidor om hur man överger kyrkan? Kan det verkligen vara så illa att medmänskligheten luras? Eller är det bara normal kamp mot religion det handlar om, igen...
Hur man ansöker om medlemskap i Svenska kyrkan kan man hitta några enstaka sidor om – men då naturligtvis bara erbjudna av kyrkan själv. Längre än så räckte inte uppställningen! Inte ens kyrkan själv förmår tillhandahålla blanketter via nätet så att man lite enklare kan begära sitt inträde. Synd, kunde någon ha sagt. Ja inte synd…men synd alltså.
Och se vilket medmänskligt nit – där finns åtskilliga sidor på nätet som erbjuder argument för att man ska överge kyrkan. Där får man all tillgänglig information om Hur man går ur Svenska kyrkan. Och de finns dom som tillhandahåller blanketter så man kan lämna sin kyrka utan att behöva anstränga sig. De snälla livåskådningshumanisterna vill verkligen hjälpa folk att slippa tillhöra. Vilken vänlig gest, vilken omtanke. Så osjälviskt!
Men så blir man förvånad. Över att den nyss demonstrerade medmänskligheten inte sträcker sig till att erbjuda motsvarande blanketter för inträde. Hur tänker man då. Kan det vara så att man har en baktanke med sina fina sidor om hur man överger kyrkan? Kan det verkligen vara så illa att medmänskligheten luras? Eller är det bara normal kamp mot religion det handlar om, igen...
Hur man ansöker om medlemskap i Svenska kyrkan kan man hitta några enstaka sidor om – men då naturligtvis bara erbjudna av kyrkan själv. Längre än så räckte inte uppställningen! Inte ens kyrkan själv förmår tillhandahålla blanketter via nätet så att man lite enklare kan begära sitt inträde. Synd, kunde någon ha sagt. Ja inte synd…men synd alltså.
22 april 2008
Toppenbloggar enligt bloggtoppen.se
Bloggossfären är en enda lång radda hållplatser eller ställen att surfa till. Den ena sidan mer intressant än den andra. Tiden är för knappt utmätt och räcker därför inte till för att hitta de mest utmanande, spännande, kluriga, spänstiga, intellektuella, fräna, roliga etc... sidorna. Och då får man skaffa sig hjälp. Till exempel av knuff - blogg portalen som ger dig en knuff i rätt riktning!
Men följ med på en kort upptäcksfärd. Jag vandrar denna gång längs bloggtoppen.se och dessa blogglista för filosofi och religion. Överst, och därmed just vid detta tillfälle mest besökt, finner man argumentum ad ingnorantiam - en blogg om ateism, skepticism, religioner, filosofi, politik och ibland film. Han som skriver kallar sig för militant islamofobisk högerliberal ateist - vilket gör att vissa kanske kan ta illa vid sig av det han skriver. Han är antikatolsk och mycket anti allt möjligt men läsvärd eftersom man ibland ändå tvingas fundera över argumenten.
Just nu ligger Aletheia — Blogg & Tankesmedja tvåa på listan. Aletheia kommer av verbet “lethein”, som betyder “dölja” och det nekande prefixet a-, d.v.s. något som inte längre är dolt utan plötsligt uppenbarats - så presenterar skribenterna sin sida. Och de berättar vidare: En tankesmedja (engelska think tank) är vanligtvis beteckningen på en mer eller mindre lös sammanslutning av skribenter och intellektuella som har som syfte att påverka den politiska opinionen. Vanligtvis är tankesmedjorna knutna till ett politiskt parti, arbetsgivarorganisation eller fackförening. Ett viktigt kriterium för att bedöma om det är en tankesmedja eller inte är om sammanslutningen aktivt försöker delta i samhällsdebatten och tillgängliggöra och sprida sina idéer och tankar till allmänheten.
Hos henne hittar man tankar om tro och kyrka, samhälle och diskbänk. Hon som skriver beerättar att hon är mamma, fru, matte, ledamot av Kyrkomötet och tråkkyrklig präst i Svenska kyrkan i Skövde. Och hon välkomnar läsarna att dela med sig av sina tankar. Roligt, observant och ibland en aning utmanande. Orädd är hon Karin och öppen!
Därefter finner man SVARTENS.INFO med många bildcitat från YouTube.
Svartens.info har somliga intressanta glimtar som där han snappat upp en fredsstig mellan en kyrka och en moské.
UUAA Radio är en blogg av Mikael Wääliwara och ytterligare några gruppmedlemmar. Nyligen meddelade man Wääliwaras borgång och vad som händer nu med bloggen får man väl vänta för att se... Tro och tänk skrivs av en trio. De berättar att de på Tro & Tänk bloggar om kyrka, tro och samhälle utifrån sitt förlag som främst sysslar med frågor för kyrkan i en ny tid. Antigayretorik är bloggen därnäst. En blogg med granskning av retoriken och argumenten från personer, religösa samfund och organisationer som motsätter sig homosexuellas förbättrade villkor, och som aktivt och konsekvent arbetar för att konsolidera en negativ och diabolisk bild av homosexuella.
Fader Jonatan har återupptagit sitt bloggande efter en längre tids uppehåll. han har alltid varit mycket läsvärd och har en elegant blogg. Nu startar han en ny blogg som inte får prästprofil: Kognitiv dissonans.
Sedan finner man z - enkla bloggen med förklaringen .... gåtor & klurigheter om filosofi, religion, existens, ontologi, meditation, vetenskap, bön, uppfinningar, matematik, rhythm & blues och UGGLOR. Med FÄRGbilder. En liten nypa kontemplation....
Intelligentsians blockering följs av en gammal bekant: Brygubben. Gubben som bryr sig är Martin Garlöv, ständigt vaken och alert bloggare, med en omvärldsbevakning som heter duga!
Undertecknad som är synnerligen stillsam återfinns på en blygsam 37:e plats. Ja det är gott att veta sin plats. Även om man harvar i lägre sfärer än de upphöjt lästa så bloggar vi härnere troget på. Alltid hittar man någon läsare som kan tänkas uppskatta en eller annan tanke man släpar runt med.
Rätt vad det är hamnar den på bloggen och, det tröstar jag mig med, vad tänkvärt är behöver inte befinna sig på pyramidens topp utan kan finnas närmare marken... Så hälsa gärna på den blogg som för dagen ligger på plats 37!
Andra bloggar om: Blogg, Filosofi, Religion, Präst
Men följ med på en kort upptäcksfärd. Jag vandrar denna gång längs bloggtoppen.se och dessa blogglista för filosofi och religion. Överst, och därmed just vid detta tillfälle mest besökt, finner man argumentum ad ingnorantiam - en blogg om ateism, skepticism, religioner, filosofi, politik och ibland film. Han som skriver kallar sig för militant islamofobisk högerliberal ateist - vilket gör att vissa kanske kan ta illa vid sig av det han skriver. Han är antikatolsk och mycket anti allt möjligt men läsvärd eftersom man ibland ändå tvingas fundera över argumenten.
Just nu ligger Aletheia — Blogg & Tankesmedja tvåa på listan. Aletheia kommer av verbet “lethein”, som betyder “dölja” och det nekande prefixet a-, d.v.s. något som inte längre är dolt utan plötsligt uppenbarats - så presenterar skribenterna sin sida. Och de berättar vidare: En tankesmedja (engelska think tank) är vanligtvis beteckningen på en mer eller mindre lös sammanslutning av skribenter och intellektuella som har som syfte att påverka den politiska opinionen. Vanligtvis är tankesmedjorna knutna till ett politiskt parti, arbetsgivarorganisation eller fackförening. Ett viktigt kriterium för att bedöma om det är en tankesmedja eller inte är om sammanslutningen aktivt försöker delta i samhällsdebatten och tillgängliggöra och sprida sina idéer och tankar till allmänheten.
I vårt fall ligger intresset till stor del att bevaka och diskutera olika skeenden inom kristenheten. Från Katolska kyrkan till Livets Ord, samt nya rörelser som ständigt dyker upp på den frikyrkliga arenan.
Trea är en filosofs dagbok och när man länkar sig dit hamnar man hos "en psykologistudents observationer". Alltid bland de mest populära återfinns Karin Långström Vinges blogg.Hos henne hittar man tankar om tro och kyrka, samhälle och diskbänk. Hon som skriver beerättar att hon är mamma, fru, matte, ledamot av Kyrkomötet och tråkkyrklig präst i Svenska kyrkan i Skövde. Och hon välkomnar läsarna att dela med sig av sina tankar. Roligt, observant och ibland en aning utmanande. Orädd är hon Karin och öppen!
Därefter finner man SVARTENS.INFO med många bildcitat från YouTube.
Svartens.info har somliga intressanta glimtar som där han snappat upp en fredsstig mellan en kyrka och en moské.
UUAA Radio är en blogg av Mikael Wääliwara och ytterligare några gruppmedlemmar. Nyligen meddelade man Wääliwaras borgång och vad som händer nu med bloggen får man väl vänta för att se... Tro och tänk skrivs av en trio. De berättar att de på Tro & Tänk bloggar om kyrka, tro och samhälle utifrån sitt förlag som främst sysslar med frågor för kyrkan i en ny tid. Antigayretorik är bloggen därnäst. En blogg med granskning av retoriken och argumenten från personer, religösa samfund och organisationer som motsätter sig homosexuellas förbättrade villkor, och som aktivt och konsekvent arbetar för att konsolidera en negativ och diabolisk bild av homosexuella.
Fader Jonatan har återupptagit sitt bloggande efter en längre tids uppehåll. han har alltid varit mycket läsvärd och har en elegant blogg. Nu startar han en ny blogg som inte får prästprofil: Kognitiv dissonans.
Sedan finner man z - enkla bloggen med förklaringen .... gåtor & klurigheter om filosofi, religion, existens, ontologi, meditation, vetenskap, bön, uppfinningar, matematik, rhythm & blues och UGGLOR. Med FÄRGbilder. En liten nypa kontemplation....
Intelligentsians blockering följs av en gammal bekant: Brygubben. Gubben som bryr sig är Martin Garlöv, ständigt vaken och alert bloggare, med en omvärldsbevakning som heter duga!
Undertecknad som är synnerligen stillsam återfinns på en blygsam 37:e plats. Ja det är gott att veta sin plats. Även om man harvar i lägre sfärer än de upphöjt lästa så bloggar vi härnere troget på. Alltid hittar man någon läsare som kan tänkas uppskatta en eller annan tanke man släpar runt med.
Rätt vad det är hamnar den på bloggen och, det tröstar jag mig med, vad tänkvärt är behöver inte befinna sig på pyramidens topp utan kan finnas närmare marken... Så hälsa gärna på den blogg som för dagen ligger på plats 37!
Andra bloggar om: Blogg, Filosofi, Religion, Präst
De yngre saknar religiös hemvist
Organisationsfrågorna har tagit decennier av Svenska kyrkans tid och kraft. Vi har varit så upptagna av de yttre formerna att innehållet blivit lidande. Alla siffror pekar på en krympande kyrka. Ändå måste vi fortsätta att utveckla och förändra kyrkans organisationskostym eftersom den fortfarande inte är anpasssad efter kyrkans behov.
Vi arbetar dessvärre ännu som vore kyrkan en statlig eller kommunal förvaltning. Svenska kyrkan som istället borde vara en rörlig och vital folkrörelse är på många håll en övertung, överadministrerad, detaljreglerad och politiskt styrd institution.
Den stora undersökningen i Enköping studerade religion, kyrka och samhälle. Det visar sig att de som faktiskt röstar i kyrkovalen i liten utsträckning gör det för att de vill påverka Svenska kyrkans inriktning. Valplattformarnas kyrkliga frågor saknar egentligen större betydelse. De flesta tycks rösta för att de ställer upp kring den demokratiska processen.
Vi kan fortsätta fråga: vad är det som gör oss till kyrka…är det vårt valsystem, är det de politiska partierna, vår ekonomi, vår verksamhet, vår organisation eller är det något annat?
Någon måste förklara varför politiska ideologier ska styra en kristen kyrka. Kan teologi, tro och kyrka styras av partipolitik? En evangelisk luthersk kyrka borde väl först och främst styras med inspiration från Guds ord och bekännelseskrifterna…?
Enköpingsundersökningen, Guds närmaste stad?, visade att 28,1 % har en relativt stark övertygelse om att de är kristna och 31,2 har en svagare koppling (och tror t ex inte på någon personlig Gud).
Kristen | Muslim | Ateist | ||
Starkt | Helt o hållet | 16,9 | 1,0 | 4,9 |
Starkt | Ganska mkt | 11,2 | 0,5 | 5,6 |
Milt | Måttligt | 31,2 | 0,5 | 4, |
Även om basen fortfarande är någorlunda bred visar undersökningen att endast en liten del av befolkningen i Enköping förvaltar och för vidare den traditionsgemenskap som tidigare faktiskt delades av befolkningsmajoriteten. Förmodligen är situationen densamma i hela landet. Det betyder att religiösa föreställningar och idéer idag har en mycket mindre kollektiv bas än vad som tidigare var fallet.
Majoriteten av Enköpingsbor överlåter helt enkelt de religiösa sociala markörerna som att be, läsa religiös text eller delta i gudstjänst på en minoritet. Jag gissar att när basen krymper, när det blir färre som bär upp religionens innersta, riskerar vi att både kyrka och tro inte bara behandlas som något i marginalen - utan att majoriteten helt enkelt släpper tagat och lämnar kyrkan. Vi är inte där ännu, men risken är överhängande om inget sker.
Ungefär 70 % av dem som svarade i Enköping saknar någon mer betydande religiös hemvist! Och det är främst de yngre som saknar religion. Och med forskarna frågar jag: Vad betyder det att de yngre fjärmar sig från religionen?
Andra bloggar om: Guds närmaste stad, Enköping, Svenska kyrkan, Kyrkopolitik, Politiska partier, Guds ord21 april 2008
Ordna gästabud så kommer änglar
I de kristnas heliga skrift står
att den som visar gästfrihet
kan ha haft änglar som gäster
Vilket bättre sätt kan då finnas
om man vill locka fram det änglalika
än att ordna gästabud?
Om Gudstrons människor, böckernas folk,
överallt behandlade varandra som möjliga änglar,
som budbärare från Gud om fred,
försoning och mänskligt värde
Då skulle nog lovsången från himlen
höras av många, många fler
till och med här i våra
sekulariserade städer
Dialog hör samman med engelska
Frågar man om någon finns på plats
så överlämnar sig var och en sig som gåva
åt de andra, till gemenskapen:
Present, ropar de den ene efter den andre
Vi borde presentera oss för varandra
vara gåvor, lite uppsluppet änglalika
för varandra
All dialog löper risker
Orden tycks ägda av dem med vana
att lägga ut texten
Det kan vara enklare att tala själv
än att höra vad andra säger
Vi talar ofta och länge
lägger ut texten - så länge jag har ordet
(makten, intiativet) styr jag vad som sägs
Istället för att samtala och lyssna
Se där en risk: monologens fara
ett enahanda talande
Dialog kan vara ett nära delande
som ett spädbarn förnöjsamt
ler mot sin mor - det är dia log
Dialog är två och flera
som delar
de delar ord, tid, stund och liv
med varandra
Ord som blandas blir till nya harmonier
nya ackord, ny musik
nya meningar och nya insikter
Några rader ur en dikt av Bengt Erik Hedin
Jag är en människa
En människa
som ni är människor
Jag lever här
jag lever här med er
Här med er är jag en människa
Här med er
blir jag en människa
Tillsammans
är vi, blir vi
människor
Det är viktigt
att ni verkligen förstår mig
Det är viktigt
att vi verkligen förstår
Ett gott råd är att bilda interreligiösa råd,
kulturella och religiösa råd...
Ett bättre råd kan väl ingen få?
att den som visar gästfrihet
kan ha haft änglar som gäster
Vilket bättre sätt kan då finnas
om man vill locka fram det änglalika
än att ordna gästabud?
Om Gudstrons människor, böckernas folk,
överallt behandlade varandra som möjliga änglar,
som budbärare från Gud om fred,
försoning och mänskligt värde
Då skulle nog lovsången från himlen
höras av många, många fler
till och med här i våra
sekulariserade städer
Dialog hör samman med engelska
Frågar man om någon finns på plats
så överlämnar sig var och en sig som gåva
åt de andra, till gemenskapen:
Present, ropar de den ene efter den andre
Vi borde presentera oss för varandra
vara gåvor, lite uppsluppet änglalika
för varandra
All dialog löper risker
Orden tycks ägda av dem med vana
att lägga ut texten
Det kan vara enklare att tala själv
än att höra vad andra säger
Vi talar ofta och länge
lägger ut texten - så länge jag har ordet
(makten, intiativet) styr jag vad som sägs
Istället för att samtala och lyssna
Se där en risk: monologens fara
ett enahanda talande
Dialog kan vara ett nära delande
som ett spädbarn förnöjsamt
ler mot sin mor - det är dia log
Dialog är två och flera
som delar
de delar ord, tid, stund och liv
med varandra
Ord som blandas blir till nya harmonier
nya ackord, ny musik
nya meningar och nya insikter
Några rader ur en dikt av Bengt Erik Hedin
Jag är en människa
En människa
som ni är människor
Jag lever här
jag lever här med er
Här med er är jag en människa
Här med er
blir jag en människa
Tillsammans
är vi, blir vi
människor
Det är viktigt
att ni verkligen förstår mig
Det är viktigt
att vi verkligen förstår
Ett gott råd är att bilda interreligiösa råd,
kulturella och religiösa råd...
Ett bättre råd kan väl ingen få?
17 april 2008
Änglarna singlade som torra löv
Söndagsskolan lämnade spår, outplånliga spår i sinne och minne. Bibelutläggningar med flanellograf slapp förr att tävla med televisionen. Det närmaste televisionens flöde vi barn på femtiotalet lyckades komma var några tårdrypande seanser i Frälsningsarmens kårlokal. Där grät vi hejdlöst över barnens öde i långfilmen Barnen från Frostmofjället innan vi rödögda irrade hem genom trånga gränder. Spriten hotade och minsta glas förvandlade människor till monster. Ante var hjälten och Gullspira en häftig get.
De torftigt endimensionella bibelfigurerna tröttnade ibland på den ljusblåa flanellen. De kastade sig djärvt bort från flanellografen och ut över kyrkgolvet. Än fladdrade Petrus sin väg, än halkade åsnan undan från Maria och Josef och försvann ur synfältet och än singlade änglar som torra löv.
Små visor och sånger skulle inpränta gott uppförande och medmänsklighet. En hel termin fick en liten igelkott lära oss något av den gyllene regelns metodik. Vi sjöng för full hals: "Var inte som en igelkott/ som sticks så fort man rör´n/ försök att löna ont med gott/ sprid trevnad i vart hörn". På ordet sticks skulle man med tummen imitera det smärtsamma sticket som nålade man fast en medmänniska.
Som små kycklingar satt de minsta i småbarnsklassen uppflugna på kyrkbänkarna. Oroliga med vridningar och vickningar och huvuden på skaft. De fick ibland hjälpa till att arrangera ett bibliskt landskap i den minimala bordssandlådan. Där strävade kameler i karavan på väg mot Betlehem. Där vandrade Israels folk torrskodda över Röda havets spegelskiva. Där kastades Daniel i lejongropen och där på kullen skulle samariten rädda den slagne och Jesus korsfästas.
Varje söndag gavs en bibelvers som hemläxa. Den reciterades utantill nästkommande söndag. Bibelsprängda små barn sjöng: "Bibeln är boken som Gud oss gav/ den är kompassen på livets hav/ följer Du den går Du ej i kvav/ Bibeln är boken idag". Vi drog ut på kvaa-aav så skepp hade hunnit förlisa och stormar bedarra, men så skulle det vara annars blev det inte rätt och riktigt. Och visst stillade Jesus stormen på spegeln i sandlådan…
Födelsedagsbarn fick inga presenter. De skulle lära sig ge. Det var högtidligt att få gå fram till altarrundeln och lägga tioöringar i en stor bössa samtidigt som alla andra sjöng: "Vi har en Gud som oss skydda förmår/ söndag och måndag och veckan som går/ Vi har en Gud som oss skydda förmår/ femtitvå veckor per år".
Det finns pedagoger som tror att den förtjusning och spänning de bibliska berättelserna gav oss som var små under femtiotalet knappast går att nå idag. Mönsterberättelser som visar på ett gott och rätt handlande är ovärderliga! Men det kan vara så att vi är för beroende och förändrade av television, dvd- och dataapparater.
Visst är vi och våra barn beroende, men än kan en god historia slå de flesta fabriksproducerade och animerade seriernas dussinavsnitt. De är för skrikiga och gapiga, för tillgjorda och konstlade.
Så jag tror att tvivlarna de har fel. Så länge förmågan att berätta hålls levande kommer det finnas människor som är beredda att lyssna. Och bibelberättelserna är inte bara sedelärande utan uppbyggliga och inspirerande. Barn älskar att lyssna. Ge dem chansen!
De torftigt endimensionella bibelfigurerna tröttnade ibland på den ljusblåa flanellen. De kastade sig djärvt bort från flanellografen och ut över kyrkgolvet. Än fladdrade Petrus sin väg, än halkade åsnan undan från Maria och Josef och försvann ur synfältet och än singlade änglar som torra löv.
Små visor och sånger skulle inpränta gott uppförande och medmänsklighet. En hel termin fick en liten igelkott lära oss något av den gyllene regelns metodik. Vi sjöng för full hals: "Var inte som en igelkott/ som sticks så fort man rör´n/ försök att löna ont med gott/ sprid trevnad i vart hörn". På ordet sticks skulle man med tummen imitera det smärtsamma sticket som nålade man fast en medmänniska.
Som små kycklingar satt de minsta i småbarnsklassen uppflugna på kyrkbänkarna. Oroliga med vridningar och vickningar och huvuden på skaft. De fick ibland hjälpa till att arrangera ett bibliskt landskap i den minimala bordssandlådan. Där strävade kameler i karavan på väg mot Betlehem. Där vandrade Israels folk torrskodda över Röda havets spegelskiva. Där kastades Daniel i lejongropen och där på kullen skulle samariten rädda den slagne och Jesus korsfästas.
Varje söndag gavs en bibelvers som hemläxa. Den reciterades utantill nästkommande söndag. Bibelsprängda små barn sjöng: "Bibeln är boken som Gud oss gav/ den är kompassen på livets hav/ följer Du den går Du ej i kvav/ Bibeln är boken idag". Vi drog ut på kvaa-aav så skepp hade hunnit förlisa och stormar bedarra, men så skulle det vara annars blev det inte rätt och riktigt. Och visst stillade Jesus stormen på spegeln i sandlådan…
Födelsedagsbarn fick inga presenter. De skulle lära sig ge. Det var högtidligt att få gå fram till altarrundeln och lägga tioöringar i en stor bössa samtidigt som alla andra sjöng: "Vi har en Gud som oss skydda förmår/ söndag och måndag och veckan som går/ Vi har en Gud som oss skydda förmår/ femtitvå veckor per år".
Det finns pedagoger som tror att den förtjusning och spänning de bibliska berättelserna gav oss som var små under femtiotalet knappast går att nå idag. Mönsterberättelser som visar på ett gott och rätt handlande är ovärderliga! Men det kan vara så att vi är för beroende och förändrade av television, dvd- och dataapparater.
Visst är vi och våra barn beroende, men än kan en god historia slå de flesta fabriksproducerade och animerade seriernas dussinavsnitt. De är för skrikiga och gapiga, för tillgjorda och konstlade.
Så jag tror att tvivlarna de har fel. Så länge förmågan att berätta hålls levande kommer det finnas människor som är beredda att lyssna. Och bibelberättelserna är inte bara sedelärande utan uppbyggliga och inspirerande. Barn älskar att lyssna. Ge dem chansen!
16 april 2008
Tankefrihet är för stunden - tankar för framtiden
Tankefrihet har vi betonat i vårt land. De senaste dagarna har begreppet fått en ny innebörd. Från frihet att tänka de tankar man vill har innebörden drastigt hamnat i en annan ytterlighet: friheten från tankar.
Visserligen finns det i za-zenmeditation en teknik för att tankens grepp lossas. Tankarna får komma och gå och man lär sig undvika att fastna i bearbetning av tankegods och problem. Just där i meditationen förlorar vårt ständiga bedömande och värderande greppet om oss. Vi slipper tänka och känna att det var bra, och färgen där ful och golvet repigt och hälsan vacklande etc
Vi får för en stund bara vara och det som finns undangömt i vårt undermedvetna får en möjlighet att komma till tals. För en kristen kan där också anas Guds närvaro. Meditationen blir ett varande inför Guds ansikte för att Guds röst ska kunna höras. När våra egna inre röster börjar komma och gå, stiga upp och försvinna bort öppnar det för den radikalt onnorlunde, för en annan närvaro, för annat...
Svenska Dagbladets serie om tänkandet, om vårt jag och om självet har bearbetat tankarna och grubblet. I den ges många viktiga synpunkter kring vårt jags förmåga att fästa i tankar och funderingar (grubbel) istället för bortom dem.
Men som skeptiker får jag nog slänga med brasklappen att problemet inte gäller detta att vi tänker. Vi människor lider mer av att vi tänker för litet, för ostrukturerat och oinitierat. Vårt tänkade är inte parat med mognad och visdom. Frihet från tankar är en utomordentlig metod för stunden men för att bygga ett samhälle och förändra en värld behövs det inte mindre tankar eller färre tänkare - utan fler och bättre tankar och klokare tänkare!
Visserligen finns det i za-zenmeditation en teknik för att tankens grepp lossas. Tankarna får komma och gå och man lär sig undvika att fastna i bearbetning av tankegods och problem. Just där i meditationen förlorar vårt ständiga bedömande och värderande greppet om oss. Vi slipper tänka och känna att det var bra, och färgen där ful och golvet repigt och hälsan vacklande etc
Vi får för en stund bara vara och det som finns undangömt i vårt undermedvetna får en möjlighet att komma till tals. För en kristen kan där också anas Guds närvaro. Meditationen blir ett varande inför Guds ansikte för att Guds röst ska kunna höras. När våra egna inre röster börjar komma och gå, stiga upp och försvinna bort öppnar det för den radikalt onnorlunde, för en annan närvaro, för annat...
Svenska Dagbladets serie om tänkandet, om vårt jag och om självet har bearbetat tankarna och grubblet. I den ges många viktiga synpunkter kring vårt jags förmåga att fästa i tankar och funderingar (grubbel) istället för bortom dem.
Men som skeptiker får jag nog slänga med brasklappen att problemet inte gäller detta att vi tänker. Vi människor lider mer av att vi tänker för litet, för ostrukturerat och oinitierat. Vårt tänkade är inte parat med mognad och visdom. Frihet från tankar är en utomordentlig metod för stunden men för att bygga ett samhälle och förändra en värld behövs det inte mindre tankar eller färre tänkare - utan fler och bättre tankar och klokare tänkare!
Tänkte inte, sa Bull
Även de universitet som idag är stora och mäktiga institutioner har varit små. Någonstans har det börjat och sedan har det fortsatt. Men det finns en förskräckande oginhet i den akademiska världen. Vi och dom andra. Vi de äldre och de nya. Vi stora och de små.
Den som trott att där i kunskapssökandet, i utforskandet av sammanhang och mening, är man storsint och inbjudande, intresserad av dialog och kunskapssökande, kan öppna ögonen nu. Då ser de hur någon akademisk Sven Dufva ställer sig som väktare på universitetsbron. Och klubben av gamla universitet, och läkarutbildare, släpper inte en nykomling över den hur välformulerad och genomarbetat klok den ambitiöse nykomlingen än må vara. Privilegiesverige ska ju vara avskaffat, har man fått lära sig. Men det gäller kanske inte för universitet och utbildare av blivande läkare?
Sämre svar än det prövningsgruppen presterat, den som undersökt Örebros ansökan om att få anordna läkarutbildning, får man leta efter. Läs och begrunda och fjällen faller från ögonen. Elakt, infamt och påfunna struntsaker. Vad hände med akademisk stringens, med det evidensbaserade, med reliabilitet och signifikans i argument och språk? Hm, tänkte inte på det, sa Bill. Tänkte inte, sa Bull.
Den som trott att där i kunskapssökandet, i utforskandet av sammanhang och mening, är man storsint och inbjudande, intresserad av dialog och kunskapssökande, kan öppna ögonen nu. Då ser de hur någon akademisk Sven Dufva ställer sig som väktare på universitetsbron. Och klubben av gamla universitet, och läkarutbildare, släpper inte en nykomling över den hur välformulerad och genomarbetat klok den ambitiöse nykomlingen än må vara. Privilegiesverige ska ju vara avskaffat, har man fått lära sig. Men det gäller kanske inte för universitet och utbildare av blivande läkare?
Sämre svar än det prövningsgruppen presterat, den som undersökt Örebros ansökan om att få anordna läkarutbildning, får man leta efter. Läs och begrunda och fjällen faller från ögonen. Elakt, infamt och påfunna struntsaker. Vad hände med akademisk stringens, med det evidensbaserade, med reliabilitet och signifikans i argument och språk? Hm, tänkte inte på det, sa Bill. Tänkte inte, sa Bull.
15 april 2008
Läkare skall utbildas av dem som redan gör det
En gång, alldeles nyss faktiskt, var det en liten mellansvensk läroanstalt i Nerike, och därtill ett ambitiöst sjukhus med växtförmåga, som dristade sig att vilja utbilda läkare. Man hade frågat dem som bestämmer och avgör sådant en gång tidigare, men det uppkäftiga tilltaget gillade inte alla som redan hade fått lov att göra doktorer. Hur skall det bli med våra anslag då? Skall rena glesbygden ta hand om medicinarutbildningen? Ska vildmarksmedicinen jämställas med oss andra med internationell ryktbarhet? Har de några Nobelpristagare där i Nerike kanske? Nej, och då kan de ju inte få utbilda läkare, eller hur?
Hur många patienter kan det finnas längs Kilsbergsleden, det räcker nog inte till en utbildning värd namnet. Förmodligen är det så långt mellan sängplatserna att de stackars kandidaterna blir alldeles andfådda innan de ska behandla patienterna och häftig andning inför patienter...? Nej, så kan man inte ha det. Och så fick man det inte - nej blev det. (Läkartidningen)
I dag sa Högskoleverket nej igen (Svenska Dagbladet, Nerikes Allehanda, Dagens Medicin). Nu till en synnerligen genomarbetad och välplanerad ansökan om man ska tro all expertis. Men icke, sa Nicke! Efter mycket letande ansåg man hos H-verket att ansökan inte diskuterat hur några av proven skulle genomföras. Ja inte provtagning på sjuka, utan av blivande läkare.
Stick dem i fingret, säger jag. Duger det för patienter duger det för blivande läkare. Jag vet att man i Örebro har en provtagningsenhet, den besöker jag ofta och jag intygar att jag aldrig haft anledning att klaga på några brister i provtagningen.
Hur skall då provtagning gå till så att man verkligen vet att de där studenterna lärt sig vad de borde kunna? Att all annan akademisk kunskapsprövning kan ske på snart sagt vilket sätt som helst spelar i detta fall ingen roll - här ville man få besked. Vi har ju läst om Lärarhögskolan och kunskapsnivån där. Vem vet hur man tänker sig fråga i Örebro om de inte redogjort för det. Man har väl tänkt sig göra som alla andra. Muntliga förhör kanske vore något? Multiple choise? Fyllerifrågor? Skriftliga förhör, övervakade examinationer osv. Men i Örebro har de väl bara gamla spritduplikatorer och hektografer så det blir nog svårt att få lapparna att räcka till åt studenterna...
Så här skriver Högskoleverket: Det saknas dessutom en genomtänkt struktur för hur studenterna ska nå såväl de akademiska som professionella målen genom examinationerna under utbildningen. Man har också underskattat de lärarinsatser som krävs.
n
Den som söker finner, står det redan i Skriften och nog har Högskoleverket sökt. Argumentet låter dessutom sökt. Inte som i utsökt utan det klingar av det sökta och hittade grandet. Och funnet verkar uppfunnet. Kan en sådan randanmärkning vara skälet till att säga nej? Håhåjaja. Den lilla tuvan har åter stjälpt ett helt lass (förkortning för lasarett el sjukhus).
Och för säkerhets skull skyller man på att amibitionen är för liten. Örebro borde ha satsat på att bli som Uppsala universitet eller Karolinska i Stockholm - med hela den omfattande biddevingen. Vill man inte ordna med en fullständig medicinsk fakultet så ska man inte få ansvar för så här viktiga saker. Det vill säga - när man tänkt långt in i framtiden har man inte tänkt tillräckligt stort.
Örebro har ambitioner och är villkoret för att bedriva läkarutbildning att man i framtiden ska ha en hel medicinsk fakultet så kan man nog i Örebro klara av det. Men för att få bygga en hel medicinsk fakultet kommer man säkert behöva uppfylla ett helt annat annat kriterium: att bedriva läkarutbildning. Smart va...
Att man inte tänkt tillräckligt stort och omfattande kan man säga om man sitter på de miljoner i statsbidrag som krävs för att man i Örebro skall våga och kunna tänka stort i framtiden. Högskoleverket skriver: Örebro universitet avser inte bygga upp en fullständig medicinsk fakultet som kan erbjuda studenterna en forskande miljö i basvetenskapliga och kliniska vetenskaper. Det betyder att man inte kan försäkra sig om att också nästa generation läkare, lärare och forskare får kompetens och förståelse för de medicinska grunderna. Högskoleverket har utifrån denna sammanfattande bedömning beslutat avslå ansökan om rätt att få utfärda läkarexamen.
Förbli vid din läst skomakarstad. Försök inte ta del av de resurser vi avsatt för de etablerade skolorna på de rätta platserna. Åt den som har skall varda givet, stod det visst någonstans.
Klarade Högskoleverket provet? Utan insyn i processen kan man ana att de inte bara kikat i facit - utan själva skrivet det. Och för att vara hela rikets Högskoleverk tänker de provinsiellt i storstaden! Man borde redan nu ha framsynthet att vilja utveckla allt bra som det nya interaktiva, kommunikativa och därtill mediarika samhället kan erbjuda.
Men man tror nog i vår opartiska (?) statsapparat att Örebro har trygghet ändå - skor och kex går inte av för hackor (även om man slutade arbeta med sådant i Örebro för sisådär en 50 år sedan). Och Högskoleverket kan med tröstetankar för tigerhjärtan erbjuda Örebro att bli praktikplats för alla de andra, för de riktiga och FINA utbildningarna.
Örebro jaha, jaha, utmärkt vård att praktisera i, men utbilda sig där? Gud (och Högskoleverket) förbjude...
Andra bloggar om: Högskoleverket, Läkarutbildning, Sjukhus, Medicin, Örebro
Hur många patienter kan det finnas längs Kilsbergsleden, det räcker nog inte till en utbildning värd namnet. Förmodligen är det så långt mellan sängplatserna att de stackars kandidaterna blir alldeles andfådda innan de ska behandla patienterna och häftig andning inför patienter...? Nej, så kan man inte ha det. Och så fick man det inte - nej blev det. (Läkartidningen)
I dag sa Högskoleverket nej igen (Svenska Dagbladet, Nerikes Allehanda, Dagens Medicin). Nu till en synnerligen genomarbetad och välplanerad ansökan om man ska tro all expertis. Men icke, sa Nicke! Efter mycket letande ansåg man hos H-verket att ansökan inte diskuterat hur några av proven skulle genomföras. Ja inte provtagning på sjuka, utan av blivande läkare.
Stick dem i fingret, säger jag. Duger det för patienter duger det för blivande läkare. Jag vet att man i Örebro har en provtagningsenhet, den besöker jag ofta och jag intygar att jag aldrig haft anledning att klaga på några brister i provtagningen.
Hur skall då provtagning gå till så att man verkligen vet att de där studenterna lärt sig vad de borde kunna? Att all annan akademisk kunskapsprövning kan ske på snart sagt vilket sätt som helst spelar i detta fall ingen roll - här ville man få besked. Vi har ju läst om Lärarhögskolan och kunskapsnivån där. Vem vet hur man tänker sig fråga i Örebro om de inte redogjort för det. Man har väl tänkt sig göra som alla andra. Muntliga förhör kanske vore något? Multiple choise? Fyllerifrågor? Skriftliga förhör, övervakade examinationer osv. Men i Örebro har de väl bara gamla spritduplikatorer och hektografer så det blir nog svårt att få lapparna att räcka till åt studenterna...
Så här skriver Högskoleverket: Det saknas dessutom en genomtänkt struktur för hur studenterna ska nå såväl de akademiska som professionella målen genom examinationerna under utbildningen. Man har också underskattat de lärarinsatser som krävs.
n
Den som söker finner, står det redan i Skriften och nog har Högskoleverket sökt. Argumentet låter dessutom sökt. Inte som i utsökt utan det klingar av det sökta och hittade grandet. Och funnet verkar uppfunnet. Kan en sådan randanmärkning vara skälet till att säga nej? Håhåjaja. Den lilla tuvan har åter stjälpt ett helt lass (förkortning för lasarett el sjukhus).
Och för säkerhets skull skyller man på att amibitionen är för liten. Örebro borde ha satsat på att bli som Uppsala universitet eller Karolinska i Stockholm - med hela den omfattande biddevingen. Vill man inte ordna med en fullständig medicinsk fakultet så ska man inte få ansvar för så här viktiga saker. Det vill säga - när man tänkt långt in i framtiden har man inte tänkt tillräckligt stort.
Örebro har ambitioner och är villkoret för att bedriva läkarutbildning att man i framtiden ska ha en hel medicinsk fakultet så kan man nog i Örebro klara av det. Men för att få bygga en hel medicinsk fakultet kommer man säkert behöva uppfylla ett helt annat annat kriterium: att bedriva läkarutbildning. Smart va...
Att man inte tänkt tillräckligt stort och omfattande kan man säga om man sitter på de miljoner i statsbidrag som krävs för att man i Örebro skall våga och kunna tänka stort i framtiden. Högskoleverket skriver: Örebro universitet avser inte bygga upp en fullständig medicinsk fakultet som kan erbjuda studenterna en forskande miljö i basvetenskapliga och kliniska vetenskaper. Det betyder att man inte kan försäkra sig om att också nästa generation läkare, lärare och forskare får kompetens och förståelse för de medicinska grunderna. Högskoleverket har utifrån denna sammanfattande bedömning beslutat avslå ansökan om rätt att få utfärda läkarexamen.
Förbli vid din läst skomakarstad. Försök inte ta del av de resurser vi avsatt för de etablerade skolorna på de rätta platserna. Åt den som har skall varda givet, stod det visst någonstans.
Klarade Högskoleverket provet? Utan insyn i processen kan man ana att de inte bara kikat i facit - utan själva skrivet det. Och för att vara hela rikets Högskoleverk tänker de provinsiellt i storstaden! Man borde redan nu ha framsynthet att vilja utveckla allt bra som det nya interaktiva, kommunikativa och därtill mediarika samhället kan erbjuda.
Men man tror nog i vår opartiska (?) statsapparat att Örebro har trygghet ändå - skor och kex går inte av för hackor (även om man slutade arbeta med sådant i Örebro för sisådär en 50 år sedan). Och Högskoleverket kan med tröstetankar för tigerhjärtan erbjuda Örebro att bli praktikplats för alla de andra, för de riktiga och FINA utbildningarna.
Örebro jaha, jaha, utmärkt vård att praktisera i, men utbilda sig där? Gud (och Högskoleverket) förbjude...
Andra bloggar om: Högskoleverket, Läkarutbildning, Sjukhus, Medicin, Örebro
12 april 2008
Ingen skulle tro de samtal jag har med datorn
I flera dagar har datorn stirrat ilsket på mig. Förebrående har den stått tyst i sitt hörn. Men den har glott intensivt med sitt stora glasöga. Vi har nämligen varit ganska osams, min PC och jag. Det är som när man förr grälade om Tommy eller Elvis.
När den krånglat och hackat under en längre tid och inte velat nästan någonting, då sa jag strängt till den att: om du inte skärper dig så skaffar jag en MAC! Först blev den liksom paralyserad och skötte sig felfritt i flera dagar. Men sedan, liksom bara för att visa sitt oberoende och sin självständighet, så såg den till att flera program hängde sig. Och när PC:n låser sig då önskar man att det fanns kraft i handpåläggning. Det har varit nära, jag måste bekänna det, att jag burit hand på datorn. Och den nästan fullbordade handpåläggningen hade blivit omild, jag lovar. Men mitt balanserade jag har till slut vunnit en seger över den av PC:n framtvingade ilskan.
Grannar och vänner skulle inte tro de samtal jag har med datorn. De bär svarta norénska drag. Här är det kris och svek och kamp! Jag grälar och ryter, vädjar och kvider.
Så här kan du bara inte gör mot mig, skriker jag. Och datorn moltiger. Den biter envist ihop tangentbordet. Den retas med mig och låter inga knappar sända besked eller signaler. Datorn tvärstannar obstinat och vägrar uppkäftigt att göra någonting. Under tiden förlorar jag texter som jag inte hunnit spara och jag tvingas tänka tillbaka för att se om jag kommer ihåg det datorn borde hjälpt mig att glömma. För skriver man in något vill man inte tänka på det igen. Tanken har svårt nog att hinna med i datorvärldens ilfart - när den fungerar. Och när den inte vill tvingas jag försöka återupprepa allt. Vem orkar, vem vill, tänka i repris?
Då förlorar jag kontrollen och hamrar frenetiskt på alla möjliga knappar. Bara för att finna att just då matar apparaten in varenda knapptryckning. Och så blir det kaos på nytt. Program blockeras och raden av öppnade program gör allt så segt att jag blir galen, ännu mera galen...
Då reser jag mig från stolen med beskedet: Skyll dig själv! Och nu har det alltså hänt. För säkerhets skull beställde jag en MAC från en annan dator och nu är den här. Därför glor datorns glasöga sårat och extra förebrående på mig. Den blänger på sin nya rival. Men har naturligtvis ännu chansen att visa att den duger. Men mista krångel och jag stänger av den och öppnar det nya vita lilla vidundret. PC eller MAC, ja vem vet?
Andra bloggar om: Dator, MAC, PC
När den krånglat och hackat under en längre tid och inte velat nästan någonting, då sa jag strängt till den att: om du inte skärper dig så skaffar jag en MAC! Först blev den liksom paralyserad och skötte sig felfritt i flera dagar. Men sedan, liksom bara för att visa sitt oberoende och sin självständighet, så såg den till att flera program hängde sig. Och när PC:n låser sig då önskar man att det fanns kraft i handpåläggning. Det har varit nära, jag måste bekänna det, att jag burit hand på datorn. Och den nästan fullbordade handpåläggningen hade blivit omild, jag lovar. Men mitt balanserade jag har till slut vunnit en seger över den av PC:n framtvingade ilskan.
Grannar och vänner skulle inte tro de samtal jag har med datorn. De bär svarta norénska drag. Här är det kris och svek och kamp! Jag grälar och ryter, vädjar och kvider.
Så här kan du bara inte gör mot mig, skriker jag. Och datorn moltiger. Den biter envist ihop tangentbordet. Den retas med mig och låter inga knappar sända besked eller signaler. Datorn tvärstannar obstinat och vägrar uppkäftigt att göra någonting. Under tiden förlorar jag texter som jag inte hunnit spara och jag tvingas tänka tillbaka för att se om jag kommer ihåg det datorn borde hjälpt mig att glömma. För skriver man in något vill man inte tänka på det igen. Tanken har svårt nog att hinna med i datorvärldens ilfart - när den fungerar. Och när den inte vill tvingas jag försöka återupprepa allt. Vem orkar, vem vill, tänka i repris?
Då förlorar jag kontrollen och hamrar frenetiskt på alla möjliga knappar. Bara för att finna att just då matar apparaten in varenda knapptryckning. Och så blir det kaos på nytt. Program blockeras och raden av öppnade program gör allt så segt att jag blir galen, ännu mera galen...
Då reser jag mig från stolen med beskedet: Skyll dig själv! Och nu har det alltså hänt. För säkerhets skull beställde jag en MAC från en annan dator och nu är den här. Därför glor datorns glasöga sårat och extra förebrående på mig. Den blänger på sin nya rival. Men har naturligtvis ännu chansen att visa att den duger. Men mista krångel och jag stänger av den och öppnar det nya vita lilla vidundret. PC eller MAC, ja vem vet?
Andra bloggar om: Dator, MAC, PC
06 april 2008
Integration och religion
Nyligen hemkomen från ett besök i Frankfurt am Main (med smeknamnet Mainhattan för sina skyskrapor och sina bankpalats). I Frankfurt har en liten delegation från Örebro studerat mångkultur och dialog.
Staden är särskilt lämplig eftersom man där redan på 60-talet hade en stor våg av gästarbetare (gastarbeiter). Och sedan har det bara fortsatt med invandringen och det mångkultuella har utvecklats. Många av dem som kom från Turkiet reste inte hem som man först trodde och tänkte. Ja så tänkte även gästarbetarna. De har blev kvar och dessa tidiga invandrare utgör nu en viktig och växande del av samhället. Ett gott tecken är viljan att mötas över religionsgränserna för att medverka till att samhället blir välfungerande och tolerant! Så finns det ett pågående samtal mellan kvinnor från de tre religionerna kristendom, islam och judendom!
Även kulturellt och medialt är muslimerna närvarande till exempel genom en egen turkisk tidning: Zaman. Todays Zaman är den engelskspråkiga versionen. De publicerar också magasinet Zukunft.
Staden har en avdelning för mångkultur och integration, AMKA - Amt für multikulturelle Angelegenheiten. Man arbetar med en egen modell för kontakt och dialog som varit framgångsrik. Och det behövs nog eftersom en fjärdedel av befolkningen är utländska medborgare och cirka 40 % har utländsk bakgrund. Att det inte enbart är problemfritt förstår man av de diskussioner som ett planerat moskébygge nyligen förorsakade.
Påtagligt är den större betydelse man tillmäter religionerna i och för integrationen. Åtskilliga institutioner är delaktiga i sådana projekt. Ta bara den internationellt välkända Quandtstiftelsens arbete med en trialog mellan de Abrahamitiska religionerna just för att öka förståelse och förebygga motsätttningar och konfrontation. Vi har mycket att lära!
Staden är särskilt lämplig eftersom man där redan på 60-talet hade en stor våg av gästarbetare (gastarbeiter). Och sedan har det bara fortsatt med invandringen och det mångkultuella har utvecklats. Många av dem som kom från Turkiet reste inte hem som man först trodde och tänkte. Ja så tänkte även gästarbetarna. De har blev kvar och dessa tidiga invandrare utgör nu en viktig och växande del av samhället. Ett gott tecken är viljan att mötas över religionsgränserna för att medverka till att samhället blir välfungerande och tolerant! Så finns det ett pågående samtal mellan kvinnor från de tre religionerna kristendom, islam och judendom!
Även kulturellt och medialt är muslimerna närvarande till exempel genom en egen turkisk tidning: Zaman. Todays Zaman är den engelskspråkiga versionen. De publicerar också magasinet Zukunft.
Staden har en avdelning för mångkultur och integration, AMKA - Amt für multikulturelle Angelegenheiten. Man arbetar med en egen modell för kontakt och dialog som varit framgångsrik. Och det behövs nog eftersom en fjärdedel av befolkningen är utländska medborgare och cirka 40 % har utländsk bakgrund. Att det inte enbart är problemfritt förstår man av de diskussioner som ett planerat moskébygge nyligen förorsakade.
Påtagligt är den större betydelse man tillmäter religionerna i och för integrationen. Åtskilliga institutioner är delaktiga i sådana projekt. Ta bara den internationellt välkända Quandtstiftelsens arbete med en trialog mellan de Abrahamitiska religionerna just för att öka förståelse och förebygga motsätttningar och konfrontation. Vi har mycket att lära!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)