Ibland hör jag hur de präster som i mässans slut uttalar välsignelsens slutord inte tycker det räcker med Guds frid. Herren vände sitt ansikte till Er och give Er frid, nej de tillfogar ett "fred och frid" som för att med fredens nämnande även täcka in en mera sociopolitisk innebörd.
Kanske borde de inte nöja sig utan faktiskt säga mer ändå, mycket mera. De kunde väl fortsätta uppräkningen för ett verkligen ringa in begreppet. Förslagsvis: ...giver Er frid och fred och oberoende och integritet och harmoni och självständighet och frälsning och..? De gamla pingstvännerna hälsade varandra ständigt med ett Frid, syster, Frid broder! I gamla tider önskade man vid inträdet i någons hem ett Guds fred i stugan! En laddad önskan om den uttalades i slott och herresäten.
Själv nöjer jag mig med dagens ordliga budskap format av blommor och blader. Ty less is often more!
Den pastorala idyllen i vykortets övre vänstra hörn antyder en uttolkning av denna Guds fred som inrymmande natur, skönhet och lugn. Rosor, prästkragar och liljekonvalj ger en extra accent åt denna rika välgångsönskan som firman Fröbergs i Finspong låtit importera. Shalom! Guds fred!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar