Vilka rådfrågar Sveriges television innan de fattar ett sådant märkligt beslut som att sända en begravning av ett mordoffer, som därtill är ett barn? Hur kan de hamna så fel?
Inga telefonslussar i världen med Barnombudsmannen eller Rädda barnen kan ta ansvar för den oro och de känslor som rörs upp - de bör inte överlämnas till främlingar utan hanteras av dem som står barnetet riktigt nära. Vem har erfarenhet och resurser nog att möta alla de känslor som drivs igång hos små barn med anledning av sändningen? Som många vet kommer frågorna att aktualisera den egna personens säkerhet. Barn tvingas nu fråga sig: kan det här hända mig? Kan mina föräldrar verkligen skydda mig när detta kunde hända?
Och hur ska den drabbade familjen kunna få ro att bearbeta sin sorg när offentligheten gör dem och deras känslor till allmän egendom? Kunde ingen ge dem stöd och hjälp att avböja det här?
Man visar familjen och mordoffret störst respekt om denna sändning inte genomförs.
Psykologer och själasörjare ge Er mening till känna!
Nu vill jag avsäga mig tillgång till SVT och uppsäga TV-licensen. Andra kan naturligtvis ta avstånd på detta för SVT uppenbara sätt genom att sluta finansiera deras verksamhet.
SvaraRadera